Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Han behöver verkligen klättra i valvet på detta vis.
Ninjamästaren John (Alexander Rei Lo) jobbar som snut men är en smula obekväm för ledningen och när någon planterar knark i hans lägenhet tvekar inte hans chef att arrestera honom och utsätta honom för lite gammal hederlig polisbrutalitet. Det är dock ett ondskefullt ninjasyndikat som ligger bakom hans olyckliga situation. John är nämligen tillsammans med Nancy (Mei Lo) vars far är en framstående forskare som just tagit fram ett åtråvärt serum som ninjasyndikatet vill lägga rabarber på.
Det är alltid superviktigt att ta ut riktningen när man springer som ninja.
Det känns som om vi behöver ett säkert kort här på Udda Film för att belöna oss själva för all dynga vi plöjt igenom. En klassisk ninjafilm borde göra susen. Och susen den gör! 😊
Fantastiskt klipp där han med ena foten snabbt hasar sig upp för taket.🥇
Vi slängs direkt in i störtskön ninja-action som verkar vara Johns slutprov hos sin läromästare innan han kan axla rollen som fullvärdig ninja. Förutom att det är total ninjafrenesi är det ju skoj att en massa anonyma ninjor får sätta livet till bara för att John ska få göra sitt prov. 😆 Vi känner att ninjaextasen är fullkomlig i ett klipp där John i sin vita ninjaskrud hoppar upp på ett tak och fortfarande sittande trippar sig upp till taknocken med ena foten. 😂
De är snutar men har en vrålrasistisk boss.
Direkt från denna blixtrande inledning släpps vi ner i nutid mitt i ett pågående överfall där några nidingar försöker våldta en kvinna och John och hans partner Spencer (Eugene Thomas) dyker upp och räddar situationen. De blir dock utskällda av sin rasistiske chef då en av uslingarna är son till en senator. 😀 I och med att dialogen här börjar komma igång kan vi checka boxen på rolig dubbning också. Ja, den vite chefen och Spencer som är svart är förstås också roligt dubbade. Den senare har fått en fantastisk jive-röst. Det är nonstop med härliga element i denna rulle och på tal om det introduceras även nu ninjasyndikatet vars främsta muskelkraft är ett gäng ninjor som representerar de olika elementen. Alla med sin egen sköna specialitet och ninjadräkt. 🙂
Han verkar fylld av hat.
Det är inte många lugna stunder i denna våffla så någon tredjedel in i filmen avtar extasen en smula då man börjar vänja sig vid den obarmhärtiga action-nivån. Det är en salig blandning av ninjakonster och vanlig kung fu. -SMÄRRE SPOILER- Slutstriden är dock lite av en besvikelse då det är alldeles för lite ninjaknaserier i den trots att det är två superninjor som gör upp.
BETYG: 6(-)/7 Fantastisk ninja-action som är som ett skenande tåg från början till slut
Fabulous ninjor.
En extremt maskulin gangster.
Ninja-John får smaka på kollegornas förstklassiga polisbrutalitet.
Kapten de Sade gillar vad han ser.
Nähe? Han vill inte snacka? Då får det bli lite ACAB-behandling på smalbenen också.
Klassisk polisiär förhörsmetod: Strypning med kedjor!😅
Officer ACAB gillar sitt jobb.
Kapten Torquemada #metoo:ar Johns flickvän.
Hon blir ledsen.
Han tar ut riktningen!➡
Självklart gör även fabulous ninjor det.
"Ditåt ska jag!"
LOL! Sneaky ninja.
Nej, det är ingen trailer men en snabb titt på fabulous ninjor och extremt maskulin gangster.
En uppvisning av härlig dubbning, rasism och stoism!
En Navy SEAL-pluton skickas ut på ett spaningsuppdrag i Ramadi, Irak men ett litet misstag förvandlar rutinuppdraget till ett helvete.
Hijinks på patrullen.
Man kanske skulle kunna tro att vi ruttnar på krig med all skit som pågår ute i världen men Udda Film vill då istället hamra hem poängen att krig är något som hör hemma på film och inte ute i verkligheten. Kanske lite ironiskt då att just den här krigsfilmen baseras på en faktisk Navy SEAL-plutons minnesanteckningar från ovan nämnda uppdrag. Dessutom var flertalet av dem involverade i själva filminspelningen.
Högst oprofessionellt men kul.
Vad som då är glädjande är att vi istället för något ryskt hjälte-bullshit med fräsiga slowmotion-sekvenser får en ganska naken skildring där man som tittare närmast känner sig inbäddad i plutonen. Skeendet utspelar sig dessutom nästan helt i realtid och den enda musik vi får höra är när grabbarna i inledningsscenen kollar på Eric Prydz "Call on me"-video och grabbpeppar inför uppdraget samt i eftertexterna när Lows "Dancing and Blood" spelas.
Det är lugnt. De vill bara ödelägga ert hem.
När uppdraget börjar gå åt skogen blir det väldigt intensivt och trots alla resurser dessa elitsoldater har blir de snabbt varse om hur sårbara de är. De är helt enkelt fångade i huset de ockuperat för uppdraget. En stackars irakisk familj får vackert sitta i ett rum och se sitt hem förvandlas till ett blodigt inferno.
Spaningsmys.
Det finns en del detaljer i filmen som känns lite anmärkningsvärda och som man undrar hur de kan ha passerat när det trots allt är den mest prestigefyllda elitstyrkan som porträtteras. Särskilt när ovan nämnda veteraner faktiskt funnits till hands som bollplank och rådgivare. Men vad vet vi? Kanske även en yngre Navy SEAL-pluton kan bete sig en smula gröngölingsaktigt ibland?
