Udda film: 2024

fredag 26 april 2024

ZED'S DEAD (2021) USA, 71 minuter. Regi. Sean Donohue.

Henry och Otis, fast gulligare

Inte bara "Pulp Fiction"-referenser.

M (Patrick Duncan Weston) driver en pantbank och när han snubblar över ett kap ringer hans sin sambo Z (Jason Henne) så de tillsammans kan njuta av fyndet. Nu handlar det inte så mycket om det materialistiska utan M och Z råkar främst gå igång på bestialiska mord.

Flagranta "Reservoir Dogs"-sådana också.

Mer Gatorblade Films på Udda Film blir det och den här gången har Sean Donohue & Co. gett sig på att parodiera "Pulp Fiction". Som tur är handlar det inte om någon slags buskis-hö hö remake utan Donohue och Christopher Leto (som var med och skrev manuset) har istället valt att expandera Tarantinos universum genom att följa de specifika karaktärerna Maynard och Zed. Ja, även The Gimp är med!

Bob Glazier gör en cameo - med kläderna på.

Det hela spelas tack o lov straight även om situationerna är absurda, särskilt med den söta lågbudget-gimpen (spelad av Donohue själv!) som fungerar som parets tjänare/husdjur. Det blir nästan lite som en absurd diskbänksrealism där vi följer parets vardag. Men eftersom Donohue inte vill förlora sin trovärdighet som sleaze-mästare blir det förstås en del nakna brudar och en (ovanligt hastig!) duschscen. Om intresseklubben är beredda att fatta sina pennor kan vi även rapportera att Cayt Feinics opererade bröst nu har läkt och inte längre har sin Alice Cooper-karaktäristik, vilket vi rapporterade om i Naked Cannibal Campers (2020)-recensionen.

Den ljuvliga Sushii ger semi-skamliga förslag.

Filmens svaghet är att det inte sker någon större resa eller...ingen resa alls, vad beträffar karaktärernas eller historiens utveckling. Scenerna staplas på varandra och det händer mer eller mindre kul saker, men det är allt.

BETYG: 4(-)/7 Förvånansvärt okej skådespeleri för att vara på den här nivån och en del flyktig grannlåt på sleaze-sidan.

Verkligen! Trots all gore i filmen är detta det mest motbjudande. Nej, naturligtvis inte Sushii utan mansfoten. Mansfötter är superäckligt!

De får till en riktig Tarantinoesque pose. Kisar man väldigt mycket ser även Jason Henne lite ur som Tim Roth.

Vilket slöseri med kvinnlig fägring!

Yup. Tyvärr skymmer texten de mysiga badtofflorna gimpen har.

När man freebase:ar ska man väl inhalera röken och inte blåsa ut den på folien va?

Apropå shit, ser ut som nån velat smeta en haiku på originalspråket på toastolen. 😀

Sean Donohue i sitt kanske bästa skådespeleri hittills.

I ett gulligt montage lattjar våra vänner runt när de pysslar i shoppen.

De kissar bland annat i kors!

Katie McKinley försöker kåta upp trött farbror.

Kanske det här passar herrn bättre?

LOL! Det där huvudet känner vi igen. Bra där Donohue att recycla gammal gore.

Veronica Raine som trovärdig nunna. Men skit i det! Kolla in den söta piñatan!

Cayt sparkar in öppna dörrar.

För det är ju en Donohue-rulle. 🙂

Trailer

Trailer 2

söndag 21 april 2024

VIY (1967) Sovjetunionen, 77 minuter. Regi: Konstantin Ershov, Georgiy Kropachyov & Aleksandr Ptushko.

Inte wicca direkt

Är det Herrens ord de försöker tvinga på den arma geten?

Munken Khoma (Leonid Kuravlyov) och hans kamrater är ute på vandring och söker tak över huvudet när det mörknar. En gammal gumma (Nikolay Kutuzov) tar motvilligt emot dem och separerar dem på olika sovplatser på farmen. Khoma ska just somna in i ladan när gumman besöker honom och gör ovälkomna avancemang. Det visar sig att hon är en häxa och när Khoma i desperation halvt slår ihjäl henne förvandlas hon till en vacker ung kvinna (Natalya Varley) som han lämnar åt döden. Han kommer dock tvingas återstifta bekantskapen med häxan.

När du just lagt dig tillrätta i höet för att sova.

Vi kollar in en gammal kultklassiker från Sovjetunionen, ni vet på den tiden när Ryssland var en annan slags skurkstat. Här känns det dock inte speciellt politiskt utan vi serveras istället adaptionen på en folksaga skriven av Nikolaj Gogol. Eftersom vi inte är ett dugg bevandrade i rysk litteratur har vi inte en aning om hur lojal man är mot Gogols verk. Vi kan bara ta ställning till det vi ser.

"Come to mommy. Din hetaste GILF-fantasi ska just besannas! "

Vi slås direkt av den mysiga atmosfären i filmen men den kontrasteras direkt av det nästan buskisartade skådespeleriet och det smått obegripliga ryska berättandet. Jo, det är klart att man hajar vad som pågår i sin helhet men det kryllar av detaljer som man inte förstår vad de har i berättandet att göra. Kan det vara en kulturkrock, en ambition att göra en kort historia lång eller både och? Segt blir det i alla fall.

No shit Sherlock*.

Payoffen blir naturligtvis de fantastiska scenerna inuti den väldigt vackra träkyrkan där bokstavligt talat hela helvetet bryter lös. Det är fullkomligt underbara specialeffektekter av den gamla skolan och klimaxet är helt bonkers! Så sammanfattningsvis kan man nästan jämföra filmen med en del Godzilla-rullar i den mån att man får ta sig igenom en del långa sega partier för att sedan belönas med härliga bananas-sekvenser.

BETYG: 4(-)/7 Segt men häxerierna går inte av för hackor!