What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 28 juni 2020

ESCAPE FROM GALAXY 3 (1981) Italien, 84 minuter. Regi: Bitto Albertini & Luigi Cozzi.



Galaxer i mina braxer, sa Oraclon

Liberace och Kapten Zoom gjorde gemensam sak när de designade kläderna till denna film.

När den ondskefulle Oraclon (Don Powell) förstör deras hemplanet tvingas prinsessan Belle Star (Sherry Buchanan) och hennes följeslagare Lithan (Fausto di Bella) fly till okända hörn av universum med den onde Oraclons rymdflotta hack i häl. De lyckas tillfälligt undkomma och landa på en planet där de får lära sig kärlekens och njutningens bortglömda konst. Men hur länge ska friden vara innan Oraclon hittar dem?

Sällan har ondskan varit mer fabulous!

Vi känner inte till tillblivelsen av denna "uppföljare" till Starcrash (1978) men just det faktum att den är associerad till nämnda rulle och att Luigi Cozzi tillskrivs okrediterad regi gör ju detta till en intressant rulle med kalkonpotential. Efter att nu ha kollat igenom våfflan är vår gissning att Cozzi-kopplingen beror på recyclade klipp ur Starcrash. Även en del av den stiliga rymdrekvisitan är bekant därifrån.

Trodde ni skägget var grått? Titta en gång till. Can you say: bedazzled!

Från rekvisita till garderob är inte steget långt och här har man verkligen kommit ut ur garderoben när man klätt skådisarna. LOL. Maken till gay har sällan skådats i hela universum (Jodå kanske, men med tanke på rymdtemat är det väl adekvat att säga så?) Vi ÄLSKAR att Don Powell har, förutom en faboulous spandexdräkt med George Clinton-krage, glitter i skägget! Även di Bella har en klart avmaskuliniserande spandexdräkt på sig. Buchanans spandexdito för mer tankarna till en slags glorifierad Jane Fonda-aerobicsdräkt. Vore detta inte tillräckligt bjuds det även på disco. Både som soundtrack men även som underhållning i diegesen då jordlingarna (Ja, de hamnar på jorden som rebootat efter ett atomkrig) ställer upp med diskodansuppvisning. Allt detta sker dessutom i en slags kvasi-peplum-tillvaro så homoerotiken blomstrar.

När Oraclon tagit över universum ska han även ta över George Clintons roll i Parliament-Funkadelic.

Även om ovan nämnda detaljer piggar upp blir det trots allt ganska segt emellanåt när våra rymdvänner ska lära sig kärlekens bortglömda fördelar. Man skulle kunna tro att sleazigheten skulle kunna löpa total amok men tyvärr är det ganska tamt med nakenhet, även om det finns lite av den varan och storyn innehåller partnerbyten och tävlingar där vinsten är en kärleksnatt med valfri kvinna. Tänka sig att filmen t o m har ett framträdande av Marina Hedman där hon INTE tar av sig kläderna. Det är dock en väldigt liten biroll.

BETYG: 3/7 Disko, mys-gay och annan cheese:ighet räcker inte ända fram. Det är ändå en hyfsad kalkonupplevelse.

Känns skeppet igen?

Jordborna sysslar med heterohångel, peplum-kläderna till trots.

Våra vänner gör ett tafatt försök att emulera.

Ånej! Verkar vara nån slags ättestupaceremoni på G här.

Våra rymdhjältar har fått på sig lite diskreta jordlingskläder så de smälter in bättre.

Diskodans med fjolligt dubbel-heilande. Tyvärr framgår inte det vilda juckande på denna stillbild.

Det är betryggande att veta att jordborna kommer anamma ett backanaliskt leverne efter atomkrigskatastrofen.

Man återupplivar tydligen även den klassiska gamla leken "burning asshole".

Våra vänner vaktas av ett gäng Michael Jackson-lookalikes.

När planeterna i framtidens universum styrs av dessa kungar vet man att Liberace trots allt inte var helt fel ute. 🌈💪

Vem visste att Motörhead inspirerades av denna film?

Är detta en illa dold gliring mot TV3?

Ett smakprov fullt med disko och flärd.

Hela härligheten.



torsdag 25 juni 2020

FORTRESS OF WAR (2010) Vitryssland/Ryssland, 133 minuter. Regi: Aleksandr Kott.



Hjält-sin

Ett riktigt fint fort ändå.

Det är juni 1941 och rykten går om att Tyskland kommer anfalla Sovjetunionen. I Brest, nära polska gränsen, råder kaos då folk vill ta sig inåt landet men i stadens fort försöker kommunistiska kommissarier desperat stävja paniken. Paniken visar sig dock befogad då det tyska blixtkriget plötsligt rullar in över gränsen. Garnisonen i fortet bestämmer sig för att hålla ut och invänta förstärkningar. Man blir snabbt omringade och får ingen kontakt med yttervärlden. Att ge upp finns dock inte på kartan.

Brest City. Ett ställe Russ Meyer skulle trivas i.

