What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 4 april 2025

PIGLET (2025) Storbritannien, 83 minuter. Regi: Andrea M. Catinella.

 



Enöff is enöff!

Lågbudgetfångtransport med fångvaktare i civila kläder och "Security"-kepsar från Temu.

Den traumatiserade Kate (Alina Desmond) tas med av sin syster och några vänner ut till en stuga i skogen för att fira hennes 21-årsdag. Samtidigt rymmer en muterad mördare från en fångtransport och tyvärr råkar han ha sitt gömställe precis i anslutning till stugan.

Fotpall behövs bara när man ska spela klassisk gitarr.

Ja när vi ändå är igång med ITN:s karaktärsvåldtäkter kan vi ju lika gärna bränna av den här med. Vi trodde dock att den här rullen skulle vara en del av Nalle Puh-universumet men serveras istället en lam "Texas Chainsaw Massacre"-klon.

Det är bara en mask!!! 😨

Den stora besvikelsen är förstås att mördaren Piglet (Alexander Butler) inte alls är någon grismutant utan bara en muterad person (Oklart hur. Det framgår bara att han experimenterats på och blivit stor till växten samt aggressiv.) Så gummimasken som då är "riktig" i Winnie the Pooh-filmerna är här bara en mask den ansiktslöse mördaren tar på sig. 🙁 M a o är detta som vilken lågbudget-slasher som helst.

"OOIIIIIII!!! Det är bara en maaa-aaa-aaask!"

Piglet är inte heller ensam utan är i maskopi med Mr. Hogarth (Jeremy Vinogradov) som är den som hyr ut stugan till flickorna. Deras business är alltså att locka till sig folk de kan ha ihjäl och göra käk av. Låter väl ungefär som en vrickad Texas-familj vi känner till. Morden är rätt råa men faller lite på att lågbudgeten inte tillåter dem att fullföljas ordentligt i bild och kvalité. I vissa sekvenser stänker det horribelt av uppenbart CGI-blodsplatter. -SPOILER ALERT- Vi har en riktig "TCM"-scen där det framgår att Piglet och Hogarth är bröder. Det dyker dessutom upp en tredje bror som är snut. I vilket fall så sitter de nu till bords för att käka en kannibalsupé och det som är så skrattretande med denna scen är hur prydligt det är. Det ser VERKLIGEN ut som om de befinner sig i en välstädad hyrd stuga. 😄 Vi har väl inget emot om man försöker vända på konventioner men här kan man nästan höra stuguthyraren bakom kameran väsa: "Fan om ni vänder till det. Då jävlar!".

Fem töser med spretande accenter klädda för en skogspromenad.

Vi hade även ett märkligt ljudfel i filmen där all dialog låg i vänstra kanalen. Vi tröttnade på detta och kopplade över till monoljud istället.

BETYG: 3(-)/7 Ändå en okej dussin-slasher om man gillar lågbudgetdynga vilket detta ändå är.

Där har vi Eva Ray igen, som vi nyss såg i Popeye's Revenge (2025). Den här gången har hon lite trovärdigare softcore-sex.

Ånej! Mens mitt i alltihopa. Awkward! 😬

Varför inte kliva rakt in i en björnsax som ligger mitt ute i det öppna?

Men lilla gumman... Nu får du faktiskt skylla dig själv.

Tjejer är mer sofistikerade än killar. Istället för att gråtrunka gråthaschar hon.

Det blir lesbiskt grovhångel som är föga kittlande.

Det håller inte farbror Hogarth med om.

Äntligen på någons altare!

"Så ni inte får CGI på er!"

Det här är så flagrant CGI att inte ens Blogger kan tro att det är äkta (...eller!? 😱)

Latexmåltiden är serverad.

Trailer med de sedvanliga pukorna och basdropparna..yada yada.



söndag 30 mars 2025

POPEYE'S REVENGE (2025) Storbritannien, 80 minuter. Regi: William Stead.



Mobbningsoffret Karl-Alfred

Rätt söt mobb ändå.

En tragisk barndom med mobbning och våldsam motreaktion av lille Johnny, mer känd som Popeye, slutar med att en ilsken mobb bränner ner hans hem och jagar ner honom i en sjö där han försvinner i dimman. Många år senare är huset återuppbyggt av Taras (Emily Mogilner) familj och hon åker med några vänner dit för att fixa till det för uthyrning. Det sägs dock att när dimman rullar in över nejden kommer Popeye tillbaka och det förväntas bli några riktigt dimmiga dygn...

YouTube-muppar bestämmer sig för att bli OnlyFans-muppar istället. Man kanske då bör ha lite mer trovärdig sex än att köra en slags muppig luft-grinding med trosorna på?

Vi fortsätter glo på Karl-Alfred-rullar här på Udda Film. Den här gången är det ITN Studios variant. Ni vet, de som verkligen hårdsatsar på copyright-släppta figurer och har gjort Winnie the Pooh: Blood and Honey (2023) & Winnie the Pooh: Blood and Honey 2 (2024).

Ha ha! Boom-micken syns i bild!!! ...ehh..det ska den göra ja...😐

Så med den andra nysläppta Popeye-våfflan i färskt minne (så färskt det nu kan vara för ett gäng med guldfiskkapacitet...) blir det en direkt jämförelse. Vi känner genast igen ITN:s koncept med animerad inledning och det är ju mysigt. Den riktige Popeye presenteras sedan när han tar hand om ett litet gäng YouTube-muppar (Nej nej! Inte riktiga muppdockor) som jagar clickbait vid hans sjö. Även om miljön är coolare än i Popeye the Slayer Man (2025) är själva Popeye en besvikelse. Trots all erfarenhet bolaget har med karaktärsmasker i Nalle Puh-universumet får vi en Karl-Alfred med bara lite blodslafs i nyllet. Det är bara en vanlig muskelsnubbe med sjömanströja på sig. Så lamt när den andra våfflan trots allt bjuckade på rolig latexmask. Här har man inte ens bemödat sig med att leta fram en äkta majspipa åt Popeye utan det fick tydligen bli en vanlig dito istället.

Lite mer latex på den där hakan och han skulle faktiskt se ut som Maniac Cop.

Ja tyvärr. Denne Popeye har 0 karisma, vilket är synd då den här rullen har lite bättre slasher-element än den andra med schyst miljö, blodiga mord och lite T&A. Vad värre är så finns det en märklig och fullkomligt ologisk Olive Oyl (Kelly Rian Sanson) som en slags tag team-partner åt Popeye. En brud man kittat ut med peruk och smink från Buttericks och som framför allt inte tillför mycket. Det mest korkade i hela manuset är ändå den obligatoriske varningssnubben som påpekar de dödliga riskerna med att åka till Popeyes hus samt den farliga dimman. Senare i filmen ser vi honom ensam sitta och fiska i den dimtäckta sjön, mitt i natten...

Kan ingen lyssna på hans varning?!?!

Vi skulle såhär i efterhand gärna sett en mix av de två filmerna där man lyft in Popeye från "Popeye the Slayer Man" till den här rullen och skippat Butterick-Olive.

BETYG: 3(-)/7 Har ändå hyfsade dum-slasher-poäng men Popeye-karaktären slösas tyvärr bort totalt.

Karl-Alfred har tydligen fått låna pipa av den där sjömannen på Hötorgs-målningen.

Kan ingen lyssna på hans...öhh...varning?

Hair and makeup by Buttericks!

Inte bara mord. Även lite #metoo också.

Oj! Även nån på andra sidan jacuzzin förblöder också, att döma av riktningen på det "blod"-sprutet.

Han är kär i den här silikonbimbon. Vad gör man då?

Byxrunkar på en brygga såklart! 😅

Fulci fnyser i sin grav.

Är det konstigt tycker du? Med den sminkningen?

Trailer



fredag 28 mars 2025

POPEYE THE SLAYER MAN (2025) USA, 88 minuter. Regi: Robert Michael Ryan.



Ät inte spenaten kids!

Spenat är underskattat.

Dexter (Sean Michael Conway) och hans vänner har bestämt sig för att undersöka vandringssägnen kring en mordisk sjöman som sägs husera i en gammal fabrik. Detta kommer förutom att bli ett spännande dokumentärfilmsprojekt även bli ett utmärkt sätt att komma den mystiska Olivia (Elena Juliano) närmare.

Nämen Blogger! Trodde ni verkligen detta var på riktigt när de styva "tarmarna", gummislamsorna och den fiskromsliknande geggan ser ut att välla ut ur en förtäckt basketkorg placerad på denna skådis? Skärpning!

Nu har dammportarna öppnats och tsunamin av filmer med tidigare copyright-skyddade karaktärer börjar skölja över oss. Vi har ju redan fått ta del av en rebootad Nalle Puh och hans numera mordiska humör.* Än så länge gillar vi detta vanhelgande av folkkära figurer men vi lär väl tröttna ju fler av dessa våfflor som sköljer över oss. Det är dock inte folket bakom nämnda Puh-filmer som ligger bakom denna utan istället ett par bolag som gett oss många av Robert Bronzis rullar. 😃

♫"Most muthafuckas don't give a damn!"♬

Nu är det Karl-Alfred, som han heter här i Svedala, som fått blodsmak och det är kul när han gör entré ur skuggorna efter att ha teasat med att rulla fram en konsumerad spenatkonserv i de blivande offrens synfält. Han ser rätt skoj ut med sitt latexfejs tillika pumpade underarmar och morden är brutala. So far so good.

En mångfasetterad passning?

Det som drar ned våfflan är den faktiskt rätt coola inspelningsplatsen som är en gammal fabrik. Det blir dock rätt tradigt att vi ska smyga omkring i denna i princip hela filmen. Det blir inte jättespännande. Offermängden är begränsad och -SPOILER ALERT- när de dessutom till viss del har ihjäl sig själva blir det inte mycket över till Popeyes kreativitet. Fast speciellt kreativ är han inte. Vi tycker det är lite lamt att han han kör samma "gag" två gånger. Nämligen att bryta handen av person med hotfullt föremål i denna.

BETYG: 3(+)/7 Sammantaget ändå en hyfsad rulle men den tappar fart i och med inspelningsplatsens enformighet och den stela expositionen.

Steroider är inte nyttigt.

Jajemen! Vi har en sån där snubbe med i filmen.

Karl-Alfred röker gärna på. Om du börjar känna en sötaktig doft så spring för livet!

Karl-Alfred utför någon slags filippinsk healing.

Gick sådär. Förresten...har han hoodien bakochfram?

♫"Ja det är skönt när man får lätta ankaaaaar!"♬

Mera callbacks.

Popeye innan han opererade om sig till Jay Leno.

Oj! Självlysande grön spenat. En smak som kan väcka de döda?

Generisk trailer.




fredag 21 mars 2025

LUCIFERA (1972) Italien, 78 minuter. Regi: Paolo Lombardo.



Den lede frestaren slår till

Enkelriktat.

Helga (Rosalba Neri) åker med ett par vänner till ett slott där Djävulen sägs ha sin hemvist. De bestämmer sig för att spendera natten där och Helga kastas in i ett märkligt tillstånd av dröm där hon plötsligt befinner sig några hundra år tillbaka i tiden och sakta vävs in i Djävulens väv.

Slottet är stängt men av någon anledning gör han ett undantag för dessa brudar...

Vi kände att det var hög tid att resa tillbaka i det trygga tidiga 70-talets Italien igen här på Udda Film så vi grävde fram den här gamla våfflan med en av våra husgudinnor i huvudrollen. Förhoppningsvis väntade lite mys och sleaze tänkte vi.

Äsch, så osofistikerade!

Vi märker dock ganska snabbt att det vilar en slöja av lågbudget och spretighet över filmen. Fåniga fäktningsscener blandade med romantiskt kvadrantdrama och en spjuver till Djävul gestaltad av Edmund Purdom. Sleazet dyker upp i form av en fullkomligt överflödig sekvens (vilket förstås gör det så mycket roligare!) när Helgas två vänner förleds av en häxa och kidnappas av ett gäng som mest kan liknas vid en hippiesekt med fri kärlek högst på agendan. Det visar sig dock att dessa är vampyrer men deras enda roll i filmen är att få kläderna av Helgas polare och dra igång en skön softcore-scen. 😁

Rosalba utbringar en skål för slottets osynlige herre.

Rykten gör gällande att detta är en typisk filmkatastrof som man försökt rädda genom att panikinkalla nytt folk, Robert Woods i detta fall, som då ska städa upp i klippning, regi och i detta fall även skådespeleri. Det förklarar ju i alla fall spretigheten men om det blir speciellt mycket bättre kan vi inte säga något om då vi inte vet vad som adderats eller subtraherats. Vi har trots allt fortfarande kvar scener där moderna byggnader, staket och master syns i bakgrunden så det lägger ju en våt trasa på den gotiska stämningen man säkert vill uppnå.

Nej, det är inte ens inte närheten av att vara likt.

Den här filmen kunde ha varit så mycket mer med en sådan skön premiss. Allt slarvas dock bort och då framför allt Neris medverkan. Hon är en skådis som har DET men tvingas här famla fram i ett sunkigt manus.

BETYG: 3(-)/7 Ganska generöst betyg ändå men Neri och fullkomligt omotiverad vampyr-sleaze tippar över det hela från en 2:a till knapp 3:a.

Rosalba bjuckar på en teatral långsam svimning.

Hon verkar ha fått mycket skönhetssömn i sina dagar.

Ibland dyker det upp kufar på din lokala taverna.

Jodå, även för flera hundra år sen hade man tatueringar.

Män i trikåer - med gaddningar!

En kufig fluktare!

I mörkret kan ingen se radiomasterna så lite gotisk stämning infinner sig.

Ja, varför inte?

Det verkar som om Helgas polare snabbt fann sig tillrätta i kidnapparnas vibe.

Plötsligt dyker Bela Lugosis syrra upp!

Budgeten tillät inte ens Buttericks-tänder.

Helgas vänner ser lite slitna ut efter nattens eskapader. Nästan som om de hade varit på ett Jean Rollin-party!!!

Edmund är så lättregisserad!

Hela rullen.