What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 31 januari 2010

ZOMBIELAND (2009) USA, 84 minuter. Regi: Ruben Fleisher.



Oroväckande många mainstream-filmer på denna sajt nu...

Här kommer ett så typiskt amerikanskt tjockisskämt. Undra när dessa människor ska sluta trakasseras? PK är en selektiv standard...

...men det är ju ändå en zombiekomedi så lite legitimt är det väl ändå. Just att en komedi med zombier och det ena blodiga mordet efter det andra nuförtiden är mainstream är ju en märklig tanke för en sådan som jag, som växt upp i ett samhälle där man var tvungen att köpa 5-10:e generationens VHS-kopior av filmer som innehöll en smula blod. En annan klassiker var att hyra filmer "bakom disk". Coola videouthyrare hade alltid ett litet sortiment totalförbjudna våldsfilmer under disk som man kunde få hyra om man var betrodd. Nuförtiden kan man istället avnjuta fiktionella obduktioner på bästa sändningstid i TV. Så publiken tycks ha blivit en smula avtrubbad och zombiefilmer har blivit lika avmaskuliniserade som black metalen i Norge där den tydligen tagit plats i melodifestivalen. Alltså känns det lite som när Kiss sminkade av sig eller ännu värre, när Kiss sminkade på sig igen men bytte ut originalmedlemmar, när man nu ska se en aktuell zombiefilm.

Flashig skylt hänger i luften. Mindre flashig döing kopplar av på golvet.

Världen har drabbats av den bekanta zombieepidemin och tönten Columbus (Jesse Eisenberg) driver omkring i förödelsen på väg till sin hemstad Columbus (därav hans namn, vilket förklaras i filmen) där han hoppas träffa sina föräldrar. Han klarar sig rätt bra då han ändå mest undvek människor före katastrofen och han har även satt upp en lista med regler för hur man håller sig vid liv i en zombieapokalkyps. På sina irrfärder stöter han på tuffingen och zombiehataren Tallahassee (Woody Harrelson) och eftersom de är på väg åt samma håll slår de följe. Det dröjer inte länge förrän de även snubblar på de kluriga systrarna Wichita (Emma Stone) och Little Rock (Abigail Breslin). Förhållandet mellan killarna och tjejerna är en smula komplicerat och det råder en aning brist på tillit vilket håller på att ställa till det ordentligt.

Zombierna måste smygröka mycket nuförtiden med tanke på allt svart slem de hostar upp.

Höghastighetskameran kommer till sin rätta när vi får se zombie med sköna slappa tuttar springa i slowmotion.

Ja egentligen händer det inte så mycket mer utan här handlar det mer om resan än om målet även om det förstås uppstår en emotionell spänning mellan Columbus och Wichita. Filmen är snygg och man har mjölkat höghastighetskamerorna rejält med coola slowmotion-sekvenser. Det är lite flashig reklamfilm över presentationen, särskilt när man lägger in stora 3D-bokstäver som illustration för Columbus överlevnadsregler. I en sekvens går tankarna till "Natural Born Killer"-estetiken. Inte så konstigt kanske då det är Woody Harrelson som är i fokus i just den sekvensen. Man kryddar hela anrättningen med en udda cameo och ett halvcoolt soundtrack. Jag uppskattade främst inledningen med Metallicas "For Whom the Bell Tolls", ingen favoritlåt men ganska passande, och Van Halens "Everybody Wants Some" som helt enkelt är en bra låt.

Woody ÄR en natural born timmerman.

Vad blir då resultatet? Ett okej tidsfördriv följt av en axelryckning får man väl säga. Som zombiekomedi når den definitvt inte lika långt som den mycket charmigare "Shaun of the Dead" och jag börjar bli en smula trött på dessa snabbspringande och vrålande zombier som dreglar svart slem. Vad är det för löjlig ny standard? Tacka vet jag stönande och hasande gamla italienska zombier och givetvis Romeros dito odöda. Men det blir ju ofta så här när ens coola lilla subkultur våldtas av kommersialismen. Man stör sig lite förnärmat när den dumma massan har urvattnat ens heliga ko. Nu är jag kanske inte en superpurist i denna fråga då jag trots allt uppskattade filmer som nyversionen av "Dawn of the Dead" och "28 Weeks Later", men jag kände mig lite ambivalent när jag kollade på den här filmen. Å andra sidan kunde det ha varit mycket värre med tanke på alla vidriga skräckfilmsspoofar som spottats ut på marknaden.

BETYG: 3/7 Jag satt inte och asgarvade direkt men jag skämdes heller inte ihjäl å filmskaparnas vägnar så man får väl kalla filmen godkänd ändå.

