What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 28 december 2025

ODDER NOGGINS (2023) USA, 68 minuter. Regi: Joe Sherlock.



Doris Wishman? You wish man!

Joe Sherlock är inte bara kroppsaktivist. Han släpper även fram transsexuella. Här i form av Reina Reyes.

Mr. Birch (Dale Wilson) är tillbaka på jorden för nytt experimenterande på oanande offer. Samtidigt måste en härva av infiltrerade dubbelagenter nystas upp av Agent 73 (Cassidy David) som är speciellt (ut)rustad för uppdraget.

Dags att ta "lilla rumpan" in i duschen.

Ja vi kör väl fortsättningen på XXXXX när vi ändå håller på. Vad är det då för agentorganisation som nämns ovan? Fan vet och det spelar föga roll då Cassidy Davids roll främst är att lufsa runt och vara en homage till Chesty Morgans karaktär i Doris Wishmans Double Agent 73 (1974). Faktum är att hela filmen dryper av hyllningar till Wishman. Allt från att ett nudistläger finns med till att replikreferenserna haglar.

För att Doris Wishman.

Dale Wilson har här trimmat till sin gestaltning av Mr. Birch så denne är passande nog ännu stelare. Vad vi inte nämnde i förra recensionen är vilken blinkning Mr. Birch är till utomjordingen i Not of This Earth (1988). Wilson hamnar senare i filmen i ett "välkoreograferat" slagsmål med Cassidy David.

Denna bubbelpool är med i nästan varje film för att - production value (samt tits!).

Det duschas i vanlig ordning i dröser och även den superäckliga mackan är tillbaka. Vi får en del monsterglimtar också. Den ena oförklarligare än den andra. Notera även ett snyggt rymdskepp gjort av silversprejade PET-flaskor. 🙂

BETYG 3(-)/7 Hm, kan det vara så att vi börjar charmas av detta nonsens?

Skönt med en dusch.

Din dejt för i afton: Mr. Birch.

Vänta, henne klänner vi igen.

Där ska kameran opereras in, för att - Doris Wishman.

Duscha är bra för hygienen.

En inte alltför subtil blinkning till "The Brain That Wouldn't Die".

Monster, för att....

Njutningen av en dusch.

Den omständlige Mr. Birch gör monster av henne innan hon oskadliggörs.

Även agenter måste duscha.

Baptized in jordgubbssylt.

Välkoreograferat!

Där har vi den - den äckliga mackan!

Trailer, featuring den äckliga mackan och PET-rymdskeppet!



lördag 27 december 2025

ODD NOGGINS (2015) USA, 75 minuter. Regi: Joe Sherlock.



En nödvändig remake

Spandexgubbar från Y.R. experimenterar.

I ett litet samhälle förbereder sig de flesta för att gå på Bobs halloween-party men många kan inte slita sig från den märkliga filmen som går på den lokala kabel-TV:n. I den kidnappar utomjordingar folk för att experimentera på dem. Filmen känns märkligt verklig...

Kolla! De hittade baconsnacks i hennes mage.

Udda Film levererar! Halvannat år sedan vi såg det ultrasunkiga originalet Odd Noggins (2000) kan vi nu presentera denna remake - för att ni längtat så efter den...

Filmen är från 2015 så ni frågar er då: "Vad fan är det där?!".

Den här gången har Sherlock fimpat det experimentella med att beställa in klipp på distans och kör sin sedvanliga lågbudgetcirkus på plats i Oregon. Till somligas glädje är denna remake späckad *host host* med tjockisar som klär av sig. Till skillnad från originalet är det mer eller mindre helt också så det blir en parad av bröst i badet. Ja, ni läste rätt. Främst bad istället för den sedvanliga duschen.

Death by mars(i)ansås.

Det är sparsamt med gore tills slutet då fräscha papier maché-huvuden (eller ja, ETT huvud förmodligen) dyker upp. Innan dess repriseras bara den gula geggan vi minns från originalet. En glimt av en "välgjord" tarm blir det också i filmen i filmen. Skelettet vi berömde härom-recensionen är också med så det är mer välanvänt än vi då anade för nu ser vi det i typ varenda Skullface Astronaut-rulle.

Alla kollar visst på Drifter (2014) i Sherlocks filmer. Söt mask* som ligger där f ö.

Det här händer dock inget speciellt i denna våffla. Det är helt enkelt bara är lökig lågbudgetsurrealism och knasiga upptåg för de inblandade. Den är förstås bättre än originalet (Det ska tydligen till lågbudget-indies för att en remake ska vara bättre än ett original.) men ändå ingen höjdare.

BETYG: 2(+)/7 En klar förbättring överlag och plus för all onödig nakenhet.

Oförstående dohh-ggie.

Tjejerna i Oregon vill inte ha nåt fjolligt vin i badet.

Anställningsintervju hos Mr. Birch. Vågat ändå att ha på sig S&M-halsbandet då.

Alice Cooper i drag tar också en bira i badet.

Så även denna glada tös.

Tung kärleksscen.

Okej då. Lite duschande blir det trots allt.

Var det inte han som spelade i "Poltergeist"?

Whut?! Ingen bärs i badet???

"Let's paint some fluffy little clouds...right here."

Ånej! Joe har äggat sin egen son i filmen.

Geggfetischisterna får sitt lystmäte.

Så fruktansvärt välgjort att man blir verkligt illa berörd!

Richard Johnson: Förste älskare.

En sexig bonus: En lättklädd Kirk Sardonis med kissekatt.

Världens äckligaste macka! Det kommer fler lager av den vidriga olivwursten med majonäs och senap samt en skiva torrt fullkornsbröd som lock.

Trailer

*
Den söta masken.



fredag 26 december 2025

BEYOND THE WALL OF FEAR (2016) USA, 87 minuter. Regi: Joe Sherlock.



Beyond the wall of blubber

Cutie har mardrömmar om elaka Buttericks-händer.

Utomjordingar, ledda av den mystiske mannen i svart Mr. Birch (Dale Wilson), är här på jorden och utför kusliga vetenskapliga experiment på oss oanande jordbor. Detta i form av ytterligare en skräckantologi serverad av Skullface Astronaut!

Det föranleder samtal till terapeut och självmedicinering.

Jomen visst. Joe Sherlock har formligen kapat Udda Film då ännu en av hans tungviktarfilmer står på vår meny. Den här antologin bjuckar på åtta små historier av skiftande kvalité men med samma gamla goda lågbudgetentusiasm (1 000$ kommer man hyfsat långt med ändå!). Därmed överger vi jultemat och tar en liten mini-Skullface Astronaut-festivalhelg här på Udda Film!

Beyond the wall of...duschvägg!!! 😢

I första episoden "Scared to Death" smygs det igång och Mr. Birchs närvaro etableras. Sherlock slänger in en duschscen men teasar med att inte visa något "upprörande". Vilket förmodligen egentligen betyder att Madeleine Morgan, som spelar huvudrollen, inte hade lust att visa juvren på film. 🙂

Madeleines karaktär kopplar av med lite film...

Den tråkigaste episoden "Carter" följer sedan. Den är totalt sleaze-lös och följer farbröder som upptäcker mer än vad som är hälsosamt för dem när de hittar en portal till jordens medelpunkt.

...som tydligen är Drifter (2014)😄

"Walking the Dog" är en särdeles dum liten historia där husdjur försvinner och faller offer för ett monster. Här börjar Sherlocks fäbless för trinda töser göra sig påmind. Fortfarande ganska rumsrent trots vad huvudpersonen (John Bowker) ser på sin TV.

Jordens medelpunkt tycks ligga i Bayern... Det skulle nog en viss österrikare med mustasch hålla med om.

"The Curse of Pelican Bay" följer en författarinna (Jackey Neyman Jones) som behöver kicka igång sin karriär och därmed skickas till ett hyrt hus av sin agent. Här blir det kul när Sherlock tar tillfället i akt att slänga in en HELT irrelevant scen med bl a Roxxy Mountains och då vet ni vad som ges... 😊

Antik skrift av okänt ursprung. 🙂

Sherlock har fångat julkänslan PERFEKT!

"Scanned" är en riktig tungviktarepisod där en tjej (Kayla Leland) följer med en snubbe (Ygal Kaufman) hem och hamnar i trubbel. Med så många kilon som bjuds i detta segment önskar nog regissören att han på något sätt hade kunnat få dem att klä av sig men ödet ville tydligen annorlunda. Vi gråter väl inte direkt...

Ingen gråter över Charlie. 😃

I "You Bitches Ain't Witches" är en hemmafru (Bryn Kristi) inte helt nöjd med att maken (Richard Johnson) är så bussig mot deras unga husa (Jewel Siren) och övertalad av sin bästis (Liana Williams) kokar de ihop en plan.

Oj! En stirrande kisse har gjort Charlie sällskap.

"Tabitha" handlar om langaren Rick (Chris Keown) som är lite för förtjust i sitt eget gods och därmed hamnar i skuld. Tiden har nu kommit för honom att betala. För att vara en sådan förlorare lyckas han ändå börja dagen inklämd mellan två frodiga damer i en säng. Projicerar månne Sherlock här? 😁

LOL! Ett till välförtjänt försvinnande. 😆

"Crazed" är en direkt fortsättning på "Tabitha" och här knyts säcken ihop då vi får följa ovan nämnda damer (Kellie Erin McMahan och Sarah Hubbird) när de försöker reda ut vad som egentligen hände under en särdeles blöt kväll.

Ditt temperament när din husse blir brutalt överfallen.

Tänk vad schyst av oss att så grundligt redogöra för antologins innehåll, trots att den i vanlig Skullface Astronaut-ordning inte var någon höjdare. Vi kan, som ni vid det här laget redan fattat, inte låta bli att charmas av Joe Sherlocks (med vänner!) lökiga lågbudgetvärld. Töntiga monster och recyclad rekvisita kryddat med lättklädda damer i olika storlekar. Det är helt enkelt fan så mycket roligare än stela mainstream-produktioner med plastiga människor.

BETYG: 3(-)/7 Indie-entusiasm och onödig sleaze är alltid plus men det lyfter aldrig riktigt någonstans här.

Förövare.

Hm, ytterst bekant bild denna...*

Denna scen var den viktigaste i detta segment! Jomen fråga regissören och författaren Joe Sherlock själva då.

Nähe ni! Trodde ni verkligen Jackey skulle börja vifta med pattarna? Hon har ju sitt rykte som stjärna från filmen Manos: The Hands of Fate (1966) att tänka på!

Märkesdator!

The Revenge of Buttericks!

Om David Cronenberg bara hade haft ketchup som rekvisita.

Det är väl själva tusan att husan ska få låna bubbelpoolen!

Hon är dock väldigt tacksam mot husbonden så ingen #metoo här inte.

The book of...ravioli! (Ilse Koch Förlag, 1944)

Vänta nu. Den där känner vi igen. 🙂

Richard Johnson låter damen ta initiativet (igen). Men vad är det för fluktare som dyker upp?

Stackars "förlorare". 😎

Branding, branding, BRANDING!

"Ånej!" Inte nu igen... 😁

Jojomensan.

En sån där typ.

Trailer