THE TOXIC AVENGER (2023) USA, 102 minuter. Regi: Macon Blair.

Game of mops

Same same, but different...

Winston (Peter Dinklage) jobbar som städare på BTH, ett företag styrt av den skrupelfrie Bob Garbinger (Kevin Bacon). Verksamheten inte bara finansieras med maffiapengar den spyr dessutom ut tonvis med giftigt avfall i naturen som redan fått efterverkningar i form av mutationer på levande varelser. Winston är i desperat behov av pengar då företagets försäkring inte täcker den livshotande sjukdom han har. Han bestämmer sig för att ta till drastiska metoder men det kommer att få följder han inte någonsin kunnat ana.

Söt fåhh-gel.

Då var den slutligen här, remaken på den kultlegendariska Troma-rullen från 1984 som faktiskt är en av få filmer från de amerikanska indie-kungarna vi faktiskt gillar. Vi var då självklart nyfikna på och lite hälsosamt skeptiska till vad man skulle göra med Lloyd Kaufmans skapelse i den här nya våfflan.

Kevin Bacon har självförtroende och de säger ju att allt blir bättre med bacon så...

Vi gillar att man gjort en total omtolkning av konceptet och bara skickar småpassningar till originalet. Vi kunde ju i förhandshajpen inte undgå att få till oss vem som skulle spela Toxie men när Kevin Bacon dök upp som antagonisten blev vi förvånade. Snyggt också att även skräckfilmsälskaren Elijah Wood  medverkade som Pingvinen...öhhh...Garbingers bror.

Pingvinen.

Detta är till ingens förvåning fortfarande en komedi men den funkar faktiskt i all sin överdrivna cartoon-lökighet. Ett äkta flabb blev det dessutom i den solkiga Udda Film-divanen när barn gjorde dansuppvisning till Khias allt annat än rumsrena "My Neck, My Back (Lick it)".

När barnens usla framträdanden plötsligt blir roligare.

Som ni säkert redan gissat kan inte den här nyversionen riktigt leva upp till originalets råa lågbudgetglans men vi ser ändå denna våffla som en charmig homage till Tromas magnum opus.

BETYG: 4/7 Underhållande nytolkning som inte riktigt når samma sunkiga höjder som originalet.

Före...

...och efter.

Busted! Arma Toxie..*host host*

Inte ett dugg Proud Boys va?

Fniss.

Hallå Tom Savini!

Vad fan gör du på Tommy Wiseaus greenscreen-tak Toxie?

Makeup som heter duga. 😂

Smått cringe när Peter tolkar Motörhead.

♫"Mah neck, mah back..."♬

Vad i helvete gör Krampus här??? Det är inte dags än för dig.

Trailer

KARATE CONTRA MAFIA (1981) Spanien, 83 minuter. Regi: Ramón Saldías.

Låtsas-Hong Kong-karate

NEJ det är det inte!

När Lai Chao (Agustín Denis) mönstrar av ett skepp blir han genast attackerad av banditer. Han lyckas försvara sig och hans kappsäck som banditerna försökte sno har han kvar. När polisen dyker upp ber de att få titta i kappsäcken och hittar då smuggelgods i form av diamanter. När de vill plocka med honom flyr han och försöker sedan rentvå sitt namn.

Maskerade nidingar går till attack.

Spansk karate-action från tidigt 80-tal lät som mumma för oss här på Udda Film och vi såg fram emot en mysigt lökig film med en massa knasig action. För inte kunde väl vår utmärkta magkänsla svika oss...eller?

♫"Did I tell you that I love you?"♬

Den olycksbådande frågan föranleder förstås misstankar hos er läsare (eller ska vi kanske säga DIG läsare för så många läser knappast denna fantastiska blogg) och med all rätta. Vår magkänsla kan i detta fall liknas vid magknipet precis innan en rejäl sprutlackering av vattenklosetten. Så usel var den - precis som denna film.

Bylingen vill plocka med honom, men fuck you ACAB!

Det här är en lågbudgethistoria där man av okänd anledning låtsas att det är en Hong Kong-film, när den i själva verket är filmad i svenskparadiset Kanarieholmarna. Vi vet inget om huvudrollsinnehavaren Denis, förutom att detta verkar vara den enda rullen han gjorde, men han tycks ha fått rollen för att han kan sparka högt och skulle möjligtvis kunna tas för halvasiat. Ja, han skulle faktiskt kunna passera som Hong Kongs svar på Jerry Williams! Man har sedan engagerat en massa asiater i olika roller samt gjort förtexterna i vad som förefaller vara fejkad kinesiskt skrift.

Notera hur väl han gömmer sig i den röda bilen. Och det funkar!

Vi vet, det ni (du...) just har läst verkar ju som toppenförutsättningar för en riktig skrattfest till våffla men icke sa Nicolas Cage! Trots de uselt koreograferade karatescenerna, felaktiga skärpedragningar, osynkade ljudeffekter och idiotiskt långa klipp på när plan lyfter och landar är detta en ganska pisstråkig historia där vår hjälte gång på gång hamnar i slagsmål med de tröga maskerade banditerna. Det är dessutom samma tre jävla muppbovar hela tiden. De får stryk varenda gång men är lika pigga på att hoppa på honom en nästa gång för det. Bra arbetsmoral ändå!

Lai Chaos favoritluder har varit med i svängen ganska länge.

-SMÄRRE SPOILER- Pricken över i är att under slutuppgörelsen där Lai Chao åter kickar röv på de tre maskerade mongona plus ett gäng till, flyr högsta maffiahönset i en utdragens språngmarsch - biljakt - superlång flygavgång. Han kommer m a o undan! 😀 Huvudsaken för filmen tycks vara att de lokala bovarna fick sig en omgång och att Lai Chao fick sin läromästares dotter (efter att ha legat med sin stamhora på den lokala bordellen i tre dygn!).

BETYG: 2/7 Vår fina magkänsla svek oss här och vi serverades ett våffla som var superkorkad på ett tråkigt sätt.

De maskerade byfånarna är sugna på ännu ett kok stryk.

"Kom igen då! Jag har fortfarande några tänder kvar!!!"

Pahhh-pegoja!

Den lokale gangsterbossen är lite som Göring och klär sig gärna i toga. Vet dock ej om Göring hade en "boy" som smorde hans ben med kräm.

De maskerade miffona bryr sig inte ens om att byta kläder mellan upprappningarna. 🙂

Tänker han för sig själv - efter att precis ha snattat en mandarin.

Aha! Ett flygplan på väg in för landning. Låt oss följa det hela vägen till den trygga landningsbanan.

Tålmodigt väntar omaskerad buse på sin tur att bita i gräset medan vår hjälte kickar ner hans maskerade kompisar.

Lugn (Blogger.com) de bara sover.

Trailer

IN3DRAGON (2022) USA, 117 minuter. Regi: JJ Stomp.

INTE3BRA

Nej, det är inte Master Evelyn Languban i bild.

Gudalika drakar från en annan värld beblandar sig med de ynkliga människorna på planeten jorden och förvandlar den till en skådeplats för en episk familjefejd.

Typisk luffare. Alla vet att hemlösa alltid har motorolja strategiskt smetat på sig samt märkliga hål i kläderna.

Eller något sådant... Det var minsann inte lätt att försöka summera den här röran, signerad JJ Stomp, i en någorlunda begriplig resumé. Faktum är att vi inte alls lyckades belysa att det faktiskt är en kampsportshistoria det här. Fast historia är ju synd att säga...

Om det ändå vore 3D - IN(3D)RAGON!!!

Efter att ha kollat på den stinkande gödselstacken The Boss Man (2022) var vi nyfikna på att se mer av JJ Stomps pojkfantasier men vi kan väl efter detta maraton i tråkighet säga att den nyfikenheten är stillad och begraven i en latrintunna. Jodå, det är fortfarande hiskeligt uselt när det kommer till hantverket men de illa passande CGI-explosionerna och dito fyrverkerierna har ersatts av drakar och CGI-portaler som öppnas hit och dit. Trist nog är dessa effekter mycket bättre men ser ju självklart pissbilliga ut ändå.

Dohhh-ggie orkar inte bry sig om mupperiet som pågår.

Ljudet är fortfarande något Stomp totalt prioriterar bort då redan inledningens berättarröst fullkomligt drunknar i bakgrundsmusiken - eller ska vi kalla den förgrundsmusik istället? Så den "episka" berättelsen som ackompanjerar arkivbilder på allt från romare till moderna soldater är ganska så ohörbar. Så fortsätter det sedan i resten av den nästan två timmar långa filmen. Dialog med rumsljud blandas med stel dubbning, för varför skulle ljudet vara konsekvent för när resten av filmen är en osammanhängande röra?

JJ Stomp: gitarrhjälte. Notera trummisen som är nån vän till JJ som bara är med hela tiden - för att.

Våfflan är som vanligt ett verktyg för Stomp att leva ut sina action-hjälte-kung-fu-fantasier. Men där en snubbe som Shuny Bees* fanboi:eri är gulligt och skoj är Stomps bara cringe och ändlöst trist. Här bombar han på med trailer-pukor och dylika "fräna" ljudeffekter så det känns ungefär lika genant pinsamt som en lektion stagefighting på en folkhögskola där den inhyrda stuntmannen/läraren spelar "episk" bakgrundsmusik.**

Självklart engagerar Stomp  en random öststatsbimbo som ska vara "kär" i hans karaktär.

"Finns det inga höjdpunkter då?" vädjar ni desperat. Njae, inte direkt. Några av arkivbilderna är i Neil Breen-klass och då tänker vi på TV-programmet i filmen, som i sig är en uppvisning i skrattretande uselhet, så det skulle väl vara det och vissa rigor mortis-stela replikskiften.

BETYG:1(+)/7 Nästan två timmars soppa kokad på cringe och tråkighet. Pluset är för i sista stycket ovan nämnda små ljusglimtar i tristessen.

Här får han smaka på "stomp".

Sen fjärtar nidingen så illa på honom att han spottar blod!

Hon är grandmaster på att dricka (läs: hälla ut skiten över sig själv) bärs.

"Är det din dirigentpinne jag känner peta mig på kinden JJ? För regissörer har väl dirigentpinnar va? Ti-hi..."

JJ Not-so-Cool Stomp. Som ni ser är förstås superstjärnan Ray La Rochelle med igen.

Gubb-fu. Notera vem som slött tittar på i bakgrunden.

CGI-eldbollar är roligare att leka med än sina egna bollar.

Supa och titta på gubbar som gör varandra illa. Trummisfarbror missar aldrig en fajt.

Neil Breenska arkivbilder på generiska TV-människor. Som om kameramannen skulle ha nån jävel bredvid sig som regisserar. 😂

AAAAAAAAAARRRRRRRGGGHHHHH!!! The horror!!!

Oops! Dags att plocka fram den svarta hårfärgen Ray. Du ser ju NÄSTAN gammal ut.

Generisk arkiv-TV-publik...ska det föreställa. Men varför har de då en projektorlampa bakom sig? 😄

JJ Stomp: pianist!

Även gamla tanter får gå sexigt i slowmotion. JJ åldersdiskriminerar i alla fall inte. Kan det bero på att han är 103 år själv?

Träningsmontage. Master pushar på och sippar på en bira.

Vi kan se att hon drar några riktiga stinkare i sömnen här.

INTE3NINJA

För att bli redo för slutfajten måste JJ:s karaktär lära sig att klä ut sig till shaolinmunk.

Träningen avslutad. Dags för rödtjut!

5-öres-Chuck Lidell gör en cameo.

Och även killen vars enda jobb är att få stryk i JJ Stomp-filmer. 😀

Rakade armhålor. Vilken megafjolla.

Udda Films utrikeskorre minns inte att det var några CGI-drakar som flög över Angkor Wat när han var där.

Apa som hoppas få se en bum-fight.

Kolla där är ju de där igen!

Med så många åldringar i filmen kunde man ju inte tro att det skulle var unga människor in memoriam. Fast de kanske menar att låten är inuti hennes minne? 🙂

Nej, detta är sannerligen ingen trailer utan ett romantiskt klipp som av någon anledning är dubbat till spanska. Fråga er själva: Vad är mer romantiskt än en "Piggyback ride! Piggyback ride! Piggyback ride!"?

*Gorkha Protector (2012)

  Fight of Fury (2020)

**En stackare på redaktionen har faktiskt upplevt detta fenomen. Vi kommer att ge honom en tröstkram när denna recension är färdigskriven.