söndag 12 januari 2020

SHOPPING TOUR (2012) Ryssland, 70 minuter. Regi: Mikhail Brashinskiy.



DĂ€ White Inferno

Bra koncept. 😑

En ensamstÄende mor (Tatyana Kolganova) Äker pÄ en turistbussresa med sin tonÄrige son Stas (Timofey Yeletskiy) till Finland för att shoppa. Stas som Àr filmintresserad filmar precis allt som hÀnder med sin mobilkamera. Bussbolaget arrangerar ett överraskningsstopp pÄ en stormarknad som egentligen har stÀngt men som Àr villiga att slÀppa in de ryska turisterna sÄ de fÄr spendera sina pengar. Men det Àr nÄgot som inte stÄr rÀtt till dÄ plötsligt finnarna visar en ovanligt djurisk blodstörst.

NĂ„t vi tittare verkligen kommer bli varse.

Det verkar som finnarna lÀmnat grova Àrr i den ryska folksjÀlen sedan de senare invaderade Finland under andra vÀrldskriget. I ryssarnas ögon verkar finnars aptit pÄ ryskt blod aldrig ta slut. I den hÀr lÄgbudgetrullen har de antagit formen av kannibaler som vill festa pÄ ryskt kött. Eller ja, utlÀnningars kött Àr det egentligen dÄ vi fÄr lÀra oss om en gammal finsk tradition dÄ man Àter utlÀnningar en dag om Äret. Nu rÄkar det bara slumpa sig sÄ att det Àr en rysk busslast som Àr i skottgluggen.

Sittstrejk i tullen Àr alltid en bra idé.

LĂ„gbudget Ă€r det som sagt, men nĂ€r man ser att filmen kostade 55 000€ blir man lite chockerad. Det mĂ„ste ha varit höga vodkaomkostnader eftersom hela skiten Ă€r filmad med en mobilkamera. Vi snackar kvalitĂ© som fĂ„r de flesta found footage-rullar att se ut som högkostnadsproduktioner. Eller kan det ha varit finska Elgiganten som ockrade pĂ„ priset? Ja, stormarknaden de stannar till pĂ„ Ă€r nĂ€mligen den finska varianten Gigantti. HĂ€r springer man omkring och skvĂ€tter blod (inte överdrivet mycket dock). Skön white trash-nivĂ„ det mĂ„ste vara i Ryssland om man Ă€r villig att sĂ€tta sig pĂ„ en turistbuss, som man Ă€ven övernattar pĂ„, bara för att Ă„ka och shoppa pĂ„ Elgiganten! :-D HĂ€r kan man Ă€ven lĂ€sa in en allegorisk passning om man kĂ€nner för det. De finska "blodsugarna" som med öppna armar vĂ€lkomnar de lĂ„ngt ifrĂ„n rikaste ryssarna att tömma sina plĂ„nböcker pĂ„ finska konton. Ack ja!

Finsk skönlitteratur.

Även om det Ă€r intressant att se nĂ„got annat Ă€n bombastisk krigsdynga och svĂ„rmodig arthouse frĂ„n Ryssland Ă€r detta inte en bra film. IdĂ©n Ă€r lite kul men inte sĂ„ rolig att titta pĂ„ med den flaxande mobilkameran. Slutet Ă€r ocksĂ„ ett gigantiskt (hö hö...) antiklimax. -SMÄRRE SPOILER ALERT- Förutom att det Ă€r ett icke-slut dĂ€r allt som hĂ€nder Ă€r att ett finskt barn överraskande attackerar och slĂ„s ihjĂ€l, sĂ„ bryter man Ă€ven konventionen med mobilkameran dĂ„ vi plötsligt fĂ„r en Ă„kning ut frĂ„n scenen. Vad tĂ€nkte man med detta?

BETYG: 2(-)/7 Kunde ha varit en smÄkul film men Àr mest en oerhört skakig transportstrÀcka till ett icke-slut.

Ryssarnas svar pĂ„ Ullared: Finska Elgiganten!🙌

Jovisst! Vi köper alltid vÄra charkvaror pÄ Elgiganten.

Gore - som följs av ett Wilhelm-skrik.

Mycket av denna vara blir det.

En ej inpluggad borrmaskin Àr ett ypperligt försvarsvapen.

Ack! Vi minns sjĂ€lva de glada dagarna nĂ€r man kunde frossa pĂ„ fruktkolor. 😍😌😋

Rena lyxen i finska fylleceller. Sitt- och liggplats.

*Ulf Dageby-soundtrack spelas*

JodĂ„. Detta var minsann innan Ari Asters Midsommar (2019)

Är det verkligen sĂ„ jĂ€vla svĂ„rt att Ă€ta en pannkaka med jordgubbssylt, ungjĂ€vel?

Trailer

Ulf Dageby: "Gallret".

kl.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar