PERVERSE ET DOCILE (1971) Belgien/Frankrike, 82 minuter. Regi: Jean-Louis van Belle.

Ovanligt vacker seriemördare

Det blir ett och annat rape-fejs i filmen.

Som barn ser Françoise (Carole Lebel) sin storasyster bli brutalt gängvåldtagen. Hon växer upp med ett brinnande hämndbegär och som vuxen ger hon sig ut i Europas jetset-värld för att söka upp de skyldiga och utkräva rättvisa.

"Kom igen nu. Våldta kameran!"

Denna film med den något avslöjande engelska titeln "The Lady Kills" är inte främst en seriemördarfilm och den som är ute efter blodiga mord lär bli besviken. Nej, det här är mer en sleazig våffla med stil i samma anda som Jesús Francos sköna rullar från samma tidsera. Detta betyder att vi får en skön blandning av lökighet, som exempelvis det uselt pålagda kvinnoskriket i våldtäktsscenen, och vackra bilder.

Titelsekvensen måste ha lite klassisk inverterad stil.

Som i många andra rape and revenge-filmer använder vår protagonist sin sexualitet för att snärja sina offer och de slemmiga avskummen faller naturligtvis som käglor för hennes utmanande skönhet. Det kan tyckas onödigt att Françoise placerar sig i alla dessa sexuella situationer för att slutligen ta livet av de skyldiga men utan dessa skulle vi ju inte ha någon film. 😊

Vårt första rövhål introduceras. Vad är då bättre än det klassiska fästa-sedel-med-loska-på-nyllet för att illustrera hans karaktär?

Som ni förstår ser man inte filmen för dess kluriga handling utan här handlar det om snygga bilder och sköna damer från en svunnen gyllene era. Detta levereras förvånansvärt bra och Lebel är ju uppenbarligen väldigt vacker. Det gör inget att allt är endimensionellt och att morden är lama. Filmen vinner på stil och atmosfär.

BETYG: 4(-)/7 Snygg och sexig roadtrip genom ett groovy 70-talseuropa.

Yep. Du har hajat.

Förutom hans rapey rapey-tendenser kan vi sympatisera med denna regissör.

Valet att ligga på denna bild 23 sekunder i sträck kan verkligen te sig märkligt... (Ja, det är regissörens skjorta ni skymtar i nedre högra hörnet)

Bildskön huvudrollsinnehaverska.

Och tydligen väldigt medgörlig också.

Det hårda casting-arbetet.

Fotoklubben har möte igen.

Denna gång har de fått modell-jackpot.

Som direkt ur en Franco-film! 💗

Njutningen när du lyssnar på piskans vinande.

Akta micken där bakom!!! Äsch, försent...

Det är "vinter" så då bildas skyltfönsterfrost på bilen.

Kjell Bergqvists alkoholiserade brorsa dök tydligen upp på modevisningen.

Vad ska du göra med den där?

Den manliga blicken (och framför allt tungan!) jobbar hårt...

...när söt fransyska spelar upskirt-bowling.

Nähedu! Nej betyder inte alltid nej.

Som i detta fall.

Trailer

SELKIE (2014) Storbritannien, 14 minuter. Regi: Simon Booth.

Du är min fisk-bitch nu!

Är du en incel* är din lycka gjord om du finner detta.

En fiskare (Joseph Rye) hittar ett sjöjungfruskinn på stranden som han tar hem. Kort därpå dyker en naken kvinna (Emily Booth) upp vid hans dörr och hon vill desperat ha sitt skinn tillbaka. Fiskaren ser istället sin chans att få sig en slav och håller därmed skinnet inlåst i en kista med nyckeln i ett halsband runt halsen.

Emily har blivit lite väl i form på äldre dar.

Vi blev lite nyfikna på den här kortfilmen av syskonparet Booth då vi gillade den yppiga Emily när hon poppade upp i gamla brittiska skräckvåfflor som "Sacred Flesh" och "Cradle of Fear". Hon spelar här den förslavade sjöjungfrun och har dessutom skrivit manuset.

Det manliga förtrycket får ett ansikte.

Vi kan väl tyvärr inte påstå att vi är imponerade då det skriker lågbudget (på ett tråkigt sätt) om filmen med inte alltför övertygande scenografi. Själva berättelsen är också ganska händelselös med sjöjungfrun som behandlas som skit och bara vill komma åt sitt skinn och fly. -SPOILER ALERT- Det gör hon förstås till slut - och krälar tillbaka i havet. The end. Jaha? Vad ville man säga med detta? Att fiskare är assholes? LOL. Nej, någon form av twist eller smärre vändning hade varit önskvärt. Dessutom är Booth inte lika yppig längre vilket är synd. Nåja, det var hyfsat foto av brorsan (och regissören) Booth i alla fall.

