Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Klart att en Mustang är May Deaths val av färdmedel.
I en postapokalyptisk värld, skapad av det stora kriget mellan globala företag, har en ny typ av hjälte vuxit fram: prisjägarna som letar upp och likviderar de skurkaktiga företagarna. Populärast är Mary Death (Christian Pitre) som snabbt blivit skickligare än sin gamle läromästare Drifter (Matthew Marsden). De tu har ett komplicerat förhållande som snart kommer bli ännu mer knepigt då plötsligt vinden vänder för den ene av dem.
Sådana här bilder måste man ju ha när man vill göra "kultfilm".
Isen var tunn när Udda Film gav sig på en "Mad Max"-klon som delvis betecknas som komedi. Frågan vi då fick ställa oss var: "Kommer ev. action och våld överskugga potentiellt plågsamma försök till humor?". Man kan lugnt påstå att vi var ordentligt skeptiska när vi planterade våra taniga häckar i den nedsuttna redaktionsmöbeln.
Detta är dock en genuint cool bild.
Det blev snabbt uppenbart att man satsade på flash och "kvicka" repliker här. Animationer och fräsiga klipp avlöste varandra. Ganska snabbt klev även filmens comic relief in i form av vapen-caddien Jack LeMans, spelad av Barak Hardley och så var "humorn" i full gång. Suck... Så den här filmen bara skriker "Ge mig kultstatus!!!" när den försöker bombardera oss med coolt ultravåld med den spyframkallande glimten i ögat. Visst, det var full gas från början till slut med en del skojiga praktiska gore-effekter men det känns mer skitnödigt än coolt med de ganska ointressant karaktärerna vi får följa. Dessa vandrande superklichéer som de inblandade skådisarna inte har kapacitet att krydda med charm. Apropå krydda har man engagerat ett par veteraner för att kunna ha med på affischen. En knappt längre igenkännbar Beverly D'Angelo dyker kort upp och även er favoritknasboll Gary Busey. Den senare slarvas verkligen bort som en perifer underhuggare.
BETYG: (3-)/7 Den här rullen vill verkligen så mycket och det är just vad som är problemet med den. Kultstatus är inget man kan tvinga fram.
'splosions!
Spjuvern Gary Buseys namn är alltid mysigt att ha på affischen.
Flagrant rasism? Nu är ju filmens "gypsies" inte romer men detta borde ju ändå uppröra mer än nyliga kontroversen kring den SPANSKA halstabletten "Negro".
😆 (Lugn, det finns en förklaring)
Papa Emeritus syrra? Nejdå. Detta är en så kallad gypsie.
Ja, vill man vara lite "Mad Max":ig krävs det ju sådana här påhitt.
Ibland blir man lite kluven.
Vem i helvete är det här?! Jaha, det är Beverly D'Angelo?
De hälsar på Parker Lewis polare.
Nåja, sååå dålig var inte filmen.
Badlands är ett mörkt och dystert datalandskap.
Inte alls som denna soliga och fina CGI-oas!
Trailer
Hela våfflan - och nej, den är inte 1h 40 minuter lång. Det ligger en lång svartruta i slutet.
Varför mår han dåligt? Sushii ligger ju i hans säng!
Robert (Eight The Chosen One) är en säregen man med emotionella problem. Således har han svårt att få till det i kärlekslivet. Efter varje misslyckande kastas han in i ett mörkt mentalt rum där han blir uppläxad av sin egen skuggsida.
Första psykbrytet. 😀 (Den där peruken är verkligen störtskön!)
Med ytterligare en Gatorblade-våffla, denna gång regisserad av Sean Donohue, trodde vi att det skulle serveras billig seriemördarrulle här på Udda Film. Ack vad vi bedrog oss!
Bobban diggar loss till i bild nämnda kompositörs härliga muzak-version av Van halens "Jump". Vi bjuds även senare på en fräsig version av New Orders "Blue Monday". 😁
Eight The Chosen One är knappt igenkännbar i lökig peruk som megatönten Robert. Det är nu andra rullen i rad vi ser med honom och han vinner fler och fler poäng av oss här på redaktionen. Han visar sig inte bara leverera okej i dramarullar som Family Snapshot (2021), som vi såg sist, utan visar här på komisk talang också. Hans överspel när Robert får sina psykbryt är guld faktiskt. Det är ovanligt med så många skratt i den solkiga Udda Film-soffan.
Känslor (och mun!) svallar när kollegorna mobbar dig på jobbet.
Ja, - SMÄRRE SPOILER - detta är mer en svart komedi än något annat. Det blir inga seriemord utan bara en resa in i ett allt mörkare sinne. Omvärlden är verkligen grym mot Robban och trots att han aktivt försöker göra något åt saken går det bara mer och mer åt helvete. Lite som i verkliga livet! 😉 Så trots att vi blir blåsta på förväntade mord är detta en positiv överraskning.
Kollegorna. 😂
Självklart kan inte Donohue låta bli att slänga in lite sleaze ändå, så några horor är självklart med i handlingen. Kudos! En ganska späd Sushii Xhyvette Holder spelar Robert första lösaktiga kärleksintresse och Katie McKinley viftar (bokstavligt!) också med pattarna i rollen som strippogramluder.
BETYG: 4(-)/7 Positiv överraskning i form av svart komedi och Eight The Chosen One levererar.
Robbans oförlåtande skuggsida. (Tydligen är våra innersta vrår i hjärnan klädda med svart plastsäck)
När man mår riktigt dåligt kan man suga på nåt för tröst.
Rob kollar in Gatorblades utbud på TV:n.
Inte stormförtjust.
Plötsligt dyker föremålet för hans kärlek upp i ett "blått" sammanhang.
The face of besvikelse.
Vadå "inte kväll"??? Exakt såhär ser det ju ut efter att solen har gått ner!!!
Regissören castade sig själv som bargäst med obscena gester.
Naturligtvis heter du det.
Bobbans trygga vrå inuti huvudet är när han fiskar med morfar Bob Glazier (påklädd!) och denne lägger sin hand på hans knä.
Verkligen en toppmatch kollegorna samlats för att se och dricka öl till!
Plötsligt blir Robert grovt #metoo:ad (av en Katie McKinley som i ena stunden har ringar i bröstvårtorna och i andra inte).
Kollegorna reagerar på Roberts obekväma situation.
Ett rorschach-test kommer säkert bota Robban.
När Rob grunkar är inte ett öga torrt. 😂
Shoutout (bokstavligt!) till Tim Ritter? 🙂
Trailer
Trailer 2 med Van Halen-muzak, grunkande och psykbryt!
Vår huvudperson med Sean Donohue (till vänster) som i vanlig ordning inte övertygar som perifer skådis.
Jonathan Jr. (Eight The Chosen One) har det tufft. Efter att ha gjort en volta i fängelset har han nu i ett par år försökt få ordning på sitt liv. Han har lämnat skinhead-livet med droger och brott bakom sig och försöker desperat få ett hederligt jobb men ingen vill ge honom en chans. Han får plötsligt reda på att hans kriminelle far (Bob Glazier) nu också ska släppas från fängelset och denne har inga som helst planer på att byta livsinriktning. Ska Jonathan Jr. klara frestelsen att falla tillbaka på brottets bana när fadern har ett så stort inflytande över honom och dessutom en väska full med cash?
Jonathan Jr. har lämnat (?) sitt förflutna bakom sig.
Ja, man märker direkt när våfflan rullar igång att tonen inte är den sedvanligt tokstolliga. Vi slås då direkt av den frågande tanken på hur Joel D. Wynkoops (som vi i förtexterna ser ska medverka) hysteriska agerande ska passa in. LOL. Det visade sig att det fanns plats för Wynkoops knaserier i en roll som TV-evangelist. 🙂
Men Joel bjuckar i alla fall på den eviga galenskapen. 😁
Som alla förstår är detta långt från ett mästerverk men med tanke på nivån på andra filmer Gatorblade och Icon Film Studios spottat fram är det ändå en klart bättre nivå på skådespeleriet och regin än man kunnat vänta. Självklart skiner 2000$-budgeten igenom och det blir på sina ställen ganska komiskt. Manuset är också väldigt naivt och rullen är på tok för lång. Ni får tyvärr inte se farbror Bobs penis dingla här heller trots att gubben han spelar släpar hem ett helt gäng horor (spelade av: Katie McKinley, Sushii Xhyvette Holder och Layla Dawn). Inte heller söta Cayt Feinics näckar i denna rulle utan har bara en väldigt perifer roll.
BETYG: 2(+)/7 Det är tanken som räknas? Nja kanske inte men vi uppskattar ändå ambitionsnivån de annars så sleaziga producenterna vill uppnå här.
En lågmäld Bob Glazier
Ett ömt ögonblick.
Katie och Sushii i de föga överraskande rollerna som horor.
Det närmaste ni kommer era våta drömmar: Bob i kalsipper.
Pappsen står fast vid sina gamla värderingar.
Paret Wynkoop i sina lågmälda roller.
LL Cool Pops.
Så otroligt frustrerande när man är van att curbstompa sådana.
Även en gammal man kan finna trygghet i en mjuk barm.
Den tryggheten förvaltas ju väl...
Apropå trygg, som gammal vietnamveteran vet senior att det bara är bullshit att man inte ska ha fingret på avtryckaren under alla omständigheter.
Som far måste man se till att vägleda sin son med goda livsråd.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
Inlägg
