Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
En luffare (Royce Hobson) som övernattat i en övergiven gammal anstalt väcks abrupt av en döende man som tycks ha blivit offer för någon slags blodig rit. Han är visst inte den enda och luffaren blir snart varse att det är ett ondskefullt väsen som plockat dem en efter en. Av någon outgrundlig anledning får han fortsätta leva.
Jo, det ska vara så...
Efter en hyfsat stilig titelsekvens droppas man in i handlingen och det blir omedelbart plågsamt uppenbart att detta kommer bli en skitfilm. Vi bjuds nämligen på gränslöst uselt överspel från de inte allt för talangfulla skådisarna. Detta fick oss att tro att detta kanske var någon slags stapplande skolfilm men klåparna bakom detta har ju gjort en hel del film. Ja ja, alla kan ju inte vara Stanley Kubrick...
Hur man spelar över utan ord.
Att man har den dåliga smaken att försöka sig på komedi är tydligen något som kännetecknar Darkstone Entertainment, som klåparbolaget heter, och det smutsar av sig även på denna film då även om den inte är en komedi har en buskisspelande Hobson i huvudrollen. Som ansvarig regissör borde ju John Johnson ha örfilat upp sin leading man men det är ju ganska uppenbart att Johnson själv är lika usel i sin roll som aktörerna han regisserar. Det mesta är väldigt amatörmässigt och då tyvärr inte på något charmigt vis.
Han tycks inte palla yppiga mogna damer.
Det enda som räddar (nåja...) denna film är förekomsten av tuttar. Sättet dessa appliceras är också klassiskt sleazigt. Som när man ska skylta med Monique Duprees massiva barm och har klätt upp henne i en liten genomskinlig porrklänning under förevändningen att hon ska göra sin pojkvän (som inte är med i filmen!) glad.
BETYG: 1(+)/7 Ja, ni vet varför det trots allt blev ett plus på den ettan...
Tjolahoppsan hejsan vad meta att bära en T-shirt med bolagsloggan på i filmen!
Om ni tror att Brandy Masons lilla negligé kommer att fastna i något och ryckas upp kan ni klappa er själva på axeln.
Om man är ett ondskefullt andeväsen av amerikansk ursprungsbefolkningshärkomst är det logiskt att man tar på sig en venetiansk halloween-mask.
T o m blodet är helt kasst i denna film. Tur att Brandy till viss mån distraherar tittaren med sina behag.
Monique Dupree har klätt upp sig för en pojkvän utanför diegesen.
En japansk expedition åker till Nya Guinea för att hitta en jätteopal en japansk soldat gömde där under kriget. Trots infödingarnas vädjanden om att låta den vara då det vilar en förbannelse över platsen den ligger gömd beger sig expeditionen iväg till grottan den finns i och hämtar den. Saker börjar direkt gå snett då en av medlemmarna inte har ärliga avsikter och själva opalen visar sig vara något helt annat.
"Bränn ner skiten!" som Peter Wahlbeck skulle ha sagt.
Inte mycket monster i den resumén här ovan men Gamera är direkt tillbaka då rymdskeppet han skickades upp i rymden med i förra filmen kolliderar med en meteorit, vilket bara gör monstersköldpaddan ännu starkare, och skickar honom tillbaka till jorden. Efter att ha trashat en damm försvinner Gamera och dyker inte upp förrän en bit efter halva filmen gått. Fokus skiftas till de mänskliga karaktärerna och Barugons uppdykande. Till allas oändliga glädje dyker ingen odräglig ungjävel upp i handlingen och den urkorkade storyn flyter på rätt bra med stundtals löjligt skådespeleri, dock ej med den äckliga ambitionen att vara komiskt. Puh!
Lite japansk exotism. "Kan Toho köra blackface så kan vi!"
Barugon är en rätt skön lirare med en slags kameleonttunga som förutom att den boxar sönder byggnader till höger och vänster även fungerar som iskanon. Hans tunga artilleri är en dödsregnbåge som förstör det mesta is in väg. Inte ett RFSL-öga är torrt! Att Barugons stora svaghet är vatten ter sig ytterst märkligt då hans ägg kläcks på en båt och han på nolltid växer sig till fullvuxen storlek i havsvattnet. Filmen är full med sådana här stenkorkade luckor men vem bryr sig?
Är det kod för homofobiska åsikter?
Vad man däremot kan bry sig om är den stundtals usla klippningen och tempot. Detta blir som tydligast när Barugon och Gamera möts för första gången och det blir en alldeles för lång standoff innan de behagar sätta igång sin fajt.
BETYG: 3(+)/7 Bristen på barn gör att den här Gamera-våfflan förmodligen är den bästa i serien. Vi får givetvis anledning att återkomma till det vartefter.
De dödliga skorpionerna är tydligen så lätta på fötterna att man inte alls märker när de kryper på en.
"Opalen" döljer en hemlighet.
Högklassig acting här. Man ska tydligen agera som Rainman när man ska försöka komma ihåg nåt.
Här följer en intressant studie i humörsvängningar.
Tyvärr ytterst beklagliga nyheter...
Den totala chocken när man får veta att ens bror har avlidit.
Sekunden senare när han ivrigt förhör sig om opalen.
Plötsligt dyker Barugon upp!
Se där. De har byggt ett torn till Kobe Bryants ära i form av en pokal!
Men den onde Barugon är givetvis Celtics-fan så han smashar tornet med sin potenta tunga.
Den falliska tungan dubblerar även som iskanon...
...som bl a kan göra tank-glass.
