What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 24 juni 2022

WHAT HAVE THEY DONE TO YOUR DAUGHTERS? (1974) Italien, 91 minuter. Regi: Massimo Dallamano.



Och då är det inte Mötley Crüe de menar...

Vem har hängt skyltdockan? Ett sånt fasansfullt dåd!

Kommissari Silvestri (Claudio Cassinelli) och assisterande åklagare Stori (Giovanna Ralli) utreder ett misstänkt självmord där en naken flicka hittats hängd i en vindsvåning. Det visar sig snart att det handlar om mord och att flickan bara är ett offer av många i en diabolisk prostitutionshärva. Dessutom börjar vittnen likvideras av en svartklädd motorcyklist.

Det dyker hela tiden upp nya bilder från Skäggetorp.

Vi ger oss tillbaka till vårt favoritland Italien för vad vi tror är ett säkert kort i denna kriminalare. Först hade vi för oss att vi redan hade sett den här våfflan men på något sätt hade vi tydligen missat det genom åren. Schyst. Då kanske det kan bli en film med högre betyg för en gångs skull, eller?

De har visst hittat Erzsebet Bathorys badrum.

Känslan av att redan ha sett filmen förstärktes direkt i och med Stelvio Ciprianis underbara soundtrack som rullar igång direkt i filmens inledning. Den fantastiska "La polizia chiede aiuto", som även lånades effektfullt av paret Cattet & Forzani i Amer (2009), är en av våra absoluta soundtrack-favoriter och har gått varm på vår redaktionsgrammofon.

Det äldsta tonårstricket i boken.

Man kanske tror att det ska bli en rätt lökig historia när vi i inledningen konfronteras med det hängande liket som är föga trovärdigt men vad vi får är en riktigt välspelad kriminalhistoria som aldrig blir tråkig. Det är bra tempo och de långa och många utredningsfaserna drar aldrig ner filmen som de så ofta har en tendens att göra i sådana här rullar. Den mystiske mördaren skänker också ett element av action och stilfullt våld som man eftersöker i denna genre.

BETYG: 5(-)/7 Välgjord kriminalare med spännande historia och utmärkt soundtrack.

Italien är en outsinlig källa av coola miljöer.

Är det julskinkan som preppas?

Men vad är det som hänger där?

Aha, OK.

Ja, läskigt värre.

Avdelning coola mordvapen.

Avdelning coola mordvapen in action.

AJJE!!!

Är det Bathorys farsa som tar en tupplur i badet?

"Kolla! Tyskarna lämnade kvar en Luger här på Piazza Matteotti."

Trailer

Ciprianis underbara musik.

Arrows Blu-ray-presentation.



lördag 18 juni 2022

MÁS ALLÁ DEL TERROR (1980) Spanien, 84 minuter. Regi: Tomás Aznar.



Terrorisera inte djävulsdyrkare

"Mmm...smack...jodå farbror, jag älskar dig visst."

Ett gäng våldsamma ligister rånar ett fik och kidnappar ett rikt par. Under sin flykt våldgästar de en äldre dam och lämnar total förödelse efter sig. Detta verkar vara något de kan komma att få ångra då plötsligt oförklarliga saker börjar hända i den övergivna gamla kyrkan de tar sin tillflykt till.

Kärlekens pris.

Udda Film gav sig i kast med en obskyr gammal våffla som hade skönt sleaze- och våldspotential. Det blev en märklig resa från kallblodig kriminalitet med home invasion-element till övernaturligt spektakel med drogknasigheter. Låter väl som en helkväll?

Man blir verkligen skithög!      😑    *Syrsor*

Det är en ganska märklig film som trots alla sleaziga och galna upptåg aldrig blir speciellt rolig. Särskilt när filmen landar i den övergivna kyrkan knappt halvvägs in i filmen. Det är en rätt tråkig miljö, vilket är udda då kyrkan t o m har en krypta i närheten fylld med gamla skelett och mumier. Det byggs dock aldrig upp någon spänning trots att någon slags ondska vill brottslingarna illa. Karaktärerna beter sig förstås jättemärkligt, vilket i sig inte är något ovanligt i en film som denna och vi får så klart också ett litet stockholmssyndrom på köpet för gängledaren är ju så "charmig".

Putslustig #metoo-kund.

