What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

måndag 29 augusti 2011

AUSCHWITZ (2011) Kanada/Tyskland, 71 minuter. Regi: Uwe Boll.



Historielektion à la Boll.

Uwe tar, i ett modigt drag, på sig ansvaret för filmen.

Utskällde Uwe Boll vill i denna dramadokumentär visa på hur det verkligen var i Auschwitz, vilket skildras i dramtiserade scener, samtidigt som han intervjuar ungdomar om deras förintelsekunskaper.

Hur många dog i förintelsen? Rätt svar! På tal om nåt annat,hur mycket schampo använder du då?

Det finns en anledning till att herr Boll är så utskälld. Med "mästerverk" som "House of the Dead" och "Alone in the Dark" på samvetet förtjänar man ett par symboliska örfilar. Hur blir det då när en sådan fantomregissör tacklar detta allvarliga och känsliga ämne? - - - - HA HA HA HA HA! Naturligtvis är frågan retorisk då alla som undgått att få hjärnan angripen av en köttätande bakterie kan lista ut att resultatet blir en gobblande farm av kalkoner.

Moget Uwe, moget...

Först presenterar Uwe filmen både på engelska och tyska. Varför han gör detta är en gåta då ena språket hade räckt eller är de tyska ungdomarna så korkade att de inte kan läsa text? Kanske tror han att vi som talar engelska förtrollas så pass av det vackra tyska språket att vi inte kan koncentrera oss på en text? På tal om korkade tyska ungdomar så är intervjuobjekten i filmens början som hämtade från det icke-roliga mongot Jay Lenos "Jaywalking". Det spekuleras i att förintelsen pågick under 1600-talet o dyl. Dessa ignoranta kids må vara förlåtna då de säkert hellre tänker på sex än på mossiga gamla folkmord men frågan är om man ska förlåta Uwe Boll för en så tafflig och meningslös dramtisering av förintelsen? "Rekonstruktionen" stinker av lågbudget och frossar i utdragna scener av "lidandet". Det blir mest patetiskt när man ser hur få statister det är i gaskammaren och i boskapsvagnen samt komiskt när Boll envisas med att slänga in bilder på hur små barn skjuts i huvudet. Att "judarna" som hostar i gaskammaren har moderna frisyrer samt chict ansade landningsbanor på blygden adderar till kalkonsymfonin.

Skinande rena kallingar efter många dygn i en boskapsvagn. Toppkvalité på dom fillingarna. Fruit of the Loom?

Trots att filmen är så kort blir dramatiseringen utdragen med alla sina återupprepningar och lågbudgetstanken förtar all känsla av fasa den arme Boll vill uppnå. Ändå blir det lite småskoj när man i sin självgodhet kan skrocka åt Bolls taffliga hantverk och sucka åt hur korkade ungdomarna är. Boll slängde dock in lite mer upplysta kids i slutet för att balansera upp historiaförhöret lite.

BETYG: 2/7 Usel tackling av det uttjatade gamla ämnet som tack vare sin kalkonmässighet ändå har vissa små komiska poänger.

Fasansfullt!!! ....bwwhaaah haa haa haa.

Uwe missar givetvis inte chansen att själv göra en cameo i en skön uniform.

Raggararselmodet var populärt redan på den här tiden. Vissa hävdar förstås att denna look har nåt att göra med att personen ifråga hade en rosa triangel på bröstet.

Visst, vi drar ut lite tänder - även om det inte är nåt guld i dom.

Barn-BBQ.

Hitler är down med kidsen - i alla fall om de har lederhosen på sig.

En ovanligt bildad ungdom. Vad dom kan di där hårdroxarna.

Adolf i ett orgiastiskt ögonblick.

Trailer featuring da man himself.

torsdag 25 augusti 2011

MACHETE MAIDENS UNLEASHED (2010) Australien, 84 minuter. Regi: Mark Hartley.



Påbyggnadskurs på filmvetarskolan?

John Landis är glad över att vara med i ytterligare en exploitation-dokumentär.

Denna dokumentär riktar in sig på den utländska filmproduktionen i Filippinerna som skedde under 1960- till 1980-talen. Landet var ett ekonomiskt paradis för filmskapare och lockade till sig många exploitation-filmare som kunde pumpa ut filmer för hemmamarkanden i rask takt.

Flashig grafik!

