What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 31 mars 2011

EXORCISMO (1975) Spanien, 90 minuter. Regi: Juan Bosch.



Satan är tysk.

En svart mässa är en bra ursäkt för att supa och röka en fet. Hail Satan kids!

Leila (Mercedes Molina) är en ung dam som gillar att gå på svarta mässor med sin pojkvän, för som alla vet är Lucifer inte den som fördömer användandet av droger och brist på klädsel. Att bevista sådana här evenemang kan tyvärr ibland få allvarliga följder, något som blir tydligt i Leilas fall då hon efter en bilkrasch på väg hem från mässan börjar uppträda väldigt aggressivt och psykotiskt. Den lokale prästen (Paul Naschy), som är vän av hennes familj, kallas in av oroliga släktingar men till en början avfärdar den rationelle prästen hennes beteende som en följd av olyckan samt uppbrottet från pojkvännen. Snart inträffar dock en serie mord, samtidigt som Leila börjar bete sig märkligare och märkligare.

Fantastiskt luftig och fin skrud med precis lagom längd på slitsen. Kanske nåt att tänka på till i sommar kill...ehh..tjejer?

Europeisk exorcism med inslag av nakenhet och billiga effekter - det kan väl inte misslyckas...eller!? Jo tyvärr, återigen förväntade jag mig för mycket av en film och serverades istället en ganska seg och tråkig historia. Leilas förslavning av ondskans makter är varken skrämmande eller skojig och den drar ut på tiden för att först blomma ut ordentligt i slutet av filmen. Under tiden pågår något av ett mordmysterium med ockulta övertoner då diverse offer dyker upp med huvudet vridet 180 grader. Trist och pratigt. Det senare är ju inte så kul när man i princip skiter i karaktärerna. Att avslutningen på filmen var helt värdelös hjälper ju inte heller.

Filmens vovve är döpt efter en svensk hockeytränare. Svaret kommer längre ner. (Nej, det är inte Curre Lindström!)

På den positiva sidan finns ett fåtal sköna satansmässor där damerna har lämplig icke-klädsel. Vi har en trossniffande chaufför som heter Udo (Luis Induni) och givetvis ganska fin scenografi då vi snackar spansk skräck från 70-talet. Jag klagade i förra recensionen på omotiverad fisheye-lins och i den här filmen har vi motsatsen med effektfull användning av supervidvinkel bl a vid satansmässorna. Den absoluta höjdpunkten i filmen var dock när Leila kallade till sig Satan och då gjorde detta på tyska. Booyaa! Dessa postivia egenskaper till trots är detta en riktigt långtråkig film så det smärtar mig lite att ge den:

BETYG: 2/7 Otroligt hårt omdöme och det var snudd på en 3:a bara p g a det tyska elementet men tyvärr var jag riktigt uttråkad under större delen av filmen och dessutom lite besviken p g a mina förväntningar.

Oj oj oj, vilket hemskt mord! Huvudet vridet 180 grader...och tydligen händerna också.

Udo kollar in några..eh..fine art nude-bilder han tagit av Leila.

Lite "Elle esse dé" som spanjorerna säger.

Udo är igång igen. Här dyrkar han färgglada underkläder.

Skaplig gravskändning när man skriver låttitlar av tyska metalband på gravstenen.

He-hello doggie! Svaret på er gnagande fråga: Jycken heter Bork*.

Ondskans ljuva vokabulär! Leonard är Leilas bortgångna far så det adderar ju lite sexuell spänning. Satan works in mysterious ways.

Adekvat användning av supervidvinkel.

Lite exotism på min ära!

Hin Håle har en schyst hylla. (Accentuerad av fin vidvinkel!)

Hoppsan! Här missbedömde man visst linsens närgräns...

Syfilis kan bli en konsekvens av promiskuöst leverne.

Ring ögonläkaren, bruden har fått psykedelisk starr. Stay away from the pot kids!

En svettig präst med en lampa under hakan.

Inte riktigt en spiderwalk men ett fint exempel på hur man kan bygga ett enmanstält av sin kropp. Amen!

Det är en realistisk film påstår de i den här trailern.

*Jovisst, Leffe stavar med två "o", men vad fan...

tisdag 29 mars 2011

SLAUGHTER (1972) USA/Mexiko, 92 minuter. Regi: Jack Starrett.



Don't be jivin' with this baaad mutha!

Baaad mutha.

