What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 30 augusti 2012

NAPOLI VIOLENTA (1976) Italien/Frankrike, 91 minuter. Regi: Umberto Lenzi.



Dirty Betti!

Kommissarie Betti upprätthåller lagen.

Kommissarie Betti (Maurizio Merli) skickas till Neapel för att rensa upp i den kriminellt hårt belastade staden. Hans metoder är inte alltför populära hos hans överordnade då han tenderar att träda över lagens riktmärken titt som tätt. Man väljer dock att se mellan fingrarna då den skoningslöse Commandantes (Barry Sullivan) gäng härjar vilt i staden och till varje pris måste stoppas.

Skrattar bäst som skrattar sist din tandlösa ungjävel!

Låter väl som vilken Dirty Harry-kopia som helst och det må vara så men det här är en typisk italiensk pärla med brutalt våld, fantastiska bil- och MC-jakter genom trånga gränder samt en herrans massa mustascher! Regissören Lenzi är väl mest känd för sina våldsamma kannibal- och zombieepos som t ex "Cannibal Ferox" och "Nightmare City" vilka är underbara klassiker men innan dessa spottade han fram ett knippe poliziotteschi-filmer som blivit historiska och detta är en av dem.

"Ooh! Var soundtracket SÅ bra?"

Med tanke på att Udda Film-redaktionen länge diggat Franco Micalizzis fantastiska ledmotiv är det märkligt att vi inte har kollat in själva filmen förrän nu och inga besvikelser väntade. Manusmässigt är det allt annat än banbrytande men det är ju stämning, action och underhållningsvåld vi är ute efter här och då får man verkligen sitt lystmäte. Det är helt enkelt någonting väldigt, väldigt coolt över italienska polisfilmer från 70-talet. Fula små bilar som susar fram i antika gränder, snutar utan moraliska betänkligheter och brutala mustaschoida revovermän är helt enkelt så himla kul att se. Scenen på Funicolari-tåget i den här filmen är ju en riktig klassiker. Ofta får man ju ett schyst soundtrack också och Micalizzis i denna rulle är förmodligen det bästa. En extra liten bonus är -SPOILER ALERT- att en liten busunge vi förväntas känna sympati med men egentligen kräks på möter ett mycket ironiskt öde vilket lyfts fram i slutscenen. Alltså lämnar man filmen med ett gott skratt.

BETYG: 5/7 Långt ifrån originellt men väl komponerad poliziotteschi med underbart soundtrack gör alltid en god filmstund.

En bra poliziotteschi måste ju ha minst en hysterisk motorcykelfärd.

Givetvis får vi sånt här också!

Klassiskt!

Tjock Falu Röd i nyllet. Klart att snubben är sur.

John Saxon sexigt svettig.

Filmens inledning med det underbara ledmotivet.

Galen jakt!


tisdag 28 augusti 2012

[REC]2 (2009) Spanien, 81 minuter. Regi: Jaume Balageró & Paco Plaza.



Zombie? Not so fast..

Lite som i Woody Allens "Allt du Skulle Vilja Veta om Sex, men Varit för Skraj att Fråga om".

Handlingen tar vid där första filmen (http://uddafilm.blogspot.se/2011/05/rec-2007-spanien-75-minuter-regi-jaume.html) slutade och vi får följa med ett litet SWAT-team, ledda av Dr. Owen (Jonathan D. Mellor), in i hyreshuset igen. Det visar sig efter ett tag att Dr. Owen inte är den han utger sig för att vara och virusutbrottet i huset får en helt ny dimension.

Aggressiv snut.

Vi har här i tvåan samma hysteriska springande och kameror som tappas i marken. Man blir faktiskt lite småtrött på hur kamerorna titt som tätt får bild- och ljudproblem men återhämtar sig efter en liten stund. Man är klassiskt återhållsam i de spänningsfulla ögonblicken i filmens inlednig för att sedan öka hysterin vartefter. Twisten i manuset känns inte helt cool då vi får veta att -SPOILER ALERT- de infekterade människorna egentligen är besatta och Dr. Owen är en präst utsänd av Vatikanen för att finna roten till det onda. Man kan fråga sig hur en uppföljare skulle kunna ha fräschats till manusmässigt när man är begränsad till att springa omkring i ett hyreshus igen och man valde alltså att ta det övernaturliga spåret. Detta är en twist som förmodligen många gillar men på Udda Film tycker vi bara den är sisådär.

BETYG: 3/7 Det är fortfarande en helt okej film men konceptet känns redan lite uttjatat och där första rullen kändes blygsamt innovativ känns denna mest som en upprepning med en krystad twist.

En mumie?

Mycket sånt här igen.

Lite sex.

