What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 31 december 2020

TULPA (2012) Italien, 88 minuter. Regi: Federico Zampaglione.



Se upp när din låtsaskompis har svarta handskar

"Too much graphic violence" skrev någon mupp på nätet. Ehh...det är en neo-giallo? 😅

Lisa (Claudia Gerini) lever ett stressigt liv som framgångsrik affärskvinna men kopplar i hemlighet av med besök på sexklubben Tulpa där hon och de andra medlemmarna har fritt fram att utforska sin sexualitet - på vilket sätt de än vill. Allt är frid och fröjd tills de personer Lisa haft sex med dyker upp som nymördade lik.

Aj! Akta kolan!

Vi skiter i nyårstemat detta år då vi inte orkar gräva fram någon sådan film utan avslutar helt sonika året med en neo-giallo istället. Det har ju trots allt potential att bringa lite mys så här vi årsskiftet.

Rätt bra tajming att befinna sig i denna position när en typ i svart hälsar på.

Vi har inte helt fel i vårt antagande då en brutal argentoesque atmosfär sätts direkt. Den ikoniska handskbeklädda mördaren dyker snabbt upp och genomför ett synnerligen brutalt dåd som verkligen lyfter menande på hatten åt Argento i sin utstuderade våldsamhet samtidigt som adekvat genremusik av regissörens bror Francesco Zampaglione och Andrea Moscianese klingar i bakgrunden. Regissören själv är med på ett hörn i en av filmens musikstycken. Genomgående är det ett väldigt bra retro-giallo-soundtrack.

Mjuka paket till jul.

Inte nog med genremyset, när förtexterna börjar rulla blir det uppenbart att vi befinner oss i den fascistarkitektoniska Rom-stadsdelen EUR vilket värmer hjärtat på en av redaktionsmedlemmarna då han kutade omkring här i jakt på Argento-inspelningsplatser för några år sedan. Många bekanta platser susar förbi i bildrutan.

EUR i all sin fascistiska glans.

Bekant är även huvudrollsinnehavaren Claudia Gerini då hon spelat i en av våra favorit-TV-serier "Suburra". Hon gör väl en okej insats men inte mycket mer. Som vanligt i sådana här filmer är det väl inte skådespeleriet och manuset som är det stora dragplåstret utan snarare stämningen. Tyvärr tappar filmen lite fart vartefter och klimaxet är rent av skrattretande. Zampaglione lyckades väl inte helt med jaktsekvenserna heller då vi fann oss själva börja fundera på helt andra saker när det borde ha varit som mest spännande. Vi hade inte haft något emot att man skruvade upp surrealismen istället och kanske gjort exempelvis dessa nämnda jaktsekvenser mer ologiska för att öka känslan av panik och förvirring. Manuset med dessa esoteriska tulpa-väsen lämnade ju verkligen dörren öppen får sådant.

Palazzo della Civiltà Italiana är den mest ikoniska och fascistoida byggnaden i EUR.

Allt detta till trots är det här en klart underhållande våffla och det är ju inte direkt så att de klassiska gamla giallo-rullarna överlag höll världens bästa nivå heller.

BETYG: 4/7 Skön neo-giallo som fluktuerar lite mellan riktigt cool och meh.

Självklart har sexklubben Tulpa en muskulös transa som dörrvakt.

Mjau! Det gick visst hett till igår.

Vår globetrottande redaktionsmedlem vill utnämnda Basilica santi Pietro e Paolo till den mest sterila i världen.

En sån gullig pop up-bok.

Skön typ i den dunkla tunneln.

Ett relativt plågsamt grodperspektiv kan man anta.

Det gäller att ha en bra relation med sin chef.

Nuot Arquint har hyfsat skarpa och definierade anletsdrag.

Aftonmys.

Fluktare med mask.

Mördaren har en fin rituell kniv.

...men är öppen för förslag när folk har sånt här i sina kökslådor.

Den måste vara glad så som den viftar på svansen.

Japp, ögat är med.

Jaså, regissören gillar fotografi?

Arga Snickaren är nog att föredra ändå.

Han har i alla fall en liten kompis hos sig.