Våra hjältar bekantar sig med varandra.

Här har de fått sällskap.

Att trasha en souvenirbutik i bästa Clockwork-stil tillhör livets höjdpunkter.

Är det inte..?

Schyst bergodalbana där man får skjuta zombier på köpet!


lördag 23 januari 2010

WOMEN IN HEAT BEHIND BARS (1987) Japan, 69 minuter. Regi: Junichi Suzuki.




Japansk perversion och dubbelmoral igen.


Vår "hjältinna" på väg in i tukthuset...

Till att börja med skall sägas att den här filmen var på originalspråket och därtill otextad. Kanske hade den dock tillräcklig humorpontetial för att avnjutas ändå? Hade jag sett den här i min glada ungdom hade jag nog tyckt den var skitrolig, saknad textning till trots. Nu har jag ju sett så mycket sådan här pervers skit så jag behöver nog lite taskig dialog som krydda på skräpet för att roas ordentligt.


...där hon glatt välkomnas av de andra intagna tjejerna.

"Handlingen" i korthet: Kåt tjej agerar chaufför åt pojkvännen och hans banditkompisar vid ett rån. Naturligtvis går det hela åt helvete och kåt tjej tas av bängen och kastas i fängelse. Inne på kåken välkomnas kåt tjej av sina cellkamrater med en brutal våldtäkt. ALLA är sadister och svinkåta. Det onaneras friskt i alla celler och vakter samt medfångar ägnar mesta tiden åt våldtäkter. Distributörerna skojade verkligen inte när de satte den engelska titeln... Mot slutet gör fångarna revolt, men avsikten tycks inte vara att fly utan bara att hämnas på vakterna genom att - just det - våldta dem! Kort efter släpps kåt tjej. The end.

Jag är djupt ledsen att jag förstörde all spänning för er genom att avslöja det rafflande slutet...


Vakterna har ett listigt knep för att kåta upp tjejerna: eld! Det vet väl alla hur okontrollerat kåta kvinnor blir av en eldslåga?

Nä, det här blev aldrig speciellt roligt och jag tycker japanerna är ganska tröttsamma med sina bondage- och våldtäktsfantasier. En scen måste dock beskrivas som en klassiker: kroppsvisiteringen på alla fyra. Trots denna enorma förnedring kan de uppradade fångarna inte låta bli att asgarva när en av medfångarna släpper en trumpetfis i nyllet på vakten som just undersöker hennes inre. Äcklerierna fortsätter med att huvudpersonen muggdoppas och sen får sig en otrevlig ansiktsdusch varpå hon tvingas ta en närmare titt på en medfånges blygd. Ja ni hör, det är grovt och sjukt samtidigt som de skenheliga japanerna pixlar en av våldtäkterna och visar i princip ALLT utan att visa just de där stygga bitarna av människoanatomin. Detta var minsann ingen höjdare. Men som sagt, för alla sleaze-rookies kan det kanske vara spännade med denna dynga.

BETYG: 1/7 Fis och over-the-top-misshandel på fängelsegården (med tillhörande ljudeffekt!) ger ändå en poäng.


Se! Hon kan inte värja sig för lågans makt.


Vakten har "fire" i näven och tjejen har "fire down under"...


Som ett lystet rovdjur gör vakten vad han vill då lågan försätter kvinnan i ett paralyserat kåtslag!


Vad är det som är så skoj med den här bilden då? Jo, uppe i högra hörnet pågår en misshandel i fjärran och när man kollar på filmen kan man även njuta av de fantastiska misshandelsljuden.


Typisk japansk pose. Fjättrad kvinna som utnyttjas sexuellt. Zzzzzzzzz......


I en av cellerna pågår en våldtäkt...


...och utanför står en kvinnlig vakt och ler. Vart tog den kvinnliga solidariteten vägen???


Konstigt ljud kommer ut ur fångens anus, tätt följt av illaluktande gas. Det är inte lätt att vara plit alla gånger.


De knästående fångarna garvar för fullt när mänsklighetens största hemlighet avslöjas: kvinnor fiser!


Under sega eftermiddagar i cellen fördrivs tiden med lite muggdoppning.


Pennalismen tar sig även andra uttryck...


Här har en plit tagit fram det stora artilleriet. "Tänd ett ljus å låt det brinna..."


Kvinnoplit får en gentjänst under det stora fängelseupploppet. Notera hur lik denna scen är en scen ur "Day of the Dead"!


lördag 16 januari 2010

WHO IS KK DOWNEY? (2008) Kanada, 91 minuter. Regi: Darren Curtis & Pat Kiely.




