What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

lördag 31 augusti 2013

BLACK DYNAMITE (2009) USA, 84 minuter. Regi: Scott Sanders.

 
 
Stick it to tha main man!

Lookin' sharp!
 
Black Dynamites (Michael Jai White) bror blir mördad i en droguppgörelse. Droger förvandlar föräldrarlösa barn till knarkare och en infernalisk komplott hotar den svarte mannens maskulinitet. Detta är inget som Black Dynamite tänker låta passera utan åtgärd.

Ass whupping fu!
 
Det var med små ofrivilliga ryckningar av nervositet vi satte oss i TV-soffan för att kolla in den här neo-blaxploitation-rullen. Det är nämligen farlig mark man beträder när man ska göra en skämtsam hyllning till denna fantastiska genre. Lyckligtvis balanserar man på rätt sida av gränsen och med undantag för några överdrivna pajigheter, som exempelvis micken i bild, ser man till att avhålla sig från överdriven parodisk "humor"

Utmärkt originalmusik i denna.
 
Trots att man inte jobbade med världens största budget lyckades man återskapa hela 70-talsatmosfären på ett fantastiskt sätt. Garderob och rekvisita är utmärkta (förutom en och annan peruk) och med hjälp av gammal skåpmat från Sonys bildarkiv lyckas man även få till schysta action-scener med de rätta bilarna och explosionerna. Det märks väl att de inblandade kan sin blaxploitation-historia då den ena karaktärshyllningen avlöser den andra och i vissa fall på ett snyggt subtilt vis. Rekommenderas!

BETYG: 5/7 Lyckad blaxploitation-hyllning som även om den inte är fylld av asgarv och upphetsande element skänker en skön 70-talskänsla till tittaren.

Filmens hyllning till alla Huggy Bear där ute.

Byron Minns plockar fram sin bästa Rudy Ray Moore.

Michael Jai White plockar fram sin bästa Shaft.

Black Dynamite leker doktor.

Den obligatoriska seriösa bruden som av en händelse är vacker.

Who dat? Jamen det är ju Arsenio Hall.

Hoppsan! John Salley, NBA-mästare med bl a Los Angeles Lakers, i sin finaste söndagsstass.

Da Honkey House!
 
Trailer
 

torsdag 29 augusti 2013

THE BOYS IN COMPANY C (1978) Hong Kong/USA, 121 minuter. Regi: Sidney J. Furie.

 
 
Lättsam men sevärd

Skön inledning med Stan Shaw i pimpig hatt.
 
Vi följer ett gäng unga mäns transformation från gröna civilister genom militärutbildningen till stridsdugliga marinkårssoldater som är brickor i befälens spel i Vietnam. Den meningslösa jakten på höga dödssiffror deras kompanibefäl driver får dem att koka ihop en plan för att leva ett drägligare liv bakom linjerna.

Hur ska dessa avskum bli stolta marinsoldater?
 
Detta är en bortglömd klassiker som är en slags föregångare till "Full Metal Jacket" och likheterna är många, även om Kubricks klassiker är mycket bättre. Det roliga är att R. Lee Ermey även i denna spelar en hård marinkårsinstruktör. Även om han hälsar rekryterna välkomna med sitt sedvanliga "maggots" är han en kissekatt jämfört med karaktären i "Full Metal Jacket". Det är ändå musik för våra öron att höra hans okvädningsharanger och typiska marinkårsjojkande.

Kanske denne lirare kan få fason på dem?
 
Märkligt nog verkar många vietnamveterander uppskatta denna film som mycket realistisk och vi tolkar det som om de menar filmens känsla, för filmen är inte speciellt hårdkokt och har ibland karaktären av äventyrsfilm med ganska endimensionella figurer. Med det sagt är inte detta någon dålig film alls och den pekar på sitt ganska lättsamma vis på krigets absurditet. Fotbollsmatchen är dock i pajigaste laget och det märks att det är människor som inte har en susning om sporten som gjort filmen. Gunnar Nordahl skulle vrida sig i sin grav om han såg dessa pojkar agera fotboll.

BETYG: 4/7 Inte i klass med några av dess efterföljare men ändå en rätt bra och underhållande vietnamkrigsfilm.

Det här känner vi igen.

Marinkåren ser till att fylla ALLA dina behov...

Välkomna till Vietnam.

Tur att de i alla fall offrar livet för något viktigt.

Efter en tid i Vietnam ändras klädkoden till ascool.

Risfält eller minfält?

Det är synd att vänta med kramkalaset till EFTER målen.
 
Trailer med erotikchock på slutet!
 

tisdag 27 augusti 2013

DESERTED (2010) Cypern, 20 minuter. Regi: Danny Iacovou & Orestes Mitas.

 
 
Grekcypriotisk överlevnadsguide?