Trailer

"Tulpa" - sexigt soundtrack av Zampaglione/Moscianese

Tysk trailer - för att det behövs. När tyska Kiran säger "Du" och pausar tror man verkligen det ska kommet ett "hast" efteråt. 😁



söndag 27 december 2020

THE TIME GUARDIAN (1987) Australien, 86 minuter. Regi: Brian Hannant.



Tid du aldrig får tillbaka

Rohhh-bot från framtiden.

I en dyster framtid på 4000-talet har jorden förstörts och det som är kvar av mänskligheten jagas av deras egen skapelse - robotar. En stad har dock utvecklat en förmåga att göra tidsresor så hela staden fungerar som ett rymdskepp som kan färdas genom tid och rum. Mördarrobotarna kan dock genom avancerad teknologi spåra staden så sista hoppet är att resa tillbaka i tiden och ändra på historien.

Laser-bazooka med kraftigt bakåtblås.

Vi har fått något så ovanligt som en efterfrågan att recensera en film och då till minnet av Carrie Fishers dödsdag som är idag. Vi var väl inte supersugna på en tveksam sci-fi-historia efter att ha sett Space Mutiny (1988) men eftersom vi har filmen, om än djupt begraven i vårt valv, och lockades lite av att se mördarrobotar i aktion så varför inte?

Framtidens funktionella mördarrobotar har horn.

Denna billiga ozploitation-rulle börjar lovande med klassisk rullande text som läses av narrator. Detta brott mot "show don't tell"-regeln får alltid passera fritt när det gäller sci-fi- och barbarfilmer! Det bjussas sedan på en del billiga dekorer och slutligen dyker även mördarrobotarna upp. Rätt sköna typer med fåniga horn på huvudet. Så långt är allt helt okej men det dröjer inte länge innan saker börjar kännas röriga. Snart drar även parallellhandlingen i den australiensiska outbacken igång då detta ska bli skådeplatsen för framtidens öde. När hela handlingen flyttas hit inser man snabbt att Carrie Fisher och Dean Stockwell bara anlitades för att pryda affischen med någorlunda igenkännbara namn. Stockwell spelar stadsskeppets ledare och poppar upp några sekunder här och där. Fishers karaktär följer med huvudkaraktären Ballard (Tom Burlinson) till "nutidens" Australien men lämnas snabbt i periferin till förmån för Ballards egentliga partner Annie (Nikki Coghill). Fisher kanske är med 5-10 minuter i filmen?

Outback-bylingen bir lite väl till sig i byxan när utomjordiska fenomen börjar hända.

Det händer en del saker men aldrig något som är speciellt intressant eller kul. Mördarrobotarna, som visar sig vara cyborgar (förstås!), ser vi inte jättemycket av heller förrän det vankas upplösning. Och denna upplösning är givetvis ett gigantiskt antiklimax och särskilt -SPOILER ALERT- WTF-ögonblicket efter att Ballard dödat ledarcyborgen i en lam fajt då han med bombastisk stämma beordrar laserkriget utanför skeppet att upphöra, varpå alla slutar skjuta på varandra och robotarna låter sig dödas av någon slags megalasergevär Ballard plockat upp. Jaha..? Okej då. MEN - när vi ändå är inne på WTF-ögonblick - efter eftertexterna kommer filmens enda gapflabb då plötsligt dramatisk och olycksbådande musik drar igång under en svartruta...som aldrig tar slut. Just det, absolut INGET händer! Nästan tre minuter svartruta, som dessutom skiftar lite till en något ljusare variant, så man ska tro att något faktiskt är på gång att hända efter en knapp minut, men icke då. LOL.

BETYG: 2(-)/7 Tråkig och rörig rulle som mer är en hån mot Carrie Fishers minne.

Det finns gott om fina locations i Australien.

Apropå funktionell. Framtidens space-harnesk har bröstvårtor.

Jodå, även männens!

"Du, har du någonsin sett Prinsessan Leia med silvriga bröstvårtor?"

Mördarrobotarna är i själva verket cyborgar med förvuxna maggots i näsan.

Konstapel Pissypants taggar ner med senaste numret av Dragos.

Tänk att även i Outbacken finns det rednecks. Det som påminner om en termos framför Annie är i själva verket en smakfull jättemodell av en patron.