Komedi, kan det vara något?


Ene huvudpersonen Terrance presenterar sig.

Jag är oerhört selektiv när det gäller komedier då jag hatar flåshurtiga försök att vara rolig. Tyvärr är jag relativt ensam om detta då biograferna exploderar av skratt när någon halkar på ett bananskal... Så med viss tveksamhet tog jag mig an denna film. Att detta var en indie-komedi jag aldrig hade hört talas om var bara positivt då man slapp leva med "Hö hö den var skitkul!"-kommentarer i bakhuvudet. En sak till innan jag drar en resumé: Nej, filmen handlar INTE om Judas Priests ena gitarrist KK DowNING!


Terrance njuter av snabbmat tillsammans med sin gode vän Theo.

Två loser-polare spelar ihop i ett band som inte är på väg någonstans. Terrance (Darren Curtis) är "rockstjärnan" och frontmannen och Theo (Matt Silver) är den tillbakadragne knubbisen med författardrömmar. Theo försöker få sin bok "Truckstop Hustler", som handlar om en nerdrogad transhora, publicerad men misslyckas då han som vit töntig medelklasskille inte är creddig nog att generera intäkter för verket. Samtidigt trånar Terrance efter sin gamla flickvän Sue (Kristin Adams) som övergivit honom för den flashigt intellektuelle Connor (Pat Kiely). Connor är en elak typ som älskar att trampa på sina med-undermänniskor och givetvis hånar han losern Terrance på ett väldigt flagrant sätt.


Connor ät inte bara beläst och en expert på att veta vilken kultur som är hip, han är en hejare på att klä sig coolt också.

När de båda kompisarna nått den absoluta botten får Terrance en snilleblixt. Om Theo inte är hip nog att vara författare till sitt eget verk, varför inte skapa en cool person som agerar ansikte utåt för boken? Sagt och gjort, Terrance iklär sig rollen som KK Downey, bokens huvudperson och nu alltså även författare. Theo agerar upptäckare av och manager åt densamme. Succén är ett faktum. Den intellektuella eliten kryper upp i arslet på dem och de vältrar sig i uppmärksamheten. Den ende som inte gillar läget är Connor. Avundsjuk och misstänksam motarbetar han det hippa paret.


Terrance och Theo i ett "bejublat" framträdande.

Skådespeleriet är inte det bästa i den här rullen och vissa insatser fick mig att tänka på Örjan Rambergs fantastiska skådespeleri i "Sökarna". Överspel som heter duga. Just att jag tänkte på Ramberg och dennes roll i "Sökarna" visade sig vara riktigt träffande då Connor (som då överspelas av Kiely) senare i filmen sätter igång och onanerar till ett porträtt av Voltaire (vilket genererar en betygspoäng bara för den scenen!) och ni som sett "Sökarna" vet ju vad Ramberg tar sig till i den "pärlan". Ibland funkar det allmäna överspelet som vissa av skådisarna bidrar med men i andra fall blir det lite för mycket. Filmen funkar dock rätt bra som kommentar till den desperata viljan att lyckas - att få stå i rampljuset. Den ger också en skön armbåge i sidan till det intellektuella kulturetablissemanget med alla dess sykofanter. Något som var riktigt sött var Sues konst. Hennes grej var att sätta ett par seriefigursögon på döda ting för att mänskliggöra dem. "Even a hotdog deserves a soul"... Det bjöds även på en del schysta låtar. Jag vill också plussa för det icke konvetionella slutet vad beträffar kärleksspåret i filmen. Inga asgarv från min sida men ändå en okej film.

BETYG: 4/7 Voltaire-runk och kvasiintellektuellt mode i form av sjömanskostym ger extra plus i kanten.


Här är den: Nyckeln till framgång, d v s med rätt författare.


Skitmånga människor läser boken - samtidigt!


Wow! Kolla vad mycket folk som hänförs av KK:s högläsning.


Bögar hamnar i extas!


Kulturgroupiesar blir alldeles till sig i trosan!


Who da man?


Från dork till cool m h a en peruk och ett par sol-goggles.


Connor drar ett våldsamt tröstrunk.


 Vem behöver Piff när man har en bild av Voltaire? YNF!


Presskonferens med KK Downey. Connor visar sitt förakt men det är han ensam om.


En författarberömmelse Linda Rosing bara skulle kunna drömma om.


Framgång och kola går givetvis hand i hand.


Nämnde jag överspel?


Ett smakprov på Sues konstnärskap.


