What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 26 oktober 2025

DRIFTER (2014) USA, 74 minuter. Regi: Joe Sherlock.



En "bantad" Sherlock

Självklart blir det skamlös sex med Roxxy Mountains och Kirk Sardonis.

Mäklaren Don (Richard Johnson) har ett fasligt besvär med att bli av med "The Blood House" som är ett hus med kuslig historia. Egentligen är det inte "Blood" utan "Blud" huset kallas efter familjen som bodde där. Medan Don försöker fixa med försäljning och reparationer dyker en luffare upp som i hemlighet bosätter sig i huset. Han påverkas dock av något i det och plötsligt börjar hantverkare och annat folk som besöker huset försvinna...

Men moralens väktare dyker upp.

Vi fortsätter att gräva ner oss i den amerikanska underground-myllan här på Udda Film och slukar ännu en Skullface Astronaut-våffla. Den här avviker en smula från Sherlock-normen då humorn är nedtonad och även kilona på damerna. Det brukar ju också bli kalkon när Sherlock försöker ge sig på att berätta en ordentlig historia men här funkar det faktiskt riktigt bra.

John Rambo ser väldigt sliten ut nuförtiden.

För en gångs skull bygger Sherlock på ett schyst vis en historia steg för steg som sedan leder fram till ett klimax med en liten twist. Detta samtidigt som vi bjuds på den sedvanliga nakenheten och duschscenerna. Som en megastor bonus bjuds det på en och annan gubbröv också! 😀 Gubbröv med dask dessutom. 😉

Smack my bitch up! Vi frångår våra vanliga moraliskt klanderfria bildexempel då Blogger.com ändå slänger upp varningsväggar ni måste ta er igenom och för att - gubbröv!

Det är rätt sparsmakat med gore efter det inledande dådet så det blir mest hugg och slag bakifrån (som då inte syns i bild) med efterföljande blodstänk på vägg. Offren dyker senare upp i bild fast dränerade näst intill skelettstadiet och dessa "lik" är helt klart över den effektstandard Sherlock brukar bjucka på. Återigen, det betyder förstå inte att de är fantastiska men med tanke på den lågbudgetnivå allt är på är det riktigt bra.

Det blir även het gubbdusch.

Vi skulle nog med gott samvete kunna säga att detta är en av Joe Sherlocks bättre filmer. Vi kanske är smått påverkade av att vi precis innan såg hans komedi "Bloodsucking Redneck Vampires" från 2004 som var så vedervärt dålig att vi inte ens orkade recensera den. Självklart framstår då denna rulle som ett smärre mästerverk i jämförelse.

BETYG: 4/7 Bra jobbat Joe! Du kan ju när du vill.

Dessa komplicerade sexscener. Det är humoristiskt övertydligt hur Richard Johnson låter Stephanie Lunceford göra allt jobb här (vilket tyvärr inte är lika tydligt på stillbild). 😆

Ett extremt realistiskt porträtt av en hantverkare!!!

Gott med en svalkande dryck.

Ånej! Bryn Kristi råkade spilla målarfärg över hela sig. Vad ska hon göra nu?!

Ja, vad trodde ni?

Obducenter är alltid sugna på att stoppa nåt ätbart i käften.

Sådana här dönickar finns det gott om i trafiken. #RoadRage

Lång trailer med kroatiska undertexter för våra vänner på Balkan.

Hela våfflan.



fredag 24 oktober 2025

ZOMBIE CHRONICLES: INFECTION ZONE (2023) USA, 70 minuter. Regi: Joe Sherlock.



5-öreszombierna går till attack!

Dale Wilson spelar ett (gammabestrålat?) lik.

Skullface Astronaut ger er ytterligare en antologi och denna gång är temat zombier. I en ramberättelse kollar en obducent på ett gäng lågbudgetzombiefilmer på VHS och DVD.

Obducentkliché 1A.

Ja, det bara haglar Sterling Entertainment/Skullface Astronaut-våfflor här på Udda Film nuförtiden. Det är ett tydligt tecken på att vi lever upp till vår patetiska image som filmmasochister. Den här rullen överraskar föga och bjuder på mer i samma stil från nämnda bolag.

Roxxy Mountains har det mest känslobefriade uttrycket i världen.

Vi har den klyschiga obducenten (Bob Olin - ej släkt med Lena...) som självklart mumsar på mackor medan han uträttar sitt värv. Den första rullen han slänger på är en superkortis på ca fyra minuter som heter "The Nudist Resort Zombies!". Den sätter en skön ton i sin totala meningslöshet då allt går ut på att SA*-bekantingen Roxxy Mountains ska ta en dusch och sedan bli attackerad av en zombie. Sedan går det utför med den ca 12 minuter långa "Harvest Time" där Manos: The Hands of Fate (1966)-bekantingen Jackey Neyman Jones säljer organ till Josh Dent men en zombie lägger sig i transaktionen. Efter det blir det knepigt när en jättelång "kortfilm" tar vid i form av "Keeping Molly". Hela 36 minuter slukar det segmentet som följer ett par som väntar barn men stöter på komplikationer i form av - zombier.

Men hon älskar att näcka i Joe Sherlocks filmer

Vi gillar när Joe Sherlock fokuserar på onödig sleaze, vilket den här rullen uppenbarligen har, men han försöker här också berätta spännande historier och då blir det genast segt. Förutom det sedvanliga överviktiga sleazet blir det en hel del gore också som förstås är i lamaste laget med superstela tunntarmar och Buttericks-blåsor på hyn. Det är väl i sin ordning men i sista zombieattacken verkar Sherlock ha förälskat sig i tarmmumsandet och det pågår i en smärre evighet. Kill your fucking darlings, Joe!