Ballard anpassar sig snabbt till 80-talsmodet med ett fräsigt nitbälte.

Ballards vise japanske far (???) samtalar med Dean Stockwell. Men varför är han utklädd till gås?

Penisförlängarlaser!!!

En trailer som t o m är sämre än filmen. Verkligen catchy att ha en bolagslogga i dryga 20 sekunder som inledning...och var fan är Carrie Fisher som man förmodligen betalat dyrt för att sälja filmen med? Epic fail!



torsdag 24 december 2020

SANTA CLAUS (1959) Mexiko, 95 minuter. Regi: René Cardona.



Icke-PK jul

Där bor han Tomten, i ett palats som säkert gläder vissa Premiere League-fans.

Julen är här och det är dags för Tomten (José Elías Moreno) att lämna sitt kristallpalats i rymden för att dela ut julklappar till alla snälla barn. Djävulen vill dock sätta krokben för honom och sprida sin ondska på jorden så han skickar djäveln Pitch (José Luis Aguirre 'Trotsky') för att uträtta uppdraget. Hur ska detta sluta?

Den maniskt skrattande Tomten.

God jul önskar vi på Udda Film med denna gamla julmatiné som verkligen skulle höja julstämningen om den rullade på SVT varje år. En omöjlighet naturligtvis då den är fruktansvärt förlegad och "skrämmande". M a o en julklapp av ofrivillig humor.

Dags för julvisor från världens alla hörn. Först ut: Afrika!

I detta universum bor inte Tomten på Nordpolen utan uppe i rymden ovanför nämnda Nordpol och istället för tomtenissar i sin verkstad har han barn av jordens alla nationaliteter (eller åtminstone de som behövs för att visa på globalitet). För att illustrera detta bjuckas vi på ett sångnummer där barnen i traditionella dräkter sjunger sina julvisor. Till att börja med är det härliga sweatshop-vibbar då majoriteten av kidsen ser bedrövade och fullkomligt oengagerade ut. PK-tåget har svajat på det rangliga spåret och totalkraschar när det är dags att visa upp de afrikanska (självklart reducerat till hel kontinent) barnen. Små svarta barn studsar omkring, klädda i leopardskinn med - håll i er - den klassiska benknotan i håret!

Eeehhh...

Det som är skoj med denna mexikanska film är främst att den illustrerar en jultradition djupt rotad i den katolska kristendomen och följaktligen är då Satan en del av detta. Små barn i Mexiko får alltså bilder från Helvetet serverade på julafton och en fjollig liten djävul som försöker inspirera till allt från stöld till mord. LOL!

Exotismen får Tomten att klappa händerna - i otakt.

Även om filmen ska agera moraliserande är det skitskoj att man inte lägger några som helst värderingar i att det stackars rika barnets föräldrar hellre är ute på krogen på julafton än att vara hemma med sin nu ensamme lille son. Nejdå, visst älskar de sin son men de råkar bara ha glömt att de gör det..(???) Hoppsan!

Till skillnad från de spanska kidsen som är remarkabelt tajta!

Denna ultrakorkade soppa är regisserad av René Cardona som vi bekantat oss med genom den inte alltför lysande Las Luchadoras vs. el Robot Asesino (1969). Han har även gjort ett gäng Santo-filmer så han lär nog dyka upp fler gånger här. Man kan faktiskt känna igen lite av de spektakulära knasvibbarna från de "vuxnare" filmerna då Tomtens tillhåll inte går av för hackor med sin avancerade fluktutrustning, som bl a kan avlyssna barns drömmar, och att han dessutom har trollkarlen Merlin inneboende som sysslar med tokiga experiment. Kampen mellan Tomten och Pitch är plågsamt korkad då den ene är mer sinnessvag än den andre och frågan är om inte t o m 6-åringar himlar med ögonen åt deras imbecilla agerande. Dumheten är ändå smått charmerande.

BETYG: 4 (-)/7 Oändligt dumt och därför lockas ett och annat gapflabb fram.

Kinesbarnen ser precis så där inspirerade ut som man kan förvänta sig i en totalitär kommunistdiktatur.

