What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 28 april 2024

THE ROBOT VS THE AZTEC MUMMY (1958) Mexiko, 64 minuter. Regi: Rafael Portillo.



Recyclesploitation

Rekommenderad av Young America Horror Club? Då måste den väl vara bra! Särskilt med den bedårande loggan. 😀

Den onde vetenskapsmannen Dr Krupp (Luis Aceves Castañeda) vill lägga vantarna på en gammal aztekskatt. I hans väg finns mumien Popoca (Ángel Di Stefani) som väcktes till liv när professor Almada (Ramón Gay) och hans fru Flor (Rosita Arenas) tog ett armband och en bröstplatta från hans krypta. Dr Krupp vill först åt dessa artefakter men behöver då locka till sig Flor med hypnos för att sedan ta sig an mumien.

Ett sådant slöseri med aztekisk skönhet.

Mexploitation står på menyn här på Udda Film och dessvärre även en hel del besvikelse. Mumier och robotar - hur kan det gå fel? Det kan det verkligen tyvärr.

Aztekernas offerriter inkluderade tydligen opera.

Vi tråkas snabbt ut då större delen av filmen är en långsamt återberättande av tidigare händelser. Mycket "tell" istället för "show" m a o och det som är "show" är utdragna scener där inte mycket händer. Vad vi inte visste när vi drog igång den här rullen var nämligen att detta är tredje delen av en trilogi och att man här på ett sömnigt sätt plankat filmklipp från de tidigare filmerna för att pussla ihop ytterligare en våffla med några adderade scener.

I en av 23 000 flashbacks ser vi Dr Krupp i sin coolare skepnad: The Bat!

Vad värre är, är att -MINOR SPOILER ALERT- det stora dragplåstret - roboten! - sparas till filmens upplösning. Den är dock i det närmaste en perfektion i lökighet föutom det faktum att det faktiskt är en cyborg, så den har ett fönster i nyllet där en trött farbror tittar fram. Tyvärr är den immobila roboten inte mycket till match för den arga mumien och vad som skulle varit en episk slutfajt blir en ganska statisk kramfest (som förvisso ger en del ostpoäng till tillställningen).

BETYG: 2(+)/7 Besvikelse präglar tittarupplevelsen då det i själva verket är en recyclad resumé vi får ta del av och den sköna roboten sparas till det absoluta slutet.

Hon stal hans hjärta, så nu vill han ha hennes.

Å fan? Samma krucifixallergi som vampyrer alltså?

"A pit a rattlers" heter det i den engelska versionen. Nåja... Frågan är dock varför Dr Krupp ö h t har en ormgrop i sitt labb.

Dr Krupps högra hand Tender känner sig nödgad att låtsas vara en fejkad Bela Lugosi.

Dr Krupp har verkligen ett labb värdigt en äkta galen vetenskapsman!

Här får hans hybris frodas.

I vetenskapens namn förstås. Han verkar dock ovanligt förtjust i det.

Hybris ger melodrama.

Men man förstår varför.

Menar du en cyborg?

"So, Tony Montana, you call yourself Scarface? Hold my beer."

Cyborg!!!

Skaparglädje.

Dr Krupp i sitt personliga Frankenstein-ögonblick.

Roboten styltar omkring på den mysiga kyrkogården.

Kyrkogårdsvaktmästaren anlägger med all rätta en märklighetsmin.

Hans skepsis föranleder en närmare titt.

Roboten känner sig kränkt och ger vaktis en rykande radium-hurril.

Ja ja, hur fan ser du själv ut när du är precis nyvaken?

Kramizar!!!

Zuperkramiz!

För er som bara orkar med robotsekvenserna.

För alla andra (d v s ingen!) är detta hela filmen.



fredag 26 april 2024

ZED'S DEAD (2021) USA, 71 minuter. Regi. Sean Donohue.



Henry och Otis, fast gulligare

Inte bara "Pulp Fiction"-referenser.

M (Patrick Duncan Weston) driver en pantbank och när han snubblar över ett kap ringer hans sin sambo Z (Jason Henne) så de tillsammans kan njuta av fyndet. Nu handlar det inte så mycket om det materialistiska utan M och Z råkar främst gå igång på bestialiska mord.

Flagranta "Reservoir Dogs"-sådana också.

Mer Gatorblade Films på Udda Film blir det och den här gången har Sean Donohue & Co. gett sig på att parodiera "Pulp Fiction". Som tur är handlar det inte om någon slags buskis-hö hö remake utan Donohue och Christopher Leto (som var med och skrev manuset) har istället valt att expandera Tarantinos universum genom att följa de specifika karaktärerna Maynard och Zed. Ja, även The Gimp är med!

Bob Glazier gör en cameo - med kläderna på.

Det hela spelas tack o lov straight även om situationerna är absurda, särskilt med den söta lågbudget-gimpen (spelad av Donohue själv!) som fungerar som parets tjänare/husdjur. Det blir nästan lite som en absurd diskbänksrealism där vi följer parets vardag. Men eftersom Donohue inte vill förlora sin trovärdighet som sleaze-mästare blir det förstås en del nakna brudar och en (ovanligt hastig!) duschscen. Om intresseklubben är beredda att fatta sina pennor kan vi även rapportera att Cayt Feinics opererade bröst nu har läkt och inte längre har sin Alice Cooper-karaktäristik, vilket vi rapporterade om i Naked Cannibal Campers (2020)-recensionen.