Antingen är de utmattade soldater eller så har de just precis avslutat en smutsig självlek.
 
Två deserterade soldater söker skydd i ett övergivet värn. Efter ett tag dyker en Grön Basker upp och berättar att fienden attackerat med en gas som gör alla vansinniga och får folk att börja slåss inbördes och döda varandra. Hotet närmar sig och överlevnaden beror på kritiska beslut.

Den Gröne Baskern summerar Fredrik Reinfeldts Sverige.
 
Grekcypriotiskt! Genast börjar ni fantisera om en ung George Michael i vita tanga-speedos som dansar natten lång med ett bländande vitt leende. Eller? Nu är det här något helt annat. Grundförutsättningen för den här filmen är bra med ett mystiskt hot som lurar vid horisonten och hur man tvingas konfronteras med sin moral för att överleva, men sedan faller allt platt och den där twisten man övertygats ska komma uteblir helt. Man lämnas bara med ett stort "Jaha???" och en smärre känsla av blåsning.

Det verkar som om den mystiske sjukvårdaren lackar.
 
-SPOILER ALERT- Man kanske skulle kunna tycka att det finns en viss ironi i att det är den skadade soldaten som överlever och då på bekostnad av elitsoldaten som tidigare lämnade de båda första soldaterna att dö, men är det verkligen allt filmmakarna har att komma med efter att ha byggt upp storyn till öppet mål för en twist? Svagt.

BETYG: 2/7 Helt okej liten film - till en början, men den lama avslutningen drar ned betyget ordentligt.

Klassisk grekcypriotisk böghög.
 
En liten teaser.
 

söndag 25 augusti 2013

THE HIPPIE TEMPTATION (1967) USA, 50 minuter. Regi: Warren Wallace.

 
 
Die hippie scum!!!

Harry Reasoner ger sig ut bland hippiesar.
 
Nyhetsredaktionen på CBS har här sammanställt ett skakande reportage om den nya farliga hippie-rörelsen och de samhällsomstörtande effekter den populära innedrogen LSD ger.

En "hippie-dåre" som babblar på om befängda saker som att unga antingen tvingas göra militärtjänst eller konformeras till ett yrkesliv man inte trivs i. Han efterlyser lite glädje i livet. Väx upp!!!
 
Detta är till en början en ganska skojig dokumentär där det stelbenta Amerikas representant Harry Reasoner tar en närmare titt på detta skrämmande fenomen som hippie-rörelsen innebär. Det roliga är bl a att man lyfter fram personer som ska tyckas vara babblande dårar men som för ett vettigt öra idag inte har annat än fullkomligt logiska saker att säga. Reasoner räds icke att anta en kritisk ton och då särskilt i summeringen av filmen där hippiesarna beskrivs som barnsliga och groteska.

De är knarkare allihopa!
 
Tyvärr är kvalitén på filmen inte den bästa och dessutom är den full av talking heads vilket blir ganska sövande i längden. Särskilt mittenpartiet av dokumentären har en sömnframkallande effekt där kromosomforskare talar om LSD-drogens negativa effekter och unga intagna mentalpatienter delar med sig av sina livsöden. Detta drar ned filmens underhållningsvärde betydligt.

BETYG: 2/7 Stundtals kul dokumentär som dock oftast är för långtråkig med alla talking heads. Skönt i alla fall att som Craig Ferguson brukar säga: "CBS cares!"

En androgyn herre förstärker tesen.

Är det en ung Anthony Kiedis på mentalkliniken?

Kan det vara så att Jerry Garcia i hemlighet är Spencer "Spenny" Rice farsa?

The Grateful Dead underhåller i parken.

Harry Reasoner skänker oss en väl genomtänkt final thought.
 
Slutet på filmen med Grateful Dead (och Reasoners final thought!) Detta klipp har en märklig lila ton. Hmm, purple haze..?
 

fredag 23 augusti 2013

STITCHES (2011) Storbritannien, 6 minuter. Regi: Ben Kent.

 
 
Send in the clown

Är det Edward Penishands som ligger där? Nähe, Scissorhands var det tydligen...
 
Rachel (Beth Hanks) är barnvakt i ett hus fyllt av samlarfigurer då en psykostisk patient rymmer från ett närbeliggande mentalsjukhus. Förutom att den lille pojken hon barnvaktar har svårt att sova är det något mer som inte riktigt står rätt till i huset.

Vem är den riktiga galningen egentligen? Mentalpatienten utanför eller ägaren till detta hus med sin samling?
 
