LA SOMBRA DEL JUDOKA CONTRA EL DOCTOR WONG (1985) Spanien, 82 minuter. Regi: Jesús Franco.

Franco, kungen av Kung-fu?

"Ajdå. Den överfallna kvinnans kimono gled isär och blottade hennes barm. Hur löser vi det?"

Dr. Wong (Jesús Franco) eliminerar fiender till höger och vänster så hans heroinsmugglande ska flyta på smärtfritt. Detta förargar agenten Judokas Skugga a.k.a. Bruce Lyn (José Llamas) som är redo att löpa ett gatlopp mellan Wongs hejdukar för att oskadliggöra den ondskefulle doktorn.

Där är han: Skuggan!

Vår gamle favoritonkel ger sig ut på tunn is när han provar på att både göra brucesploitation och samtidigt göra en Godfrey Ho. Genren är då förstås något för Franco så obekant som kung-fu. Llamas är verkligen tidernas långskott som Bruce Lee-kopia och karatescenerna är självklart i taffligaste laget. Själva Ho-känslan kommer genom att det redigerats in scener från den taiwanesiska filmen "Nu Ying Xiong fei che duo bao".

Dr Wong har en magisk flygel som låter som en orgel. 😮

Det är förstås inte heller renodlad karate utan det är också lite töntig eurospy-rulle med glimten i ögat. Den glimten förvandlas med all säkerhet till gråt i dagens PK-totalitära kultur i och med Francos rollgestaltning. Vi trodde faktiskt att han skulle gå hela vägen och köra yellowface men "tyvärr" nöjde han sig med att höja sin röst några tonarter och köra en klassisk stereotypaccent. 😀 Det är faktiskt rätt kul ändå att dessa spanjorer (Llamas också!) skamlöst spelar asiater utan att se ut som sådana.

Okej då. Ett semi-yellowface kanske José Llamas ändå har här.

Vad som inte är så kul är att kopian vi tittade på hade mage att blurra nakenscenerna. Blasfemi!!! Nu snackar vi inte heller någon japansk mosaikcensur över könsorganen heller utan hela jävla rutan blir suddig! 😂 Det är dessutom ganska slött gjort då det ändå sticker fram en bröstvårta här och där. Nu är det inte direkt några mängder snusk i den här rullen heller. Väldigt tamt faktiskt, med Franco-mått mätt. Franco-frugan Lina Romay är förstås med och spelar en mindre roll som agent och eftersom hon har en genomskinlig negligé på sig undslipper hon blurr-attacken.

Linas karaktär vet att det är viktigt med icke-uppseendeväckande kläder när man är hemlig agent.

Det här är tyvärr ingen höjdare då det känns rätt sömnigt mellan småleendena. Franco borde ha gjort en nakenkaratefilm med frugan i huvudrollen istället om han nu var tvungen att ge sig in i denna genre.

BETYG: 2(+)/7 Plus för Romay som bimboagent, Francos icke-PK-framträdande och vissa löjliga karatesekvenser. Annars är detta sömninducerande.

Apropå icke-uppseendeväckande kläder.

Och den kinesiska "brytningen" är spot on här.😆

Karate i flygande fläng!

Lina lyssnar om hans hjärta slår - och skulle han ha samma vy som vi skulle Lina få tinnitus.

De spanska TV-censorerna går tydligen efter Instagram-principen: Täcks det av nåt genomskinligt är det helt grönt. 🙂

Dr Wong är inte en modern man. 😁

Hela våfflan. Utan text - men med blurr!

EMANUELLE AND THE WHITE SLAVE TRADE (1978) Italien, 88 minuter. Regi: Joe D'Amato.

Sleaze-safari med Laura Gemser

En lokalbo i Nairobi passar på att lufta sin röv när han rotar i en soptunna.

Emanuelle (Laura Gemser) är i Nairobi och försöker få till ett reportage om och med gangstern Giorgio Rivetti (Venantino Venantini) som flytt rättvisan och fått fristad i Kenya. Det önskade reportaget uteblir och ersätts med ett kort erotiskt äventyr. Emanuelle råkar dock få syn på en suspekt figur (Gabriele Tinti) på flygplatsen som hon av en händelse återser hemma i USA. Hennes nyfikenhet är väckt och hon har råkat snubbla över en man inblandad i vit slavhandel. Hon bestämmer sig genast för att infiltrera verksamheten och därmed sätta sin egen säkerhet på spel.

