What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 27 augusti 2014

GODZILLA (2014) USA, 123 minuter. Regi: Gareth Edwards.



Hollywoodpekoral?

Yes folks, fram med korgen. Det är svampsäsong!

1999 förstör en mystisk seismisk kraft kärnkraftverket i Janjira. Joe Brody (Bryan Cranston) som arbetar där tvingas hjälplöst se på när hans fru (Juliet Binoche) förolyckas där. Brody blir besatt av att finna orsaken till katastrofen då han vet att det inte handlar om en vanlig jordbävning. 15 år senare tvingas hans son löjtnant Ford Brody (Aaron Taylor-Johnson) på sin permission resa till Japan för att hämta ut fadern ur häktet när denne olovligt gjort intrång på det fortfarande avspärrade katastrofområdet. Det verkar dock som om den till synes tokige fadern är något gigantiskt på spåren...

"Vad i HELVETE har du på huvudet?" frågar Juliet Binoche.

Jaha, då var vi där igen - med vårt tvångsmässiga behov av att se ännu ett hollywoodspektakel baserat på en av våra gamla favoritkaraktärer. Så vi bullade upp med spypåsar och skämskuddar och stålsatte oss inför vad som komma skulle.

"VAD I HELVETE HAR JAG PÅ HU-VU-DEEEEEET!?!?!" frågar sig Bryan Cranston.

Vi verkade ha fog för vår oro när vår gamle favoritknarkkokare Bryan Cranston dök upp i...en fluffig peruk! Ja, det verkade som om han var kvar i "Breaking Bad"-karaktären Walter White, för som ni vet hade denne cancer och rakade därmed av sig sitt fallande hår. Addera till detta en skvätt manlig fåfänga och voila - så har ni en perukbärande man!

"Villa till salu i pittoreskt område..."

Eftersom detta är en blockbuster-hollywood-produkt får vi även vår beskärda del av äckliga barn och dramatiska kameraåkningar in mot allvarsamma ansikten. En "höjdare" är när -SPOILER ALERT- en hund sliter sig för att undkomma en tsunami och jagas på karaktäristiskt hollywoodvis genom gatorna av den enorma flodvågen.

"Varför...har jag...peruk?"

Detta till trots...är det här en riktigt underhållande film (!!!) När ni plockat upp era hakor och hämtat er från detta chockbesked kanske vi kan få förklara varför. Man lyckas faktiskt bygga upp en hyfsad stämning genom att suga på godzillakaramellen och istället -SPOILER ALERT- introducera ett annat monster som lever rövare. Att Godzilla, när han slutligen dyker upp, är mer trogen originalutseendet än i detta förra hollywoodpekoralet känns trevligt för oss purister.

Yep. Homagen finns där.

Det bästa av allt är att det inte finns någon satans comic relief! Denna farsot härjar annars vilt i sådana här spektakel. Vi gläds också åt att CGI:n äntligen har mognat så pass att den kan bära en sådan här produktion. Allt är verkligen skitsnyggt gjort och den stora ironin för oss älskare av organiska effekter är ju att Cranstons peruk är det som är löjligast i filmen. Ja, det kan nog inte bli mycket bättre än så här i en sådan här slags film. Att man skalar bort de sista äckliga detaljerna är ju för mycket begärt...eller?

BETYG: 4/7 Kors i det jävla taket! En hollywoodsk bergodalbaneåktur man faktiskt inte vill sätta sig i duschen i fem timmar efter för att tvätta bort äckelsmutsen.

Är det...Godzilla?

Hollywood moment...

Ser ut som nån har haft ett monster-bukkakeparty.

'Splosions å annat gött.

Yikes! En busslast full med äckliga barn.

Här ser Edwards till att hylla Kubrick en skvätt. Komplett med Ligeti-soundtrack.

Ken Watanabe: Omringad av American heroes och med...en ständigt bekymrad min.

Trailer

BONUS! Godzilla 2014 vs. Godzilla 1998 med surprise ending.

lördag 23 augusti 2014

KILINK SOY VE ÖLDÜR (1967) Turkiet, 92 minuter. Regi: Yilmaz Atadeniz.



Kilink är tillbaka!

Hånskrattande Kilink.