♫"Mosuraaa...Mosuraaa..."♬ Nja, kanske inte riktigt vad de livlösa japanska barnen sjunger.

Dags för "Orientens" bidrag och här satsar man på sexig barndans och skjutvapen.

De franska småttingarna vinner årets pris för mest självmordsbenägen aura.

Hurra! Herrefolkets barn utstrålar samma glans deras föregångare hade 20 år tidigare. Och högteknologiska som de är har de givetvis en massa coola robotar som sällskap.

LOL. De karibiska barnen går för revolutionär look med bössor och vita Matul-pyjamasar. 😊

En sydamerikansk kombo av argentinska och brasilianska kids are bringing sexy back. Särskilt den glade pojken till höger.

Mer revolutionär stämning från de centralamerikanska ungarna.

Julens i särklass värsta falsksång bjussar de amerikanska kidsen på.

Mexiko visar på ett överflöd av plottriga prylar med bl a coola Día de Muertos-skelett. Men varför runkar pojken till vänster gevärspipan?

Den mexikanske pojken får feeling.

En märklig tingest har dykt upp i tomteverkstan.

Vi är nu övertygade om att Helvetet är en ruskigt dålig plats då det uppenbarligen pågår musikalnummer med fjolldans där nere.

Till och med Fan själv får nog av det vedervärdiga spektaklet.

Julstämningen är därmed på topp!

Verkligen! Tomtens fluktinstrument är inte bara funktionella de är även otroligt estetiska. Kolla bara in gloryhole-maskinen till vänster. Den falkögde kan även notera att små leksaksrobotar glider omkring på golvet. Ascoolt!

Det allseende fluktögat.

Lilla söta fattigbarnet Lupita som faktiskt beter sig befriande mycket som ett äkta barn. Kudos!

Pitch, den djäveln, försöker förleda henne.

Zombies?

Pitch är mäkta exalterad. Notera vilken fin glänsande hy han har. Svaveleldandet måste göra underverk.

Lupita drömmer märkliga drömmar om zombieliknande dockor med janusansikten. Trippy!

De försöker förleda henne.

Lupita lutar sig dock mot en stark moral.

Det spelar ingen roll hur mycket än Staffan Westerberg-dockorna försöker argumentera...

...Lupitas karaktär rubbar man inte! Detta måste vara de sötaste moralkakorna någonsin!

Den helige Sankt Nikolaus a.k.a. Jultomten har en ockult inneboende i form av Merlin.

Han hyser även en barbröstad smed som har imponerande löshår på bröstet.

Tomten har förstås med sig lite pulver när det vankas en natt på stan.

Shoutout till den besatta "Evil Dead"-hjorten!!!

Mexico City - i all sin expressionistiska glans.

Rika mamma och pappa ditchar sin lille son på julafton för en "föräldrakväll" på krogen. Den arme pojken är tydligen redan traumatiserad med tanke på hur han byggt ihop bombplanet som hänger på väggen. Vingarna bakochfram är ett tydligt rop på hjälp!

Pitch är verkligen en smooth criminal.

Ouch! Dra inga pedofilskämt nu! Gör det inte!!!

Ehhrmm.. *host host*

Det enda sättet att få rika mamma och pappa att tänka på sin övergivna son är att ge dem lite rykande grogg. Perfekt julbudskap till barnen: Sprit löser allt!

Tomten kan även flukta utan sina state of the art-maskiner.

Pitch hetsar barnen mot varandra, den spjuvern.

Dante ser lite sur ut. Snart ska han ge Tomten ett inferno. Whooo's a goood doggie!?

Söta julbudskap levereras.

Och så, kära vänner, föddes femnazismen!

Vi tycker nog att Pitch och hans vänner är mer gay men okej då, Tomten hade ju trots allt en riktig "bear" som inneboende så...

Trailer där ni kan höra ett slags Windows-pianofelljud när Pitch dyker upp.

En tripp till Helvetet - där de dansar fjolligt!

Här har någon gjort en egen skojig trailer-tolkning.

Hela julspektaklet.

I enlighet med vår årliga jultradition här på Udda Film vill vi alltid lyfta fram vår absoluta julfavorit Treevenge (2008) Se, njut och ha en härlig jul!