Trots alla sexuella element, som exempelvis droginducerad onani i kyrkan involverande spontanpredikan, heroinavsugningar och metoo-mumier, blir det inte mycket naket. Lite tutt-flash under stockholmssyndromet och manlig dusch bara. Det är dessutom ganska stor brist på gore. Det "frånstötande" ligger mer i vilka dåd dessa nidingar faktiskt utför. -SPOILER ALERT- Man kan dock undra varför den kidnappade mannen (Antonio Jabalera) inte förfäras mer när gänget bränner ner den våldgästade tantens hus och låter ett barn som ropar efter hjälp brinna inne. LOL.

BETYG: 3(-)/7 Förvånansvärt tråkig för att innehålla så många brutala och sjuka dåd.

Som då bögar gör... 😏

Är det verkligen rätt tillfälle att sjunga gamla Adam & The Ants-hits?

Saligheten när man just öppnat upp sitt tredje öga.

😅

Apropå salighet. Kyrkan lockar fram lusten!

Preach!

Ännu ett av solariernas offer.

Hello doggie!

Ett sanningssägande ögonblick.

Ascoola #metoo-mumier vars händer tydligen blev bäst balsamerade.

Eftermälet av ett hejdundrande mumie-bukkake-party.

Nån slags trailer.

Den sexiga runkscenen blir LÅNGT mycket sexigare dubbad till tyska! "Ficken und töten..." 😆😂😁



fredag 10 juni 2022

GHETTO BLASTER (1989) USA, 82 minuter. Regi: Alan Stewart.



Vigilante > snuten

När ditt gatugäng är döpt efter MC Hammer - då är det too legit, too legit to quit.

Travis (Richard Hatch) återvänder till sitt gamla kvarter i Los Angeles för att hälsa på sina föräldrar. Mycket har dock hänt sedan han flyttade hemifrån och våldsamma gäng har tagit över. Ett av gängen som styr just dessa kvarter är Hammers som trakasserar Travis far (R.G. Armstrong) som äger en butik i området. Polisen står helt handfallen och Hammers kan trappa upp våldet hur mycket de vill. Travis inser att han behöver ta lagen i egna händer när gänget kliver över de sista gränserna.

Hoppsan! Ett barn nerskjutet i en drive-by

Mer B-action på Udda Film och denna gång glider vi in i gatugängens utvecklingsstörda värld. Inte nog med att gangbanging (nej, inte sexvarianten era pervon!) är en förståndshandikappad företeelse, denna film porträtterar dessutom gänget som oerhört lamt och korkat. Nu är väl kanske ingen av karaktärerna någon framtida nobelpristagare men det blir mest påtagligt i hur gänget försöker hantera konflikter och sätta sig i respekt.

"Help me brother..." bönar fiendeligisten...

Det är en ganska underhållande klyschfest där vi som väntat måste ledsagas in i den mörka situationen m h a vita helyllekaraktärer. Men för att inte vara totalrasistiska har filmskaparna slängt in en hyvens svart farbror (Harry Caesar) som hjälper Travis. -SPOILER ALERT- Det straffar sig förstås då han snabbt hamnar på filmens offeraltare och blir oavsiktligt uppeldad av gänget. Ja oavsiktligt. Gänget ämnar nämligen bara att elda upp gubbens katt Mr Twist 😻 men när farbrorn försöker rädda sin (redan döda) katt tar han också eld. 😆

...och förväntar sig exakt vad?

Gängets lama agerande bäddar naturligtvis för en del oavsiktlig humor och under ett musikmontage verkar det nästan som man t o m velat vara avsiktliga beträffande komiken. Eftersom det är sent 80-tal får vi självfallet "njuta av" primitiv rap av den polerade typen som snott det mesta av tongångarna från Herbie Hancocks gamla hit "Rock it". Givetvis smyger sig även de klassiska Roland D50-effekterna in i de dramatiska scenerna.😊

BETYG: 3(+)/7 Typisk hämnd/gäng-dussinrulle med en del skrattretande element.

Travis farsa vill verkligen stå upp för HBTQ-rörelsen.

Varför har farmor en tantklänning med melonkrage?

Richard Jaeckel representerar Da Man i filmen. Ironiskt nog lika handfallen som den svenska bylingen när gettoavskummen bråkar.

Mr Twist!!!

Hur man får en katt (Mr Twist i detta fall) att säga "Voff!".

Hämnden är ljuv, getto-fetto!

Wow, kolla vilken fräsig boombox!

Boombox var det ja...

'tackars liten..får skäll av Kungen.

Mer tjurig än rädd inför stundande ofredande.

Jo, det blir en del clownerier i filmen.

Trailer, komplett med scratching och orkestersmällar!



fredag 3 juni 2022

SAVAGE HARBOR (1987) USA, 90 minuter. Regi: Carl Monson.



Släkten är värst

Charles Dierkops välbekanta nylle är med...

Sjömannen Joe (Frank Stallone) är redo att lämna livet till sjöss och förverkliga sin gamla dröm om att skaffa en avocadofarm. Han träffar Anne (Karen Mayo-Chandler) som just lämnat ett liv med drogberoende och prostitution bakom sig och tillsammans vill de bygga en ny framtid. Joe ger sig ut på en sista resa på sjön men under tiden hinner Annes förflutna ikapp henne och hennes gamla hallick kidnappar och drogar ner henne. När Joe återvänder är Anne försvunnen men tillsammans med sin gamle vapendragare Bill (Christopher Mitchum) ger han sig in i den undre världen för att finna sin kärlek.

...en stund.

Skepp ohoj, när ett fartyg lastat med kalkoner lägger till i Udda Films hamn! Ja självklart blir det så när Sylvesters inte fullt så talangfulle bror agerar radarpar med Roberts B-filmsrutinerade son. Detta dessutom regisserat av en snubbe som inte ens Frank har mycket gott att säga om. Och visst lever filmen upp till förväntningarna i inledningsscenen där trafficking-busarna ska plocka upp nya horor som levereras på en strand. Det hela är en blåsning och en otroligt lam skottväxling utbryter.

Fnittrigare än Dr Giggles.

Det ska dock bjussas på ännu större kalkongobblingar längre fram. Frank Stallone har ett gäng emotionella scener som är riktigt härliga och täcker hela spektrat mellan lycka och förtvivlan. Det finns dessutom en droginducerad drömsekvens, där Anne plågas av sitt inte alltför goda förhållande till sin far, som inte går av för hackor.

Fågel Fenix på flygtur.

Yes, det här är lågbudgetdynga där den största slanten lagts i Stallones och Mitchums fickor så tydligen hade man inte råd med en manusförfattare som var snäppet mer begåvad än en funktionsvarierad 3-åring. Tur att det då inte är så dyrt med barnstjärnor på dekis då Lisa Loring, som spelade Wednesday i "Familjen Addams" på 60-talet, är med och spelar en strippa. Som en skön bonus för filmteamet dök även hennes karl porrstjärnan Jerry Butler upp och hälsade på. Just det, samme herr Butler som hade samlag med en kalkonmacka i en erotisk rulle. 😀

BETYG: 3/7 Korkad lågbudget där regi och skådespeleri frambringar en skön kalkonsymbios.

Blicken du smickras av när ditt liftande gett resultat.

Lilla Wednesday Addams har vuxit upp och skaffat sig ett hederligt jobb.

Chricka och Franka gratulerar varandra till sina mediokra hockeyfrillor.

Såhär ser Frank ut när han drabbas av förälskelse.

Som ni ser av den luddiga effekten har kärleken tagit fart.

Allt annat än kärlek är det dock när drömsekvens-pappa dömer sin fnaskiga dotter.

Inte alls incestuöst när hon strippar framför far.

Brott är skitkul!

Frank drog faktiskt till med ett sjuhelvetes "Stellaaaaa"/"Yoo are tearing med apaaart!"-aktigt vrål innan självaste Tommy Wiseau.

Om man ändå blir släpad efter en bil kan man lika gärna ta en tupplur.

En man med hor i blicken.

SMÄRTAN när ens älskade ligger döende.

Likgiltigheten när bäste polaren lider.

Nämen? Fransjacka med conchas? Vem kunde ha trott att bruttan var från Finspång?

"Heeeeeere's Dr Giggles!"

Nicholas Worth illustrerar lyckan när filmen sponsras av Pepsi.

Aj, kolsyrebubbelmage...

Vad döljer sig i detta smakfulla rum?

Istället för garderoben döljer sig denna HBTQ-farbror under sängen.

När homofobin tar sig mordiska uttryck. (Jo, homosexuell och trans var samma sak på 80-talsfilm. 😊)

Den manliga mensen är ÄNNU värre.

Trailer