What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 31 juli 2020

ATTACK OF THE FLESH EATING TREE!! (1992) Kanada, 19 minuter. Regi: David Berube & John Bromley.



Inte ens träd orkar vara vegetarianer

När man parkerar en bil såhär framför kameran kan man i alla fall tro att det finns lite filmiskt tänk i rullen.

Ett par har bjudit in ett gäng vänner för en återförening i sin rustika skogsstuga. Tyvärr har någon använt den natursköna platsen för att dumpa dödligt gift. Detta får nu oanade konsekvenser.

Även här har vi en klassisk kamera-i-bagageluckan-vinkel. Notera dock övertydlig gifthink.

Dags att plaska omkring i den dyigaste av filmbottnar igen här på Udda Film då vi kastar oss över ett riktigt amatörverk, inspelat i svartvit VHS i början av 90-talet. Det rådde aldrig någon tvekan i våra sinnen om filmen skulle vara usel eller inte utan bara om den möjligtvis skulle kunna vara lite charmig eller kul. Nix. Det finns inget här att hämta.

Aja baja. Fan vet vad som kan hända om man gör så (Jo, vi vet).

Hur tusan kan man göra en film om ett köttätande träd och få ett så tråkigt och fantasilöst resultat? Träd äter upp människorna en efter en (utan tillstymmelse till gore) tills det bara finns en tönt kvar som -SPOILER ALERT- med nöd och näppe räddar sin fru ur gapet på trädet. The end. Ingen twist. Inga skojiga variationer på mord. Ingen karaktär att bry sig ett skit om. Det enda i hela filmen som kan tillskrivas en gnutta charm är ugglan de slängt in som slutklipp. Den tittar in i kameran och blinkar med ena ögat.

BETYG: 1(+)/7 Plus för ugglan och försöket till att ha ett skojigt monster.

OS-guld i uselt skådespeleri får frugan som hittar knullbilder på sin man med någon annan kvinna.

Nämen vad trevligt att Siouxsie Sioux kunde komma på middag!

Trädet sväljer henne hel.

Träd-o-vision.

Hon blir äten.

Flirtande uggla.

Hela filmen.



tisdag 28 juli 2020

OLLA (2019) Frankrike, 27 minuter. Regi: Ariane Labed.



Varken substantiv eller verb

Morgondis över förorten.

Den unga Olla (Romanna Lobach) anländer till Frankrike från en icke-nämnd rysk republik. Hon är svaret på "postorderbrud"-annonsen Pierre (Grégoire Tachnakian) kontaktat. Hon kan inte ett ord franska och måste snabbt finna sig i sin nya roll som Pierres de facto hemmafru och ta hand om hans gamla alzheimersdrabbade mor (Jenny Bellay). Inuti den timida Olla - eller Lola som Pierre döper om henne till - finns dock en vild naturkraft. En naturkraft som vill släppas lös.

När man verkligen vill få en skådis att känns sig välkommen bygger man hela filmens färgpalett efter hennes hår.

Klart att en kortfilm med en sådan titel lockar infantilredaktionen på Udda Film att kolla - på "Olla"... (Ti-hi fnitter). Tur för oss att det faktiskt är en intressant liten film. Det vilar en lite småabsurd stämning över filmen som för tankarna till Roy Andersson en smula. Bellay, som spelar halv grönsak till mor, är en stor bidragande faktor till detta. Kontrasten mellan henne där hon sitter ganska uttryckslös i ett hörn medan märkligheter pågår framför henne är skön. Ett gäng förortsoduglingar talar unisont, som en grekisk kör. Olla visar upp en helt ny variant av "köttets lustar"...

Pierre tränar inför VM i akwardness.

Filmen bygger mer på känsla än historieberättande men berättar ändå rätt tydligt om hur män ser på Olla och hur de har en klar bild över hur de anser att hon ska vara. Detta leder till en del udda vändningar när den bilden inte riktigt stämmer med Ollas perspektiv. Coolt också att man bestämde att bygga hela scenografin utifrån Lobachs för tillfället orangefärgade hår.

BETYG: 4/7 Skön regidebut från Labed som bjuder på småabsurd feminism.

När ni stirrat färdigt på hennes ben kan ni notera de härliga filttofflorna som ska skydda Pierres golv.

Vill man berätta om the male gaze skadar det inte att ha en välsvarvad blickmagnet i huvudrollen.

Olla och alzheimersmorsan konnektar - som det heter på svenska.

Den grekiska kören av förortsshonnar.

Ha! Vem visste att Hitlers Atlantvall sträckte sig ända in i förorten?

Olla ÄLSKAR verkligen påläggsskinka.

Så går det när man horsminkar gamla mamsen. How dare you?!

Apropå hor, vad händer här?

Olla tycks ha fått lite vaniljglass i mungipan.

Pierre sexar till det så det står härliga till!

Teaser




söndag 26 juli 2020

NIGHTMARE BEACH (1989) Italien, 91 minuter. Regi: James Justice & Umberto Lenzi.



RIP John Saxon 😪

Faces of lädermössa.

Skip (Nicolas De Toth) och hans polare åker till Daytona Beach i Florida för att partaja i det vilda årliga spring break-festandet. Samtidigt avrättas den lokale MC-presidenten Diablo (Tony Bolano) i elektriska stolen för en rad mord som skett i trakten. Han bedyrar sin oskuld men svär att han ska återvända för hämnd. Strax efter begravningen av Diablo försvinner hans lik och snart börjar anda lik dyka upp - ihjälbrända.