Grabbarna på Bloody Cuts tar ett steg framåt i denna andra kortfilm produktionsbolaget spottar ut. Stämningen känns mer intensiv än i den första filmen (http://uddafilm.blogspot.se/2013/08/lock-up-2011-storbritannien-4-minuter.html) förutom att slutet känns en smula mediokert med sitt vandringssägentema. I vanlig ordning är det snyggt och proffsigt med Canon 5D-bilder, oftast tagna med kameran monterad på en jibb*, och vackert efterbearbetade i Magic Bullet**. De har gjort ett bra jobb med ljudet som starkt bidragit till den intensiva stämningen. De har även lyckats klämma in en hyllning till George A. Romero utan att det kostat dem någonting då "Night of the Living Dead" som rullar på en TV-apparat i filmen är public domain och således inte kräver någon roalty-avgift.

BETYG: 4/7 Lite känsla har letat sig in i den flashiga lågbudgetproduktionen och det uppskattas.

"They're coming to get you Barbara..."

Slipknot in da house?
 
Hela filmen.
 
*En kran för kameror som bidrar till snygga åkningar.
**Effektprogram.
 

onsdag 21 augusti 2013

LOCK UP (2011) Storbritannien, 4 minuter. Regi: Ben Kent.

 
 
Dolly dearest

Dolly-åkning med skärpedragning...
 
Det är dags för säkerhetsvakten (Josh Burdett) att låsa kontoret för kvällen men när lampor börjar krångla visar sig den gamla mörkerrädslan befogad.

Stämningsfullt ljus.
 
Nej, det är ingen gammal Sly Stallone-rulle vi kollar in utan vi tar återigen en flukt på en Bloody Cuts-produktion och denna gång är det den första. Vi var nyfikna på upprinnelsen till dessa teknikonanerande kortfilmer och denna första kortis sätter faktiskt tonen direkt. Det känns verkligen direkt att man gjort denna film i all hast bara för att få testa utrustning. I vanlig ordning är det snyggt gjort, från flashigt Video Copilot-intro till välkomponerade bilder med en Canon 7D. Man tycks även precis ha packat upp en ny dolly eftersom näst intill varenda klipp innehåller sakta glidande kameraåkningar.

Gryniga övervakningsbilder.
 
Det blir förstås ganska banalt storymässigt och egentligen händer inte så mycket förutom en skrämseleffekt. Det känns nästan som en reklamfilm där man förväntar sig att en textskylt ska hoppa fram efter klimaxet. Huvudmålet var väl dock att göra något snyggt och det har de lyckats med.

BETYG: 3/7 Bloody Cuts satsar redan från första filmen på flashigt och snyggt framför manus och det räcker ju till viss del.

...och en lurande fara.
 
Hela filmen.
 

måndag 19 augusti 2013

SWEET TRASH (1970) USA, 76 minuter. Regi: John Hayes.

 
 
Homofobi, kärlek och klavertramp

Inspektören och hans kollega deep undercover på snuskklubben.
 
Inspektör Walsh (Tony Vorno) jobbar på sedlighetsroteln och konfronteras dagligen med den smutsiga sexhandeln och föremålen för hans homofoba föreställningar. En dag spricker hans cyniska pansar när han träffar den unga Angel (Sharon Matt) som är nybliven prostituerad. Han bestämmer sig för att rädda henne undan träsket och tar med henne hem innan hon faller offer för den pågående polisrazzian. Han förälskar sig i henne men anar inte vilka mörka sidor hon döljer.

Huga vilka typer som frekventerar stället!
 
Det här är en typisk sliskig amerikansk lågbudgetfilm med en banal story vi sett hundratjugotre gånger förut men den har en skön sleazig kvalité och trots att skådespeleriet har enormt utrymme för förbättring fångas man av dessa endimensionella karaktärer, den sköna icke-PK-atmosfären och den sexiga Sharon Matt. Det är typiskt med denna gamla manliga fantasi om att rädda den söta oskyldiga horan som hamnat i träsket av misstag och särskilt härligt när den manlige räddaren är medelålders med de gråa tinningarnas charm. Så även om det känns som denna film snarare är inspelad på 60-talet, med tanke på bristen på full frontal nudity och herrarnas sköna tajta och korta brallor, har den en mysigt sunkig och billig stämning som känns helt rätt i våra ögon.

BETYG: 4/7 Billig trash-film som höjer sig över mängden med sin sleazig charm.

Var detta månne inspirationen för Ozzy Osbournes stylist 1986?

Skönt att umgås på ett maskulint sätt efter ett smutsigt arbetspass.

Walsh lever ett skönt ungkarlsliv.

Hyresvärden finns alltid till hands för lite romantiskt toalettsex.

Ändå finns utrymme för lite självmassage efteråt.

Plötsligt äntrar den väna Angel hans värld och ber honom älska med henne.

Bye bye ungkarlsstekar?

"I have a good shape and I like showing it!" försvarar sig Angel när Walsh ifrågasätter hennes klädsel i trapphuset.

Och vi kan ju knappast argumentera mot den sköna Angel.

Two guys and one c...

Sex och ångest går hand i hand.
 
Tyvärr inget videoklipp denna gång.