Den här dokumentären går i samma anda som den som recenserades här precis innan http://uddafilm.blogspot.com/2011/08/american-grindhouse-2010-usa-82-minuter.html Ja, man skulle faktiskt kunna tro att det är en uppföljare specialinriktad på just Filippinerna. Dessutom är en del av intervjuobjekten de samma, som exempelvis John Landis och Jack Hill. Lite tjatigt, kanske ni tycker då? Inte alls! Det är fortfarande skitkul att höra rövarhistorierna från inspelningarna och se de sedvanliga klippen från filmerna. Här har man dessutom flashat till grafiken ytterligare ett snäpp och skaran intervjuade har även växt.

En legendar vars lingvistiska förmåga är utan motstycke.

Jag blir efter denna rulle ännu sugnare på att gräva ner mig i ett B-filmsmaraton men tyvärr måste man ju tjäna pengar också samt kanske ägna lite tid åt riktiga människor också. Så mycket underbar film och så lite tid... Den här filmen rekommenderas alltså varmt både för entusiasterna och för nytillkomna fans av exploitation-genren.

BETYG: 5/7 En härlig djupdykning i budgetfilmens paradis där moral inte stod högt i kurs.

Sid var med när det begav sig.

Jack Hill på den tiden han inte var så nervös.

Coola och sexiga Pam Grier lärde sig hantverket på Filippinerna.

Givetvis var Corman ytterst verksam i budgetparadiset.

R.I.P. Cirio som gett oss så många höjdare.

Även storfilmer gjordes på Filippinerna. Gissa vilken.

För er som inte lyckades lista ut vilken storfilm det var - här får huvudrollsinnehavaren en hjärtattack.

Men skärpning för helvete om ni inte lyckats lista ut vilken film det var. Superstjärnan i filmen i samspråk med regissören.

Trailer med B, B & B (Blood, Boobs & Beasts)! Ja, det skvätter t o m lite urin...

tisdag 23 augusti 2011

AMERICAN GRINDHOUSE (2010) USA, 82 minuter. Regi: Elijah Drenner.



Läromedel till filmskolan?

Givetvis ett svenskt element i världens första exploitation-film "Traffic in Souls".

Denna dokumentär tar oss igenom exploitation-filmens historia, från filmmediets födelse till dagens hyllningsfilmer. Intervjuer med regissörer, filmvetare och aktörer varvas med nedslag i allsköns subgenrer.

Ack! Denna syndens film.

För både exploitation-novisen och de mer luttrade konnässörerna är detta en mysig vandring i sunkfilmshistorien. Som fan av genren blir man genast sugen att kasta sig in i ett sleazigt maraton, vilket då gör den här dokumentären till den perfekta aperitifen. Även som entusiastisk B-filmstittare får man uppslag till filmer att kolla in samt lust att återse gamla pärlor man njutit av tidigare.

Gore-filmens gudfader.

Som dokumentär är det här förstås allt annat än innovativt, vilket kanske är passande med tanke på ämnet. Det är det gamla vanliga VH1-formatet med en massa talking heads varvade med tonvis av inklippt godis i form av snabba klipp ur coola och udda filmer separerade av flashig grafik. Vi har sett det en miljon gånger förut, men eftersom ämnet värmer ens själ känner man sig ändå nöjd efter avslutade eftertexter. Klart sevärd!

BETYG: 5/7 Högt betyg för en dussindokumentär men det är ju ämnesvalet som lyfter den till denna höjd.

David Hess börjar bli lite till åren.

Jack Hill sitter och är allmänt nervös.

Don berättar om hur han kom att skapa sitt magnum opus.

Vi avslutar med ytterligare svenskt. Oskyldigt söta Marie Forså (t v) med polare i filmen "Vild på Sex".

Träilär

måndag 15 augusti 2011

THE MULLET (2003) USA, 54 minuter. Regi: Mark Maiocco & Michael Reinwald.



Ho-ho-ho-ho-ho-ishockeyfrisyr!

Vandals är ingen höjdarorkester.

Denna dokumentär bjuder på en odyssé i hockeyfrillans magiska värld. Det talas om den mytiska frisyren. Vi möter personer som bär den och träffar människor som hatar den.

Detta är en schyrre variant. Så korrekt men ändå VERKLIGEN inte.

Låter väl som ett vinnande koncept va? FAIL! Det här är nämligen inget annat än en total amatördokumentär där man inte har någon som helst känsla för rytm eller filmiskt hantverk. Man skulle kunna tro att ämnet tillåter en del överseende med sådana detaljer men istället blir det tvärtom att man tar det lilla roliga som finns och förgör det med teknisk inkompetens.

"Roligt" värre med en fejkforskare i ämnet...