BETYG: 5/7 Rått och snudd på dokumentärt utan något hjältetrams.
Den pensionerade superspionen John Diman (Fabio Testi) kopplar av på ett lyxhotell på franska rivieran. När han ser en ung solande kvinnas diamant-piercing triggas minnen från hans spännande förflutna. Plötsligt verkar något skumt pågå i rummet bredvid hans. Är det ouppklarade affärer från hans forna karriär som gör sig påminda?
En giallo-uppercut resulterar i diamantspya.
Så var den då äntligen här, filmparet Cattet och Forzanis nya film och entusiasmens låga brann friskt här på Udda Film. Vad för märklig resa i postmodern kultfilm skulle de bjucka på den här gången?
Diamanter är en flickas bästa vän.
Som många av er (läs: den enda person som läser detta...) redan listat ut är det eurospy-genren man lagt mest fokus på här och mest påtaglig är väl hyllningen till fumetti-hjälten Diabolik. Influenserna är som vanligt många men Mario Bava verkar hela tiden dominera. Förutom Diabolik finns som vanligt även passningar till mördaren i Blood and Black Lace (1964) och det är även våldsammare än en klassisk eurospy-våffla.
Det allseende ögat.
Vi får som vanligt cineastporr med fantastiska bilder och den sköna ljuddesignen där knarrandet av läder nästan går till överdrift. Återigen finns ett smakfullt urval av musik från sköna gamla euro-våfflor med bl a Bruno Nicolai och Ennio Morricone bakom dirigentpinnen. Helt enkelt smaskens! Vad vi inte får är ett linjärt och lättföljt skeende. Men vem hade förväntat sig det? Vi kastas fram och tillbaka mellan flashbacks och nutid, men det är bara början. Snart inser vi att vi är fångade i en fantasivärld inuti Dimans huvud och gränserna mellan fantasi, verklighet och minnen är fullkomligt tillintetgjord. Det här är både coolt och frustrerande då man gärna vill känna sig i kontroll över skeendet men vi finner oss mest i en position där vi njuter av den cineastiska poesin och får en och annan Aha!-glimt av avslöjande händelser. Det känns som om det finns en meta-nivå här där det inte ens handlar om Diman utan om att förlora sig i filmens magiska värld.
BETYG: 4/7 Väldigt stiligt och stajligt som vanligt men det är tufft att försöka hänga med.
Trasiga kontaktlinser skaver som satan!
Är det dessa Stockholm Filmfestival refererade till som "ninjor"? Pfft! Vilka amatörer.
Gulp! Badass brud gör entré. Det kan komma att göra ont detta...
När Sara (Aimee Rolfsen) och Mike (Shawn Ray) går på kyrkloppis hittar de en gammal farfarsklocka som Sara genast dras till. Mike går motvilligt med på att köpa den och de kör sedan hem den. Vad de inte vet är att klockan är en portal till Helvetet och att det finns en speciell anledning till att Sara kände en sådan dragning till den.
Kan Herren verkligen hjälpa honom?
Vad som drog oss till den här lågbudgetfilmen var att Sushii Xhyvette Holder medverkade i den och då inte i den vanliga bekantskapskretsen. Fröken Holder bestämde sig visst för att anti-slumma lite. Med det sagt har dock även denna rulle en massa lågbudgetbrister och Holder har bara en liten typecastad roll med två repliker: "Jesus Christ!" och "Asshole!". 😁
Nej! Inte mot kramizar.
Det som främst gonar lågbudget är ett lamt manus med skitnödiga karaktärer. Ta bara parets grannar som praktexempel. Danford ville väl få in lite sleaze så grannparet sysslar med internetsex, vilket är oerhört krystat i sammanhanget. Det resulterar inte ens i någon nakenhet utan bara porriga outfits och en poledance-scen.
Schyst ändå av Sara att ta på sig den Velma-inspirerade outfiten.
Saulo Zayas kameraarbete är förvånansvärt bra men dess direkta motpol är ljudet som i vissa scener är hackigt och i andra låter det som om skådespelarna använder mygga med tillhörande fnas mot kläderna. Krydda detta med Tubi-textningen som inte är i synk mot slutet av filmen. Anslaget är också ganska lökigt med besatta personer som har CGI-brinnande ögon.
"Då måste vi ha den - omedelbums!"
Danford lyckas heller aldrig bygga upp någon övernaturlig spänning och "demoneriet" känns spretigt med allt från dessa CGI-besatta personer till töntiga demonklor som trevar fram bakom sängen. Regissören får helt enkelt förlita sig på några usla jump scares.
BETYG: 2/7 Zayas borde jobba med folk som har bättre manus.
De charmiga grannarna: Det sleaziga äcklet med sin bimboflickvän.
Akta er när klockan ser brunt!
CGI-gore. Fasansfullt!
Se där har vi ju lilla Sushii!
Hennes lilla rumpa börjar irritera bimboflickvännen.
Med all rätta stjäl Sushiis karaktär sleaze-töntens uppmärksamhet.
Två av tre är nöjda här. Räcker inte det?
Poledancing kanske kan skänka lite tröst?
Mer datasplatter.
Perfekt! Precis vad som behövs i ett hus med en helvetesklocka.
Kroppsstrumpa och datarök: Dääämåån!
Det är rätt tänkt. För visst kan väl lite gaffatejp stoppa klockan?
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
Inlägg
