What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 31 oktober 2019

THE PREY (1983) USA, 96 minuter. Regi: Edwin Brown.



Romernas hämnd!

Någon sölar ner i skogen.

Ett gäng ungdomar beger dig ut i vildmarken för att campa och ha skoj. Platsen de väljer har dock ett mörkt förflutet då ett helt läger med romer brändes ihjäl här efter anklagelser om våldtäkt av en lokal kvinna. En pojke ska dock ha överlevt och det camparna inte vet är att ett äldre par just försvunnit i området...

Förfärande minsann.

Jovisst. Vi beger oss in i "Fredagen den 13:e"-klonernas träsk här. Fast det ska sägas att den här filmen släpptes flera år efter att den färdigställdes så den är ganska samtida med ovan nämnda film. Å andra sidan sköts den enligt uppgift på två veckor så visst är det rimligt att man cashade in på "Fredagen..."-succén.

En syn du inte vill se.

Även om den här rullen har den där sköna atmosfären slasher-filmer från 70-/80-talen ska ha så är den ett totalt hafsverk berättarmässigt. Det finns ingen som helst känsla för rytm vare sig i manus eller klippning. I den här långa versionen vi just såg ska det tydligen ha adderats scener vilka de ursprungliga filmskaparna inte har något att göra med och då med fokus på sex. Märkligt då att sexscenerna är så blygsamma. Särskilt när det är riktiga porrveteraner (John Leslie & Eric Edwards) man hyrt in och allt! Lite grovhångel och några tutt-flashar bara. Men Edwin Brown och producenten/manusförfattaren Summer Brown kommer inte undan så lätt. Även utan adderade scener är filmen en berättarmässig katastrof med omotiverade bilder på (förvisso söta) djur och trevlig natur samt alldeles för långa klipp som inte tillför ett smack. Man undrar också om det är efterklippningen som så totalt flyttat fokus från huvudpersonerna och kastat in oss i en lång flashback för att redogöra för backstoryn.

Sorry alla DMT-entusiaster. Det är inte en Bufo Alvarius.

Det är ändå lite skoj hur icke-PK allt är när vi bjuds på "zigenarexotism" där romerna självklart samlas kring lägerelden där ett helt band spelar så en brud kan dansa sensuell flamenco samtidigt som par ogenerat börjar hångla och släppa lös sina tuttar. John Leslie spelar självklart den största rom-kåtbocken. 😀 Samtidigt är lokalbefolkningen stereotypa rednecks och upprinnelsen till illdådet är självklart inte våldtäkt utan bara otrohet som då den syndande kvinnan sedan påstår var ett övergrepp. LOL.

Bedårande, men kanske inte helt relevant för storyns fortskridande.

Morden är överlag ganska lama och ett av offren som varit död ett tag och dessutom blivit gamföda ses förstås andas i närbild. Den mystiske mördaren hålls anonym genom filmen och illustreras endast med POV-kamera och överdimensionerade hjärtslag. D v s ända till slutet då "Fredagen..."-efterapningen når sin kulmen. Slutuppgörelsen och eftermälet bjuder faktiskt på lite fniss i all sin ostighet.

BETYG: 3(-)/7 Med nöd och näppe kravlar sig denna crappiga rulle upp över 2-strecket då den har både lite atmosfär och töntiga skojigheter.

Våra "ungdomar" (som just sjungit allsång i bilen på väg hit...) Somliga har stekheta hotpants på sig.

Den här håriga spindeln skulle lätt kunna misstas för en "bear" om den dök upp i West Hollywood. Relevans för filmen? Noll.

Nästan lite kannibalfilmsvibbar när man slänger in random klipp på naturens skoningslöshet (som självklart inte adderar till berättelsen).

Hur får man fart på en film? Släng in ett gäng porraktörer såklart!

John Leslie spränger alla gränser när han för tillfället lämnar porragerandet och skådespelar på riktigt... 😏

Exotism!

Ogenerat kåta.

Även superkåtbocken John Leslie blir djurisk.

Fluktare i chock.

Spjuver eller monster?

You're welcome guys and gals.

Gamen har hittat lite pålägg i skogen.

Lealös!

Är det du...Jansson?

Trailer som klarar av nästan alla mord. PS. Missa inte när nån spjuver låter som en anka i sista sekunden.

Hela våfflan. Dock utan porraktörer som låtsas vara romer och dessutom med fler "nödvändiga" djurscener och lite banjo!



måndag 28 oktober 2019

RABID (2019) Kanada, 108 minuter. Regi: Jen & Sylvia Soska.



Ingen penisavund

(sic!)