När nu John träffar Sankte Per får han säkert stå till svars för karriärvalet att medverka i denna våffla.

Till att börja med beklagar vi John Saxons bortgång och vidare ber vi om ursäkt för att vi valt att hylla honom med denna film. Det finns väl en anledning eller 23 till att Lenzi jobbade under pseudonym...

Nu hajar vi varför det kallas för Nightmare Beach.

Detta är en fullkomligt idiotisk rulle med manus som måste ha supits ihop under en blöt helg. Detta dravel till manus skådespelas av ett gäng puckon utan talang och det största av dem alla är självklart huvudrollsinnehavaren De Toth. Saxon sköter sig som vanligt bra med vad han har att jobba med men känner nog för att hemsöka oss då vi så respektlöst lyfter fram denna våffla innan hans lik ens kallnat.

Vad kan framkalla denna fasa?

Det mesta i manuset tar inte vägen någonstans och det dyker upp en massa töntiga typer som varken gör till eller från. Ibland känns det som att titta på TV3:s sena utbud från början av 90-talet. Ni vet, den gyllene eran när höjdare som "Tutti Frutti" med Bruno Wintzell och Dominika Peczynski gick. TV3 brukade varva detta med diverse wet t-shirt- och stripprogram från ställen som det i filmen. Japp. Det blir en hel del sådant i våfflan. Märkligt nog är det bara det som bjuds i T&A-väg då inga av karaktärerna lättar på plaggen (helt). Inte ens den totalt irrelevanta bruden som manipuleringsfnaskar till sig en halv förmögenhet genom att dra valser om att hon behöver pengar till sin prestigefyllda utbildning.

Aha. En snubbe simmar omkring med en begagnad dambinda på axeln.

För att ytterligare cementera filmens kalkonstatus dränks vi i mängder av usel hår-metal och Claudio Simonetti hakar på med ett rätt löjligt tema för mördaren. Ibland får vi vissa andningspauser från C-hårdrocken men då är det som att andas in fis eftersom övrig musik är av den sliskiga dussinpop-rocken med gejtade trummor och brud med "tufft" skorrig sång, som sig bör i en 80-talsvåffla.

När man super till på stranden är det lätt att glömma sololjan.

Ni tycker att vi hatar ner den här filmen totalt va? Inte alls! Den lockade faktiskt till en hel del skratt med sina lama mord och patetiska försök till skådespeleri. Vi började t o m ironidigga Simonettis fåniga mördartema och nog fan åkte en sarkastisk luftgitarr fram i Udda Film-soffan ändå. Detta är faktiskt en ganska underhållande våffla i all sin dumhet.

BETYG: 4/7 Löjeväckande och korkat. Hårresande (nudge nudge) metal och lama bikers. Varför klaga?

Flukt-o-vision.

Flukt-o-visionären.

Stenhårda bikers visar var skåpet ska stå.

Killen till vänster är en total posör. Hur skulle annars en snubbe med Robert Smith-tisha stå ut i en bar med hår-metal på högsta volym?

"Åh, tack snälla farbror för terminsavgiften till läkarstudierna."

Den mest meningslösa "karaktären" i världshistorien?

"Bruno Wintzeee-eeell? Var är du?"

TV3 är tillbaka med sin gamla hellylleutbud.

"Tack snälla herrn. Nu kan jag gå ytterligare en termin på advokatskolan."

Filmens meningslösa prank-kanalje. Vad tror ni händer honom?

En erotisk glimt av tendensen till en hockeyfrilla.

"Så min gode herre kan tänka sig bekosta mina studier till massageterapeut?"

Glory-öga.

Detta är hans I-didn't-do-it-fejs.

All the way down baby! Svindlande späschöl äffäkts.

Doktor Fylltratt har en otroligt proffsig namnbricka må vi säga!

Den anonyma immigrantstäderskan drar till med filmens höjdarreplik: "Pigs! Your parents should be whipped." 😆

Gripande skådespeleri.

Det är så skönt när man åker vespa och det fläktar i...håret.

LOL. Var i helvete kom den där megakroken ifrån? 😂

♫"This girl is on fiiiiire!"♬

Night of the Living Dead With Hallonkräm.

I jämlikhetens namn.

John har äntligen hittat någon som kan skådespela åtminstone lite grann.

Iron Maidens Eddie gör en cameo.

Killer-o-vision.

Death by hår-metal.

Pop-flicka snor metal-drottningen Lee Aarons look. Hon må vara fin det lilla popsnöret men har inte en chans mot Lees metal-kurvor!

Asgrymma bikers!

Pop-tösen försöker få till Lees kurvor genom att skjuta ut höften men vi distraheras av basistens episka hockey-nacke.

Peter Stormares oäkta tvillingbror dyker upp som hastigast.

Trailer

Hela våfflan i "vackert" utdragen 4:3-till-16:9-vision. Ni vet, sånt som dumskallar höll på med när 16:9-apparater började bli vanliga.

Ett lamt mord. Hade de haft råd kunde de ha smackat på Sammy Hagars "I can't drive 55" i bakgrunden här.

Stygg biker-flicka får vad hon förtjänar samt det tidstypiska bandet med Lee Aarons lånade spandexdräkt.

Glädjeflicka in disguise åker hiss.