Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
En tragisk barndom med mobbning och våldsam motreaktion av lille Johnny, mer känd som Popeye, slutar med att en ilsken mobb bränner ner hans hem och jagar ner honom i en sjö där han försvinner i dimman. Många år senare är huset återuppbyggt av Taras (Emily Mogilner) familj och hon åker med några vänner dit för att fixa till det för uthyrning. Det sägs dock att när dimman rullar in över nejden kommer Popeye tillbaka och det förväntas bli några riktigt dimmiga dygn...
YouTube-muppar bestämmer sig för att bli OnlyFans-muppar istället. Man kanske då bör ha lite mer trovärdig sex än att köra en slags muppig luft-grinding med trosorna på?
Ha ha! Boom-micken syns i bild!!! ...ehh..det ska den göra ja...😐
Så med den andra nysläppta Popeye-våfflan i färskt minne (så färskt det nu kan vara för ett gäng med guldfiskkapacitet...) blir det en direkt jämförelse. Vi känner genast igen ITN:s koncept med animerad inledning och det är ju mysigt. Den riktige Popeye presenteras sedan när han tar hand om ett litet gäng YouTube-muppar (Nej nej! Inte riktiga muppdockor) som jagar clickbait vid hans sjö. Även om miljön är coolare än i Popeye the Slayer Man (2025) är själva Popeye en besvikelse. Trots all erfarenhet bolaget har med karaktärsmasker i Nalle Puh-universumet får vi en Karl-Alfred med bara lite blodslafs i nyllet. Det är bara en vanlig muskelsnubbe med sjömanströja på sig. Så lamt när den andra våfflan trots allt bjuckade på rolig latexmask. Här har man inte ens bemödat sig med att leta fram en äkta majspipa åt Popeye utan det fick tydligen bli en vanlig dito istället.
Lite mer latex på den där hakan och han skulle faktiskt se ut som Maniac Cop.
Ja tyvärr. Denne Popeye har 0 karisma, vilket är synd då den här rullen har lite bättre slasher-element än den andra med schyst miljö, blodiga mord och lite T&A. Vad värre är så finns det en märklig och fullkomligt ologisk Olive Oyl (Kelly Rian Sanson) som en slags tag team-partner åt Popeye. En brud man kittat ut med peruk och smink från Buttericks och som framför allt inte tillför mycket. Det mest korkade i hela manuset är ändå den obligatoriske varningssnubben som påpekar de dödliga riskerna med att åka till Popeyes hus samt den farliga dimman. Senare i filmen ser vi honom ensam sitta och fiska i den dimtäckta sjön, mitt i natten...
Kan ingen lyssna på hans varning?!?!
Vi skulle såhär i efterhand gärna sett en mix av de två filmerna där man lyft in Popeye från "Popeye the Slayer Man" till den här rullen och skippat Butterick-Olive.
BETYG: 3(-)/7 Har ändå hyfsade dum-slasher-poäng men Popeye-karaktären slösas tyvärr bort totalt.
Karl-Alfred har tydligen fått låna pipa av den där sjömannen på Hötorgs-målningen.
Kan ingen lyssna på hans...öhh...varning?
Hair and makeup by Buttericks!
Inte bara mord. Även lite #metoo också.
Oj! Även nån på andra sidan jacuzzin förblöder också, att döma av riktningen på det "blod"-sprutet.
Han är kär i den här silikonbimbon. Vad gör man då?
Dexter (Sean Michael Conway) och hans vänner har bestämt sig för att undersöka vandringssägnen kring en mordisk sjöman som sägs husera i en gammal fabrik. Detta kommer förutom att bli ett spännande dokumentärfilmsprojekt även bli ett utmärkt sätt att komma den mystiska Olivia (Elena Juliano) närmare.
Nämen Blogger! Trodde ni verkligen detta var på riktigt när de styva "tarmarna", gummislamsorna och den fiskromsliknande geggan ser ut att välla ut ur en förtäckt basketkorg placerad på denna skådis? Skärpning!