BETYG: 2(+)/7 Ganska tråkigt och händelsfattigt.

Tänk vad en stackars gumma får gno.

Sexslav som av naturliga skäl luktar fisk.

Glödande passion i sänghalmen.

Vackert kustlandskap ger bara magknip av längtan.

Verkar som om det mesta av budgeten gick till makeup FX.

Hela rullen.

*F ö en ganska nedlåtande term på ensamma män som då ska stigmatiseras och förlöjligas för att de inte kan finna en partner. Typ: Radikaliserad onanist med foliehatt. Fast det är klart, i denna PK-värld är det okej att hacka på vissa grupper...

TRAUMA (1978) Spanien, 87 minuter. Regi: León Klimovsky.

"Psycho"-giallo

Det sista man tar av sig när man checkat in på rummet är de svarta läderhandskarna.

Författaren Daniel (Heinrich Starhemberg) tar in på ett pensionat på den avlägsna spanska landsbygden för att få lite skrivande gjort. Stället drivs av den mystiska unga Veronica (Ágata Lys) som även tar hand om sin handikappade make som man aldrig ser till. Veronica fattar tycke för sin nya gäst men har mindre till övers för alla de livliga par som även dyker upp och plötsligt börjar de alla försvinna.

Tar man på sig en Swedish Erotica-scarf och klockarmband med nitar märker ingen att man är en degig gubbe.

När regnet smattrar på rutorna i den svenska sommaren är det alltid mysigt att dyka ner i det soliga sydeuropeiska 70-talet för lite mysvåld och sleaze. Den här spanska giallon är rätt stillsam och väldigt fokuserad på dynamiken mellan Veronica och Daniel. Morden kommer vartefter igång men även om det är skojigt att se den klassiska giallo-rakkniven göra sitt jobb är effekterna billiga i form av föga övertygande blodsprutande kniv.

Diplomatiska ord. Men så är han ju författare också.

Damerna är genomgående väldigt attraktiva och sexiga Isabel Pisano bjuckar på mycket hud (och hår). För de mer regnbågslagda männen blir det kanske inte fullt lika mycket grannlåt. Franco-bekantingen Antonio Mayans skuttar omkring i kallingar och så får vi en märkligt homoerotisk scen mellan Starhemberg och Tony García Jr. som spelar den unge pojken som smyger omkring runt pensionatet. Starhemberg ser även till att hetta till det i rutan då han serverar oss sin guppande gubbröv. Mmmm...

Glatt ungt par får Fawlty Towers-bemötande.

Heinrich Starhemberg kan tyckas vara ett märkligt val som ledande man i en sydeuropeisk giallo-våffla, med sin gubbiga icke-atletiska look, men när man synar filmskapar-teamet närmare upptäcker man att vår ledande aktör också råkar vara filmens exekutiva producent. LOL! Han fungerar dock hyfsat i rollen även om man kan ha svårt att se vad den unga attraktiva Veronica skulle se i den degiga gubben med den vindpinade frillan. Sådärja! Där exponerades våra ytliga förutfattade föreställningar.

Veronica åmar sig högst motvilligt för sin dunkle make.

Filmen rullar på i ett behagligt mak och den till synes uppenbara upplösningen har hela tiden en skön underton av att saker inte riktigt gått till som man trott ändå. Det smålökiga slutet hamrar hem denna poäng på ett rätt fånlustigt vis.

BETYG: 4(+)/7 En riktigt trevlig rulle som trots sitt lugna tempo aldrig blir tråkig.

Horse play i underkläderna med Antonio och Irene Foster.

Det som är riktigt sjukt i denna giallo är att handtaget här går uppåt!!!

Det där ser inte bra ut Antonio...

Giallo-vision.

Kanske inte så stajligt med billiga Chuck T-kopior.

Rakkniv med sprits.

Här är en annan rakkniv. Men skit i den! Notera istället Heinrichs härliga vindtunnel-från-sidan-frisyr.

Mums filibabba!

Katt får skit.

Ytterligare ett kåtpar checkar in.

Men vilka fördomar!

Eller?

Katt är förvirrad.

Mat - innan den är smakfull.

Alla giallo-mördare kan inte ha stil.

Isabel levererar subtila repliker.

Värst vilka håriga armar mördaren har...

"You've got that right baby!"

Du menar det sexiga guppandet med din farbrorsröv vi just fått bevittna?

Han rusar hastigt upp - tätt följd av kameramannens skugga.

Tyvärr inget videoklipp denna gång. 😿