Den hunsade grå musen Rose (Laura Vandervoort) drömmer om att få göra sina egna modeskapelser men finner sig istället vara den store modedesignern Günters (Mackenzie Gray) dörrmatta. Efter en svår trafikolycka förändras allt då Rose genomgår en experimentell stamcellsrekonstruktion av sin sargade kropp och återvänder vacker och med flödande kreativitet. Om det nu inte bara var för de mystiska biverkningarna av ingreppet..

Alla skrattar åt den fula ankungen.

Remake-tajm igen på Udda Film. Fast begreppet remake innefattar ju nuförtiden fria adaptioner av originalverken och så är ju fallet med denna film. De flesta remakes är dessutom upphov till tandgnisslande från konservativa filmfans som hatar att se sina gamla favoriter massakreras av nytolkningar. Äsch, nu var vi elaka. Man behöver inte vara ett dugg konservativ för att pissa på de flesta remakes då de helt enkelt oerhört sällan kommer i närheten av originalfilmernas glans. Skulle systrarna Soska kunna bryta den normen?

Stackars flicka. Hon har ärr, oförmåga att applicera smink och - håll i er - glasögon!!! 😲😰😱

*Dramatisk paus* Eh...nej! Det ska väl dessutom sägas att trots det nostalgiska skimret runt David Cronenbergs originalrulle var den inte världens bästa film. Den var en av de där magiska rullarna som poppade in i många ungdomars (läs: barns) bylsiga VHS-apparater när den kusliga videovåldsvågen drog över Sverige i början av 80-talet* och skolgårdarna fylldes av målande beskrivningar av de blodiga scener de privilegierade barnen vars föräldrar hade videobandspelare hade fått se. Originalet hade dock sin charm med den hyfsat duktiga porraktrisen Marilyn Chambers i huvudrollen, den sköna domedagsstämningen när smittan spreds och patruller åkte runt med sopbil och plockade upp lik samt den oavsiktliga skjutningen av en jultomte (ACAB!!!).

Inte underligt att Günter har Schadenfreude.

I den här återberättelsen har vi flyttats till en plastig modebransch i nutiden och vad som är ännu plastigare är alla karikatyrkaraktärer som presenteras. Huvudkaraktären Rose går i bräschen som inte helt övertygande "ful ankunge", bara för att hon har glasögon och några ärr. Lika trovärdigt som när kamerakåta bimbos tar på sig stora hipsterglasögon och kallar sig nerds. Günter är dock i en klass för sig. Han ska alltså vara tysk stereotypfjollig designer men första gapflabbet rullar redan ut en halvminut in i filmen när man på en stor reklamtavla kan läsa "Haüs of Günter". Lika tyskt som Häagen-Dazs. Man kan sedan fnittra åt att han ser ut som en Steven Tyler i drag med en buttericksperuk ända tills vrålflabbet är tillbaka när Günter plötsligt kommenderar "Schnell, raus!" när han vill att modellerna ska ställa sig på rad. LMFAO! Vi har svårt att tro att systrarna är så korkade att detta skulle vara seriöst menad dialog men frågan är då varför man då slänger in sådan uppenbar humor i detta sammanhang. Detta är ju ändå långt från en komedi.

"Listen to me Rose. ♫Valk dzis vay, talk dzis vay!♬"

Även om den mysiga virusstämningen från originalfilmen nästan är helt frånvarande i denna rulle tycker vi ändå att den är rätt underhållande i sin ytlighet men under tredje akten börjar det spåra ur ordentligt med lökiga effekter där systrarna Soska tydligen inte tyckte en liten minipenis i en armhåla var tillräckligt utan smackar på ordentligt så tankarna nästan går till Cravens version av "The Thing". Även själva berättelsen kollapsar i slutet och man är bara glad att det tar slut.

BETYG: 3(-)/7 Kanske t o m lite generöst betyg men det ytliga tramset var ändå rätt underhållande...nästan hela filmen.

Den hunkiga fotografen bjuder ut den fula ankungen. Det är väl inget konstigt med det?

Fejset du inte vill i spegeln dagen efter.

Den där veganismen är ändå lite konstig.

The male gaze.

Systrarna Soska vill verkligen tydliggöra sin uppskattning för Cronenberg.

Onkel Kånkels okända syrra får många roller nuförtiden.

Inte nog med att Rose fick nyllet totalt rekonstruerat, hon lärde sig även sminka sig!

Tråkigt när skådisarna börjar bråka på set:et.

Den ultrastereotypiske douchebag-regissören tar det dock chill.

När en hårdrockare bara måste få headbanga.

Varför visar ingen Schadenfreude åt Günters Musse Pigg-skor?

Inte alls lika kul som i originalet. Dock ACAB.

Plötsligt blir det en Marilyn Manson-video.

"Pliz line-up. Schnell, raus! Moof, moof, moof!" 😂😅😆

Kirurgen vill inge förtroende och få patienter att slappna av så han har satt upp lite rogivande konst på kontoret.

Jaha? Verkar som om viruset kommer komplett med en C-filmsdemon.

Problemet med penisavund är löst.

Ålrajt then...

"Vad är det för fel på mig doktorn???" 
"Lugn, lilla du. Det är inget farligt. Du håller bara på att förvandlas till Alice Cooper."

Trailer

*Även om "Rabid" kom 1977.



fredag 25 oktober 2019

CUCK (2019) USA, 115 minuter. Regi: Rob Lambert.



Alt-wimp

Det är frågan du måste ställa dig.

Ronnie (Zachary Ray Sherman) är en ung vit man som inte lyckats med mycket i livet. Han är villkorligt frigiven och bor hos sin mamma (Sally Kirkland). Han kan varken få ett jobb eller få till ett förhållande med en kvinna. Frustrationen växer i honom när han ser sig bli omsprungen av människor han ser ner på. Han startar en hat-vlogg och får plötsligt lite uppmärksamhet samtidigt som han träffar en kvinna (Monique Parent) vars erbjudande öppnar nya dörrar för honom. Dörrar som kanske borde förblivit stängda.

Hm, mycket att kolla in på Vlogtubes.com...

Långfilmsdebut för regissören och manusförfattaren Lambert och en lite knepig sådan om man nu vill veta var man står någonstans i publikens ögon. Å ena sidan är det ju lite clickbait-känsla över ämnes- och titelvalet och det är fullt förståeligt när man vill sticka ut i bruset men å andra sidan är historian så politiskt provocerande att inte många längre SER filmen utan istället sällar sig till för- eller emotextremerna.

*KLICK*

Det inte alltför välskrivna manuset handlar som sagt om en förlorare som snabbt degenererar till en alt-högerdåre och då verkligen en riktig karikatyrbild av en sådan. Även Sally Kirklands moderskaraktär är som en riktig seriefigur. Det känns lite som en B-vinkning till några "Requiem for a Dream"-karaktärer. Filmen är stundtals kul då Ronnies miserabla liv verkligen suger men det känns ändå inte som att syftet har varit att göra en svart komedi eller satir. Det hela känns bara som ett väldigt på-näsan-ställningstagande mot alt-högern med en viss glimt i ögat.

Vem har sagt att manlig onani inte är vacker?

Trots att manuset inte är det bästa är det ändå bra skådespeleri och hantverksmässigt finns inget att klaga på. Soundtracket av Room8 är också mysigt Giorgio Moroder-aktigt. Om nu Lamberts främsta syfte var att provocera Trump-mupparna lyckades han i alla fall verkligen då de har mobiliserat för att dränka filmen i sämsta betyg. Samtidigt har motsatta lägret försökt kompensera med toppbetyg. Filmen är varken värd det ena eller det andra.

BETYG: 3/7 Småkul men inte alltför intelligent snyting på alt-högern.

När en incel får nobben...igen.

Frustration.

Inte ens Dashboard-Jesus kan trösta.

Och så lägger biljäveln av. Frustrerande.

Frustration!

En sorgsen murican med man boobs.

Frustrerad.

Sally ser kusligt korrigerad ut.

Vad är ett bättre utlopp för frustration än en vlogg i bar överkropp?

Frustrerande respons.

Fråga Ronnie. Han vet.

Han vet också att fejkrunkande med kvastskaft alltid lockar till skratt.

Dejten spårar visst en smula.

Och inte fan är det Ronnies fel i alla fall!

Ronnie "hämnas" online efter att en snubbe kastat ut honom från kaféet där dejten hölls.

Måste lätta lite på trycket med ett posörrunk.

Tur att Ronnie inte är så akward i kvinnors sällskap.

Ronnie har äntligen hittat ett jobb där han kan glänsa.

Lite udda att en snubbe med sådana här tatueringar pimpar ut sin hustru till svarta "bulls". Meta-cuck!

Wait for it!

Yes! Ronnie kanaliserar sin inre Travis Bickle.

Tillbaks till kneget.

Det är en retorisk fråga Ronnie...

Se den vackra afterglowen av en manlig orgasm.

En riktig alfa-orgasm på G!

Jovisst. Den är coolare än en stickad chihuahua-tröja, men vart vill du komma Ronnie?

Ser ut som Ronnie misslyckats med glaseringen på vaniljmuffinsen och nu hånas på nätet.

Oops! Blackface...inte okej Ronnie.

Trailer