Motvilligt släpper Mrs. Hill (Charlotte Bradley) iväg sin son (Sean Stewart) från den irländska idyllen till de helvetiska skyttegravarna i Belgien. Hennes hjärta vill brista då den enda garantin hon har för sonens överlevnad är dennes sorglöse kusin Andrew (Martin McCann) som lovat att få hem honom helskinnad igen.
Varför åka till kontinenten när man har det så här mysigt?
Det första vi slås av när kortfilmen drar igång är hur vacker den är. Ett utsökt foto av Stephen Murphy. Det är vidare mycket välspelat och med den blygsamma budgeten har man på ett utmärkt sätt återskapat infernot som rådde vid Ypres 1917. Att man sedan nästan gjort en tolkning av Stanley Kubricks "Paths of Glory" gör absolut ingenting.
Kolla in hur fint motljuset ramar in aktörerna.
Här är fokus på de irländare som skickades till arkebusering för feghet när de i själva verket med all säkerhet led av granatchock. Poängen är ändå den samma, vansinnigt beslutsfattande som skickar människor i döden - på ett eller annat sätt.
BETYG: 5/7 Vacker, välspelad och gripande.
Chillaxing in the skyttegrav.
Engelska översittarfasoner mot det irländska slöddret. Kanske inte så konstigt när engelsmän trots allt har haft irländare som slavar.
Han har totalt ruttnat på kriget.
"Eeeeeewwww! Not in the face mister."
Det brakar loss.
Förstår ni nu varför det heter "trenchcoat", kids?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar