What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 3 juli 2015

DON'T DELIVER US FROM EVIL (1971) Frankrike, 102 minuter. Regi: Joël Séria.



Fucking fransk Åmål

Kladda på sig läppstift under täcket på katolska internatskolan. Hora!

Anne (Jeanne Goupil) och Lore (Catherine Wagener) är två tonårsflickor som går på en
katolsk internatskola. Det kristna budskapet är dock inte lika lockande som spännande
erotiska noveller de smygläser på nätterna. När sommarlovet kommer bestämmer de sig för att
hänge sig åt Satan, ondska och framför allt varandra.

Förtappade barn! Läsa snusk på katolska internatskolan.

Nu är detta inte så mycket en satanistisk skräckfilm utan snarare en antikatolsk uppgörelse
med vuxenvärlden och en terapisession för regissören. Huvudkaraktärerna är löst baserade på
de ökända flickmördarna Pauline Parker och Juliet Hulme från Nya Zeeland som hade ihjäl
Parkers morsa men egentligen handlar filmen mer om Sérlas barndom, uppvuxen på katolsk
internatskola och hans föräldrahat.

Bryskt klappande av katt. Äsch, drabbar ingen oskyldig.

Den stora kontroversen som omgärdat filmen handlar inte alls om några exploativa element
utan istället om de hädelser flickorna gör mot katolska kyrkan - och de är många. Det
diaboliska med filmen är hur tjejerna utför alla ondskefulla dåd med en känsla av
lekfullhet och alltid med ett oskyldigt flickfnitter på läpparna. Den oskuldsfulla
lekfullheten förstärks av det fina ledmotivet av Claude Germain och Dominique Ney med sitt
Bach-liknande trallande. Det finns dock en del scener som får, särskilt oss moderna PK-
människor, att svälja hårt. Tjejerna, som var runt 20 vid inspelningen, ser verkligen inte
äldre ut än sin karaktärer som är unga tonåringar och att dessa placeras i sexuella och
förföriska situationer är nog mer kontroversiellt idag än när filmen kom.

Dags att prisa Herren.

Obehagligast är våldet mot djuren och mest hjärtskärande är -SPOILER ALERT- den lätt
utvecklingsstörde trädgårdsmästarens upptäckt av den mördade favoritfågeln, samtidigt som
flickorna fnittrar åt hans sorg undangömda på ett loft. Denna scen är mycket välgjord då
trädgårdsmästarens ensamhet verkligen accentuerar illdådets ondska när han sörjer förlusten
av sin älskade fågel.

I flickornas fantasi förvandlas prästen till en galen Ted Åström.

En annan intressant aspekt av filmen är Annes dominans av Lore och hur hon drar med sin
kompis på det ena blasfemiska äventyret efter det andra. Det är ändå en ganska vacker
kärlek mellan flickorna som inte har ett dugg att göra med någon lesbisk sexualitet men som
ändå för tankarna till Lukas Moodysons senare hit "Fucking Åmål" just med tanken på två
tonårstjejer mot hela världen.

BETYG: 4/7 Filmen är vacker, intressant och tankeväckande men stundtals väldigt långsam och
lite tråkig.

Barnen ser i alla fall ut att roas, förutom han i senapströjan som ser bara ser väldigt 
fransk ut.

Hädelse!!! Att spotta ut Jesu lekamen så där.

Tjejerna har hittat nattvardsvinet. Jesu blod är ganska ljust i denna församling.

Det verkar pågå en blasfemisk epidemi.

Nä just det! Somliga av oss är lite hämmade.

Låt cockteaserierna begynna.

Även de älskvärda korna blir nyfikna.

"Nej betyder nej. Ti-hi-hi."

Inga djur kom till skada under inspelningen av denna film?

Ensam.

Ensammare.

En viss avsaknad av empati.

Flickorna busar till det med lite mordbrand. Girls will be girls.

Girls just wanna have fun.

Year zero kom tidigt i Frankrike.

"Ti-hi-hi. Nej betyder nej, gubbjävel!"

Den sinnesslöe trädgårdsmästaren har lite svårt att sortera budskapen tjejerna 
förmedlar.

Vad var det nu för tecken som visade på psykopatiska drag..?

"Inte för att vi på något sätt vill insinuera sexuell samvaro. Ti-hi-hi."

Se de små barnen. Är det en hyllningsdans till trädgårdsmästarens mördade fågel?

Nunnorna gillar i alla fall underhållningen.

Dags för huvudattraktionen.

Reciterande av märklig Baudelaire-poesi är verkligen inte okej!

Suicidegirls.com.

Flickorna avger sina oheliga löften.

Någons sammanfattning av filmen. OBS! Ej original-soundtrack.

Slutscenen. Rena rama poetry slammet anno 1971.

Här har vi det mysiga ledmotivet.

Hela filmen.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar