Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Elvira (Romy) är en hängiven anhängare till den indiske gurun Krisna (Paul Naschy) så när hennes familj mördas av till synes döda människor är hennes naturliga val att åka ut på landet till Krisnas hem för att få hjälp med sitt trauma. Det vilar dock något ondskefullt över guruns lantställe och Elvira får höra att innan gurun tog över stället hade det stått tomt under många år då en satanskult hade huserat där innan. Väl där börjar Elvira drömma bisarra mardrömmar. Samtidigt härjar en mördare i trakten och morden tycks ha ockulta kopplingar. Vad är det som pågår egentligen och har morden på Elviras familj något med de andra morden att göra?
Snygg fotobombning damen i närbild gör i denna miljöbild genom att titta in i högra bildhörnet för att sedan försvinna tillbaka i detsamma. Men tänk på vad dyrt det är med film, så omtagning är ju synd att göra. 😀
De sista frågorna i resumén ovan är rätt så relevanta och framför allt den första. Detta är nämligen ett potpurri av galenskaper då man lyckats slänga in det mesta exploitation-material mellan himmel och jord, eller kanske snarare mellan Helvete och jord. Vi får bl a njuta av voodoo, Fan själv, gravplundrare och vad vi skulle vilja kalla "foxy zombies" som skuttar omkring i slow motion. Som om inte det vore nog visar den maskerade voodoo-mördaren upp klara giallo-tendenser vilket självklart gör oss lite extra nöjda.
"Kolla närmare på min giallo-yxa, farbror."
Nu är detta inte en sådan höjdare som det kanske låter då tempot i filmen känns lite som att köra bil på motorväg för att plötsligt fastna i en bilkö och sedan återigen kunna dra på o s v. Historien är inte helt vattentät men det bryr man sig ju inte speciellt mycket om, bara det händer skojiga saker - och det gör det ju lite här och där. En annan upplyftande aspekt är den minst sagt (ofrivilligt?) kontrapunktiska musiken. Det var länge sedan vi hörde sådan malplacerad musik i en film. Det är lounge, jazz och hyfsat tunga grooves och gärna distad diskant på allt. Inget konstigt med det i en tidig 70-talsvåffla, men när det drar ihop sig till dramatiska scener med exempelvis mord kan det ibland låta som en upplyftande deckarsignatur med full blåssektion eller som i vår favoritscen där småporrig longe-musik rullar till bilderna av en likvaka. x-D Mardrömsscenen med Naschy som Satan själv känns dock adekvat med dissonanta toner - d v s ända tills dessa plötsligt övergår i världens bebop-jam! :-D
BETYG: 4(-)/7 Många sköna detaljer i denna. Synd bara att transportsträckorna mellan dessa är lite meh.
Extrem vidvinkel = skräck.
Jo, han är nog rätt död ska du se.
Hygglo av mördaren att faktiskt även ljussätta pappas lik underifrån så han ser extra död ut.
Med alla fina färgglada blommor är det kanske inte konstigt att man väljer musik som skulle passa till ett romantiskt söderhavskuttrasju....eller?
People of color.
Det är på tiden att gråhyade människor får lite exponering.
Samt även guldhyade.
Hin Håle har solidariskt nog antagit gråhyad form.
"Could you please call me the Joker?"
Här pågår världens effektivaste strypning. TVÅ sekunder räckte. 😆
Här hamnar alla elaka veganer när de dör.
Klart som fan herrarna blir glada då.
Filmhistoriens märkligaste mord?
Ett effektivt sätt att ha ihjäl någon är tydligen att varsamt trycka en gammal plåt-Amstel mot dennes hals.
En bieffekt av svår psoriasis är att man kan överväldigas av lusten att lukta på begagnade nattlinnen.
Scotland Yards bästa poliser.
Ja, ni skulle också skratta om ni såg vilka oduglingar dessa bylingar är.
Robot?
"Inga djur kom till skada under inspelningen av denna film"....ELLER?
Vad menade vi då med "foxy zombies"? Jo, likt Jean Rollins vampyrer springer dessa odöda omkring i genomskinliga negligéer.
John Hunter (Eric Carlesi) är världens bästa soldat med erfarenhet av kriget i Vietnam och de ädlaste ninjakonsterna. När hans dotter kidnappas av den onde Oleg Kinsky (Olivier Dobremel) behöver han alla sina stridstekniska kunskaper för att rädda henne.
Något/någon iakttar dem.
Den här filmen hade vi ganska höga förväntningar på och ännu en gång var vi laserskarpa i vår bedömning då man redan från den inledande vietnamscenen kunde känna att detta var en höjdare.
Ninja!
Den här våfflan spikar precis allt som var asfränt med 80-talet och referenserna bara haglar filmen igenom. Den enda inte särskilt roliga referensen är den till "Home Alone" men resten av dem är briljanta. Man agerar lyckligtvis allvarligt för bästa komiska effekt. Återigen, "Home Alone"-sekvensen frångår detta lite med tanke på att det är en referens till en löjlig komedi.
Ja okej, det är 80-tal. Vi hajar.
Men jösses vilken underbar bergochdalbana detta är med ninjor (som även besitter Predator-stealth-egenskaper), dinosaurier och vintage Schwarzenegger-våld. Filmen utspelar sig på 80-talet med undantag för flashbacks till Vietnam 1968 och -SPOILER ALERT- en tidsresa till ett postapokalyptiskt (vad annars?) 1998.
Även om solbrännan kanske inte är direkt 80-tal.
Det är verkligen underbart att se när någon på ett perfekt sätt fångar en företeelse. Allt från de vansinniga våldssekvenserna till musiken sitter som en smäck. Det finns en briljans i de blinka-och-du-missar't-ögonblick när flagrant dåliga dockor ersätter människor. Velicoraptorerna är också härliga att se som de klafsar fram i djungeln. Vi var dock tvungna att trycka på paus och förenas i en stående ovation när telefonskevensen rullade igång. Vi har alltid fantiserat om att snubbla över en sådan där Gustav-telefon som dök upp i Ninja Terminator (1985) och vår förtjusning visste inga gränser när Combes slängde in en sådan i denna film. Det kanske är lättare att hitta en sådan i Frankrike då vi precis lärt oss att det var en grej där, att mängder med Gustav-telefoner mystiskt sköljde iland på franska stränder.
BETYG: 6(+)/7 Hade det inte varit för "Home Alone"-sekvensen hade det blivit toppbetyg.
Om ni för ett ögonblick flyttar blicken från vänster bildkant till mitten ser ni en kameraman/regissör avspegla sig.
Naturligtvis är det självaste Arnold som står för inspirationen till aerobics-passet.
Balls to the wall bay-beh!
Inte för att Udda Films utsände själv såg några raptorer i Vietnam men självklart finns de!
The Red Ninja! *Med trailer-röst*
Hello doggie!
Heh-hello doggie!
Awesome-heten vet inga jävla gränser!!!
Jo, det är ett håll-ett-öga-på-skämt inblandat här.
Svår smärta och grav svullnad i torso.
Michael Myers? Är det du?
Migrän fångat på bild.
Ninja stance. *Bånge*
Apropå bånge, ganska stel ninja.
Kanske viktigaste delen i ninja-kunskapen: De spänniga fingertecknen.
Kanske hela 8-bitars power i den handsken?
Det där luktar så gott på morgonkvisten.
Oj, referens till mästaren!
Den postapokalyptiska framtiden inbjuder till kannibalism, om man nu är en fan av bacon (och vem fan är inte det? AM I RIGHT PEOPLE!?!?!)
Självfallet har Coffin Joe en egen puckelryggig gimp-tjänare: Bruno!
Efter att ha suttit fängslad i 40 år släpps Coffin Joe (José Mojica Marins) ut i frihet trots att alla kan förstå och fruktar att hans missgärningar kommer fortsätta. Han har dessutom nu en mycket större plattform för sin mordiska verksamhet då han byter bytillvaro mot storstaden São Paulo och dess slum. Coffin Joe är fast besluten att föra sina ondskefulla gener vidare och han drar snabbt till sig ett följe hängivna lärjungar som är villiga att göra allt för honom. På andra sidan spektrumet finns hämndlystna poliser och präster som en gång för alla vill släcka Coffin Joes helvetiska låga. Vår antihjälte är dock mer plågad av spöken från det förflutna som också jagar honom.
