MY AMITYVILLE HORROR (2012) USA, 89 minuter. Regi: Eric Walter.
Inte bara onda andar...
Bra med namnskylten där så man inte förväxlar Danny med Ed Harris.
Daniel Lutz är äldste pojken i familjen som råkade ut för det ökända spökeriet i Amityville-huset. Samma märkliga spökerier som senare gav upphov till filmsuccén "Huset som Gud Glömde". Nu 35 år senare är Daniel redo att ge sin version av händelserna.
Danny hos hjärnskrynklaren.
Vad man tror ska bli en dokumentär om händelserna i Amityville-huset, sett ur Dannys perspektiv, utvecklas istället till ett porträtt av en oerhört traumatiserad man som hela sitt liv försökt fly från stämpeln som Amityville-pojken och samtidigt aldrig fått berätta sin version.
Känns huset igen?
Danny kastar sig motvilligt in i detta projekt för att sluta fly och för att få föra fram sin version. Eller är det motvilligt? Regissören överlåter till tittaren att ta ställning till sanningshalten i berättelserna. Allt från psykologer och journalister till släktingar och parapsykologer kommer till tals för att resonera runt händelserna och Dannys reaktioner runt dessa. Slutet på filmen skulle kunna tolkas som en viss skepsis till Danny från filmmakarnas sida men vi tror inte detta är avsikten. Porträttet är i detta fall mer intressant än huruvida händelserna har tagit plats eller ej. Intressant och sevärd dokumentär.
BETYG: 4/7 Mer personporträtt än skräckdokumentär.
Ronald DeFeo Jr. som fick tuppjuck och mördade hela sin familj i Amityville-huset.
Danny shreddar lite.
Ingen plats för denne snubbe i huset.
Vad är det för grabb som fångades på bild i kåken?
Konsultbranschen har ökat i takt med stigande arbetslöshet. Detta kanske kan vara en variant att pröva på?
Cock.
En del av inredningen totaldominerar rummet...
Är Danny, som de säger, full of shit?
Är det inte den kära gamla arbetshästen EX3 som skymtar i bakgrunden?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar