JOHN KINCAID UNLEASHED (2017) USA, 102 minuter. Regi: JJ Stomp.

Nej Nej Stomp!!!

Vi öppnar med lite meningslös militarism.

Agent David Lee (JJ Stomp) sörjer sin bortgångna fru som togs ifrån honom av ondskan personifierad: John Kincaid (Edwin Olson)! För att hålla sig sysselsatt mellan uppdrag driver David en kampsportsskola för barn, men minnena spökar i hans sinne och han har svårt att släppa in kärleken i sitt liv igen. Detta tills han träffar Amy (Maggie Dickey). John Kincaid finns dock kvar där ute och så länge han går lös går ingen David älskar säker...

Davids blivande kärleksintresse roar sig själv. Anledningen till skrattet: Hon kastade just en s k  macka.

"Är ni dumma i huvudet?!" är er självklara fråga när vi ger oss på ännu en JJ Stomp-våffla. Ja, cinemasochismen* är gigantisk här på Udda Film så vi kunde helt enkelt inte låta bli att beta av den här avskrädeshögen till film också.

Här räddas hon från drunkningsdöden av vår hjälte och blir förstås omedelbart förälskad i den lille farbrorn.

Det här är en av Stomps första filmer som regissör och med facit i hand kan vi säga att utvecklingskurvan är lika horisontell som på en döings hjärtmonitor. M a o är han lika "duktig" filmskapare redan här fem år tidigare som i de andra rullarna** vi sett. Den stora skillnaden är att i det här pekoralet har han ännu inte börjat begagna sig av specialeffekter, på gott och ont.

Det är inte #metoo, särskilt inte när hon säger "yes".

Det är som vanligt så urbota jävla dumt och infantilt när det gäller manus och det dröjer en väldigt lång stund av meningslöst dravel innan någon form av tråd börjar spinnas. Den är dock tunnare än en spindeltråd och långt ifrån lika stark. Men okej, han är agent som utför uppdrag som bara finns i filmen för att visa på att han kan slåss. Han är en romantiker (med brustet hjärta dessutom!), vilket då tvingar oss tittare att lyssna på ett otal sliskiga ballader som för tankarna till de bedrövligaste högerkristna jesuskramarfilmerna. Barn älskar honom förstås då han lär dem platta till sand med fotsulorna, vilket ingår i kung-fu:ns A och O tydligen.

Men det är ju inte Detroit Rock City???

Det låter väl simpelt? Men den horribla klippningen gör allt för att förvirra. Vi får flashbacks - och flashbacks i flashbackarna! Vi klipps mellan dröm och verklighet där den bindgalne Kincaid dyker upp, uselt överspelad av Olson. Det sprinklas dessutom in mängder av mestadels irrelevanta arkivbilder på stadslandskap och vilda djur. Ja jösses vilken urinsoppa. Den mesta av dialogen är dubbad men självklart dubbar JJ sig själv så hans sköna accent förblir intakt. Behöver vi säga att dubbningen är rätt kass? Slagsmålen är väl det mest skrattretande då Kincaid skickar en hord av underhuggare som på bästa TV-spelsmanér tar sig an David en och en. En skön detalj är när man i fajtens bakgrund ser någon annan underhuggare helt obrydd stå och göra en kata för sig själv. 😄

BETYG: 1(+)/7 Det blir en etta igen med plus för att vi faktiskt brast ut i skratt vid någon fajt. Den här rullen skulle göra sig perfekt som nerklippt highlight-reel på YouTube.

I (den något rödaktiga) vildmarken som bara kan nås med helikopter finns det söta djur.

Kissekatt!

Det finns tydligen också stängsel och slyngel-taggar klottrade.

Undra vad det är för fabrik man byggt i den vildaste av vildmarker?

The majesty of nature.

Kincaid! Eller är det möjligtvis Biff Byford?***

Innan man kan börja fajtas måste man vifta med armarna och dansa en ceremoniell dans.

Snart är parningsdansen över och akten kan börja.

Muskelunderhuggare med LeBron James-komplex kastar av okänd anledning damm i luften.

Kamp på liv och död. Undertiden övar obrydd underhuggare på sina kator i bakgrunden.😂

Ånej! Vad ska ni göra med JJ?😯

Jaha...han ska tortera sig själv?

Fruktansvärt!!! De har gett JJ akupunktur! 😥

Vad? Insinuerar du att JJ är fluktare?

Fåhhh-gel.

♫"Fill your head with heavy metal thundeeeeeer!"♬

JJ i drag.

Nähe, han tröstäter bara en cupcake.

Apropå tröst.

LOL! En fullkomligt överflödig arkivklippssnubbe som diggar musik. 😆

En random wigger står och brejkar för sig själv.

Plötsligt dyker Kincaid upp från ingenstans och börjar fuldansa - ond som han är!!!

Sen smetar han dynga i sitt eget nylle och muckar med Random wigger.

Random wigger får möta sitt öde och Kincaid försjunker i extas.

Agent JJ dyker snabbt upp men kan bittert konstatera att Random wigger är stendöd.

Han bryter ihop en smula över Random wiggers öde.

Ja det är verkligen skitsorgligt att Random wigger fick sätta livet till.

Ha ha ha! WTF?! Varför knallar Biff Kincaid romantiskt omkring för sig själv på stranden?

Söt liten tjej men lika oduglig som resten av skådisensemblen.

Hennes reaktion efter att JJ brutit nacken av en underhuggare. 🙂

Teaser

Hela debaclet i en något kortare version (som tur är!).

*Wow! Sug på det ordsmideriet från era lingvistiska akrobater på Udda Film.

**The Boss Man (2022) och In3dragon (2022)

***Saxons sångare Biff Byford.

JOE VAMPIRE (2012) USA, 68 minuter. Regi: Sean Donohu & Mike Niche.

Hare hare Joseph!

Lajvarförbröder.

Efter ett slag 1863 blir den överlevande sydstatssoldaten Joseph (Mike Christopher) biten av en vampyr och tvingas därefter vandra som odöd i jakt på blod. I nutiden lever han spartanskt och försöker i den mån det går undvika att döda människor. På en bar träffar han dock Melissa (Erin Cline) som kommer vända hela hans liv uppochned.

Ömhet mellan farbröder.

Där ser man. Ännu en gammal Gatorblade-film står på menyn. Här ger sig Sean Donohue och Mike Niche på ämnet moderna vampyrer. Bara det borde ju få de flesta att rygga tillbaka då det oftast resulterar i pinsamma och tråkiga filmer. Men inget kan skrämma oss dumskallar på Udda Film! (Förutom komedier och musikaler förstås...)

Joe gillar att hålla det simpelt, så inge kista för honom. En plywood-låda duger gott!

Rullen öppnar upp med en "scen" där vi ser en massa lajvare rekonstruera nåt slag från det amerikanska inbördeskriget. Så känslan av att man tittar på en film spolas bort direkt. De skakiga kamerapanoreringarna hjälper inte heller. Ja, det mesta känns billigt i denna film. Baren som Joe går till serverar drinkarna i plastglas t ex. Det sker förstås uppträdande där framförda av spinkiga skanks med illa passande stenhårda silikonbollar som onaturliga prydnader på skyltedockekroppen.

Joel D. Wynkoop som hyresvärd med hetsigt humör. 🙂

Det är ett ganska ambitiöst försök till seriöst manus med mycket dialog och här totalfallerar allt då varken Christopher, Cline eller någon annan är speciellt duktig som skådis. Den förstnämnde verkar ha blivit övertalad om att han kunde göra en skådespelarkarriär några decennier efter ett ikonisk framträdande i en legendarisk film.* Nåja, vi har sett sämre. Tro oss!

BETYG: 1(+)/7 Som vanligt är en sådan här vampyrfilm pisstråkig och denna lider dessutom av en rejäl dos amatörism. Inte mycket ögongodis eller gore heller.

När man gör lågbudgetfilm kanske man inte ska utrusta huvudkaraktären med solbrillor med spegelglas...

En nerdekad Anni-Frid Lyngstad är sugen på lite vampyrfjalle.

Lite stingslig såhär dagen efter?

Mmm...färskt barnblod. Gött!

Trailer

För er som undrar vem den där Corey Hart är som Joe refererar till. You're welcome.

*Jajemen! Christopher spelade den oförglömlige Hare Krishna-zombien i "Dawn of the Dead!. 😃

BOUNTY KILLER (2013) USA, 93 minuter. Regi: Henry Saine.

Time killer...

Klart att en Mustang är May Deaths val av färdmedel.

I en postapokalyptisk värld, skapad av det stora kriget mellan globala företag, har en ny typ av hjälte vuxit fram: prisjägarna som letar upp och likviderar de skurkaktiga företagarna. Populärast är Mary Death (Christian Pitre) som snabbt blivit skickligare än sin gamle läromästare Drifter (Matthew Marsden). De tu har ett komplicerat förhållande som snart kommer bli ännu mer knepigt då plötsligt vinden vänder för den ene av dem.

Sådana här bilder måste man ju ha när man vill göra "kultfilm".

Isen var tunn när Udda Film gav sig på en "Mad Max"-klon som delvis betecknas som komedi. Frågan vi då fick ställa oss var: "Kommer ev. action och våld överskugga potentiellt plågsamma försök till humor?". Man kan lugnt påstå att vi var ordentligt skeptiska när vi planterade våra taniga häckar i den nedsuttna redaktionsmöbeln.

Detta är dock en genuint cool bild.

Det blev snabbt uppenbart att man satsade på flash och "kvicka" repliker här. Animationer och fräsiga klipp avlöste varandra. Ganska snabbt klev även filmens comic relief in i form av vapen-caddien Jack LeMans, spelad av Barak Hardley och så var "humorn" i full gång. Suck... Så den här filmen bara skriker "Ge mig kultstatus!!!" när den försöker bombardera oss med coolt ultravåld med den spyframkallande glimten i ögat. Visst, det var full gas från början till slut med en del skojiga praktiska gore-effekter men det känns mer skitnödigt än coolt med de ganska ointressant karaktärerna vi får följa. Dessa vandrande superklichéer som de inblandade skådisarna inte har kapacitet att krydda med charm. Apropå krydda har man engagerat ett par veteraner för att kunna ha med på affischen. En knappt längre igenkännbar Beverly D'Angelo dyker kort upp och även er favoritknasboll Gary Busey. Den senare slarvas verkligen bort som en perifer underhuggare.

BETYG: (3-)/7 Den här rullen vill verkligen så mycket och det är just vad som är problemet med den. Kultstatus är inget man kan tvinga fram.

'splosions!

Spjuvern Gary Buseys namn är alltid mysigt att ha på affischen.

Flagrant rasism? Nu är ju filmens "gypsies" inte romer men detta borde ju ändå uppröra mer än nyliga kontroversen kring den SPANSKA halstabletten "Negro".

😆 (Lugn, det finns en förklaring)

Papa Emeritus syrra? Nejdå. Detta är en så kallad gypsie.

Ja, vill man vara lite "Mad Max":ig krävs det ju sådana här påhitt.

Ibland blir man lite kluven.

Vem i helvete är det här?! Jaha, det är Beverly D'Angelo?

De hälsar på Parker Lewis polare.

Nåja, sååå dålig var inte filmen.

Badlands är ett mörkt och dystert datalandskap.

Inte alls som denna soliga och fina CGI-oas!

Trailer

Hela våfflan - och nej, den är inte 1h 40 minuter lång. Det ligger en lång svartruta i slutet.