En skön sekvens när tjejernas bil börjar krångla (vilket på ljudspåret illustreras av att man skakar en konservburk med hårda ting i). De åker till en mack där Emanuelles kompis vet att man kan få skön service. Här kollar mekanikern (med den usla sydstatsaccenten!) underredet.

Vi gräver fram en gammal Emanuelle-rulle vi ännu inte sett. Ni vet, en sådan där rulle som legat i träda i åratal (decennier) och aldrig blivit sedd. Det kan väl i det här fallet finnas en semi-undermedveten anledning till det. Trots vår vurm för italiensk exploitation-film från denna tidsperiod anar vi ju att ett erotiskt Emanuelle-äventyr kan bli ganska segt. Vi har ju inte fel i det här fallet.

Inga fel där.

Trots sin ovanliga skönhet och enorma kultstatus har Laura Gemser aldrig fallit oss i smaken som ögongodis (eller skådis...) här på Udda Film då vi föredrar fylligare damer, så dregelfaktorn går ju bort här. D'Amato har dessutom späckat filmen med unga damer som är nästan lika spinkiga som Gemser. Det blir m a o en hel del tråkig softcore-sex med dessa inblandade.

Ett tips till alla kvinnor: När ni ser att mannen gnider sina händer på detta vis vet ni att ni har fritt fram.

Filmen har ändå en viss charm med sitt korkade manus och Emanuelles osannolika förmåga att klara sig ur knipor. Det är inte alltid det går så bra dock, men en gruppvåldtäkt skakar hon tydligen lätt av sig som en tillfälligt liten obekvämlighet i jobbet (???). Kul också med transvestitkaraktären Steven (Nicola D'Eramo) som inte behandlas som en driftkucku, vilket var brukligt på den här tiden. Hans engelska dubbning kan väl kanske gå lite överbord ibland... 😁

BETYG: 3(-)/7 Lite seg sleaze-historia som ändå har en viss tidstypisk charm.

Efter det smutsiga verkstadssexet åker tjejerna till hotellet och duschar.

Emanueller lever ett tufft liv som grävande journalist.

Safari med rika prinsar och gangsters.

Plåta trötta lejon.

Att ta höjd.

"Skål för murvelkneget!"

Det blir förstås lite exotism också (särskilt med det bongo-soundtrack man lagt på här).

♫"Fan-ta-si-hi! Rullar vi runt bland mjuka kuddar."♬

Farbror Ventanino ställer gärna upp i sexiga rullar med unga flickor.

Det är klart att vit slavhandel-auktionen pågår på ett lyxhotell i en lokal med dörren på glänt.

Som journalist får man räkna med att män ska vara närvarande när man duschar.

Ironin när den italienska gatukökssnubben i New York dubbas med stereotypaccent - i en italiensk film!

Steven får vara vem fan han vill i Emanuelles sällskap.

Är man grävande journalist på en bordell får man räkna med att göra gamla farbröder lyckliga.

Emanuelle fluktar på en annan gammal gubbe som kladdar på ung tös (för i den gär filmen står ALLA dörrar på glänt 😃).

Whoa! Metaflukt!!!

Transkarate.

Strike!

En gruppvåldtäkt är bara ett litet gupp på karriärsstigen när man är grävande murvel...🤔

Ett gäng svenska fiskare ger Emanuelle lift till Los Angeles (!). Hur ska hon betala?

Problemlösaren Emanuelle tycker det dilemmat är en baggis.

Trailer med jättemånga censurskyltar.

DANTE'S INFERNO (1911) Italien, 67 minuter. Regi: Francesco Bertolini, Adolfo Padovan & Giuseppe de Liguoro.

Dante drar åt helvete

Redan i långfilmens begynnelse visste man värdet av en fräsig filmbolagsvinjett.

Dante (Salvatore Papa) har, på väg mot ljuset, förirrat sig i en dunkel skog och blir dessutom stoppad av ett gäng vilddjur (som alla symboliserar en dödssynd). Beatrice (Emilise Beretta), som väntar på honom i Paradiset, ser hans knipa och ber poeten Virgilius (Arturo Pirovano) att guida Dante förbi alla hinder. Poeten gör detta och han vet att den bästa genvägen är genom - Helvetet!

