Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
I en stuga i skogen bedrivs det experiment där unga tjejer injiceras med ett serum som lockar till sig utomjordiska monster. Melinda (Marlene Mc'Cohen) anmäler sig frivilligt som testperson men hennes verkliga intention är att ta reda på vad som hände med hennes syster (Genna Mc'Cohen) som försvann efter att ha anmält sig som första testperson.
Notera hur damen i vitt är fängslad vid pallen med handklovar. Hur tänkte de här?
Nu får det fan vara nog! Vi har just plågat oss igenom den fjärde delen i denna bottenlösa skitserie och där tar vår tapperhet slut. En ny bottennotering är nådd i och med att det redan i inledningssekvensen blev tydligt att hiskeliga CGI-monster skulle fylla rutan. Så vad vi får är alltså: CGI-effekter, uselt skådespeleri, uselt ljud på sina ställen, hårresande etno-metal, "humor" och då främst från den wisecrackande porrfarmorn Sally Mullins samt en slags semiantologi där en historia berättas i ramhistorian. Inte mycket till historier heller. Vad vi INTE får är: Nakenhet och gore. M a o finns det inga förmildrande omständigheter här.
BETYG: 1/7 Irriterande dåligt. Amatörer som försöker vara roliga borde injiceras med nån slags kamera-antabus.
Kuddkrig med självironi förlorar allt slags värde.
En misslyckad antikhandlare (Greg Cannone) får in en låda med prylar från en djävulsdyrkares dödsbo. Han blir speciellt fascinerad av en stor kristall som tycks vara en portal till en annan värld. Denna behåller han för sig själv och säljer av med ett antikt foto på en dominatrix till en man med tveksam moral (Michael Labarbera) och en guldring till en gangsterboss (Randal Malone). Alla prylar medför olycka för de nya ägarna.
Buttericks sponsrar.
Vi tragglar vidare med denna pekoralserie och här har regissören dykt ner i gammal skräcklitteratur för inspiration. De tre historierna är adaptioner av verk skrivna av: Mary Shelley, H. G. Wells och Rudyard Kipling. Inte fan blir det mycket bättre för det, för trots att vi även har en ny regissör är det samma videodynga som tidigare alster. Det snuddar även vid crappig humor om man ser till karaktärerna där vi dels har den hunsade maken med sin gnälliga fru. Märkligaste karaktären är dock gangsterbossen som ser ut som en gay blandning av 60-tals-Jokern (Eddie Romero-versionen) och en fet Elvis-imitatör. I segmentet där hans historia berättas förvandlas han och ett par underhuggare till något som kanske ska liknas vid vargar men vad vi egentligen ser är Buttericks-gorillor.
Gore!
Något mer T&A i denna del och då i det mest uthärdliga segmentet med omoralsnubben som blir besatt av dominatrixen från Helvetet. Här finner vi också mest gore, som självklart är tafflig. Något som är oerhört knepigt är att dominatrixen har ett lejonfejs. Vem kom på den debila idén? Om det nu måste vara någon slags "thing" bara för att upprätthålla temat kan man väl välja vad fan som helst som inte ser ut att höra hemma i någon lam Broadway-musikal...
BETYG: 2(-)/7 Ett fall framåt jämfört med andra delen men fortfarande ganska pisstråkigt.
Detta är ett "antikt" vykort från "1890-talet"...
Vadan denna manliga upphetsning?
Aha! Han tänker på Zipperfaces syrra.
Manligt fånleende + dollarknippe =
Exakt just det.
När man vill göra en redan usel film värre.
Se där! En lealösing.
När du inser att din skräckfilm har blivit en fjollig musikal.
Apropå fjollig, denna häxdoktor får gaydaren att explodera.
En skräckförfattare (David Hussey) beställer pizza och när han märker att budet är en kvinna (Gabrielle Galanter) bjuder han in henne och berättar ett par av sina bästa skräckhistorier för henne.
Om Carl Bildt vore överspelande aktör.
Som utlovat fortsätter vi träla oss igenom denna sunkiga filmserie och inte helt oväntat är denna uppföljare ännu värre än Things (1993). Istället för att rädda serien med mer gore och lättkläddhet verkar man vilja fokusera på själva historieberättandet och det är ju ett sinnesslött drag när man är så kass på det.
Gore i världsklass.
Vi får följaktligen sega oss igenom två uselt regisserade och vansinnigt tråkiga historier. Till på köpet är monstren ännu fånigare än i första delen - och det på ett dåligt sätt. Första monstret är farligt nära den avskyvärda Minilla i utseendet. Vi tar väl kanske i lite med liknelsen men det påminner om en minigodzilla fast lite gulligare och då inte äckelgulligt som nämnda Minilla.