Filosofisk och melodramatisk på en och samma gång.
År 2020 fortsätter att skörda offer som gjort ett avtryck på Udda Film-redaktionen. Vi ska dock inte göra oss till och gråta krokodiltårar i detta fall då vi mest uppskattat José Mojica Marins för hans originella bidrag till skräckfilmsvärlden. Ingen favorit, men hans filmer hade ändå en viss charm. Hans Coffin Joe-figur är ikonisk i all sin melodramatiska lökighet och Mojica Marins helvetesvisioner är legendariska i sin surrealism. Vi lyfter på höga hatten för farbrorn med den gräsliga manikyren.
Är det nekrofili om den döde uppträder levande?
I detta senare bidrag till Coffin Joe-serien blir det ren och skär torture porn. De tidigare filmerna var ju ganska banbrytande med sin sadism men nu (2008) har alltså tiden kommit ikapp Mojica Marins och han blåser verkligen på för fulla muggar med suspension-tortyr, blasfemi och gubbsjukeri. En präst (Milhem Cortaz) bjuckar dessutom på en väldigt intressant späkning som faktiskt känns riktigt sydamerikansk. 😀 Gore-effekterna är faktiskt riktigt bra vilket paradoxalt blir lite av en besvikelse då vi saknar de lite lökigare effekterna. Sedan tycker vi inte det är särskilt skoj att titta på sadismen som den är presenterad i detta sammanhang. Prästens späkning är dock ett skrattframkallande undantag.
Snart står julskinkan på bordet.
Det är roligare med gubbsjukan. Inte nog med att folk i allmänhet beter sig märkligt underdånigt mot Coffin Joe, det finns dessutom en uppsjö unga damer som inget hellre vill än att skänka sina kroppar till densamme. I en scen avvisar t o m Kist-Jocke en naken pingla för att hon är för ung. Självklart gör han detta samtidigt som hans långa naglar vandrar ner för hennes bröst och stjärt. LOL.
BETYG: 3(+)/7 Ingen höjdare egentligen men som vanligt finns där en del charmiga och skojiga detaljer.
Oh yeah baby. Eat dat ass!
ACAB och hustrumisshandlare.
ACAB och kvinnomisshandlare.
Om du säger det så...
Coffin Joe vill inte tro på spökspindlar.
Denna präst verkar helt uppfylld av Den Helige Ande här.
Men vänta här nu... Vad är det där för grejer som är kopplade till...
...den här?😅
Ser ut som Kist-Jocke sovit jävligt dåligt.
Varför skriker han så när detta skall vara så skönt?
Det krävs inte mycket nuförtiden för att bli utexaminerad frisör.
100 spänn på att manusförfattaren till "Gomorra: La Serie" avsnitt två, säsong fyra sett denna scen.😏
Han känner det med sina 72-åriga händer.
Men ändå, klart att kvinnorna inte kan motstå Kist-Jocke. Vilken annan karl kan bjussa på ett blodregn mitt i älskogen?
Kan dock bli lite stökigt.
Vadå? På vilket sätt menar du att man skulle associera till Slayer och "Raining Blood" menar du???
I en surrealistisk scen hamnar Kist-Jocke och hans nye vän mitt i Led Zeppelins "Houses of the Holy"-omslag.
Kanske inte fullt trovärdig framställning av fenomenet plåga när människan redan är genom-piercad med skrot? Handskarna är även en fin sanitär touch! 😄
"DÄR borta är schackbrädet!"
"Game of Thrones"? Ha! Game over bitches.
Dags för den gamla Regina Lund-referensen igen.
Vad inte många vet är att kackerlackor har väldigt klistriga ryggar. På så vis fastnar de lätt i ansiktet på folk och förblir orörliga där.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