BETYG: 2(+)/7 Seg antologi men plus för korkad sleaze och den sedvanliga lågbudgetentusiasmen.

Här blir hon #metoo:ad av en zombie och skriker "övertygande".

Zombien dreglar.

Jackey Neyman Jones näckar aldrig. Hennes perversion är att överhuvudtaget vara med i Sherlocks filmer (samt andra sköna rullar ni känner till).

Är tarmarna gjorda av Meccano?

"Naturligt" gravid.

Nix, inte ens de knasiga brillorna kan distrahera från...öhh, ja ni ser.

Nej, det är inte #metoo. Det är ömhet

Sherlock gillar som sagt stadiga töser...

...så till den grad att han ser till att karaktären glömmer något och får vända i trappen. 😆

Självklart får hon även ställa sig i duschen - för är det nåt Sherlock månar om så är det hygien!

Världens längsta tarmgnagarscen.

Joe Sherlock: Kroppsaktivist!

Trailer

*Nej, fortfarande inte Sturmabteilung utan Skullface Astronaut.



söndag 19 oktober 2025

NOT OF THIS EARTH (1988) USA, 81 minuter. Regi: Jim Wynorski.



Traci Lords skiftar karriär

Mot baksätet!

En utomjording (Arthur Roberts) kommer till jorden för att undersöka möjligheten att använda mänskligt blod för att rädda sin utdöende ras. Han installerar sig i ett flott hus med betjänt (Lenny Juliano) och utför sina hemliga experiment i källaren. Eftersom han är döende behöver han ideliga blodtransfusioner och installerar därför sjuksköterskan Nadine (Traci Lords) i hemmet. Hon och betjänten börjar dock vartefter ana att saker inte riktigt är som de ska.

En glödande blick.

Det var med en viss tvekan vi till slut kollade in denna gamla rulle som vi suttit på i decennier här på Udda Film. Som bekant är vi ju komediofober och denna våffla har ju flaggats som just en komedi. Till vår stora lättnad är detta mer en ostig sci fi-skräckis med en del glimt i ögat än en renodlad komedi.

Nej, det här monstret är inte med i filmen.

Eftersom detta är en Roger Corman-producerad remake på en äldre Corman-produktion slängs det in en massa recyclat material. Dock inte från originalvåfflan utan från allehanda sci fi-rullar Corman spottat ut tidigare. Hela titelsekvensen är ett mischmasch av rymdmonsterklipp från andra rullar som inte har ett dugg med filmen vi just ska se att göra. Nej, här finns inga som helst lökiga slemmonster från yttre rymden utan Mr. Johnson, som utomjordingen kallar sig, går mer i "Men in Black"-stil fast med strålkastarblick bakom de ständigt använda solglasögonen. Arthur Roberts gör faktiskt ett riktigt bra jobb som den känslobefriade utomjordingen.

Inte heller denne snubbe.

Traci Lords tog här klivet från porrfilmer till B-film och för att göra övergången så smidig som möjlig näckade hon lite här och där. Det skulle dessvärre inte bli den sedvanliga post-porrkrriären för Lords med ett ständigt strippande i B-filmer utan detta skall vara hennes sista nakenroll. Synd, då hon ser strålande ut här. Fördomsfulla som ni är tror ni förstås att hon tragglade sig igenom rollen på typiskt avdankad porraktrismanér, men nej. Det fanns ett gäng bimboroller i den här filmen men Lords gjorde ingen av dem. Hon glänste kanske inte men gjorde en klart adekvat långfilmsdebut. Hon såg faktiskt ut att ha en lysande karriär framför sig efter att hon medverkade i John Waters "Cry Baby". Det blev en hel del TV-jobb men vartefter mojnade hajpen.

Betyg: 4(-)/7 Den här rullen överträffade faktiskt våra lågt ställda förväntningar. Den rullar på i bra tempo och bjuder på en skön ostig atmosfär.

Nix, inte denna filur heller.

Din reaktion på det.

Traci Lords som sjuksköterska - en våt dröm för många.

För att Traci ska känna sig hemma spelas Mr. Johnson av en snubbe som påminner lite om hennes tidigare kollega Randy West.

När Håkan Hellström spelas i väntrummet.

"MAKE IT STOP!"

Tracis karaktär ljuger som om det vore en fejkad orgasm.

Kul att Rick Rubin kunde dyka upp.

Sneaky flukt genom spegel.

Busted!

"Ti-hi"

En dammsugarförsäljare* får vad han förtjänar.

Ja det är precis vad ni tror. Mr. Johnson har sitt eget lilla Birkenau i källaren.

Traci glänser i sin långfilmsdebut.

Hon passar även på att visa upp den sexiga jag-lånar-din-skjorta-looken.

Trio med bimbo.

I den här filmen blir Kelli Maroney inte jagad av köpcenterrobotar.

Hon vill invadera din planet.

Inte första gången Traci får höra det.

Inte första gången Traci greppar en hård spak.

Ja, han är en attention whore.

Kanske för att boom-micken hänger ner i bild?

Trailer

*Ja kära ungdomar. På den tiden fanns inte äckliga telefonförsäljare utan man levde istället med dörrknackande nasare.