SAVAGE JUSTICE (1988) USA/Filippinerna, 80 minuter. Regi: Joey Romero.

Pinoy-rättvisa

I förtexterna visas smakfulla dokumentära bilder. Bl a på My Lai-massakern. För de har så mycket med handlingen att göra...

Sarah (Julia Montgomery) är dotter till ett diplomatpar i ett asiatiskt land där plötsligt en revolution bryter ut. De revolutionära rebellerna dödar Sarahs föräldrar och kidnappar henne. Samtidigt har man försökt övertala ex-soldaten Rick (Steven Memel) att utbilda lokalbefolkningen i försvar mot rebellerna men han vill bara leva ifred på sin risfarm. När hans fru dödas i rebellernas attack på den närbelägna staden ändras Ricks ståndpunkt hastigt och han vill ha hämnd. Efter ett år i fångenskap flyr Sarah och hennes vägar korsas med Ricks. De har ett gemensamt mål men kan de komma överens?

"Revolutionärerna" utövar lite girl-on-girl-#metoo.

Udda Film ger sig på ytterligare en dum pang pang-pinoy-våffla vilket förstås betyder ett himla skjutande och anonyma statister som dör i mängder. Den här rullen lägger sig dock på en något annan nivå då märklighetsfaktorn är lite större än i de sedvanliga filippinska action-filmerna.

Deras revolution går ut på att skapa en post-apokalyptisk Mad Max-värld?

-EN MASSA SMÄRRE SPOILERS- Till att börja med verkar Romero ha plundrat inspelningsplatsen för någon gammal post-apokalyptisk film då rebellerna glider omkring i bilar med allehanda metallskräp fastsvetsat, typ plogskärmar och galler för rutorna. Självfallet flankeras dessa av folk på bågar. Allt från crosshojar till spektakulära trehjulingar med långa framgafflar. 🙂 Det är dock bara början. Våra hjältar rekryterar hjälp i ett shaolin-tempel där man av okänd anledning bara får plocka med sig de fem bästa munkarna. Dessa väljs ut genom att Sarah möter hela gänget i kung fu. 😀 Kung fu-färdigheterna ska emellertid spela föga roll då de fredsälskande buddisterna senare mest mejar ner uslingar med kulsprutor. 😂 Innan dess hinner de stöta på ett stort gäng mystiska barn ledda av en småväxt herre i ett nerklottrat hamnkvarter. Vad som är grejen med dessa Flugornas Herre möter The Warriors-kids förtäljer inte historien. Efter en batalj med dessa rekryteras en massa av dessa ungdomar som då villigt ska riskera sina liv för...ja, fan vet. 😆

Oj, en explosion! Dags att studsa på trampolin då.

Sa vi att det är märkligt? "Rebellerna" i sin tur verkar bara vara ett gäng sadister som åker in till stan för att mörda och plundra. De ska förstås föra tankarna till någon elak slags kommunistgerilla i Sydamerika, trots att vi då befinner oss i ett icke namngivet asiatiskt land. De ser nämligen alla ganska latino ut. Visst, Filippinerna är ju en gammal spansk koloni men men... De leds av Sanchez (Ruel Vernal) som till varje pris vill ha tillbaka sin blonda amerikanska leksak.

BETYG: 3(-)/7 Ja, det är en jäkla röra men just de märkliga detaljerna höjer den här rullen lite över pinoy-genomsnittet. Dumstrut på.

När dina lokala Mad Max-rebeller är glada att se dig.

Shaolin-munkar!

De har hamnat i riktigt skumma kvarter.

Pinoy-warriooooors, come out to plaaaaa-haaaay!

Deras ledare är tydligen The Sinful Dwarf.

"Hejdå med er!"

"Ja ja. Heil då."

Buddism i sin renaste form.

Trailer

Hela våfflan.

FLUKTEN FRA KATTERAT (2021) Norge, 45 minuter. Regi: Tomas Simonsen.

WWII på amatörvis

Ducka! Vi vill inte få CGI-splitter på oss.

Familjen Iversen bor i Katterat i närheten av Narvik och trotsar den tyska ockupationen genom att i hemlighet sända information till de allierade. Tyskarna anar dock oråd och arresterar fadern (Roger Olsen) varpå modern (Lena Hope) och dottern (Norah Rondestvedt) tvingas fly. Människosmugglaren Olav (Wiktor Simonsen) ska försöka hjälpa dem över gränsen till Sverige men senast han gjorde ett försök att smuggla folk slutade det i en tragedi...

#Metoo anno 1944...

Norrmännen har det senaste decenniet börjat exploatera sitt andra världskrigsarv ordentligt och gjort en hel del filmer om krigstiden i Norge. Den här kortfilmen tillhör inte de mest avancerade och den låga budgeten (150 000 NKR) gör sig påmind ganska omgående. Filmen inleds med att Olav slänger sig i snön för att undvika....en ful CGI-explosion. Det sätter verkligen tonen.

...löstes effektivt på detta vis.

Vad som är synd är att även om man inte hade råd med att fiska fram tillräckligt med rekvisita till skådisarna (En del tyskar har norska hjälmar...) så kunde mycket ha avhjälpts av bra skådespeleri och en trovärdig story. Detta är inte heller något som bjuds. Dialogen är superstel och framförd på amatörvis. Det blir dessutom ganska dumt när Simnonsen först visar en bild på en skylt som talar om att det är 300m till svenska gränsen och direkt efter klipper till Olav som då talar om för kvinnorna att "Som ni kan se är vi bara 300m från gränsen". Snygg show AND tell där Tomas. 😀

LOL. "Helan" behöver en större hjälm och herren snett bakom behöver en tysk dito.

Vi ska inte fördjupa oss i militärstrategier o dyl men att en ensam tysk soldat skulle förfölja de tre rymlingarna är ju helt absurt. Även om budgeten var tajt kunde bröderna Simonsen (brorsan Wiktor var med och skrev) väl ha petat in en mindre patrull i manuset? För trovärdighetens skull. De hade fått bli en smula mer kreativa vid själva konfrontationen men det tycker vi inte är för mycket begärt.

"Hallå?! Hår och makeup. Var är ni???"

På plussidan är det schyst foto och man utnyttjar det vackra vintriga norska landskapet bra.

"Men jag ser väl ändå 1944 ut i min för stora herrskjorta?"

Man ska ändå ha en liten eloge för att man gett sig på en så svårtacklad genre där det är öppet mål för anala hobbyhistoriker att ge svidande kritik. Som tur är för Simonsen har man engagerat den lokala klubben för inbördes beundran på IMDb och har följaktligen tillskansat sig ett oförskämt högt betyg där. 😁

BETYG: 2(+)/7 Känns lite som en filmskolerulle, om än en ambitiös sådan. Bättre manus och skådespeleri hade lyft den.

Det mäktiga Wehrmacht skickar en stor patrull efter rymlingarna.

Vad man inte har i manus har man i vyer!

Vad man inte har i skådespeleri har man i storslagenhet.

 Aha? En skylt som talar om att det är 300m till gränsen. Vad bra! Då vet vi det och då behöver inte någon...

...äsch. Fan också.

Trailer

MOUSE OF HORRORS (2025) Storbritannien, 83 minuter. Regi: Brendan Petrizzo.

Lever totalt upp till titeln

Bimbos på guldjakt.

Chloe (Natasha Tosini) ska åka iväg till Los Angeles för att plugga så vännerna vill fira av henne med lite skoj på det lokala tivolit. En av kompisarna jobbar där så hon ser till att de har stället för sig själva. Åtminstone tror de det men där härjar även en mordisk mus (Lewis Santer) på jakt efter kroppsdelar så hans far Dr Rupert (Chris Lines) kan bygga den perfekta kvinnan till honom.

Fel perspektiv! Denna vinkel ställer även frågan hur de kunde missa högen av tarmar i bakgrunden.

Vi tar en jävla musfilm till men nu kan det definitivt vara dags att ge sig. "Varför det det?" undrar ni (inte alls). Hänka på så får ni se.

Ja just det. Denna realistiska hög av tarmar.

Inledningen lovar en lagom korkad slasher då två bimbos attackeras av en psykotisk mus i hamnen. Musmasken är helt okej med sin förvrängda Musse Pigg-look och statiska hånleende. En hög med tarmar liggande på en båt vittnar om att det kommer bli en del riktigt billig gore. Sedan börjar allt så sakteliga att falla isär. Ingenting i manus håller och allt degenererar ner i en total röra. Musen ska alltså vara en av Dr Ruperts muterade skapelser men i en tidig scen ser vi ett random offer som sliter musmasken av honom (utan att vi får se vad/vem som döljer sig bakom den). En annan av doktorns skapelser är - SPOILER ALERT - Nalle Puh (!!!) som har en perifer och meningslös roll. Framför allt börjar han slåss med mushelvetet och i ett WTF-ögonblick utan dess like slukas han av en gigantisk CGI-haj som kommer från ingenstans

Så kan det gå då.

Den jävla musen har ett slags Art the Clown/Jokern-komplex så det blir mycket poserande och struttande från hans sida. De blivande offren agerar ovanligt korkat och ologiskt t o m för att vara en billig slasher, vilket då medför att man verkligen vill att de ska få dö en så horribel död som möjligt.

Mus med clownsyndrom.

Tekniskt sett är det till en början adekvat för en lågbudget-slasher men där spårar det också snabbt ur. Ljudet är uselt så delar av dialog drunknar antingen i bakgrundsljud eller så är micken bara riktad mot en av skådisarna i en konversation så denna hörs bra och inte den andra. Det blir en hel del "inaudible" från undertextarens sida. Vartefter blir det vansinnigt usla trampet* allt tydligare. Vi kan nog utan att överdriva påstå att det är det sämsta vi någonsin hört. Ni som vet vilken skit vi avhandlat på denna sajt vet då att det ligger tyngd bakom det påståendet. Det är framför allt fotsteg som sticker ut. Dessa är helt i osynk med vad man ser i bild och ofta tycks bara ett och samma steg upprepas, vilket som ni förstår låter helt onaturligt. Volymen på trampet är dessutom på tok för hög. Det är förbluffande att man kan släppa en film med så otroligt dåligt ljud. Det låter som en första crappig mix med oavsiktliga ljud kvar och vid något tillfälle hörs även regissören. Efter ca halva filmen verkar t o m undertextaren ha gett upp och man märker att även denna missar en del dialog som faktiskt hörs och dessutom feltolkar meningar. Fullkomligt haveri m a o.

BETYG: 1/7 Synd. Vi trodde inte ITN Distribution skulle sjunka SÅHÄR lågt.

Nej nej! Det är inte Nalle Puh. Han heter ju "Bear" ser ni väl?

Tittut.

Detta är exakt vad som händer vid elchock.

Maneter!!!

Efter en dartkväll på den lokala puben.

Där har vi dom! Get'em!!!

LOL! T o m i trailern har de misslyckats med ljudet. Men man kanske bara ska vara glad åt att slippa ljudeffekterna och de uttjatade trailer-pukorna?

Hela pekoralet.

Take it away boys! ...again.

*Ljudpålägg

THE MOUSE TRAP (2024) Kanada, 80 minuter. Regi: Jamie Bailey.

Vi gick i fällan...

Inledningens Star Wars-spoof skvallrar om humorn filmskaparna besitter.

Alex (Sophie McIntosh) jobbar på en arkadhall och tvingas denna kväll jobba över då ett gäng ungar hyrt stället. Istället överraskas hon av sina vänner som vill fira hennes födelsedag i förtid. Det korkas upp och spelas spel men när de beslutar sig för att dra vidare ut på krogen är alla utgångar igenbommade och någon annan vill spela ett spel med dem...

Cousin Itt bönfaller er att sluta titta på denna film.

Vi kollar in ytterligare en Musse Pigg-rulle för varför sluta när man är på "topp"? Naturligtvis får vi betala ett högt pris för vår dumhet då Kanadas bidrag till vanhelgandet av Walt Disney (Leve det!) kastar ner oss i en brunn av träck. När man i den här rullen väntar på att filmen ska ta fart sjunker den istället snabbt som en multitorpederad ubåt.

Hon borde ragga på lite äldre pojkar...

Till att börja med, vad är grejen med den övernaturliga Musse Pigg (?) som besätter (???) arkadhallens chef (Simon Phillips - som också står för det bedrövliga manuset!) så denne springer omkring och mördar Alex sällskap iklädd det lokala hockeylagets (Ja, det är ju en kanadensisk rulle) matchtröja och en vintage Mickey Mouse-mask? Han kan teleportera sig och i vissa scener ackompanjeras han av ljudet av getter och lamm (????). Manuset är som sagt en katastrof och vill - för att göra saker ännu lite värre - vara självmedvetet som styggelsen "Scream". 🤮 Vad som till en början verkar vara adekvat skådespeleri ruineras fullkomligt av regin som låter skådisarna bete sig som sinnessvaga. Därtill är miljön pisstråkig. De tänkte nog att "Nu jävlar har vi säkrat en supercool location!!!" men spelhallen blir snabbt tradig och de rödupplysta vrårna känns ofantligt billiga. Detta alterneras med ett utvecklingsstört förhör på "polisstationen" där en dryg överlevare (Mackenzie Mills) sitter i en cell medan två snutar (Damir Kovic och Nick Biskupek) bombar henne med frågor genom gallret...

Arkadhallens chef drar sig tillbaka till sitt "musiga" filmrum.

Ingenting i den här filmen är logiskt eller vettigt. Det finns varken spänning eller humor och själva crescendot är... den sämsta sortens WTF man kan tänka sig. Det enda som är bra med våfflan är de korta snuttar av "Steamboat Willie" som råkar glimta till. Ja ja, vi vet att ni undrar. Våldet är uselt och sexet existerar inte.

BETYG: 1/7 Jadå, filmen gör verkligen skäl för sitt namn.

Japp, det är den som är öppen för slakt.

"Steamboat Willie" på projektor med en vodka i handen och neonig belysning är arkadhallens chefs tanke om en skön afton.

Not really.

Okej, en mussemask och psykopattilt på huvudet är väl okej i alla fall.

De har sex i underkläderna.

Musse är pigg *host host* på att titta på.

"Eeeeewww en fluktare!!!"

De lokala hockey-boysen vill lära Musse nåt om roughing.

Men Mickey Mus kör hellre en spearing.

Cringe-a-palooza när man vill vara "Scream".

Inte ens Blogger kan förfäras av detta lama våld (eller...?)

Ja, låt denna film ta slut!

Trailer

Jajemen!