RESTREPO (2010) USA, 90 minuter. Regi: Tim Hetherington & Sebastian Junger.

Ett år i skithålet

"Yo yo yo!" Entusiastiska soldater på väg till kriget.

Dokumentärfilmarna gör en amerikansk pluton sällskap i vad som kallats den värsta stridszonen i Afghanistan.

Allvaret börjar direkt.

Man skulle kunna lovorda den här dokumentären för det ärliga porträttet av soldaterna som dagligen sätter sina liv på spel och valet på att fokusera på dessa individer istället för att brodera ut i omständigheterna runt detta meningslösa krig. Vi tycker väl att detta faktum bara gör det här till en okej dokumentär och inte en riktigt bra sådan.

Skratt och gråt är ytterst närbesläktat.

Vi har redan sett ett antal flugan-på-väggen-dokumentärer från dessa krig i Irak och Afghanistan och känner att denna inte adderar något extra. Trots att soldaterna berättar ganska öppenhjärtligt om sina upplevelser känns det inte som om man kommer dem in  på livet och blir riktigt gripen. Samtidigt svävar vårt förakt för dessa krig i bakgrunden och bristen på ställningstagande i filmen känns lite tråkigt. Även om skeendet indikerar det meningslösa med soldaternas närvaro känns det inte som om det är det man vill berätta om.

BETYG: 3/7 Kanske lite snålt betyg men i sådana här dokumentärer vill man engageras mer.

De eviga mötena med lokalbefolkningen går inte direkt framåt.

Lite sexy time mitt i kriget.

Lite så här ser väl politikerasen på kriget.

Damage control...

Kompisen dog just.

Filmens humoristiska höjdpunkt: Soldaterna dansar glatt till - Günther!

Glädjen över att skjuta en ansiktslös taliban i småbitar.

Trailer

PS. Det är valtider här i Sverige. Politiker som tycker det är en bra idé att skicka folk ut i krig bör åka ut ur ansvarspositioner med arslet före. RÖSTA BORT ASEN!