What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 31 januari 2019

HALLOWEEN (2018) USA, 106 minuter. Regi: David Gordon Green.



Pysselmästaren är tillbaka!

Michael Myers är kungen i detta schackspel med mentalsjuka.

Michael Myers (James Jude Courtney) har suttit inspärrad i decennier och Dr. Sartain (Haluk Bilginer) har försökt penetrera hans sinne. Michael har under alla år dock aldrig yppat ett ord. Till slut beslutas det att man ska flytta honom till en annan anstalt då det är meningslöst att försöka studera honom. Samtidigt har hans gamla offer Laurie Strode (Jamie Lee Curtis) barrikaderat sig i sitt hem som närmast kan liknas vid ett fort, då hon är övertygad om - och t o m önskar - att en slutgiltig konfrontation med Michael ska ske. Kvällen för Michaels transport kommer och den råkar vara på allhelgonaaftonen...

Token asshole-reporter försöker få respons av Michael.

Det kändes lite läskigt att slänga på ytterligare en ny "Halloween"-film med otäcka minnen av "Halloween H2O" i bakhuvudet. Franchiset har verkligen störtdykt och blivit fullkomligt ointressant. Till skillnad från de flesta andra hatar vi dock inte Rob Zombies tolkning av Michael Myers glada värld. Föreställ er då vilken positiv överraskning denna rulle var för oss!

Det är bara resten av dårarna som får spel.

Jepp, det känns verkligen som om man plockat upp spåret från John Carpenters originalfilm med skön stämning och en brutal Michael Myers. Det är lite roligt att Dr. Sartains röst påminner en hel del om kollegan Loomis stämma, särskilt som han introduceras som en röst utanför bild. Laurie Strode har blivit en totalt badass prepper som självklart framstår som en paranoid blådåre, vilket i sin tur skapat en spänd familjerelation, i synnerhet till dottern som uppfostrats i denna paranoida tillvaro men nu försöker leva ett vanligt äppelkäckt liv.

Och doggie!

I en film som denna måste självfallet ett gäng tonåringar få smaka på Michaels mordlust. Det hör ju till liksom, men tyvärr är det filmens svaga sida då dessa offer är helt ointressanta karaktärer. Michael själv är ju en fröjd att se och vi studsar och jublar i den nersuttna soffan när han fånigt står i en buske och glor eller pysslar med liken han radar upp. Det finns INGEN som kan pyssla till det med ett färskt lik som vår älskade Michael!😍

Rainmans bortglömda kusin får tuppjuck.

Nämnde Carpenter håller sig på sin kant och låter den nya generationen få fritt spelrum så han har bara den symboliska rollen som exekutiv producent. Han bidrar däremot med musiken, tillsammans med sonen Cody och gudsonen Daniel A. Davies. Givetvis är det klassiska underbara ledmotivet tillbaka och det är inga större utsvävningar i soundtracket utan bara en smakfull uppgradering.

Jamie Lee Curtis vill ha pröjs för sin badass:ighet.

Vi är väldigt glada över att för en gångs skull bli riktigt positivt överraskade av en hajpad film. Äntligen får man lite rättvis representation av de gamla karaktärerna.

BETYG: 5(+)/7 De gamla antagonisterna Michael och Laurie är tillbaka med besked och inga är gladare än vi för det.

Det är ett släktdrag att stå och stirra utanför klassrum.

Mormor har dock gått totalt Rambo.

Att vara en lush går inte alls stick i stäv med att vara badass.

"Vänta, bara ett slurk till!"

Titta, en farbror i vitt står och glor.

Nog för att man kan börja dregla när man somnar men är inte det här lite väl?

Kungen kröner sig själv.

Kanske inte den bästa kniven han haft men den får duga.

Ser ut att funka finfint.

LOL!💗💗💗

"Spegel spegel på väggen där. Säg mig vem som störste pysslaren är."

Pyssel!

Stirrande!

Giallo-Mike.

Knep å knåp!!!

Mormor badass:ar sig igen.

Trailer

Lite promo-intervjuer.



söndag 27 januari 2019

AFTER AUSCHWITZ (2017) Polen/USA, 82 minuter. Regi: Jon Kean.



Att nästan bokstavligt resa sig ur askan

En karta över det politiska landskapet idag?

Sex kvinnor berättar om sina livsöden efter befrielsen från det ökända dödslägret Auschwitz.

Inte riktigt samma glädjeyra som när amerikanerna tågade in i Paris.

Vi avslutar vår lilla KZ-festival här på Udda Film med en dokumentär. Det råkar dessutom vara minnesdagen för förintelsen, något vi inte alls hade i åtanke när vi drog igång festivalen, så det känns som en adekvat final.


