Udda film: maj 2022

lördag 28 maj 2022

DARK GLASSES (2022) Italien/Frankrike, 86 minuter. Regi: Dario Argento.

Så dök den då upp till slut...

När mörka glasögon inte hjälper får man ta till feta ND-filter. 😎

Eskortflickan Diana (Ilenia Pastorelli) tjänar en bra slant på sitt leverne på de exklusiva hotellen i centrala Rom, men det innebär även att hon ibland exponeras för hotfulla situationer. Arbetsklimatet blir dock farligare än vanligt då en seriemördare jagar prostituerade i den eviga staden. Hon skadas allvarligt i en bilolycka då hon flyr från mördaren och traumat gör henne blind. I denna nya mörka tillvaro behöver hon fortfarande vara på sin vakt då mördaren fortfarande är lös.

Se där! En mördare med svarta handskar.

En lång väntan är över och Argento har äntligen spottat ut en ny film. Det florerade en del rykten om vad regissören pysslade med och en av våra egna redaktionsmedlemmar fick för några år sedan av självaste Luigi Cozzi höra att han var involverad i ett TV-projekt. Vidare tisslades och tasslades det om filmen "Sandman" som hade ingen mindre än Iggy Pop knuten till sig men det projektet stendog. Istället har Argento alltså dammat av ett 20 är gammalt manus och gjort en film av. Är det en comeback eller ett fortsatt harvande i medioker lågbudget? Haka på för våra tankar om det.

Mördad. Eller ja, snart så.

Till en början känns det i alla fall som om filmen skulle kunna ha lite potential men det kanske bara är de orimliga förhoppningarna som talar? Det är i alla fall ganska schyst foto men man märker snabbt att det är lågbudget då vidvinkelbilderna skvallrar om inte alltför proffsiga objektiv med oskärpa i periferin och böjda gopro:iga vinklar. Vi är lite kluvna till Arnaud Rebotinis musik också som ibland fungerar väldigt bra för att förstärka känslan i en scen men även känns lite för billigt techno:ig på sina ställen.

Mord hände.

Manus och dialog är som vanligt ingen höjdare och det kan bli rätt fånigt emellanåt. Pastorelli i huvudrollen är väl duglig men väcker varken empati eller flås. Segt också att hon ska teama upp med den lille kinesiska pojken Chin (Andrea Zhang) som inte heller han kan framkalla sympati hos tittaren trots sin eländiga situation. Argentos dotter Asia är som vanligt också med men hon har en ganska liten roll som mest fungerar som en sluss för huvudkaraktären att påbörja en ny fas i livet. Ja, då menar vi inte bara rent praktiskt med hur hon rehabledsagar Diana in i det nya livet som blind utan även även filosofiskt hur Diana placeras på en ny rutt i livet där hon har möjligheten att ta sig tillbaka till sin gamla självständighet; att metaforiskt kasta av sig de mörka glasögonen så att säga.

När du är hora och din husa tittar dömande på dig.

Sen har vi förstås det här med de klassiska brutala morden Argento brukar bjucka på. Jodå, i inledningen stryker en prostituerad med på ett riktigt vintage-vis när någon med svarta handskar (😀) levererar ett utdraget mord. Tyvärr fortsätter det inte i riktigt samma stil efter det och -SPOILER ALERT- mördaren är inte alls speciellt mystisk eller maskerad. Det är dessutom ganska snabbt uppenbart vem det är. Han går sitt öde till mötes på ett ganska skojigt vis dock när han i en passning till "Suspiria" blir attackerad av en ledsagarvovve. Klippningen mellan mördarens sargade fejs och hundens tuggande blir rätt komisk då klippen inte riktigt lirar med varandra. Utöver det faktumet är det ändå schyst gore levererad av Sergio Stivalettis makeup-verkstad.

BETYG: 3(+)/7 Nej, detta är inte heller någon höjdare men det är likt förbannat kul att se ett livstecken från Argento. Kanske det sista..?* 😨

Torskar använder inte tilltalsnamn.

Ändå hyggligt av torskgubben att använda pedagogiska visuella hjälpmedel.

Diana misstycker.

Diana verkar missnöjd med sin nya mössa.

"Om jag tar på mig de här fräscha brillorna ser jag nog bättre ut."

Asia Argento. Här utan sin pappas händer runt sin hals.

Kids do the darndest things.

När du ska försöka förklara ditt horeri för ett barn.

Dags för lite "public relations"...

Doggie tar mördarsprejen med fattning.

Njae, det blir ingen orgie i giallo-ljus ändå.

Trailer

*Han är trots allt i skrivande stund 81 bast.

onsdag 25 maj 2022

DEATH PROMISE (1977) USA, 95 minuter. Regi: Robert Warmflash.

Dödskul löfte

Här joggas det genom ett vintage New York. 💗

Charley (Charles Bonet) bor i en risig fastighet där ägarna gör allt för att bli av med hyresgästerna då det finns större pengar att tjäna utan dessa i vägen. Hyresgästerna vägrar dock flytta och organiserar sig under Charleys farsas (Bob O'Connell) ledning. De korrupta fastighetsägarna sätter dock hårt mot hårt och likviderar fadern. Charley kommer nu få användning för all sitt kung fu-kunnande i sin jakt på hämnd!

Niding får karate-smisk.

Eftersom vi sett så mycket kloakfilm de senaste månaderna tyckte vi att vi var värda en skön kung fu-rulle som vi kände hade all potential att vara underhållande. Just denna våffla som utspelar sig i ett ruffigt 70-tals-New York uppfyller ju exakt de kriterierna. Haka på för att se om vi blev belönade.

Charleys "bro" har en perfekt rövformad afro-mittbena.

Jo, visst var det väl en töntig teaser att skriva som ovan för de flesta har väl redan listat ut att vi gladdes åt denna rulle. Det här är en sådan där film som man, så fort den drar igång, känner kommer bli bra. Och ja, ni hajar ju att "bra" kan definieras på många sätt, men det är ju magi när det under titelsekvensen spelas billig funk och man ser två snubbar jogga omkring i ett dekigt New York i gula träningsoveraller. Allt givetvis skjutet på ruffig 16mm.

"Nej. Slå mig inte." Högklassigt skådespeleri.

Vi får glädjas åt knackigt koreograferad karate, gärna med mikrofonskuggor som tittar fram här och där. Den korkade storyn är helt adekvat och bjussar på sådana guldkorn som stoisk "Vi flytt int!"*-attityd där fadern föraktfullt tillbakavisar erbjudandet om 10 000$** för att...det är så mycket bättre att bo kvar i ett ruckel utan vatten, el och värme? Yep, de är enkla och fattiga människor men plötsligt verkar Charley ha råd att ta flyget till främmande land för att gå en crash course i über-karate! 😆

Kramisar.

Det här är lågbudget och väldigt underhållande. Slutstriden må vara en bit utdragen men slutklämmen på den går inte av för hackor. Den stora fajthöjdaren är dock precis innan när vansinnesvrålen avlöser varandra och vindtunnelfrisyrerna blir rufsiga. 😀

BETYG: 5/7 Lågbudgetguld med karate i New York vilket borgar för mys.