What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 30 oktober 2016

ER IST WIEDER DA (2015) Tyskland, 111 minuter. Regi: David Wnendt.



Back with da heavyweight jam!

Drönarbild. Sådana får vi inte se i svenska filmer mer.

Tyskland nutid. Adolf Hitler (Oliver Masucci) vaknar upp förvirrad mitt i Berlin. Fabian Sawatzki (Fabian Busch) gör ett TV-reportage på just den platsen och råkar fånga Hitler på bild i bakgrunden. När hans TV-karriär går åt skogen söker han upp Hitler, i tron om att denne är en imitatör, och hjälper honom att bli ett YouTube-fenomen. Plötsligt har Hitler en ny modern plattform att verka från.

"Can't you hear, can't you hear the thunder?"

En film där tyskar gör hitlersatir tyckte vi lät spännande så trots att det är en komedi kände vi att detta kan vara något givande att spänna ögonen i. Som vanligt avhöll vi oss från att läsa på om filmen innan så vi befarade att det kunde bli en putslustig historia som fokuserade på att försätta gamle Adolf i "knasiga" situationer i modern miljö. Självfallet var det en del sådant med i filmen men till vår glädje låg inte fokuset här.

Selfietajm.

Istället handlar filmen om Hitlers förförelse och hur en sådan här snubbe faktiskt kan komma till makten. Man blandar på ett ganska skojigt sätt in rena rama Borat-scener där Masucci i full hitlerkaraktär träffar icke-skådisar på stan. Många tar det naturligtvis som ett ganska harmlöst skämt men förvånande nog börjar vissa prata om hur jobbig invandringen är och vissa människor visar en öppen vördnad för "Führern".

Så här ser man om man har blivit pepparsprejad. Groovy.

Ett småirriterande sidospår är Buschs karaktär Sawatzki som ska vara den klassiske komeditönten. Detta hade vi gärna sluppit. Filmen i sig kan också ibland tippa över till moraliserande och pekpinneaktig då man känt sig tvungen att sejfa lite. Helt onödigt tycker vi. Oliver Masucci är också lite väl lång för att spela Hitler men det gör knappast något när han levererar så fantastiskt bra. Det måste ha varit bra skitnödigt att knalla omkring i karaktär på Tysklands gator. Även om det har gått dryga 70 år har Tyskland fortfarande ett komplicerat förhållande till sitt förflutna. T o m här i Sverige är det tveksamt om man skulle komma undan helskinnad. En av våra egna redaktionsmedlemmar fick för många år sedan den "goda" idén (på fyllan) att raka till en hitlermustasch, gå ut på krogen och kalla den för chaplinmustasch. Till hans brännvinsförvåning var det folk som inte uppskattade skämtet och ville ge honom stryk.

Adolf är inte helnöjd med dagens politik.

En bonus för oss gamla Romero-entusiaster är att den gamla zombiehiten "The Gonk" smyger igång i bakgrunden när Hitler är ute och pratar med folk. Bra skit.

BETYG: 5/7 Hitler är ju kul i sig men att faktiskt smälla upp en spegel på dagens samhälle gör ju filmen lite extra kul och tänkvärd

Ni kanske anar att detta är en "kul" kille?

Hitler imponerar med schysta låneplagg.

Säga vad man vill om Hitler men han har en ganska nykter syn på dagens TV-utbud.

Eller?

Gut old boys.

Bra betyg... Farbrorn skänker omedelbar tyngd åt tesen.

Öhhmm...

Adolf skojar till det lite med en död hund.

Tillbaka till rötterna.

Somliga är inte helnöjda med Adolfs uppsyn.

Ein strike für ze Reich.

Uppenbarligen har dessa glada gossar inte sett "Brüno".

Hon blir helt hypnotiserad av Hitlers karisma. Det ser man ju på hennes ögon.

Vikten av att säkra sitt namn.

Komediförfattarna börjar snickra på naziskämt.

Om Hitler är gäst kommer nog programledaren undan med ett blackface.

Hitler gör publiken till sin bitch.

Whööööt!?!?! Peter Jihde med blackface????

Den skulle vi kunna tänka oss att se.

"Han är så söt när han sover."

Adolf på väg att lacka.

Adolf predikar för de redan frälsta.

Det blir lite green screen i filmen också.

Hoppsan! Hårda bud.

Teaser-parad.

Och här har vi då nämnda "The Gonk".

onsdag 26 oktober 2016

JAN SAUDEK - V PEKLE SVÝCH VÁSNÍ, RÁJ V NEDOHLEDNU (2007) Tjeckien, 96 minuter. Regi: Adolf Zika.



Galenskap är sexigt

Ungdomsflukt satte sin prägel.

Dokumentär om den tjeckiske fotografen och konstnären Jan Saudek som nådde internationell framgång långt innan han accepterades i hemlandet.

Så går det! Ser man snusk som liten blir man pervo. USA hade rätt.

Mer dokumentär på Udda Film och denna gång handlar det om ett ganska punkigt och poetiskt porträtt av en kontroversiell fotograf. Till en början gillar vi det lite abstrakta berättandet där Saudeks udda personlighet får en framträdande roll och man märker att mycket är regisserat för att på ett poetiskt sätt berätta om sinnesstämningar och historik. Det varvas med intervjuer och samtal med regissören som på så vis medverkar i filmen. Ja, hela inspelningsteamet dyker upp i bild vid olika tillfällen men detta är aldrig något som stör då det adderar till ögonblickskänslan i scenerna.

Är det fotosession eller är det fest?

Vi blir dock lite trötta på formatet halvvägs in i filmen och börjar längta till de korta klippen där vi får vila ögonen på Saudeks fantastiska bilder. Den som förväntar sig att lära sig mycket om hans teknik lär bli besviken då detta främst är ett porträtt av människan Saudek och inte fotografen.

BETYG: 4/7 Inte helt konventionell dokumentär, men detsamma skulle man kunna säga om Saudek. Blir dock lite småseg mot slutet.

En läcker familjebild.

Okej, lite teknik blir det.

Hm, Bob Dylan och "Superfuckers"?

Urinsex och Tarantino...

Här från hans hunkiga Svenne Hedlund/Prins Valiant-period.

Glad tjej tigger om att få bli Jans modell...

...och hon får snabbt konkurrens.

Adolf och hans team är inte kameraskygga.

Mysig detalj.

Janne lackar över sena ankomster.

Den tokiga modellen gör honom dock på gott humör.

De är i en grotta...eller?

Jan drygar ut kassan med kass konst, enligt han själv.

Hurtbullen Jan.

Trailer

lördag 22 oktober 2016

EATEN ALIVE! THE RISE AND FALL OF THE ITALIAN CANNIBAL FILM (2015) USA, 85 minuter. Regi: Calum Waddell.



Fanfest

Total nakenchock och exotism!

I den här dokumentären avhandlas den chockerande skräcksubgenren kannibalfilm som på sin tid väckte mycket uppmärksamhet men dock aldrig blev någon kommersiell succé.

Stackars Giovanni Lombardo Radice som får sin bananhjärna* uppäten.

Vi var ganska förväntansfulla när vi satte tänderna i (sorry...) denna dokumentär då den italienska kannibalgenren ligger oss varmt om hjärtat. Till vår glädje slapp vi bli besvikna. Tempot mellan talking heads är bra och varvas med fina klipp ur filmerna. Man har inte heller skyggat för att visa det brutala våldet och nakenheten som är så signifikativt för genren. Man blir alldeles varm i hjärtat när de underbara soundtracken från filmerna ligger och puttrar i bakgrunden.

Mr. Poliziotteschi himself. Även ökänd kannibalmakare.

Som ni förstår är det här mumma för fansen, särskilt då profiler som Ruggero Deodato, Umberto Lenzi m fl intervjuas. Med det vill vi säga att det som allmän dokumentär kanske inte är asbra. En del av intervjuobjekten är upptryckta mot väggar, vilket inte ser speciellt professionellt ut och det är en hel del lampor som reflekteras i glasögon samt något exempel på burkigt ljud så det är ganska amatörmässigt gjort på sina ställen men det skiter nog de flesta fans i och det är just det sådana här för-fans-dokumentärer vinner på.

BETYG: 5/7 En nostalgiexplosion av tarmätning, bröst-piercing och kastrering!

Författarinnan Shelagh Rowan-Legg har något aggressivt i blicken...

Me Me Lai har numera kläder på sig.

Ruggero Deodato som är oerhört söt när han förklarar att han vill avsluta sin karriär med en riktig kannibalrökare som en present till alla fans.

Ni trodde vattenlekarna kom från Tyskland?

Herr Radice med smickrande ljus och upptryckt mot en vägg.

Me Me back in da day.

Författaren Mikel Koven har bara lampor i blicken. Väldigt Dilbert-skt.

The fejs of a kannibal.

Carl Gabriel Yorke fyrar av en riktig märklighetsmin.

"Kom igen nu din gamle jude. Det är kosher. Jag lovar!"

"På riktigt...verkligen!"

Hade han klippt sig och skaffat sig ett jobb hade han kanske klarat sig.

Ja, exakt så smärtsamt är det att inte längre vara man.

Trailer

*Förklaring finns i dokumentären.