Udda film

fredag 30 januari 2026

THE CLOCK (2024) USA, 79 minuter. Regi: Rick Danford.

Loppisdämåner

CGI-glöd i blicken.

När Sara (Aimee Rolfsen) och Mike (Shawn Ray) går på kyrkloppis hittar de en gammal farfarsklocka som Sara genast dras till. Mike går motvilligt med på att köpa den och de kör sedan hem den. Vad de inte vet är att klockan är en portal till Helvetet och att det finns en speciell anledning till att Sara kände en sådan dragning till den.

Kan Herren verkligen hjälpa honom?

Vad som drog oss till den här lågbudgetfilmen var att Sushii Xhyvette Holder medverkade i den och då inte i den vanliga bekantskapskretsen. Fröken Holder bestämde sig visst för att anti-slumma lite. Med det sagt har dock även denna rulle en massa lågbudgetbrister och Holder har bara en liten typecastad roll med två repliker: "Jesus Christ!" och "Asshole!". 😁

Nej! Inte mot kramizar.

Det som främst gonar lågbudget är ett lamt manus med skitnödiga karaktärer. Ta bara parets grannar som praktexempel. Danford ville väl få in lite sleaze så grannparet sysslar med internetsex, vilket är oerhört krystat i sammanhanget. Det resulterar inte ens i någon nakenhet utan bara porriga outfits och en poledance-scen.

Schyst ändå av Sara att ta på sig den Velma-inspirerade outfiten.

Saulo Zayas kameraarbete är förvånansvärt bra men dess direkta motpol är ljudet som i vissa scener är hackigt och i andra låter det som om skådespelarna använder mygga med tillhörande fnas mot kläderna. Krydda detta med Tubi-textningen som inte är i synk mot slutet av filmen. Anslaget är också ganska lökigt med besatta personer som har CGI-brinnande ögon.

"Då måste vi ha den - omedelbums!"

Danford lyckas heller aldrig bygga upp någon övernaturlig spänning och "demoneriet" känns spretigt med allt från dessa CGI-besatta personer till töntiga demonklor som trevar fram bakom sängen. Regissören får helt enkelt förlita sig på några usla jump scares.

BETYG: 2/7 Zayas borde jobba med folk som har bättre manus.

De charmiga grannarna: Det sleaziga äcklet med sin bimboflickvän.

Akta er när klockan ser brunt!

CGI-gore. Fasansfullt!

Se där har vi ju lilla Sushii!

Hennes lilla rumpa börjar irritera bimboflickvännen.

Med all rätta stjäl Sushiis karaktär sleaze-töntens uppmärksamhet.

Två av tre är nöjda här. Räcker inte det?

Poledancing kanske kan skänka lite tröst?

Mer datasplatter.

Perfekt! Precis vad som behövs i ett hus med en helvetesklocka.

Kroppsstrumpa och datarök: Dääämåån!

Det är rätt tänkt. För visst kan väl lite gaffatejp stoppa klockan?

Trailer

söndag 25 januari 2026

WILLY'S WONDERLAND (2021) USA, 89 minuter. Regi: Kevin Lewis.

Var var Drutten?

Varför soft music när Nic är så hård?

En tystlåten främling (Nicolas Cage) får punktering mitt ute i ingenstans och blir upplockad av en lokalbo. Däcklagningen kräver kontantbetalning vilket främlingen inte har så han erbjuds att jobba ihop betalningen genom att städa upp den nedgångna nöjesanläggningen Willy's Wonderland. Han accepterar men inser inte att de till synes livlösa robotfigurerna där inne bär på en ondskefull hemlighet.

När inte Chevy Chase var tillgänglig fick Nic jobbet.

Vi har sett en del Nic Cage-filmer på sistone här på Udda Film så vi tänkte att det kunde vara värt att recensera någon av dem. Så självklart ger vi oss då på en av de knasigare. Cage levererar verkligen i den här våfflan men det är han rätt ensam o

Nic skådespelar utan ord.

Det är coolt att Cage inte yttrar ett enda ord i hela filmen och vi gillar även konceptet att vi inte får många förklaringar till varför saker är som de är. Ett lysande exempel på detta är att främlingen ställt in alarm på sin klocka för regelbundna raster under nattens städningspass. Så varje gång alarmet piper slutar han tvärt med vad han håller på med och går till köket och tar en av sina många medhavda energidrycker. Han hittar där även ett gammalt flipperspel han maniskt spelar på varje rast. Som ni förstår blir det bara mer och mer bonkers när robotfigurerna vaknar till liv och vill ha ihjäl honom. Han hanterar dock situationen och fortsätter obrydd att städa som om ingenting har hänt och det spelar ingen roll hur kaotisk situationen än är. Ringer alarmet är det dags för energidryck och flipper!

Ful jävel, den där Willy.

Det är ju härlig underhållning att se Cage fajtas med mördarfigurer men tyvärr behövs ju lite kanonmat för att filmen inte abrupt ska ta slut så ett gäng ungdomar beger sig till nöjesanläggningen i syfte att bränna ner skiten då de vet vilken ondska som härjar där. Eftersom en oskyldig städare är där inne blir det käppar i hjulet på den planen och de hamnar förstås snabbt på insidan av lokalen. Då är det plötsligt inte lika kul längre för då ramlar filmen in i det gamla vanliga slakta-ungdomar-träsket och även de ska börja fajtas med figurerna. Vi får vartefter även en förklaring till varför dessa robotfigurer härjar och den känns som den kvittar.

Där är hela ensemblen. Men vänta nu... Han längst till höger ser bekant ut.🤔

Vi hade också önskat att det var mer gore när man nu prompt skulle introducera ett gäng offerlamm. Cage kunde även ha skippat den där improviserade flipperspelsdansen...

BETYG: 4(-)/7 Trots allt mycket underhållande att se Cage bete sig.

Vafalls?!

Inte om Nic får bestämma!

Vem behöver plåster när det finns gaffa?

En batalj som heter duga!

Där är han igen - bekantingen!

Omöjligt! Pojkarna agerar reflexmässigt.

Låter ju onekligen kul.

Varsågoda: Barn som lider. 🙂

Nej inte alls. Det är ju ändå en skräckfilm.

Nic Cage: Pinball wizard!

En bekant typ ägnar sig åt fluktning.

Jomen visst är det er favoritkrokodil: Jena!

"Här Drutten!"

När man tröttnat på decennier av dumma frågor.

Clash of the titans: Jena vs. Nic Cage! Hur fan ska det sluta???

Japp, ni vet vilken låt som börjar så.*

Trailer

Man ska ju inte jämföra Nic Cage med Godzilla och dennes episka kamp mot King Kong, men ändå...

Nic i envig mot Ozzy (ej Osbourne).

*Jamen självklart är det Lynyrd Skynyrds "Freebird".

fredag 23 januari 2026

JOHN KINCAID UNLEASHED (2017) USA, 102 minuter. Regi: JJ Stomp.

Nej Nej Stomp!!!

Vi öppnar med lite meningslös militarism.

Agent David Lee (JJ Stomp) sörjer sin bortgångna fru som togs ifrån honom av ondskan personifierad: John Kincaid (Edwin Olson)! För att hålla sig sysselsatt mellan uppdrag driver David en kampsportsskola för barn, men minnena spökar i hans sinne och han har svårt att släppa in kärleken i sitt liv igen. Detta tills han träffar Amy (Maggie Dickey). John Kincaid finns dock kvar där ute och så länge han går lös går ingen David älskar säker...

Davids blivande kärleksintresse roar sig själv. Anledningen till skrattet: Hon kastade just en s k macka.

"Är ni dumma i huvudet?!" är er självklara fråga när vi ger oss på ännu en JJ Stomp-våffla. Ja, cinemasochismen* är gigantisk här på Udda Film så vi kunde helt enkelt inte låta bli att beta av den här avskrädeshögen till film också.

Här räddas hon från drunkningsdöden av vår hjälte och blir förstås omedelbart förälskad i den lille farbrorn.

Det här är en av Stomps första filmer som regissör och med facit i hand kan vi säga att utvecklingskurvan är lika horisontell som på en döings hjärtmonitor. M a o är han lika "duktig" filmskapare redan här fem år tidigare som i de andra rullarna** vi sett. Den stora skillnaden är att i det här pekoralet har han ännu inte börjat begagna sig av specialeffekter, på gott och ont.

Det är inte #metoo, särskilt inte när hon säger "yes".

Det är som vanligt så urbota jävla dumt och infantilt när det gäller manus och det dröjer en väldigt lång stund av meningslöst dravel innan någon form av tråd börjar spinnas. Den är dock tunnare än en spindeltråd och långt ifrån lika stark. Men okej, han är agent som utför uppdrag som bara finns i filmen för att visa på att han kan slåss. Han är en romantiker (med brustet hjärta dessutom!), vilket då tvingar oss tittare att lyssna på ett otal sliskiga ballader som för tankarna till de bedrövligaste högerkristna jesuskramarfilmerna. Barn älskar honom förstås då han lär dem platta till sand med fotsulorna, vilket ingår i kung-fu:ns A och O tydligen.

Men det är ju inte Detroit Rock City???

Det låter väl simpelt? Men den horribla klippningen gör allt för att förvirra. Vi får flashbacks - och flashbacks i flashbackarna! Vi klipps mellan dröm och verklighet där den bindgalne Kincaid dyker upp, uselt överspelad av Olson. Det sprinklas dessutom in mängder av mestadels irrelevanta arkivbilder på stadslandskap och vilda djur. Ja jösses vilken urinsoppa. Den mesta av dialogen är dubbad men självklart dubbar JJ sig själv så hans sköna accent förblir intakt. Behöver vi säga att dubbningen är rätt kass? Slagsmålen är väl det mest skrattretande då Kincaid skickar en hord av underhuggare som på bästa TV-spelsmanér tar sig an David en och en. En skön detalj är när man i fajtens bakgrund ser någon annan underhuggare helt obrydd stå och göra en kata för sig själv. 😄

BETYG: 1(+)/7 Det blir en etta igen med plus för att vi faktiskt brast ut i skratt vid någon fajt. Den här rullen skulle göra sig perfekt som nerklippt highlight-reel på YouTube.