Lite kärlek.

Och så den där typen igen.

Trailer


söndag 26 augusti 2012

GHOUL MISOGYNY (2012) USA, 12 minuter. Regi: God (Ghoul Misogyny).



Art!

Är man psycho måste man naturligtvis ha bebisdockor upphängda.

En psykopat (Johnny Rampage) driven av våldsamma misogyna vanföreställningar torterar kvinnor i sin källare. Eller finns han bara i en känd persons mardrömmar?

Lite öhh..filé..till Heliga Madonnan.

Swisch säger det när konstkollektivet Ghoul Misogynys budskap seglar över huvudet på Udda Film-redaktionen. Vi har alltså ett provokativt konstkollektiv tillika band som gör en korfilm döpt efter sig självt. -SPOIELR ALERT- Psykopaten får sina instruktioner från en handdocksnalle som heter Snuggles och denna talar om för psykopaten att varje gång en kvinna särar sina ben drabbar nya olyckor världen. Alltså måste de förgöras. Psykopaten får också veta att han kan uppgå i ett gudalikt tillstånd, eller "Ubermensch", om han skär bort klittorna på kvinnorna och placerar dem i en triangel. Givetvis skrider vår tvivelaktige hjälte till verket, men han verkar snarare skära bort blygdläppar istället, som för övrigt ser ut som fiskfiléer. Dessa placerar han triangulärt på en statyett av Heliga Maria. Snuggles instruerar vidare vår vän att dricka sin egen säd, vilket han gladeligen gör. Plötsligt kastas vi in i Vita Huset, natten före valet 1984, och Ronald Reagan vaknar upp och förbannar Walter Mondale* som fyllt hans huvud med dessa hemska visioner. Reagan hämtar sig, kliver upp och munknullar ett portätt av frugan Nancy på väggen. Tydligen somnar han om eftersom vi åter hamnar i psykopatens vardag och halleluja - vår vän finner sitt Nirvana efter att ha kompletterat fittriangeln på Heliga Maria-stayetten. The End! I resumén utelämnades en ytterligare förvirrande detalj där vi klipps till ett polisförhör där en polisassistent hotar tre misstänkta med hårdnypor om de inte svarar på hans gåtfulla fråga "Snigel eller fittfiber?"

Skaplig laddning av "maskulinsoppa" som Snuggles föreslår ska intas oralt.

Sååå...kära läsare, redaktionen lämnar glatt över till er för tolkning då vårt intellekt kommer till korta i detta fall. Märkligt nog finns hela spektaklet på skenheliga YouTube (se nedan) så kolla in. Att Reagan var superkonservativ och därför skulle drömma pervodrömmar känns ju alldeles för simpelt men vem vet? Klart är i alla fall att dessa typer gillar att provocera och det har de väl kanske lyckats med - förutsatt att någon har sett filmen. Förmodligen har de väckt mer skratt än irritation då detta upptåg är rätt komiskt.

BETYG: 2/7 Lite småskoj i sin absurdhet men ganska obegriplig och inte speciellt välgjord.

Tom Selleck får lite "fiber".

Ronnie drömmer sött.

Nancy sväljer inte.

Psycho med offer. Notera skön registreringsskylt.

Man kan undra över offrets tillstånd när ögonlocken fladdrar. Inspelningspersonal ger sig till känna i vänster bildkant...

Det är som sagt ett konstkollektiv vi har att göra med och här har vi Udda Films favoritverk: "Ole Massa's Got a Very Dark Secret." Very cute!

Här har ni hela filmen.

*Mondale var den demokratiske kandidaten som ställde upp mot Reagan i valet. Han gick också till historien som den mest krossade kandidaten i USA:s valhistoria...


fredag 24 augusti 2012

LADY STAY DEAD (1981) Australien, 91 minuter. Regi: Terry Bourke.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.

tisdag 21 augusti 2012

LAND OF DOOM (1986) USA, 87 minuter. Regi: Peter Maris.



Postapokalyptisk matiné

Sköna geléspindlar som överlevt kärnvapenkatastrofen.

I en värld söndersliten av kärnvapenkrig regerar ondsinta gäng vars huvudsyssla är plundring, våldäkt och mord. Harmony (Deborah Rennard), en tuff ung kvinna, gör sitt bästa för att undkomma dessa banditer och finna ett bättre ställe att leva på. Under sin flykt snubblar hon över den sårade legoknekten Anderson (Garrick Dowhen) och tillsammans fortsätter de kampen för överlevnad, men farorna de måste undvika är många.

Sämre location kan man ju ha än Cappadocia.