Rysk krigsfilm igen på Udda Film och det vet ju alla kan vara fågel eller fisk. Tyvärr ganska mycket marulk på sista tiden... Alla kan ju inte vara White Tiger (2012) men om det ändå inte vore så pinsamt melodramatiskt allt för ofta. Så vad tror ni om denna då? Häng med, kamrater!

Lite ryssdans blir det också. Vi måste hålla på traditionerna.

Inledningen på filmen talar dessvärre sitt tydliga språk. Denna film ligger definitivt åt det ryss-hollywoodska hållet. Regi och flashiga kameraåkningar tar genast den seriöse tittaren ur rullen då inget känns verkligt utan bara konstruerat för att vara snyggt och väcka dumjävlars känslor. När väl kriget brakar igång slipper man åtminstone affekterade kärlekshistorier men ryskt melodrama blir det förstås ändå med hjältemod och patriotism. Även här har vi hollywoodska kameraåkningar så soldaterna synkar exempelvis perfekt att spänna hakremmen på sina hattar i takt med att kameran åker förbi dem - i ett långt led. Wow, det känns ju inte ett DUGG konstruerat. Nåja, vi slipper i alla fall de värsta ytterligheterna som t ex flashiga "Matrix"-bullet time-effekter och sådan skit som pekoralet Stalingrad (2013) bjuckade på.

Herrefolket knackar på.

Vi är rätt så förlåtande ett ganska bra tag men eftersom filmen är över två timmar lång blir vi mer och mer trötta på de hjältemodiga hjältarna i hjältefortet. Filmen berättas genom en pojkes (Aleksey Kopashov) ögon och ibland växlas det till en voiceover från nutid då vår pojkkaraktär givetvis är en gammal man. -SPOILER ALERT- Vi föreslår då sarkastiskt att vi ska göra ett "Saving Private Ryan"-klipp till nutid där den nu gamle mannen häckar på en kyrkogård. Jinx! Tror ni inte att det då förstås är exakt det som händer? Ja jisses...

BETYG: 3(-)/7 Det är hyfsad krigspang-pang men hjältemelodramat står en snart upp i halsen.

Ryssarna bygger en köttmur med hjälp av samarbetsvilliga tyskar.

Slirigt väglag.

Anfall är bästa försvar! ...eller?

Akta så du inte snubblar på liken, unge.

Doggie ser skärrad ut. Men vänta nu. En schäfer? Är det en infiltratör? 😲

♫"Sida vid sida. De sitter i samma båt."♬

"Zombie's Lake"?*

Nassarna har fått nog.

Cringe-scen med spöken och den obligatoriska sorgsna operasången.

Sådana här fina Leica-kameror som tyskarna hade med sig lärde sig ryssarna snabbt att kopiera.

Musik kan överbrygga allt.

Schnitzel-Fritz vet att uppskatta ett smäktande dragspelssolo.

Vi är ledsna farbror att det inte var en bättre film.

Trailer på tyska för att strö salt i såren på ryssarna.

Klichéer och 'splosions.

Hela spektaklet.

*Vi älskar att det finns en felstavad version av "Zombie Lake"! Det får oss alltid att ställa frågan: "Whose lake is it?"



måndag 22 juni 2020

CROW HAND (2014) USA, 3 minuter. Regi: Brian Lonano.



Bättre en kråka i handen än tio i näsan

Jo men så är det.

Ett par har just varit och shoppat. På parkeringen hittar maken (Jason Vail) en mystisk amulett föreställande en kråka som han plockar upp. Det skulle han aldrig ha gjort...

Inte var dag man hittar så fina amuletter.

Kortfilm med komiska förtecken här på Udda Film. Hur ska det sluta? Jodå, tackar som frågar. Det slutade ju faktiskt riktigt bra. Det vidvinkliga bildspråket skvallrade rätt omgående om att Lonano, som satt sin kråka på denna produktion (Herregud! Förlåt oss för det vedervärdiga skämtet...), visste vad han höll på med. Så trots komedin blev det riktigt skoj. Makens hand får verkligen Ash hand i "The Evil Dead" att blekna och slutrepliken är verkligen en episk punkt på denna lilla historia.

BETYG: 5(+)/7 Meningslöst (och därför kul!) och med schyst gore i bästa cartoon-stil.

Nån biter jävligt mycket på naglarna.

När man inte är beredd på stigmatan.

Snorkråka.

James Nguyen* får konkurrens.

Sevärd film.

😆

Teaser

Hela våfflan.

Outtakes: Kråkskratt.




fredag 19 juni 2020

CANNIBAL TERROR (1980) Spanien/Frankrike, 94 minuter. Regi: Alain Deruelle.



Exotiska spanjorer!

"Mjau"

En duo småbrottslingar (Antonio Mayans & Gérard Lemaire) och en godhjärtad (enligt trailern!) hora (Mariam Camacho) är trötta på de futtiga inkomster deras verksamheter inbringar så de bestämmer sig för att kidnappa den lilla dottern till den rike affärsmannen Danville (Olivier Mathot). Saker går snett och de tvingas fly in i djungeln och utöver paret de gömmer sig hos finns även en stam med kannibaler runt knuten.

Mariam Camacho tittar djupt i glaset och undrar vad fan hon gett sig in på. Samtidigt spelas nån slags cool muzak-efterapning på Jimi Hendrix "Manic Depression".

Jesús Franco-festivalen är förvisso slut men denna film kan ses som ett slags sladdbarn till den. Franco har ju som bekant gjort en hel del dynga i sina dagar men har orättvist även fått ta på sig hundhuvudet för detta vrak till kannibalvåffla. Den är ju lätt att missta för Francos Cannibals (1980) från samma år och några av anledningarna till det är ju att det till viss del är samma skådespelare, samma locations och samma kannibalscener. 😄

En legendar inom kannibalgenren.

Boven i detta drama sägs vara producenten Daniel Lesoeur (surprise, surprise...) som då samtidigt producerade Francos film. Enligt uppgift körde han totalt över den arme Deruelle och såg till att hela produktionen blev en enda lång improvisation där den ena hittepåscenen följde den andra. Ja, resultatet är ju ett skolexempel på hur det kan gå när producentjävlar har för mycket att säga till om gällande det kreativa.

Dessa glada "infödingar" får vi se många gånger.

Inledningen på filmen är ändå hyfsad och här finns det de som säger att Deruelle inte ens visste att det var en kannibalfilm han regisserade. Det går dock snabbt utför när trion med den kidnappade flickan ger sig ut i "kannibaltrakterna". Franco lyckas hyfsat att dölja det spanska landskapet i sin film men här verkar ingen bry sig alls och den klassiska soltorkade spanska vischan känns igen av oss som varit där.

Kannibaler som tydligen älskar att jogga på stället.

Tråkfesten har sina små glimtar av obeskrivbar dumhet som lyfter rullen över absolut bottennivå. Pamela Stanford är med i de flesta av dem. Hon är långt ifrån en skönhet i vår smak men är alltid pigg på att lätta på paltorna. Det gör hon med besked när hon badar utomhus i en träbalja samtidigt som Antonio Mayans fluktar. -SPOILER ALERT- Riktigt knasigt blir det dock när Antonios karaktär plötsligt brutalt våldtar Stanfords som då är frun till mannen de flyr till. Klart riskabelt dåd som kan ställa till det med husfriden, men han var väl kåt... Den stora knasigheten är dock att SAMMA KVÄLL är det fest i sagda hus och den nyligen våldtagna frun verkar totalt ha glömt det förnedrande och förödande dådet då hon glatt dansar och lyfter klänningen framför bl a Mayans rapist-karaktär, samtidigt som hon förtjust ropar: "Let's strip!". 😆

Här har ni honom: Butterickshövdingen!*

Kannibalscenerna är outsägligt tråkiga då många klipp loopas om och om igen. Gore-ögonblicken är självklart löjliga med närbilder på djurkadaver "kannibal"-händerna geggar i. Hövdingen är en riktig Buttericks-inföding med sin svarta peruk och offren man förväntar sig ska strippas nakna (för varför skulle man missa ett tillfälle till det?) får behålla kläderna på, med undantag för någon kort tuttglimt el dyl. Så nej - inga Ferox-kasteringar här inte. Underbart kurviga Camacho blir snabbt "uppäten" när klänningen börjar slitas av. Synd. Det verkar f ö som om denna kalkonproduktion fick henne att hoppa av filmtåget då detta verkar vara hennes enda roll någonsin. Också synd.

BETYG: 2/7 En ren katastrof till film egentligen, men lite kul ändå i all dumhet.

Splatt!

Gegg. Inget för vegetarianer.

En djurgårdspapegoja som behöver kamma sig.

Pamela Stanford har tagit av sig allt utom den fula peruken för att ta sig ett uppfriskande utomhusbad.

Antonio Mayans fascineras djupt av peruken.

Gitarrkillar får alla brudar (och papegojor).

Mariam bjussar på lite ben som tack för trudelutten.

Förspelet är över. Papegojan är sotis.

Under tiden har Antonio tagit sig en uppfriskande våldtäkt. Pamela lämnas tillintetgjord.

Men tydligen inte så tillintetgjord att hon inte kan partaja med sin våldtäktsman senare på kvällen. "Let's strip!" 😂

Hm, det där ser bekant ut... Ingen beppehatt här dock. Whole lotta människa kvar. Jävla slit-och-släng-kannibaler!

Ensam och rädd i djungeln.

Istället för att lemlästa sina offer föredrar dessa kannibaler att jogga på stället.

Är det butterickshövdingens tvillingbrorsa?

Jackson Pollock har varit i farten igen.

Bra kalufs på denna multikulturella kannibal.

De är indianer.

Trailer som faktiskt är lika usel som filmen. Den har t o m ett klipp som är uppochner! 💪😅

*Den falkögde har redan noterat att han faktiskt skymtar till även i Francos rulle, under en av frosseriscenerna.