Slaughter (Jim Brown) är en tuffing med förflutet i Gröna Baskrarna och när hans far mördas för sitt samröre med maffian vill Slaughter ge igen. På sitt våldsamma hämndstråk haffas han dock av agenter från skattemyndigheterna som själva jagar de aktuella maffiamedlemmarna och Slaughter tvingas jobba för myndigheten för att undvika åtal. Men om "the man" tror sig ha tämjt en hårding av Slaughters mått tror de fel.

"The Man" försöker sätta sig på Slaughter. Det går ju inte begriper ni väl?

Vi serveras här typisk blaxploitation med en supercool huvudkaraktär som man inte trampar på. Givetvis stöter han på den ena rasisten efter den andra som får äta upp sina bigotta ord. Som grädden på moset -MINDRE SPOILER ALERT- får han givetvis den rasistiske skurkens vita brud i säng.

Omotiverad fisheye-vinkel.

Tyvärr måste jag säga att den här filmen inte levde upp till mina förväntningar. Senast jag recenserde en blaxploitation-film påpekade jag ju att genren sällan sviker, men den här rullen var faktiskt ingen höjdare. Trots ett coolt ledmotiv av Billy Preston, som bl a jobbat med The Beatles, en cool Jim Brown i huvudrollen och en Stella Stevens som duschade lyfte aldrig filmen. Delvis saknade jag väl den urbana miljön då historien utspelade sig i Sydamerika men det var något med stämningen i filmen som var lite småtråkigt. Något som var ytterst märkligt var att man ibland utan anledning slängde in fisheye-klipp mitt i en del action-scener. Detta tillförde ingenting till handlingen och var definitvt mer malplacé än coolt. Faktum är att jag vid första fisheye-klippet trodde att man såg bilder från en övervakningskamera eller liknande, men det visade sig snabbt vara ett felaktigt antagande. Rent allmänt kändes manuset ganska så svagt och då hjälpte det inte så mycket om vissa karaktärer var coola (eller nakna). Trots mitt gnäll är detta ändå en hyfsad actionfilm och det är ju trots allt blaxploitation så den får:

BETYG: 3/7 Svag för att vara blaxploitation men den har ju ändå en del coola genreelement så det räcker ju en bit.

Rip Torn som svartsjuk gangster.

Slaughter är en världsvan man. Always bet on black!

Jaså, det var därför gangstern var så sotis...

Nämen, igen!?

Tre mot en. Rättelse: Tre mot Slaughter!

Norman Alfe, till vänster, spelar italiensk maffiaboss. Syns det? "Eh...whassa comin-a-go?"

Priset för horeri.

Slaughter är stilig in i det sista.

"Jim Brown...is...Slaughter!"

söndag 27 mars 2011

SADOMANIA (1981) Spanien/Västtyskland, 102 minuter. Regi: Jesús Franco.



Franco är ett geni!

Gick all deg till sagobröllopet månne?

Eftersom det var typ 68 år sedan jag såg den här filmen och jag då dessutom såg en version som var ca 20 minuter kortare tyckte jag att det var en alldeles strålande idé att se om den här i den fina Blue Underground-versionen där man slängt in vissa klipp som aldrig dubbades till engelska utan istället har spanskt ljudspår med engelsk text. Sagt och gjort!

Interner bör klä sig funktionellt.

Ett nygift par åker omkring på den spanska landsbygden sugna på äventyr. Därför ignorerar de naturligtvis skyltar de stöter på som uppmanar dem att hålla sig borta från den privata marken de åker in på. Bad mistake! Knappt har de hunnit stanna bilen och inlett sitt hångel förrän några toplessa vakter tar dem tillfånga och för dem till kvinnofängelset som finns på denna förbjudna mark. Mannen Michael (Ángel Caballero) släpps direkt medan frun Olga (Uta Koepke) spärras in för att sedan tvingas till straffarbete i stenbrottet. Michael måste försöka få ut sin fru även om han bara anar vidden av de grymheter som pågår i detta tukthus.

Grattis till den otroligt klädsamma och realistiska mustaschen Antonio!