Den ljuvliga Sushii ger semi-skamliga förslag.

Filmens svaghet är att det inte sker någon större resa eller...ingen resa alls, vad beträffar karaktärernas eller historiens utveckling. Scenerna staplas på varandra och det händer mer eller mindre kul saker, men det är allt.

BETYG: 4(-)/7 Förvånansvärt okej skådespeleri för att vara på den här nivån och en del flyktig grannlåt på sleaze-sidan.

Verkligen! Trots all gore i filmen är detta det mest motbjudande. Nej, naturligtvis inte Sushii utan mansfoten. Mansfötter är superäckligt!

De får till en riktig Tarantinoesque pose. Kisar man väldigt mycket ser även Jason Henne lite ur som Tim Roth.

Vilket slöseri med kvinnlig fägring!

Yup. Tyvärr skymmer texten de mysiga badtofflorna gimpen har.

När man freebase:ar ska man väl inhalera röken och inte blåsa ut den på folien va?

Apropå shit, ser ut som nån velat smeta en haiku på originalspråket på toastolen. 😀

Sean Donohue i sitt kanske bästa skådespeleri hittills.

I ett gulligt montage lattjar våra vänner runt när de pysslar i shoppen.

De kissar bland annat i kors!

Katie McKinley försöker kåta upp trött farbror.

Kanske det här passar herrn bättre?

LOL! Det där huvudet känner vi igen. Bra där Donohue att recycla gammal gore.

Veronica Raine som trovärdig nunna. Men skit i det! Kolla in den söta piñatan!

Cayt sparkar in öppna dörrar.

För det är ju en Donohue-rulle. 🙂

Trailer

Trailer 2



söndag 21 april 2024

VIY (1967) Sovjetunionen, 77 minuter. Regi: Konstantin Ershov, Georgiy Kropachyov & Aleksandr Ptushko.



Inte wicca direkt

Är det Herrens ord de försöker tvinga på den arma geten?

Munken Khoma (Leonid Kuravlyov) och hans kamrater är ute på vandring och söker tak över huvudet när det mörknar. En gammal gumma (Nikolay Kutuzov) tar motvilligt emot dem och separerar dem på olika sovplatser på farmen. Khoma ska just somna in i ladan när gumman besöker honom och gör ovälkomna avancemang. Det visar sig att hon är en häxa och när Khoma i desperation halvt slår ihjäl henne förvandlas hon till en vacker ung kvinna (Natalya Varley) som han lämnar åt döden. Han kommer dock tvingas återstifta bekantskapen med häxan.

När du just lagt dig tillrätta i höet för att sova.

Vi kollar in en gammal kultklassiker från Sovjetunionen, ni vet på den tiden när Ryssland var en annan slags skurkstat. Här känns det dock inte speciellt politiskt utan vi serveras istället adaptionen på en folksaga skriven av Nikolaj Gogol. Eftersom vi inte är ett dugg bevandrade i rysk litteratur har vi inte en aning om hur lojal man är mot Gogols verk. Vi kan bara ta ställning till det vi ser.

"Come to mommy. Din hetaste GILF-fantasi ska just besannas! "

Vi slås direkt av den mysiga atmosfären i filmen men den kontrasteras direkt av det nästan buskisartade skådespeleriet och det smått obegripliga ryska berättandet. Jo, det är klart att man hajar vad som pågår i sin helhet men det kryllar av detaljer som man inte förstår vad de har i berättandet att göra. Kan det vara en kulturkrock, en ambition att göra en kort historia lång eller både och? Segt blir det i alla fall.

No shit Sherlock*.

Payoffen blir naturligtvis de fantastiska scenerna inuti den väldigt vackra träkyrkan där bokstavligt talat hela helvetet bryter lös. Det är fullkomligt underbara specialeffektekter av den gamla skolan och klimaxet är helt bonkers! Så sammanfattningsvis kan man nästan jämföra filmen med en del Godzilla-rullar i den mån att man får ta sig igenom en del långa sega partier för att sedan belönas med härliga bananas-sekvenser.

BETYG: 4(-)/7 Segt men häxerierna går inte av för hackor!

Nu när hon bytt skepnad kanske du ändå vill att hon ska rida dig?

Är gräset grönt? Är himmelen blå???

Dags för ryskt fylleri. Pre-YouTube.

Fylleslag!

Jodå, det är sannerligen en vacker kyrka.

Aj fan...

Natalya gör den bästa David Bowie-pantomimen vi sett hittills.

Han dömer dig.

Holy crap - kist-surfing! Cue Dick Dale.

Så dömande!

Den känslan kan vi sympatisera med.

Efter ett par häxnätter har han förvandlats till en dancing fool.

Dohh-ggies.

Dohh-ggie!

Han ser ner på dig!!!

Nu jävlar är det "Repulsion" igen.

💗

Ghidora?

Tafsa inte!

Dohh-ggie.

Fanstyg!

Skadeglädje.

Total fasa!

T o m skelettet skakar tänder.

Nu jävlar i helvetet!!!

Skåda Viy! Kroppsaktivistdemonen.

Nämen fy...

Trailer

Hela våfflan.

Författaren till originalverket: Nikolaj Gogol. Notera den otroliga likheten till den nutida författaren Andrev Walden.

*Nej, vi menar inte Joe Sherlock.