Systern till nunnan som åkallade Satan, i form av en demonisk haj, vill slutföra vedergällningen mot mänskligheten så hon ger Djävulen ett nytt blodsoffer så den demoniska hajen kan återvända för att skörda nya offer.
Ni vet vad det betyder: Dubbelstamp!
Vi återstiftar bekantskapen med sopan Farmer som gett oss så mycket dynga här på Udda Film.* Som de flesta gånger tidigare är anledningen endast för att han har den goda smaken att begagna sig av gudinnan Jessa Flux tjänster. Den här våfflan har hon t o m varit med och skrivit. Det är dock inget vi skulle tala högt om om vi vore i hennes ställe. Det är nämligen ett avskräde till manus - precis som allt annat i filmen.
Självklart är även barnskådisen genomusel.
Just precis. Det här är en riktig amatörsoppa som trots sin påstådda budget på 100 000$ ser billigare och sämre ut än gratisvåfflorna som prånglas ut på diverse folkhögskolor. Vi misstänker att Farmer är ett stort fan av samarbeten över (stats-)gränserna och det gynnar honom föga. Det är ett hopplock av klipp som är filmade i olika stater av olika "A-fotografer" vilket skulle förklara de hiskeliga skillnaderna i kvalité på olika klipp. Tyvärr ser det likadant ut klipp filmade på ett och samma ställe. Ibland låter det som om ljudet är taget med en GoPro-kamera och då inser vissa av er hur remarkabelt uselt det blir.
Only in Murica! En stormarknad med fyrverkeripjäser. Känns lite skakigt att ha en bensinmack precis bredvid.
Rullen saknar både sleaze och gore, så inga förmildrande omständigheter där inte. Lite lamt blod blir det och Jessa räddar upp en del med att strutta omkring i sexiga genomskinliga underkläder men det är allt. Vi blev lite uppspelta vid första hajattacken för den ackompanjerades av ett härligt löjligt ljudspår med töntigt dubbelstamp spelat på en trummaskin. Vi hoppades då att det skulle låta såhär vid alla attacker men tji fick vi.
BETYG: 2(-)/7 Som vanligt är det Flux skönhet som räddar en film från lägsta betyg, men med nöd och näppe i detta fall.
Många sådana här supermeningsfulla scener blir det. Tillför inte ett smack men vi bjuckas i alla fall på lite snitsigt redneck-mode.
Nä, så bra är inte denna film.
Ja, ni skulle också skratta om ni hörde. Skulle man skratta så hårt att man blir bajsnödig finns det lyckligtvis en bajamaja längre bak i bild.
Nej Donald. En fullkomligt meningslös scen med zipline filmat med skakig handkamera adderar inte production value.
I total vanmakt över att medverka i den här rullen.
CGI-Satan CGI:ar sig.
Tyvärr gott folk, grövre lesbianism än detta blir det inte.
"Spegel spegel på väggen där..." Äh! Ni vet redan svaret på frågan.
Även om Claude D. Miles som vanligt spelar över är reaktionen helt adekvat.
We hear ya brother!
Blunda nu Blogger! En fullkomligt realistisk människodel.
Only in Murica! En stormarknad för alkohol. Everythang is biggly in Murica!
En ny syntetisk drog når gatorna och skall vara en upphottad variant av crack. Ett par langare är på väg till en stuga i skogen med en leverans när snuten plötsligt dyker upp och följer efter dem. De bestämmer sig för att slänga ut väskan med knarket i en kurva där snuten för tillfället inte kan se dem så att de sedan kan komma tillbaka och hämta väskan. En ofelbar plan....eller?
Just say no till apelsinjuice.
Udda Film ger sig på en B-variant av en B-film för att....ja, varför inte? Fast ärligt talat, anledningen att vi ännu en gång kastar oss rakt in i skräckkomediernas skärseld är förstås för att Jessa Flux medverkar i den här våfflan. Och OM hon medverkar! 🥰
Nej, egentligen inte John A. Russo.
Brad Twigg huserar i det amerikanska lågbudgetträsket men konstigt nog har vi bara sett en av hans rullar här på Udda Film (Omnibus of Blood (2018)) och den imponerade väl inte direkt. Så våra förväntningar var obefintliga med endast ett stilla hopp om att Jessa Fluz skönhet skulle få stråla. Filmen börjar väl som förväntat med rätt fånig komedi-gore då den orangea drogen introduceras. Efter titelsekvensen kommer en kuriosascen där legendaren John A. Russo, som skrev manuset till zombieklassikern "Night of the Living Dead", spelar en av obducenterna i rullens kanske sämst spelade scen. Superstel dialog som Twigg uppenbarligen inte var kapabel att få flyta. Skit samma när man får med en skräckkändis!
De är ett gift par...
Nåja, plötsligt utstöts ett kollektivt stön av vällust i Udda Film-soffan när Jessa gör entré. Trovärdigheten är på topp när hennes karaktär påstås vara gift med skogvaktaren spelad av Gary Lee Vincent. He should be so goddamned lucky! Inte speciellt välregisserat här heller och man märker att Flux bär scenen då hon trots allt har mer talang än de flesta i ensemblen - inklusive de bakom kameran. Ni tror vi bara svävar i något slags kåthetstöcken men för att vara go to-bimbon som alltid lättar på kläderna är hon förvånansvärt kapabel som skådis. Oftast hänger nivån på materialet hon får jobba med. Hon gör senare en duschscen som också visar upp hennes OnlyFans-talanger. 😛
...men SYND Gary Lee Vincent! Det blev inte ens en liten filmpuss.