Den oförställda glädjen när du hittar ut ut den dunkla skogen.

Udda Film äntrar sin tidsmaskin och swischar tillbaka till långfilmens begynnelse. Ett stycke nutid följer envist med men vi återkommer till det.

Dante leds till Helvetet av en full Peter O'Toole.

Det kan vara riktigt mysigt att besöka stumfilmens dammiga gamla värld då innovationerna staplades på varandra och filmmakarna fick experimentera vilt för att hitta kreativa lösningar på historieberättandets utmaningar. Vad kan då vara mer episkt än en resa genom Helvetet? Vi bjussas i denna våffla på en rad sköna specialeffekter, kostymer och miljöer. Vi lär oss också ganska snabbt att män är klart överrepresenterade i Helvetet. Vi skulle tippa på ca 98%. Vem kunde tro att det fanns så få kvinnliga assholes?

När du kommer till Helvetet är det den myskorpulente Minos som dömer dig och tilldelar dig adekvat straff.

Eftersom poesi inte är favoritmediet på Udda Film har vi inte läst originalverket av Dante Alighieri men de flesta* har väl ett hum om hans karaktärs resa genom Helvetets olika kretsar. De nyinsatta textskyltarna på engelska gör oss inga tjänster då förutom att presentera scenen som ska visas drar ett citat ur boken på jobbig gammalengelska som tar lite längre tid för våra lowbrow-hjärnor** att processa.

Vårt favoritmonster i filmen: Cerberus. Ni med lite allmänbildning vet att Cerberus är en trehövdad hund och inte ett trehövdat lejonfår som det ser ut som här.

Det som däremot stör oss mest är soundtracket. Internet är fullt av hat mot en version där Tangerine Dream står för ett elektroniskt sådant. Det är dock inte den versionen vi har sett utan på vårt ljudspår var det experimentella Studio Edition som stod för ljudläggningen. Vi har absolut inget emot avant garde-idéer och musikalisk experimentlusta men som soundtrack ska det ju tjäna filmen och inte distrahera tittaren, vilket var fallet här.  Vi ställer oss högst frågande till vad ljud av gnisslande metall och knarrande dörrar har med bilder på Dantes konfrontation med djur i natur att göra. I vissa fall får karaktärerna pålagda gibberish-röster men i andra fall sägs det saker på distad italienska och dessa är inte textade. Synd för oss som bara förstår lösryckta ord. Vi undrar verkligen om inte det utskällda Tangerine Dream-soundtracket hade varit bättre än denna dynga. Till vår stora nesa upptäckte vi efteråt att det fanns ett till ljudspår med lite mer traditionellt piano. Till vårt försvar kan man väl säga att ljudspår inte är det första man kollar upp när man ska titta på en stumfilm...

BETYG: 2(+)/7 Man ruttnar ganska snabbt på soundtracket och poesiskyltarna. Det visuella är däremot stundtals riktigt coolt.

Så långt ifrån Disney man kan komma (ske pris!) är denna version av Pluto som vakar över alla äckliga snåljåpar och slösare.

I Dantes version är Styx ett kärr där argbiggor och surpuppor krälar och slår varandra. Det är nog först här vi stöter på några enstaka kvinnor.

Rövslickare och förförare får smaka på demonisk aga i åttonde kretsens första anhalt.

I den åttonde kretsens andra anhalt badar hororna och smickrarna i exkrementer. Tyskar skulle nog kalla detta för Paradiset...

 1911 = Total gore!!!

Vi tycker att Dante själv förtjänar att stanna i Helvetet då han uppvisar klart asshole:iga tendenser genom att rycka av håret på en redan plågad själ.

Lucifer i egen hög person! Här i färd med att förtära historiens värsta förrädare. Påminner faktiskt en hel del om senare fetischfilmer från W.A.V.E. 😄

Trailer till en version som verkar betydligt behagligare än den vi just såg.

Det enda coola med vår versions soundtrack är Plutos growlande här, som överträffar de flesta black metal-artisternas. 😈

Hela rullen. Även denna verkar ha uthärdligare soundtrack.

*Säger vi med en ocharmig von oben-stämma.

**Och där tog vi oss ödmjukt ner från våra höga hästar!