Så det var här Ronnie James Dio fick inspiration till "Rainbow in the Dark"?
Say it loud, Barugon, you're gay and you're proud!
Här får ni vänta nån dryg minut innan monstren bestämmer sig för att slutligen ge sig på varandra.
Barugon skjuter ut sin köttlans och sprutar ner Gamera...
...som får ett rejält "frosted face".
Barugon blöder ymnigt så det blir ett rejält purple rain.
Keisuke har skadat sig i ett slagsmål...
...varpå Karen kastar sig på såret och börjar suga! WTF!?
Ser rätt skönt ut.
Och sen det klassiska post-sug-fejset. Najs! Ärligt talat, är något bortklippt här? Är hon vampyr eller har motståndaren kastat en giftskorpion på Keisuke??? 😏
Barugon ser lite goofy ut. 😊
Specialeffekter som heter duga!
Girighetens pris: Att dö inlindad i en gigantisk vårttunga.
Hemkokt trailer, vilket är supertydligt med den svinlama dussin-trailer-musiken.
Låt oss därför köra en äkta trailer, komplett med dåliga klipp. 😊
Barugons entré i rullen.
"Look out!" Här har ni Dios tidstypiska dork-får-på-näsan-av-metalband-video till "Rainbow in the Dark".
Vem fan visste att Ian Gillan även spelade trumpet?
Den desillusionerade musikern Jimmy (James Darren) försöker hitta sig själv igen på en strand när plötsligt ett lik av en kvinna sköljs iland. Han känner igen henne som Wanda Reed (Maria Rohm) som han blev betuttad i häromkvällen. Jimmy lämnar Europa bakom sig för att starta på ny kula och beger sig till Rio. Plötsligt när han står och spelar på en nattklubb kliver en kvinna som ser exakt ut som Wanda in och snart börjar jetsetarna som bragde henne om livet att trilla av pinn.
Se där! Klasse Kinky, som Franco aldrig hade några problem med.
Självklart ger vi oss direkt på Francos så kallade mästerverk nu när vi precis innan såg Venus in Furs (1969). Den här våfflan skulle ju vara så mycket bättre än den vi såg precis innan, men även om vi är Franco-filer hade vi våra tvivel då trots att vi älskar Onkel Jess så kan vi glatt erkänna att hans våfflor pendlar kraftigt mellan högt och lågt. Dessutom kan en del lågvattenmärken vara enormt underhållande medan de seriösare kan vara riktigt astråkiga. Vi var väl lite rädda att denna film skulle vara åt det senare hållet.
Den där trombonisten ser bekant ut...
Vi var väl inte helt ute och cyklade... Filmen är rätt cool i sitt dimmiga drömtillstånd och den är rena rama jazzporren, vilket inte är så konstigt då Franco var en jazzentusiast. Titeln är dock ganska missledande då Franco skrev historian utifrån ett samtal han hade haft med jazzlegenden Chet Baker, om det drömtillstånd man kan hamna i som musiker, förlorad i sitt värv. Självklart kommer då finansiärasen in och ska dra upp nya riktlinjer för att pengar ska tjänas. Inte nog med det. Franco var ju en ganska frisinnad herre som låg ett par steg före samtiden och tanken var att huvudkaraktären skulle vara svart och ha ett förhållande med en vit kvinna. Icke sa rasistsexist-Niclas! "Marknaden" var minsann inte mogen för att se en svart man ligga med en vit kvinna. Tvärtom gick tydligen bättre. För att ändå vara lite "edgy" ville man casha in på Sacher-Masochs "Venus in Furs"-bok så även om den här rullen inte är en adaption på boken slängde Franco in lite pälsscener och lite kinky rollspelande, framför allt med sköningen Klaus Kinski, som här spelar den turkisk playboyen Ahmed. 😀
Efter en rejäl upprappning med piska får Wanda smaka på lite swinging #metoo.
Coola sekvenser och en jazzspelande Manfred Mann till trots så blir det rätt segt efter ett tag och Rohm har långt ifrån samma dragningskraft som den underbara Laura Antonelli från filmen ovan. Det hade nog varit mycket coolare om en annan Franco-musa - Soledad Miranda - hade spelat Wanda. Hon hade verkligen dragningskraften och mystiken som denna karaktär kräver. Rohm har varit mycket bättre i andra roller än denna.
BETYG: 3(-)/7 Cool men blir tyvärr seg i längden. Skön twist knyter dock ihop säcken fint.
Manfred Mann må vara en popikon men fick snabbt Francos respekt när han gnolade på Thelonius Monk-rökare mellan tagningarna. Sen har han ju faktiskt ett schyst jazzskägg också!
Varför inte lite groteska målningar?
Eftersom Franco redan samlat på sig en massa karnevalsbilder från Rio* passade han på att slänga in några här.
Venus in furs and peruk.
I ett sexistiskt och rasistiskt 60-tal fick det passera om mannen var vit och kvinnan svart - ej tvärtom.
James kunde faktiskt lira trumpet, vilket förklarar varför han inte ser ut som en mupp med fingersättningen. Hmm...den där pianisten ser mäkta bekant ut.
Paul Muller i en lättsinnig liten roll.
Venus, snart inte, in furs och annan peruk.
Den fotografiska blicken.
Kvalité ska det vara!
Självskadande rödfärgskladdarbeteende.
Även Maria Rohm skulle lägga på sig några klädsamma kilon vartefter.
Han är...turk! 😅
Ser dina drömsekvenser ut så här?
Trailer
Franco lattjar med en freeze flah mob på inspelningen.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
