What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 29 december 2024

POLAR (2019) USA/Tyskland, 118 minuter. Regi: Jonas Åkerlund.



Jonas övertygar

Johnny Knoxville: pensionerad yrkesmördare.

Duncan (Mads Mikkelsen) har noga förberett sin pension från det något ovanliga yrket som lönnmördare. Frågan är bara vad han ska fylla sin yrkeslösa tid med. Det problemet löser snabbt hans forne arbetsgivare då ett mord beställs på honom eftersom planen är att slippa betala ut den väldigt generösa pensionen.

Johnny be bad!

Cyniska som vi är här på Udda Film väntar vi hela tiden på när en produktion signerad Jonas Åkerlund ska börja störa oss, för inte kan väl snubben lyckas hela tiden? Senast var det TV-serien "Clark" vi var lite tveksamma inför men den var ju riktigt skön och det enda som vi tyckte var sisådär med den var Bill Skarsgårds pilsnerdoftande voice-over. Här serveras det sedvanlig Åkerlund-flash och man kan ju inget annat än le när vi flyger in över ett lyxgods och landar i knät på Johnny Knoxville vars karaktär presenterar hela premissen för filmen. Roligt och stiligt!

Är det en callback till yogasketchen i "Jackass"?

Tonen sätts snabbt med cartoon-våld och over the top-karaktärer. Filmen är ju trots allt baserad på en serie - eller "graphic novel" som de säger när de vill höja mediets status. Mads Mikkelsen balanserar upp tokerierna med mästerlig återhållsamhet och är ganska så svin-cool i sin roll. Just hans medverkan eleverar filmen ordentligt då en sämre skådis hade förvandlar hela produktionen till en löksoppa.

Alla män ser fram emot denna kittlande upplevelse!

Det är väldigt våldsamt men med en positiv glimt i ögat. Apropå ovan nämnde Bill Skarsgård är detta allt den sorgliga "Boy Kills World" hade velat vara. Åkerlund har gång på gång visat att han har den där sköna fingertoppskänslan när det gäller svart humor. Tänka sig, att Udda Film skulle skriva gott om humor.

BETYG: 5/7 Kul, flashig och våldsam underhållning med en utmärkt Mikkelsen för balans.

Mads kan verkligen bära upp en mustasch.

Fånig dohh-ggie.

Yes! Pension: Skog, berg och avskildhet.

Mr Blut är verkligen en nedtonad karaktär.

Den sanna glädjen i att sniffa ditt kokain från en korpulent mans lekamen.

En callback till "The Toolbox murders" eller "Driller Killer"?

Kvinnor älskar strippor.

En callback till tidiga Soundgarden-hits?

"Hallå? Kan du koppla mig till Finspång tack?"

Uggla!!!

Verkar som Mads är igång med sina promille-experiment igen.

Japp. Robban känner ni igen från Becky (2020).

Njet.

Naked dudes with guns.

Richard Dreyfuss i en snygg cameo.

Elak.

Hm, den där accessoaren indikerar hämnd.

Hade Jonas själv gjort denna trailer hade han säkerligen skipat de makalöst uttjatade pauseringarna och pukorna.



fredag 27 december 2024

MASTURBATOR (1993) Danmark, 57 minuter. Regi: Ole Bornedal.



Inuti ett danskt sinne

Eric Edwards har det skönt i Roberts TV.

Enstöringen Robert (Niels Anders Thorn) lever ett ganska miserabelt liv men lyckas hålla verkligheten stången genom att djupdyka i sina fantasier.

Robert har en gullig pyjamas.

Det är fortfarande lite jul-feeling när vi på Udda Film tar en avstickare med ett gammalt danskt psykologiskt TV-drama med svartkomisk överton. Filmen råkar nämligen utspela sig kring en grå jul i vad vi antar är Köpenhamn. Och nej, det är ingen runkfest med en snubbe som gör sin heltäckningsmatta allt skorpigare (även om någon gammal p-våffla med Eric Edwards ständigt rullar på Roberts TV). Vi får istället se hur huvudkaraktären vänder den gråa och orättvisa vardagen till sin fördel i fantasin. När han t ex väntar på bussen blickar han upp mot ett fönster på andra sidan gatan där en kvinna (Solveig Hansen) sitter. Deras blickar möts och han anar ett småleende. Kvinnan blir snabbt föremål för hans kärlek och i Roberts sinne är hon hans tjej. När sedan en kvinnlig kollega (Birthe Neumann) gör grova närmande mot honom efter julfesten tar allt en otäck vändning.

Inte än i alla fall.

Detta är en lågmäld produktion som verkligen känns TV men det finns ändå en mörk charm och trots att karaktärerna känns som riktiga karikatyrer passar detta in i storyn man vill berätta. Slutet är verkligen nattsvart men man kan ändå inte låta bli att le åt den vridna optimismen. 🙂

BETYG: 3(+)/7 Danskjävlarna är bra på gemytligt mörker.

Den eviga frågan.

Kärlek vid första ögonkastet.

Robbans asshole:iga kollegor.

De respekterar verkligen honom.

Julbuffé på jobbet. Yay!

Desperationen är påtaglig.

Robban vill lätta lite på det trycket.

Den andalusiska dansken.

Robert kanske hittar en själsfrände i den mekaniska tomten som katatoniskt rör sig fram och tillbaka - likt en onanitör...

Robert har ibland febriga Led Zeppelin-drömmar.

Robert spårar lite på bussen och barn blir obekvämt.

Hans monolog blir alltmer aggressiv.

Barn blir skrämt. 😄

Eric Edwards is on fi-yah!

Nicht nicht! Inget videoklipp denna gång.



torsdag 26 december 2024

CANNIBAL CLAUS (2016) USA, 66 minuter. Regi: Sean Donohue.



Tomten är hungrig och kåt

Tomten bor i en sunkig lya med urvattnad giallo-belysning.

Nick (Bob Glazier) får kicken som varuhustomte, blir lack och bestämmer sig för att straffa folk han skrivit upp på sin stygglista. Samtidigt triggas ett gammalt trauma som ger Nick en hunger efter människokött.

Den här mannen kommer med presenter till dig.

Ni förstår att det blir en sleazig jul när Bob Glazier har huvudrollen. Eller kanske snarare sunkig. Framför allt billig.

Tomten packar sin säck.

Sean Donohue har verkligen inte gjort något kanonjobb här då Glaziers rolltolkning känns allmänt trött. Tomten garvar en hel del åt sina egna tokerier och Glaziers skratt kan vara ett av de minst övertygande vi sett på länge. Chris Woods foto är verkligen amatörmässigt och denna korta film känns oändligt mycket längre än sina 66 minuter p g a en klippning som fått rigor mortis. Vi bjuds på den ena scenen efter den andra som pågår på tok för länge. Hur kul är det t ex att se Tomten grilla en bit "människokött" i tre minuter? Snacka om att-se-färg-torka-estetik.

Typiskt julpynt är att klä väggarna med julklappspapper. Joe kollar här in när Ashley strippar.

"Snusk och nakenhet då?" frågar ni. Jodå det blir en hel del men den känns också ganska oinspirerad och trött. Det börjar ganska dåligt med den inte alltför sköna Ashley Lynn Caputo men det skojiga i den scenen är att hon konfronteras med tomtefjong som sticker fram i granen. :D Vidare bjuds det på pole dancing med Racheal Shaw på en "klubb" som Tomten besöker. Detta visar sig vara någons rum där en stång monterats och fönstren provisoriskt täckts över. Senare får även en av Udda Films favoriter Cayt Feinics smisk på rumpan och lesbisk dusch. Återigen, ganska utdraget och segt.

Verkar TROTS det bli upphetsad.

-SMÄRRE SPOILER ALERT- Ett plus är att man involverar ett barn (Lucio Giovanelli) en "kontroversiell" scen som illusterar hur Nick fick sitt barndomstrauma. Det är lökigt som satan men borde ändå uppröra skitnödigt känsliga personer.

BETYG: 2(-)/7 Tyvärr. Vi ville gilla den här mer än vi gjorde. Superseg julhistoria.

Det manliga fånleendet ger klara signaler om nöjdhet.

Inte fullt lika nöjd över Tomten som dyker upp.

Gissa!

Tomten älskar med det realistiska huvudet som ser ut att väga 23g.

Vad är det för stråle som träffar Joes redan geggiga ansikte?

Party, Tony Montana-style!

Var väldigt försiktig med mörkerkörning så inga oskyldiga prostituerade förolyckas.

På "strippklubben"

Funkar för Tomten i alla fall.

♫"Well you can get this lapdance here for free"♬

Cayt får en kärleksfull upprappning.

Någon begår fönsterflukt.

Dags att tvaga sina själar.

Tomten vill vara med.

Vad i hela fridens namn?!?!

Lille Claus känner inte ens igen sin lillasyster.

Trailer