MOUSE OF HORRORS (2025) Storbritannien, 83 minuter. Regi: Brendan Petrizzo.

Lever totalt upp till titeln

Bimbos på guldjakt.

Chloe (Natasha Tosini) ska åka iväg till Los Angeles för att plugga så vännerna vill fira av henne med lite skoj på det lokala tivolit. En av kompisarna jobbar där så hon ser till att de har stället för sig själva. Åtminstone tror de det men där härjar även en mordisk mus (Lewis Santer) på jakt efter kroppsdelar så hans far Dr Rupert (Chris Lines) kan bygga den perfekta kvinnan till honom.

Fel perspektiv! Denna vinkel ställer även frågan hur de kunde missa högen av tarmar i bakgrunden.

Vi tar en jävla musfilm till men nu kan det definitivt vara dags att ge sig. "Varför det det?" undrar ni (inte alls). Hänka på så får ni se.

Ja just det. Denna realistiska hög av tarmar.

Inledningen lovar en lagom korkad slasher då två bimbos attackeras av en psykotisk mus i hamnen. Musmasken är helt okej med sin förvrängda Musse Pigg-look och statiska hånleende. En hög med tarmar liggande på en båt vittnar om att det kommer bli en del riktigt billig gore. Sedan börjar allt så sakteliga att falla isär. Ingenting i manus håller och allt degenererar ner i en total röra. Musen ska alltså vara en av Dr Ruperts muterade skapelser men i en tidig scen ser vi ett random offer som sliter musmasken av honom (utan att vi får se vad/vem som döljer sig bakom den). En annan av doktorns skapelser är - SPOILER ALERT - Nalle Puh (!!!) som har en perifer och meningslös roll. Framför allt börjar han slåss med mushelvetet och i ett WTF-ögonblick utan dess like slukas han av en gigantisk CGI-haj som kommer från ingenstans

Så kan det gå då.

Den jävla musen har ett slags Art the Clown/Jokern-komplex så det blir mycket poserande och struttande från hans sida. De blivande offren agerar ovanligt korkat och ologiskt t o m för att vara en billig slasher, vilket då medför att man verkligen vill att de ska få dö en så horribel död som möjligt.

Mus med clownsyndrom.

Tekniskt sett är det till en början adekvat för en lågbudget-slasher men där spårar det också snabbt ur. Ljudet är uselt så delar av dialog drunknar antingen i bakgrundsljud eller så är micken bara riktad mot en av skådisarna i en konversation så denna hörs bra och inte den andra. Det blir en hel del "inaudible" från undertextarens sida. Vartefter blir det vansinnigt usla trampet* allt tydligare. Vi kan nog utan att överdriva påstå att det är det sämsta vi någonsin hört. Ni som vet vilken skit vi avhandlat på denna sajt vet då att det ligger tyngd bakom det påståendet. Det är framför allt fotsteg som sticker ut. Dessa är helt i osynk med vad man ser i bild och ofta tycks bara ett och samma steg upprepas, vilket som ni förstår låter helt onaturligt. Volymen på trampet är dessutom på tok för hög. Det är förbluffande att man kan släppa en film med så otroligt dåligt ljud. Det låter som en första crappig mix med oavsiktliga ljud kvar och vid något tillfälle hörs även regissören. Efter ca halva filmen verkar t o m undertextaren ha gett upp och man märker att även denna missar en del dialog som faktiskt hörs och dessutom feltolkar meningar. Fullkomligt haveri m a o.

BETYG: 1/7 Synd. Vi trodde inte ITN Distribution skulle sjunka SÅHÄR lågt.

Nej nej! Det är inte Nalle Puh. Han heter ju "Bear" ser ni väl?

Tittut.

Detta är exakt vad som händer vid elchock.

Maneter!!!

Efter en dartkväll på den lokala puben.

Där har vi dom! Get'em!!!

LOL! T o m i trailern har de misslyckats med ljudet. Men man kanske bara ska vara glad åt att slippa ljudeffekterna och de uttjatade trailer-pukorna?

Hela pekoralet.

Take it away boys! ...again.

*Ljudpålägg