Udda film

lördag 14 juni 2025

OUTLAW OF GOR (1988) USA, 86 minuter. Regi: John 'Bud' Cardos.

Vad hette hjälten nu igen?

Comic relief-äcklet sätter nivån.

Cabot (Urbano Barberini) är ute på krogen med sin odräglige vän Watney (Russel Savadier) men på väg hem aktiveras hans magiska ring och de båda slungas till planeten Gor där Cabot är tronarvinge. Den onda Lara (Donna Denton) har dock andra planer och tar brutalt över makten samtidigt som hon försöker förgöra Cabot.

Nej, fel gissat Urbano.

Udda Film slänger sig in i en märklig sandal och svärd-värld där slotten är gjorda av plywood och Jack Palance pissas bort i en otroligt lökig roll som trollkarl med lustiga hattar. Vår tendens att alltid glömma karaktärers namn botas här genom att huvudkaraktärens namn upprepas i det oändliga. Enligt uppgift nämns det 55 gånger under filmens första tio minuter.

Hjälp! Talibanerna kommer.

När de båda vännerna slungas iväg till planeten Gor drar ett litet kollage av klipp igång som får oss att inse att vi tittar på en uppföljare. Mycket riktigt. Detta är nämligen en fortsättning på "Gor" från året innan (men filmades samtidigt) som vi inte haft "nöjet" att se (än!). Nåja, även om vi brukar vara smått besatta av att kolla filmer i kronologisk ordning kan vi nog med gott samvete anta att det i det här fallet är skit samma.

I en mystisk värld där slotten är gjorda av plywood.

Det här är förstås ett riktigt pekoral med en löjeväckande budget samt den helt okarismatiske Barberini i huvudrollen. Vad värre är, är att man "förlamat"* konceptet från John Normans originalböcker, vilken filmen är byggd på, och plockat bort all sex som böckerna tydligen ska drypa av. Kvar har vi då en lökig PG13-rulle där en statists tuttar råkar synas i förbifarten. Kan det bli värre undrar ni då. Jodå. Cabots odräglige vän Watney är filmens comic relief och även ansvarig för 35 av de 55 "Cabot" i filmens inledning. Som tur är städas den karaktären undan i ett stort sjok av rullen och ersätts av en småväxt herre med magnifik platinablond frilla.

LL Cool Gubbstrutt.

Ni kanske anar att filmen trots sin värdelöshet ändå har vissa kalkonelement som gör den okej att titta på? Ja, manus och dialog bjuder på en del korkad skit som man kan småle åt och lågbudgeten gör ju att rekvisitan blir rätt skrattretande. Hade man bara slängt in en massa gore (i Gor...) och sleazig sex kunde detta ha varit en riktig höjdare men där tappade man uppenbarligen bollen.

BETYG: 2(+)/7 Vissa kalkonelement håller filmen flytande men bristen på sleaze och våld agerar som cementskor.

Jack Palance: modeikon.

Jack Palance: galen vetenskapsman.

BFF:s.

Ibland är det rätt schyst att vara statist.

I en mystisk värld där hårvolymen är hög.

Sexy best bros.

Upskirt best buddy.

Eftersom han representerar ondska i filmen har han självklart en kippa** käckt på sniskan.

Ja, om det ändå vore kippan som brann.

Fransk trailer som ser långt mer amatörmässig ut än själva filmen.

Hela rullen, med beskuret bildförhållande och knepigt ljud.

*Ordsmideri igen på Udda Film! Erkänn att ni aldrig sett ordet i det sammanhanget förut. 🙂

**Jajemen! Ni läste rätt. En sionistsymbol att likställa med hakkorset. Dumjävlar kippar (no pun intended) direkt efter andan och vrålar judehat. Bullshit, säger vi. Vi är allt annat än antisemiter här på Udda Film. Vi vänder oss bara mot fascistiska ideologier som rättfärdigar folkmord, ockupation och grova krigsförbrytelser. Sionismen är en elitistisk ideologi klädd i offerkofta som rättfärdigar brutala övergrepp på andra människor - gärna helt försvarslösa. Som tur är kan man inte dra alla människor över en kam så kudos till alla israeler och judar världen över som vågar protestera mot illdåden skurkstaten Israel begår i sionismens namn. Samtidigt spottar vi på (framför allt) västvärldens korrupta politiker som låter brotten mot mänskligheten pågå. Fuck you och era satans "Israels rätt att försvara sig".

fredag 6 juni 2025

THE OUTPOST (2019) USA, 123 minuter. Regi: Rod Lurie.

På en mönstringsförläggning nära dig

Såhär får man inte prata med varandra på ett statligt verk!

Den amerikanska utposten Keating har en särdeles usel placering långt ut i de afghanska bergen och soldaterna där blir beskjutna av talibanerna varje dag. Tolken Mohammed (Sharif Dorani) varnar ständigt för en stor attack men hans tjat har blivit vardagsmat för soldaterna, ända tills den faktiskt blir av.

Dohh-ggie är så duktig.

När Udda Films äldre redaktionsmedlemmar mönstrade för 100 år sedan försökte man locka de fjuniga 18-åringarna med att rulla fräna krigsfilmer på monitorer i alla väntrum. Våra kära kollegor skrattade gott åt den låga nivån och underskattandet av deras intelligens ända tills de såg en viss glöd i ögonen på en del andra mönstrande. Det har alltid funnits och kommer förmodligen alltid finnas en outtömlig källa av unga pojkar som dumdristigt vill kasta sig in i krigets "äventyr". En nyare film att locka med skulle då kunna vara denna.

Krig är kul ibland.

Förväntar ni er ett pissregn ur ett pacifistiskt von oben-perspektiv från oss nu kammar ni noll då detta faktiskt är en riktigt bra krigsfilm. Den levererar inga djupa insikter eller plötsliga tankeställare men är en hyfsat realistisk skildring av en riktig rövkommendering i Afghanistan. Åtminstone enligt många veteraner som sett filmen.

Att aldrig det här slagit utanför denna region. Hennaskägg är grymt!

Ur ett ytligt perspektiv serverar den väldigt bra krigs-action om än ur det gamla vanliga amerikanska perspektivet men samtidigt är det ytterligare en bra skildring av de fullkomligt meningslösa uppoffringar som görs i ett krig. Uppgiften soldaterna har är hopplös då de inte kommer någon vart med sina mål och de får dessutom dras med ledningens korkade beslut (igenkänningsfaktor!!!) att sitta i en totalt exponerad bas i en dalsänka omgiven av berg.

Ännu ett klart övertramp som skulle generera incidentrapport på statligt verk.

För oss som har svårt att hålla reda på ansikten och namn blir det snabbt omöjligt att hålla koll på alla karaktärer. M a o anar ni att man inte blir speciellt känslomässigt investerad i dessa och några jättekaraktärsresor kan ni glömma. Det kan till en början kännas lite förpubertalt med soldaternas frat boy-tugg men det är ju enligt uppgift såhär det går till (och en gigantisk anledning till att våra kära kollegor direkt siktade på frisedel!). Allvaret sätter dock in vid den stora attacken och kaoset engagerar. Man blir verkligen indragen i galenskapen som råder. Man skulle kanske tycka det är tröttsamt med alla dessa ansiktslösa talibaner som får sätta livet till men det hjälper å andra sidan till att förstärka känslan av tunnelseende vi ska uppleva i krigslarmet.

Ibland kan Mohammeds tjat faktiskt vara rätt roande.💧💧💧

Även om epilogen med alla medaljer och klipp med de riktiga soldaternas kommentarer om att kämpa för USA:s säkerhet känns patetiska, då de stackarna förlorat både blod och kamrater för meningslöst bling och en stor lögn, känner man ändå med dem i deras sorg över alla uppoffringar och det mod de visat för att försvara sina kamrater.

BETYG: 5/7 Vi har sett det förut men oftast inte skildrat så bra som här. Krigsfilm är svårare än man kan tro men den här levererar.

Det är inte apelsinsaft...

Nej, snarare en tysk medborgares våta dröm!

Apropå våt dröm...

Japp! Det finns inget dåligt väder, o s v...

Hans löpning indikerar en stark tilltro till tesen att en granat knappast kan slå ner på samma ställe två gånger.

"Oh, shit." is right.

En mycket listig filmlösning på hur man berättar att flygplan (som skulle kräva en massa jobbigt CGI-arbete) dyker upp. En skugga i en vattenpöl sparar mycket cash. 🙂

Trailer

fredag 30 maj 2025

THE DEVIL'S CANDY (2015) USA, 80 minuter. Regi: Sean Byrne.

Djävulen är en gottegris

Far och dotter bondar genom headbanging.

Konstnären Jesse (Ethan Embry) köper ett superbilligt hus på den texanska landsbygden och flyttar in med sin fru (Shiri Appleby) och tonåriga dotter (Kiara Glasco). Anledningen till det superlåga priset är dock att ett äldre par dött där men vad mäklaren inte berättar är att de blev mördade av sin sinnessjuke son som hörde röster. Plötsligt börjar även Jesse påverkas av någon ondskefull kraft.

Audiofiler anar genast att onda krafter verkar när de ser högtalarnas vanhelgande placering bredvid kaminen.

Låter väl som typ "Huset som Gud Glömde" eller? Ja kanske men ändå inte. Vårt modus operandi här på Udda Film är ju som bekant att fimpa all förhandsinformation vi kan innan vi bänkar oss framför en film . Det hade vi lyckats exceptionellt bra med inför denna tittning och vi förväntade oss något tramsigt crap av den kalibern vi oftast utsätter oss för. Vi blev snart varse att vi var ute och cyklade på våra trehjulingar där.

Den försynte mördaren.

Vad vi istället fick var ett snyggt och välspelat skräckdrama som samtidigt lyckades vara lite metal. 🙂 Det är en charmig familj och faderns och dotterns gemensamma kärlek till hårdrock är gullig utan att bli lökig. Det finns en metal-koppling till mördaren som har för vana att stå och mata nedstämda ackord genom sin Marshall för att stänga ute rösterna. Ja, det låter skitfånigt när vi beskriver det men är faktiskt riktigt stämningsfullt och olycksbådande. Det stora mansbarnet till mördare spelas mycket bra av Pruitt Taylor Vince.

Det är dotterns första dag i nya plugget och pappsen försöker muntra upp.

En cool detalj är de demoniska röster som både Jesse och mördaren hör är en låt av amerikanska Sunn O))) och det man tror är mässande på latin är faktiskt ungerska som tycks ha sjungits in baklänges för att sedan vändas rätt i mixen. De nedstämda ödesackorden mördaren spelar är riff från Machine Heads "Sail into the Black".

BETYG: 5/7 På Udda Film är vi tacksamma över att ibland snubbla över en klart sevärd film som detta är. Stämningsfullt, snyggt och välspelat.

Ett litet leende och gethornen åker fram.

Mission accomplished!

Men vänta nu... Är det där verkligen så jävla metal?

OK, det är 2015 och Ghosts sista bra platta har just kommit ut men pappsen plockar ner affischen innan Ghosts disney-metal hinner blomma ut. Kan han hindra den tragiska framtiden? KAN HAN?!?! (Spoiler alert: Nej det kan han inte)