Okej, inte Minilla kanske men...
Det är fortsatt billig videoteknik och av någon funktionsvarierad anledning valde man att förlägga en scen i ett maskinrum - som är i full gång - så de dånande maskinerna gör ljudupptagningen till en mardröm. "Äsch, vi lägger på lite musik så kanske det inte märks så mycket." verkar Bowler ha resonerat när han regisserade debaclet.
BETYG: 1/7 Ett rejält sömnpiller som väljer att skära ner på de enda faktorer som skulle adderat något till filmen.
...en viss gullegullfaktor ändå.
Lite försiktig HBTQ också.
En lättklädd kvinna framför kameran! Då måste fotografen vara en...
...kvinna.
Buttericks-versionen av Crimson Ghost.
Officer Chippendale: "You have the right to remain aroused!"
"Men om jag ger dig min heta korv då?"
"Cats", off- off- off-Broadway.
Lyckligtvis blir det inget videoklipp denna gång.
Här har ni det lilla aset som lystrar till namnet Minilla.
En bedragen kvinna (Kinder Hunt) tar föremålet för makens lust (Maegen) som gisslan och tvingar henne lyssna på två skräckhistorier som involverar ett slemmigt monster.
Då blir byatorskarna så här glada.
Vi kollade ju nyligen på Things 5: Strange Monsters (2019) så, masochister som vi är, tänkte vi gå till botten (bokstavligt talat!) med denna filmserie och ge oss i kast med så många vi pallar med. Denna första del ska ej förväxlas med den mega-tråkiga Things (1989), även om detta också är videolågbudget-crap.
Bra kamerapanorering i alla fall.
Den här skräpvåfflan är en antologi som verkar ha hämtat inspiration från den kanadensiska avföringsfesten som nämns ovan. Hur detta någonsin kan ha blivit ett "franchise" övergår allt vett och förstånd men okej, kör på det då. Anywho, ramen för antologin ser ni ovan i resumén och därtill bjuds det på två kortfilmer. Den första, som regisserades av Devine, heter "The Box" och handlar om några horor som flyttar in i en gammal teaterlokal. De blir snabbt inlåsta där av stadens moralistiske borgmästare (Neil Delama) och där får de sällskap av något borgmästaren har i en låda. Ja precis. Ett bajskorvigt lågbudgetmonster. Detta är en extremt långtråkig historia och trots att den involverar glädjeflickor blir det inget naket. Tanken var kanske att det skulle vara lite spännande när skitkorven är lös och tjejerna letar efter den men jösses så trist!
Klassisk James Bond-inramning.
Då blir det åtminstone lite bättre i historia två: "Thing in a jar" regisserad av Woelfel. I denna story plågas en misshandlad hustru (Courtney Lercara) av mardrömmar där hennes make (Owen Rutledge) stympar henne på de mest brutala vis. Hon övertalas av sin väninna (Debra Stevens) att fly från maken innan drömmarna blir sanna. Sedan tar saker en udda vändning. Ja, på något sätt dyker ett slemmigt köttpaket till monster upp även här. Här har vi ganska mycket billig gore och även en skvätt nakenhet. Tyvärr är det dock fröken Stevens superartificiella silikontuttar som exponeras så det är inte mycket att hurra för.
Bordell med potential att bredda verksamheten.
Det mesta är uselt regisserat och den billiga videokvalitén har den klassiska missfärgningen där röda toner blir äckligt vinröda. Historierna är totalt ointressanta och inte helt logiska. Vi får även en klassisk ordöverdubbning, när den bedragna frun berättar hur många historier hon ska dra. Det verkar som om det kanske skulle ha varit fler än två från början. 😄 Så sammantaget är våfflan väl lite som man hade förväntat sig.
BETYG: 2/7 Lågbudget-crap skjutet på video med alldeles för lite T&A men hyfsat med gore.
Bordellmamman sörjs av personalen.
Fräschmonster.
Död - med hål i magen.
Det måste ju synas på nära håll. Kan väl aldrig sluta illa heller...
Helt vanligt beteende när man misshandlar sin fru.
Ögongodis.
Han gillar verkligen att göra sin fru illa.
Väldigt illa.
Det är sexigare när ett lik tittar på.
En vanlig POV när man är gift med en kille (För alla män har ju detta i sig. Ain't that a fact ROKS?).
Alice Coopers syrra slaggar över.
Osymmetriskt monster.
Trailer som endast fokuserar på segmentet "Thing in a jar". Kan det ha nåt att göra med att det är Woelfel som lagt ut klippet? Hmm...😏
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
Inlägg