Mitt modesta referat av den inledande handlingen skrapar bara på ytan av det underbara universum Franco presenterar för oss. En ologisk värld där fångarna i kvinnofängelset endast är iklädda jeans-hotpants, när de jobbar d v s. När de slappnar av i  sina celler gör de det helst au naturel. Vakterna är inte blyga de heller då de jobbar topless och ibland extraknäcker som fluffers åt den onda kommendanten Magda som spelas av allas vår favorittransa Ajita Wilson. Tydligen är denna Magda modellerad efter den charmiga Ilsa från filmserien med samma namn men jag tycker inte hon har riktigt samma auktoritet som den härliga nassekommendanten. Franco förklarar detta med att Wilson var en alldeles för snäll person privat och hade svårt att ställa om till total sadist i sitt skådespeleri vilket fick mästerregissören att byta plåtarstil och koncentrera sig på att accentuera Wilsons ståtlighet och längd istället för närbilder på ansiktet.

Kaxar man i kvinnokurran får man sig en minnesbeta.

Som ni förstår är detta en härligt sliskig film där Franco tar varje chans att trampa på tabun. -SPOILER ALERT- Han tvekar t ex inte en sekund med att kasta sig in i en liten biroll där han spelar en fjollig hallick som blir påsatt av en svart man, som då spelas av Ajita Wilson med lösmustasch. Kanske inte helt supercoolt i det tidiga spanska 80-talet. Franco har dock aldrig brytt sig ett skit om vad folk tycker, vilket då kan förklara varför han slänger in en lagom perverterad scen där den sexuellt underpresternade guvernören (Antonio Mayans med en uppenbar lösmustasch) äntligen får fjong när han får se en av fångarna bli våldtagen av en schäfer! Men lugn Ebba Witt-Brattström, inte bara kvinnor blir utnyttjade och förnedrade utan även män. Det som likställer de båda könen är dock att de alla tycks njuta lite för mycket av våldtäkterna... Kanske inte bruden med schäfern dock.

Trodde ni sitta i bur var ett tillräckligt straff?

Somliga kanske tycker att den här filmen verkar vara en riktig styggelse som frossar i sadism och nakenhet. Själv tycker jag den är fantastiskt rolig på sina ställen och det märks verkligen hur Franco fullkomligt skiter i att man ser att de dödliga krokodilerna är av gummi eller att karaktärernas agerande är helt ologiskt. Den överdrivna nakenheten är både rolig och vacker att titta på. Till er stora förvåning kan jag endast klaga på de utdragna softcore-sexscenerna som blir väldigt sega att titta på. Lite gore hade inte skadat heller, men är det lågbudget så är det.

BETYG: 5/7 Det här är verkligen en av Francos höjdare. Mycket sleazigare än så här blir det knappast. Subtil humor och massor med nakenhet - all hail King Franco!

Icke då! Guvernören och kommendanten vill leka sin egen variant av "Turkey Shoot". Fast hör och häpna, den här filmen kom INNAN "Turkey Shoot"!!! Kunde man inte tro när Franco är i farten.

Spring för livet!

Aj fan, ytterligare en överraskning i träsket.

En livs levande fejkkrokodil!!!

Vi tar en liten rökpaus. Mmmm vad gott! Måste vara nån extra god tobak...

Guvernörens fru förbereder en ung nymf till sin man, eftersom han har svårt att bli upphetsad av frugan. Kan man ju förstå eftersom hon är så anskrämligt ful...(???)

Det svikande ståndets oändliga smärta!

Guvernörskan har upptäckt ett nytt chict användningsområde för en s k Osama Scarf*.

Givetvis! En catfight i stenbrottet. För ovanlighetens skull är den ena kombatanten en vakt.

Slagsmål är icke tillåtna så straffet blir en kamp på liv och död - nakna som djur... Ja det är korrekt uppfattat, vaktens status reducerades illa kvickt.

Hmm, det ser ut som om guvernörskan har nåt lurt på G.

Titta en vovve.

Charmiga inklippsfigurer.

Michael prepareras för våldtäkt. Två vakter tar på sig nya roller som fluffare.

Kommendanten väntar på att få sluka sitt offer.

En våldtäkt blir alltid mer stämningsfull om man kladdar på ett romantiskt filter.

Geniet himself! Här som fjollig hallick.

Kommendanten använder en vacker ung oskuld som personlig dildo.

Vacker ung oskuld visar tecken på vantrivsel.

En båt kommer lastad med glada torskar.

När deras vän hastigt dör erinrar sig blondinen i mitten när hennes favoritko dog. Francos dialog knäcker Tarantinos med hästlängder!

Franco som fjollig fånge.

Vi avslutar med en bild på Franco tagen bakifrån av mustaschman...ELLER!?

Nån typ dissar detta mästerverk på YouTube

*Jovisst kallas de så. Åtminstone i Kuala Lumpar där jag köpte en.