Filmen började lovande med en ödslig vy över sumpmark med mänskliga kvarlevor som det kravlade omkring en massa buttericksspindlar på. När det sedan klipptes till en scen där ett banditgäng löpte amok i en by insåg man genast att detta skulle bli en lam film. Rena rama äventyrs-TV-episod-feelingen infann sig då man lyckades framställa mord, plunding och våldtäkt på det mest oengagerande och mesiga vis möjligt. Denna atmosfär gjordes senare ännu värre av att man gav Mark Governor, en kompositör med noll koll, fria händer. Hans fjolliga soundtrack förde ner filmen ännu djupare i en känsla av äventyrs-TV-serie för barn på 80-talet. Glad västkustorkesterpop när folk sätter igång och dödar varandra kanske låter som en icke menad komisk höjdpunkt, men istället känner man sig bara generad och ryser i filmmakarnas ställe. Ganska snabbt tjatade man även ut den smått fantastiska turkiska inspelningsmiljön med alla coola grottbostäder och lustiga klippformationer. Allt med den här filmen blev snabbt, likt inspelningsmiljön, öken. Som den lilla avföringspricken över bajskorvsi:et fanns det heller ingen som helst poäng med filmen. Filmen är en enda lång resa fram till ingenting och då är det ju tråkigt att själva resan är astråkig, dåligt gjord och fullkomligt meningslös.

BETYG: 1/7 Ja visst finns det filmer som är långt värre gjorda än denna (och många av dem finns representerade på denna sajt!) men herrejösses vilken tråkig och meningslös matinésoppa detta var. Faktum är att betyget sjönk med en pinne till under tiden recensionen skrevs då allt blev så mycket tydligare då.

Uslingar på funktionella motorcyklar (i coolt landskap).

Jaha? Någon slags S/M-version av fantomen på operan? Och detta till på köpet på en snubbe vars frilla lätt skulle passa i den överflödiga hårdrockorkestern King Kobra!

Sa jag S/M? Nice touch förresten med renhuvudet på en persisk matta.

Töntig man med valp. Hellooooo puppy!

Ojdå, faktiskt lite sånt här mitt i all matiné-feeling.

Här har ni introt på filmen. En chans att kolla in de fräscha buttericksspindlarna!

Här har nån vaken typ lagt ut ett klipp som verkligen poängterar hur fullkomligt meningslös denna film är.

Här kan man kolla in de första fem minutrarna av rullen - och det vill ni ju!



lördag 18 augusti 2012

KARATE COP (1991) USA, 88 minuter. Regi: Alan Roberts.



Kalkon Cop

Varför så skitnödiga?

När den förre detta snuten John Travis (Ron L. Marchini) räddar en dam i nöd (Carrie Chambers) undan ett gäng våldsamma mutanter blir han indragen i en kamp mellan den sadistiske Lincolns (D.W. Landingham) män och nyss räddade Rachels Freedom Fighters.

Aha! Den mäktige Ron L. Marchini!

Mer postapokalyps på Udda Film och denna gång med världens sämste actionhjälte som upphovsman. Yes, den totalt självdistanslöse Ron L. Marchini har producerat och skrivit denna dynga samt spelar givetvis även huvudrollen på sitt oefterhärmliga inlevelselösa vis. Det är fantastiskt hur han saknar all talang, tajming och berättarbegåvning när han gör sina filmer. Som vanligt känns manuset skrivet av en elvaåring och Marchini levererar sin obligatoriska oneliners som om han hade en jättelik bajskorv i tarmsystemet som inte vill ut. Slagsmålen och stuntsen är löjliga och förstås ologiska. Till på köpet har David Carradine lockats in i denna soppa och spelar en sliskig bartender - i en scen! Undra vad det kostade, bara för att sedan få använda hans namn på postern?

Doggie: Mick.

Eftersom det är en total avsaknad av blod och naket (det senare kanske på grund av att Marchinis fru var medproducent?) är det givetvis kalkonfaktorn som är behållningen i filmen. Marchini gör en ju aldrig besviken på den punkten och det mesta i den här filmen skriker av låg budget och uselhet.

BETYG: 3/7 Klart underhållande i ren dålighet. Allt är billigt, stelt och uselt.

Michael E. Bristow som Snaker i smickrande våtdräkt och avancerad makeup.

Ron gör kvinnorna vilda med sin fantastiska utstrålning. Varför såg annars fröken Chambers så "spetsig" ut genom hela filmen?

Lincoln var faktiskt före sin tid med den där löjliga frillan. Föga visste han att var och varannan
dansbandsmusiker i Sverige skulle ha samma frisyr 20 år senare.

David Carradine tycks ta sin medverkan med en klackspark.

Lincolns kämpe numero uno lät mest som den Elake Polisen.

Okej då, lite blod blev det ändå.

Skön trailer.