Vi måste erkänna att vi faktiskt släppte ut några flabb trots att detta är en komedi! Nej, det var inte när skådisarna släppte ut pålagda fisar utan oftast när Justin P. Martin fjollade runt som charmig böglangare. Tvättbjörnen då? Jo en kanske inte helt övertygande docka men det var väl ungefär vad man hade väntat sig och därmed helt okej. I några få klipp byts den ut till en CGI-variant som nästan tangerar Nguyen-/Breen-nivå men ändå inte riktigt. 🙂
BETYG: 4/7 Positiv överraskning faktiskt. Crappig lågbudget men kul på sina ställen och med en Flux i toppform. Mmmm...
Klart att en wigger är med. Det är ju ändå rednecksploitation.
Är låtsasvåldet (Shoutout till Blogger!!!) rasmotiverat när det är en wigger?
När killar är kära i killar. Undra dock varför snuten som stannade dem vill ha bilder från deras kommande bröllopsnatt? 😆
Jodå, hen ser ut som en varulv redan innan hen börjat knapra.
Crackcoon-o-vision.
Ej på crack!
Rednecksploitation.
Skilda världar.
Men Trump är okej eller?
Oj vad händer här Blogger? 😱 Vadå, är inte heller det här äkta våld? Säkert?
En kvinna utpekas av en präst som häxa och bränns på bål. Kvinnan förbannar prästen och utlovar hämnd samtidigt som hennes dotter gråtande ser på. År senare tillträder prästens son (Jarl Borssén) som ny pastor i byn Fors. Den lilla församlingen är nästintill helt tömd på manfolk som är ute i krig och kvar finns bara trånande kvinnor. Men bland dessa väntar Barbro (Annegrethe Nissen), den på bål brända kvinnans dotter, och hon ser nu till att utkräva familjehämnden.
En klassisk svensk häxbränning.
Ännu en gammal hyllvärmare plockas fram här på Udda Film och lagret av damm på den är tjockare än själva omslaget. Det kanske kan tyckas märkligt att en film med Jarl Borssén som kåt kyrkoherde har prioriterats bort i decennier till förmån för allsköns dynga, men men, Herrens vägar äro outgrundliga!
Ett fromt utslag av misogynitet.
Efter den ganska brutala starten på våfflan, med häxbränning och allt, ramlar vi in i en rätt fånig sexkomedi med Cornelis Vreeswijk som grekisk kör. Det härliga tidigt 70-talsfotot kontrasteras av superstel dialog där Wickman tydligen inte bryr sig om att skådisar t o m stakar sig och säger fel. Fast det är ju som sagt inget högtflygande drama det här utan klassisk exploitation.
Knektarna blir av doften lite sugna på något från Texas Longhorn.
Man blir lite överrumplad av tidsperspektivet i filmen då inledningen ser ut att vara på 1600-talet och när vi sedan hamnar i "nutid" är det 1812. Men enligt vår musikaliske ciceron ska karaktärerna alltså vara son respektive dotter till inledningens karaktärer. Ja ja...
Ett klassiskt fall av "Ti-hi fnitter".
I vilket fall. Dottern Barbro slänger en förbannelse på prosten och vips lider han av priapism. Let the hijinx begin! En parad av vackra kvinnor är supervilliga att hjälpa pastorn med det uppkomna problemet men pålen vägrar att falna. Den "stackaren" tänker ni. Problemet för prästen är väl framför allt att han har en inbokad audiens med biskopen som är avgörande för hans framtid och den nesliga fjallen är högst opassande vid en sådan sammankomst.
Jalle med fräscha (och kanske inte helt autentiska) polisonger.
Rullen vinner på det nämnda fina fotot och den gratismiljö av autentiska gamla byggnader vi har i vårt vackra land. Detta kryddat med en mängd galanta damer som i ärlighetens namn inte klär av sig så mycket man skulle kunna tro när det trots allt är en sexkomedi. Men lugn. Det blir ändock en del T&A samt en och annan buske. Vi får dessutom det höga nöjet att se Borssén naken (dock ej full frontal om ni nu hade hoppats på det)
Cornelis ställer den filosofiska frågan: "Är det världens minsta gitarr eller världens största ukulele?"
Manuset är förstås crap, spretigt med avstickare som i vissa fall är helt obegripliga och/eller meningslösa. Komedin är som väntat hur o-kul som helst och spårar rejält när pastorn ska botas. Själva upplösningen är självklart helt ologisk men tjänade sitt (nakna) syfte.
BETYG: 3(-)/7 Den här filmen vinner enormt på stämning, utseende och kvinnlig fägring. Resten är skräp.
Kim Anderzon moonar (gärna) prällen.
Lite helig bestörtning kan vi ändå utläsa i hans anlete.
Varsågoda: Jalle Borssén naken!
Vacker och rustik. Ja, miljön också.
Tor Isedals ENDA uppgift i den här filmen var tydligen att visa upp denna fullkomligt trovärdiga peruk.
Louise Tillberg blir så uppspelt att hon stakar sig på klassiskt "Fäbodjäntan"-manér.
Värst vad klockaren är nyfiken på pastorns tillstånd. 🤔
Inte bara bygdens ungmör vill lägra prosten. Även den MILF:iga grevinnan (Magali Noël) vill ha ett smakprov.
Se när Louise Tillberg stakar sig över staken följt av en Cornelis-trudelutt.
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)