Kilink (Yildirim Gencer) överlever naturligtvis förra filmens ödesdigra slut och skrattar gott åt händelsen tillsammans med sin sexiga dam. Avkoppling och fagra damers sällskap är dock inte nog för vår antihjälte utan han söker faran. Alltså kastar han sig in i en internationell jättekupp som involverar en mikrofilm och en last med guld. Två kriminella gäng är ute efter rikedomarna dessa innebär men Kilink lyckas ställa till det ordentligt för dem.

Kilink myser med sin dam.

Vi älskar verkligen karaktären Kilink här på Udda Film, de låga betygen vi gett hans filmer: (Kilink Istanbul'da och Kilink vs. the Flying Man) till trots. Vi kan väl bara skämmas och referera till denna sajts beskrivning och då främst "Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället". Hans entré i den här rullen är ju underbar med hans klassiska hånskratt. Visst, det kan bli lite långdragigt och rörigt i de här filmerna, och då särskilt i den här som är mycket längre än de andra, men det går inte att komma ifrån vilken älskvärt cool typ Kilink är.

Lite superskurkigt blir det när detta hemliga sällskap sammanträder.

Den här filmen har tyvärr skalat bort det mesta av superskurkdetaljerna och gangsterintrigerna är förhållandevis konventionella. Borta är det sköna sköna kilinknästet fyllt av brudar och inga supervapen syns till. Självklart är dock Kilink fortfarande en brudmagnet av rang och motståndarna darrar fortfarande när de hör hans namn. -SPOILER ALERT- Tyvärr slår moralpolisen till i slutscenen då Kilink storsint ger upp inför den suveräna turkiska polisen. Kilink hade tydligen hjärtat lite alltför mycket på rätt ställe...synd.

BETYG: 4/7 Okej, vi kompenserar lite för de andra filmernas dåliga betyg här då denna rulle är den mest konventionella.

Vänta nu, vita kåpor och en märklig form av handuppräckning...

Mer hajlande.

Sharp dressed Kilink.

Så misogyn Kilink!

Barnskådisen gör riktigt bra ifrån sig.

Hakki ser nöjd ut. Mamman mindre så.

Kilink har vad kvinnorna vill ha.

Klassisk förhörstortyr.

Kilink "heffar"* till det.

Kilink vs. TV-kocken Anthony Bourdain.

Kilink i ett något överexponerat Istanbul.

Notera vilken avslappnad attityd snubben i förgrunden har till att det pågår världens skottlossning bakom honom.

Vad nu? Hotar någon Kilink med en stor skuggkniv?

Nej då. Bara något skit som råkat hamna framför linsen.

Hela filmen, dock utan undertexter...

*Vi bygger verb av playboygrundarens namn.

torsdag 21 augusti 2014

ASYLUM OF SATAN (1972) USA, 77 minuter. Regi: William Girdler.



Asylum of crap

Är det Norman Bates eller bara en vanlig hen?

Lucina (Carla Borelli) vaknar upp på ett främmande ställe som visar sig vara ett mentalsjukhus. Hennes förvirring är förstås stor då hon gick till sängs och somnade på ett vanligt sjukhus. Utan förklaring har hon alltså nu förflyttats till detta ogästvänliga ställe där ingenting verkar stå rätt till. Samtidigt undrar hennes fästman Chris (Nick Jolley) vad som hänt och försöker träffa henne. Något som blir mycket svårare än han trott och inte ens polisen tycks vara till någon hjälp.

Turnélivet blev tydligen för hårt för det svenska succébandet Ghost då medlemmarna behövde vila upp sig på institution.

Den här sömniga lågbudgetrullen har inte mycket att komma med. Man hoppas att det ska hända lite roliga saker, särskilt när det dyker upp en Norman Bates-aktig kvinna med svag tysk accent som jobbar på mentalsjukhuset. Man får dock vänta ända till slutet innan det blir lite småskoj.

Den androgyna damen tvättar sin patient på ett creepigt sätt.

Manuset är ett skämt med sina logiska luckor och våldet är sparsmakat. Det råder en total avsaknad av nakenhet så förvänta er inga nakna jungfrur på något altare. De "satanistiska" elementen låter också vänta på sig till slutet men då blir det rätt så roligt med en härlig tolkning av Hin Håles uppsyn. Undra om det var Church of Satan som instruerade filmteamet om Djävulens utseende? Ja, den gamla satanskyrkan står faktiskt som "Technical consultant" i eftertexterna!

Dr. Spector har snygg ansiktsbehåring.

Vi gillar som sagt slutet när Lucifer dyker upp i all sin söta glans. -SPOILER ALERT- Den schysta djävulsceremonin korsklipps med bilder på när fästmannen och polisen är på väg till undsättning och under dessa klipp spelas fästmannens ledmotiv som är ett skönt töntig fattigmansfunkstycke. Vi har förstås fått höra detta ledmotiv tidigare i filmen men just i dessa scener blir det riktigt skojigt och opassande hysteriskt. Vi gillar också logiken i att polisinspektören, fästmannen förtvivlat försöker övertyga, först tar fästmannen på allvar när denne slänger upp ett avhugget huvud på hans skrivbord.

BETYG: 2/7 Tråkig lågbudgetdynga som får lite skrattglans av några skönt töntiga detaljer.

En patient attackeras med kolsyrebrandsläckare och leksaksinsekter. The horror!!!

Här ligger du allt i lä Tom Savini.

Fler märkliga mordmetoder.

Släng upp detta på bylingens skrivbord så blir du betrodd.

Ve och fasa! Flugornas Herre!!!

Exklusiva bilder på Ghosts tredje inkarnation när nästa platta släpps! Just det, man har dubblat antalet medlemmar och Papa har visat sitt sanna jag. Kom ihåg var ni såg det först!

Man har konsulterat expertis minsann.

Trailer komplett med fästmannens ledmotiv!

tisdag 19 augusti 2014

SIMON, KING OF THE WITCHES (1971) USA, 99 minuter. Regi: Bruce Kessler.



Yrkesman

Simon i sitt kloakhem med sin nye lille vän.

Simon (Andrew Prine) är en magiker som tar sitt kall på största allvar. Efter att ha blivit arresterad av polisen för lösdriveri möter han en ung och entusiastisk man (George Paulsin) i häktet. Den unge mannen introducerar honom för den dekadenta societeten där vissa hånar hans kunskaper och därmed får betala priset för detta. Simon har dock ett större mål i detta liv än att underhålla välbärgade blaserade människor.

När Simon frågar hur den nye lille vännen tjänar sina pengar får han detta avslöjande leende som svar.

Man vill gärna gilla den här ovanliga rullen som har en hel del charmiga drag. Till att börja med har den fortfarande ena foten kvar i den murriga hippie-eran med allt det innebär. Vidare bjuds vi på en karaktär som faktiskt tar sitt ockulta kall på högsta allvar, vilket förmodligen är till följd av att manuset skrivits av den praktiserande trollkarlen Robert Phippeny. Detta innebär inte att tonen är blodigt allvarlig hela tiden men filmen skiljer sig ändå markant från alla andra ockulta och satanistiska exploitation-filmer - på gott och ont. Det är också kul med de homosexuella övertonerna i rullen, även om det till slut urartar med den sedvanliga nedvärderingen och stereotypiseringen - som i sin tur blir kul i sin icke-PK:ighet.

Gerald York spelar denne karaktär med det maskulina namnet Hercules.

Tyvärr håller inte detta i 99 minuter utan det blir som så ofta rätt trist emellanåt. Vi finner oss pausa, i vår ADHD:ighet, titt som tätt för att vi "måste" kolla något eller läsa något mejl. Aldrig ett bra tecken. Så även om vi gillar känslan i filmen och vissa detaljer kan vi inte ge något superbetyg.

BETYG: 3/7 Stundom skön och skojig stundom ej.

Simon fixar till en liten ceremoni för sin lille vän. Gissa vad för slags reproduktiv vätska som finns i burken...

Don't make Simon angry. You wouldn't like him when he's angry.

Hercules intar en maskulin pose.

När röda fläckar inte är på ett lakan är de av ondo.

Vänskapen med Simon betalar sig tydligen. Kolla in lille vännens svid!

En viss Factory-tjej med kompis i bakgrunden.

Killarna är blåsta på de sköna kurvor som strax ska avtäckas. Ja, ni gerontofiler tänker förstås på damen där bak i mitten men vi menade glasögontjejen.

Det blir ännu mer sexigheter.

Beavis and Butthead sitter och myser framför TV:n.

Psykedeliskt språng in i spegeln inleder...

...en tripp vi känner igen från en annan film.

Kanske är det de fint utsmyckade pillren som ligger bakom?

Trailer

Och hela jävla filmen!