Givetvis finns det kittlande sex i denna film.


lördag 9 januari 2010

LA BLUE GIRL LIVE 1: REVENGE OF THE SEX DEMON KING (1994) Japan, 74 minuter. Regi: Yô Kobayashi.




Hentai-anime transformerad till kött och blod.


En stormig kväll - en bil som guppar upp och ner...

Nu ska det sägas att jag inte är någon större fan av manga/anime-kulturen de har därborta i Japan, så det kommer väl att färga mitt omdöme. Att man slapp dessa gräsliga cartoons gjorde att jag trots allt gav denna rulle en chans. Var det värt det? Hmm...


...ett par som njuter av varandras sällskap...

Det var en gång för tusen år sedan två ninjaklaner som låg i krig med varandra. För att få övertaget svor Shikima-klanen sin trohet till demonerna i Sexdjävlarnas Rike och därmed blev de sexdemoner själva! Miroku-klanen kontrade med de kvinnliga ninjorna från Bidou-familjen som lyckades stänga in Shikima-demonerna i Sexdjävlarnas Rike. Nu har dock ondskan vaknat till liv igen och ett fruktans sändebud har sänts till vår värld för att kidnappa unga tjejer att våldta...


...en totalt oväntad stympning!

Tur för oss att vi i vår värld har systrarna Bido som är ättlingar till Bidou-ninjorna. Några av deras kamarater blir attackerade av sexdemonen och även om denne jobbar i det tysta känner framför allt systern Miko (Saya Hidaka) de onda vibbarna och mobiliserar sin syster. De konfronteras på allvar med demonen när de sticker iväg med ett par kompisar för en avkopplande weekend. Bataljen kan nu börja på riktigt...


Sexdemonen slår till! Är det månne Matt Ramsey* som sitter i baksätet?

Ja det här är dynga på så många olika nivåer. Den sjuka japanska pedofiliflörtiga kulturen är ständigt närvarande när dessa unga skoltjejer ständigt utsätts för övergrepp, som de inte kan låta bli att njuta av. Eftersom dubbelmoralen regerar och man varken kan visa kön eller tillhörande behåring, drar man på för fullt med andra sköna detaljer istället som t ex demonens långa falliska tentakler som till att börja med sprutar en vitaktig gegga i - ni gissade rätt - nyllet på offren, (Ja även en man får smaka på demonsåsen) varpå tentaklerna tafsar och körs in överallt på småtjejerna. Vidare roar sig tjejerna med mycket märkliga lekar i poolen där de dyker ner under en kompis som står upp i poolen och samtidigt som de simmar in mellan benen på kamraten passar de även på att dra ett finger utanpå bomullstrosan. Tjoho! Bara tjejer kan leka så... Man kan ju garva åt denna totla brist på PK men det blir faktiskt ganska segt i längden. Sedan har vi långa och tråkiga kampscener mellan demonen (i människogestalt) och ninjatjejerna som har nån "sexig" nät-combat-utstyrsel på sig. Det blir aldrig särskilt sexigt i mina ögon, då tjejerna är byggda som småflickor och det mest känns lite obekvämt att folk går igång på sådant. Budgeten är förstås superlåg så FX:en är likställd med monsterfilm från 50-talet. Det blir också tradigt i längden. Nä, någon nyfunnen respekt för japansk lågkultur har jag väl inte fått efter detta spektakel.

BETYG: 1/7 Jag var nästan generös nog att ge den en 2:a p g a några skratt men skiten blev för tråkig efter en halvtimme eller så.


Även den handlösa flickan får sig en toksats i nyllet. Demonen blandar färg: vitt och rött = rosa.


En av Bido-systrarna är nyhetsankare. Hon verkar dock ovanligt jovialisk i förhållande till tragedin hon förmedlar. Say it with a smile!


Nyduschad skoltös får demonbesök.


Inget besök är fulländat utan ett saftigt ansiktssprut! Detta har absoluuut inget med sex att göra. Sprutet är baaaara till för att handikappa offret...


Systrarna gör sig redo för batalj.


The Rambo-school of knyta pannband.


"Let's kick som muthafuckin demonarsel!"


Glada tjejer på väg till avkopplande weekend...


...med skojiga undervattenslekar. Killekill!


I Japan kan alla blåsa eld, inte bara Godzilla.


Skådis i spektakulär demonkostym hypnotiseras av specialeffekterna.


Alien-armen spyr sitt kiss igen.


"Suck that tentakel bitch!"


Otydlig demon i trubbel.

*Peter Norths alter ego när han gjorde "andra" filmer som han inte vill kännas vid idag.