Nu har dammportarna öppnats och tsunamin av filmer med tidigare copyright-skyddade karaktärer börjar skölja över oss. Vi har ju redan fått ta del av en rebootad Nalle Puh och hans numera mordiska humör.* Än så länge gillar vi detta vanhelgande av folkkära figurer men vi lär väl tröttna ju fler av dessa våfflor som sköljer över oss. Det är dock inte folket bakom nämnda Puh-filmer som ligger bakom denna utan istället ett par bolag som gett oss många av Robert Bronzis rullar. 😃
♫"Most muthafuckas don't give a damn!"♬
Nu är det Karl-Alfred, som han heter här i Svedala, som fått blodsmak och det är kul när han gör entré ur skuggorna efter att ha teasat med att rulla fram en konsumerad spenatkonserv i de blivande offrens synfält. Han ser rätt skoj ut med sitt latexfejs tillika pumpade underarmar och morden är brutala. So far so good.
En mångfasetterad passning?
Det som drar ned våfflan är den faktiskt rätt coola inspelningsplatsen som är en gammal fabrik. Det blir dock rätt tradigt att vi ska smyga omkring i denna i princip hela filmen. Det blir inte jättespännande. Offermängden är begränsad och -SPOILER ALERT- när de dessutom till viss del har ihjäl sig själva blir det inte mycket över till Popeyes kreativitet. Fast speciellt kreativ är han inte. Vi tycker det är lite lamt att han han kör samma "gag" två gånger. Nämligen att bryta handen av person med hotfullt föremål i denna.
BETYG: 3(+)/7 Sammantaget ändå en hyfsad rulle men den tappar fart i och med inspelningsplatsens enformighet och den stela expositionen.
Steroider är inte nyttigt.
Jajemen! Vi har en sån där snubbe med i filmen.
Karl-Alfred röker gärna på. Om du börjar känna en sötaktig doft så spring för livet!
Karl-Alfred utför någon slags filippinsk healing.
Gick sådär. Förresten...har han hoodien bakochfram?
♫"Ja det är skönt när man får lätta ankaaaaar!"♬
Mera callbacks.
Popeye innan han opererade om sig till Jay Leno.
Oj! Självlysande grön spenat. En smak som kan väcka de döda?
Helga (Rosalba Neri) åker med ett par vänner till ett slott där Djävulen sägs ha sin hemvist. De bestämmer sig för att spendera natten där och Helga kastas in i ett märkligt tillstånd av dröm där hon plötsligt befinner sig några hundra år tillbaka i tiden och sakta vävs in i Djävulens väv.
Slottet är stängt men av någon anledning gör han ett undantag för dessa brudar...
Vi kände att det var hög tid att resa tillbaka i det trygga tidiga 70-talets Italien igen här på Udda Film så vi grävde fram den här gamla våfflan med en av våra husgudinnor i huvudrollen. Förhoppningsvis väntade lite mys och sleaze tänkte vi.
Äsch, så osofistikerade!
Vi märker dock ganska snabbt att det vilar en slöja av lågbudget och spretighet över filmen. Fåniga fäktningsscener blandade med romantiskt kvadrantdrama och en spjuver till Djävul gestaltad av Edmund Purdom. Sleazet dyker upp i form av en fullkomligt överflödig sekvens (vilket förstås gör det så mycket roligare!) när Helgas två vänner förleds av en häxa och kidnappas av ett gäng som mest kan liknas vid en hippiesekt med fri kärlek högst på agendan. Det visar sig dock att dessa är vampyrer men deras enda roll i filmen är att få kläderna av Helgas polare och dra igång en skön softcore-scen. 😁
Rosalba utbringar en skål för slottets osynlige herre.
Rykten gör gällande att detta är en typisk filmkatastrof som man försökt rädda genom att panikinkalla nytt folk, Robert Woods i detta fall, som då ska städa upp i klippning, regi och i detta fall även skådespeleri. Det förklarar ju i alla fall spretigheten men om det blir speciellt mycket bättre kan vi inte säga något om då vi inte vet vad som adderats eller subtraherats. Vi har trots allt fortfarande kvar scener där moderna byggnader, staket och master syns i bakgrunden så det lägger ju en våt trasa på den gotiska stämningen man säkert vill uppnå.
Nej, det är inte ens inte närheten av att vara likt.
Den här filmen kunde ha varit så mycket mer med en sådan skön premiss. Allt slarvas dock bort och då framför allt Neris medverkan. Hon är en skådis som har DET men tvingas här famla fram i ett sunkigt manus.
BETYG: 3(-)/7 Ganska generöst betyg ändå men Neri och fullkomligt omotiverad vampyr-sleaze tippar över det hela från en 2:a till knapp 3:a.
Rosalba bjuckar på en teatral långsam svimning.
Hon verkar ha fått mycket skönhetssömn i sina dagar.
Ibland dyker det upp kufar på din lokala taverna.
Jodå, även för flera hundra år sen hade man tatueringar.
Män i trikåer - med gaddningar!
En kufig fluktare!
I mörkret kan ingen se radiomasterna så lite gotisk stämning infinner sig.
Ja, varför inte?
Det verkar som om Helgas polare snabbt fann sig tillrätta i kidnapparnas vibe.
Plötsligt dyker Bela Lugosis syrra upp!
Budgeten tillät inte ens Buttericks-tänder.
Helgas vänner ser lite slitna ut efter nattens eskapader. Nästan som om de hade varit på ett Jean Rollin-party!!!
Chase (Kii Hornick) och Natalie (Briana Wyman) flyttar in i ett nytt hus där en arkeolog (M. Catherine Wynkoop) tidigare bott. Chase hittar en låda i tvättstugan med ett antikt halsband som han beslutar sig för att ge till Natalie som inflyttningspresent. Halsbandet har en märklig påverkan på paret och när de under inflyttningsfesten de arrangerar plockar fram ett ouija-bräde brakar helvetet löst.
Det gamla halsbandet föranleder s k CP-ryck.
Det är en del bekanta fejs vi ser i den rullen när vi (tyvärr) kollar in ännu en Godin-film här på Udda Film. Förra gången var det Lycanimator (2018) vi såg och innan dess Dinogore (2020). Riktiga stolpskott till våfflor men den förstnämnda hade i alla fall en näckande Cayt Feinics. Hon är även med i denna rulle men bara som röstskådis. Vilken miss! Hade man slängt in en omotiverad duschscen eller random älskogsscen med henne hade den här filemn åtminstone haft något värde. Så var dessvärre icke fallet.
Blir ni äcklade av den avslappnade relationen de har där han urinerar medan hon borstar tänderna? Förfasa er då över den verkliga vidrigheten i att han INTE tvättar händerna efteråt.
Förutom inledningen med fru Wynkoop börjar filmen som ett segt drama där karaktärer och relationer ska rullas upp samtidigt som man försöker skapa lite spänning. Jösses så platt det faller då alla är vrålamatörer som ska framföra skitnödig dialog av en regissör som envisas med att själv vara med i filmen trots att han är den mest talanglöse av dem alla. Han sticker verkligen ut med sitt knepiga geek-kroppsspråk och brist på talang. Cringen når sin absoluta topp när han tvingar Briana Wyman att agera i en scen där hon "lekfullt" ska dansa omkring när hon städar. En helt meningslös scen förstås där hon dessutom vid upprepade tillfällen "sjunger" in i kvastskaftet trots att soundtracket är instrumentalt. 😬
Cringe-a-pa-looza! Hon kanske gör som alla andra - sjunger hittepå-könstexter till instrumental musik?*
Upplösningen när nämnda helvete brakar lös är också det ett antiklimax med minimal gore som självklart ser ut som skit. Så med andra ord bjuder inte den här filmen på något intressant eller skoj alls. Man förväntar sig ju åtminstone en hel del splatter och nakenhet i sådana här botten-på-tunnan-rullar och när de inte ens kan leverera det blir det bara ett sorgligt skal kvar.
BETYG: 1/7 Superamatördrama som till slut blir inkompetent skräck.
Hon har just avslutat yogan och ska "head home". Trots att hon då redan är home.
Bäst vi tänder lite ljus så vi ser den överkalkade ouija-brädan med kvasiegyptiskt klotter på.
Aj fan! Det måste vara sådana där Biltema-ljus som slocknar direkt. Rackarns också!
Godin som nykter alkoholist. Vad få vet är att tillnyktrade alkoholister kan utveckla begynnande Parkinsons. För det är väl det Godin vill illustrera med sitt kroppsspråk?
Oops, där böjdes handleden i märklig vinkel.
Kramen är så krampaktig att Kii inte kan se på utan tittar in i kameran istället.
"Hej hej!"
Joel D. Wynkoop är avslappnad som vanligt.
"Okej, kan du se ut lite mer som omslaget till Pink Floyds 'The Wall'? Bra. Action!"
Såhär skräckslagen blir man när människor förvandlas till monster framför ens ögon.
Ja ja Blogger, vi vet att det ser fullkomligt superrealistiskt ut men vet ni vad? Det är är bara FILMREKVISITA!
T o m Bob Glazier behåller kläderna på. Vad fan är detta?!?!
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
Inlägg