Visst får vi se en och annan "snygg" ishockeyfrisyr men hur jävla roligt är det när vi får se dem i ett och samma montage tre gånger? Punkbandet Vandals dyker även upp i och med att de skrivit ledmotivet till filmen. F ö en riktigt kass låt som då förgyller montaget som rapas fram tre gånger i filmen.

Dock lite småkul med denna kartbild över hockeyfrillans utbredning.

För att göra saker ännu "roligare" har man slängt in vissa "humoristiska" spoof-element som exempelvis en fejkforskare i ämnet samt ett gäng som jagar hockeyfrillabärande personer med trimmer och sax. ZZzzzzzzz...

BETYG: 1/7 Man kan lika gärna googla på hockeyfrillor, ladda hem bilderna och lägga in dem i Windows Movie Maker. Voila!

Även tjejer sportar fantastiska hockeyfrillor. Eftersom denna jäntas frisyr stjäl så mycket uppmärksamhet bestämmer hon sig för att visa brösten också. Bra där!

Här har vi en skön dork-variant på den härliga frisyren.

Trailer där vi kan höra Vandals "mästerverk" i bakgrunden.

måndag 8 augusti 2011

MADNESS (2010) Sverige, 93 minuter. Regi: Sonny Laguna, David Liljeblad & Tommy Wiklund.



Skräcksverige börjar vakna.

Ny svensk skräck tittar fram.

Två stycken cheerleader-brudar (Victoria Bloom & Yohanna Idha) ska på läger i Minnesota och stannar på sin resa till på en ödslig mack där de träffar på Oliver (Max Wallmo) och Chad (Andreas Vaehi) som råkat ut för biltrubbel. Tjejerna ger grabbarna lift men det dröjer inte länge förrän de attackeras av en mystisk redneck och kraschar med bilen. Snart är de jagade av en hel familj mystiska inavlade rednecks som till på köpet pratar svenska med varandra...

Härlig green screen! Nästan lite bilsimulator.

Sakta men säkert skakar Sverige av sig det ok filmcensuren slängde på våra filmaxlar under många år. Nu börjar vi se effekten av det i och med att vi i detta Stig Helmer- och Bergman-land nu också "får" producera lågbudgetskräck, eller ja - skräck överhuvudtaget. Det känns upplyftande att det numera görs seriösa försök till genreskräck och inte bara spoofar och studentfilmer. Alltså gillar jag den här filmen en smula trots att den egentligen inte är någon höjdare. Vi har sett bättre "Motorsågsmassakern"- och "Last House on the Left"-aktiga filmer förut och det är inte mycket (något?) som är originellt här. Just det faktumet behöver dock inte vara någon nackdel i sammanhanget men här känns det lite taffligt emellanåt. Att skådespelarna pratar med skön svensk brytning (och då killarna i synnerhet) är bara charmigt och att de emellanåt inte agerar bättre än du och jag är bara roligt. Rent tekniskt blandar man högt och lågt i den här filmen. Vissa sekvenser är rätt löjliga och då framför allt blodeffekterna som ser ut att vara gjorda med dold trädgårdsslang, medan man i andra imponerar med mycket bra kamerahantering och genomtänkta perspektiv. Den överexponerade looken i filmen fungerar fint i detta smutsiga redneck-sammanhang, likaså den lätta sepiatonen.

"Minnesota" är ju gammal svenskbygd, alltså betalar man med kronor och mäter i liter...

Manuset är inte heller någon höjdare och i vissa partier agerar karaktärerna mycket märkligt. Varför försöker inte ungdomarna fly när bilen är olåst t ex? Och varför avlossar en redneck ett skott i bilrutan innan han släpar ut sin fånge? Samir El Alaouis musik känns dock adekvat och håller en jämnare nivå än filmen i övrigt. Ett stort minus, när man trots allt rör sig i den här genren, är att den enda nakenheten vi fick se var en glimt av Max Wallmos röv. Inte ens ett par tuttar? Sverige har visst inte riktigt växt upp i skräckgenren än. Vad hände med den svenska synden?

BETYG: 3/7 Skönt att se redneck-våld i svensk tappning men vi har en bit kvar att vandra innan lågbudgetskräcken når imponerande nivåer.

 ...och har svensk skyltning av och priser på soppan. Kanske är det i närheten av den lilla amerikanska småstaden Karlstad (där jag faktiskt varit!)?

Lite stretching är att rekommendera när man stannar till på nån mack.

"Kyss mig då din tok!"

He-hello doooooggie!

Fräschve med snygg-makeup.

Bara män kan älska så.

Suh-weet!!! Pluspoäng för detta.



Här demonstrerar Andreas Vaehi hur man agerar med hela kroppen.