Dokumentärens angreppssätt är intressant då det generellt inte snackas supermycket om förintelseöverlevares vardag efter mardrömmen. Berättarformen är dock väldigt traditionell med intervjuer varvade med stillbilder och arkivklipp. Det finns förstås massor att grotta ner sig i gällande den kaosartade tiden direkt efter världskrigets slut men man blåser igenom det ganska snabbt på ett okej sätt och fokuserar mer på de enskilda kvinnornas berättelser. Det blir inte så mycket brottande med gamla demoner för damerna som man kanske skulle kunna föreställa sig utan mer ett försök att anpassa sig till ett helt nytt liv, att ta igen förlorad tid och försöka skapa en ny tillhörighet då det mesta av det gamla gått förlorat.


En anledning till att kvinnorna främst fokuserade på att smälta in var oviljan från omgivningen att tala om deras upplevelser. Alla sex damerna flyttade till USA och där möttes de av en attityd att man ska gå vidare i livet. Det kan man ju förstå och sympatisera med till viss del men som oftast handlade det även om en oförmåga att förstå eller vilja hantera den hemska informationen. Först när underhållningsbranschen i form av TV-serien "Holocaust" satte ljus på förintelsen började folk bli mer mottagliga för att höra om hemskheterna.

BETYG: 4(-)/7 Gripande på sina ställen men i övrigt en ganska standarddokumentär.

En något arrangerad situation när en befriad fånge får mat.

SS-svinen sätts i arbete med att massbegrava de tusentals lik som lämnats liggande i Bergen-Belsen.









"Hörde jag en skål?" Jänkare och ryssar en kort tid innan de blev dödsfiender.

På den gamla goda tiden var detta USA:s officiella ståndpunkt. Nu vill orangea clowner sätta upp murar istället.

Välkommen till US and A!

Ingen av de sex kvinnorna trivdes med den stressiga östkustmiljön...

...utan samtliga flyttade till soliga Kalifornien.

Linda Sherman ställde sig högst tveksam till att hennes son skulle gå med i scouterna.

Pojkar i små bruna uniformer tilltalade henne inte alls.

Undra varför..?😏

"They look like little nazis!" Linda droppar micken.

Med vår sekulariserade bakgrund kan vi inte låta bli att tycka att utsmyckningen i detta klassrum är riktigt creepy.

Damerna ser uppgivet och förfärat på hur historien upprepar sig gång på gång.

Det nämns inte i filmen men här sitter Erika Jacoby på ruinerna av Krematorium II i Auschwitz Birkenau. Bilden är rätt gammal och idag får man inte beträda ruinerna på detta vis.

Steven Spielberg är mycket uppskattad av överlevarna för att han startade Shoa Foundation som tagit tusentals vittnesmål från överlevare.

Renee Firestone på besök hos Dumbya i Vita Huset.

Trailer



fredag 25 januari 2019

SON OF SAUL (2015) Ungern, 107 minuter. Regi: László Nemes.



Livet i dödsfabriken

Kameran klistrar sig direkt fast vid Sauls fejs och tvingar oss med på hans resa.

Saul Ausländer (Géza Röhrig) är en av tusentals ungerska judar som hamnat i Auschwitz Birkenaus utrotningsläger. Det som skiljer honom från merparten av landsmännen är att han fått en chans att överleva lite längre genom att han fått jobb i ett Sonderkommando vars uppgift är att ta hand om nyanlända fångar - från ankomst till aska. En dag vid tömningen av gaskammaren upptäcker han en pojke som han säger är hans son. Han gör nu allt för att pojken inte ska kremeras utan få en ordentlig judisk begravning. En minst sagt livsfarlig mission.

Vi tar bokstavlig rygg på honom.

KZ-festivalen rullar vidare här på Udda Film med en uppmärksammad ungersk långfilmsdebut. Vi kan förstå varför då vi genast sugs in i handlingen i och med det intressanta subjektiva tillvägagångssättet man valt att filma på. En kamera med ett 40mm-objektiv på hakar hela tiden på vår huvudkaraktär, lite som i Utøya 22 juli (2018) , fast den här var förstås före och regissören har dessutom valt att använda sig av en bildbeskärning på 1.37:1 (Typ 4:3) för att ytterligare kapsla in oss i Sauls eländiga värld.

Son of a Saul?

Vi är dessutom så långt borta man kan komma från all äcklig melodrama vi fick en liten skopa av i Sobibor (2018). Tillvaron blir istället väldigt pragmatisk. Hur löser man olika situationer när varje snedsteg kan innebära en plötslig död? Krass överlevnad samtidigt som man bygger luftslott för att ge det eländiga livet en mening. -SPOILER ALERT- Grejen är ju att man snabbt listar ut att pojken Saul vill begrava inte är hans son utan en livlina i form av en påhittad mission. Så länge Saul ägnar sig åt detta omöjliga uppdrag finns en mening med att överleva. Det är rörande och förståeligt om än absurt och osannolikt.

Nej, vi gissar att det föraktfulla personliga pronomenet beror på översättningsmiss och inte någon slags dehumanisering.

Tyvärr, måste vi säga, förstördes mycket av filmupplevelsen av den usla textningen som inte alls hängde med alla de olika språk som talades. Vi märkte med vår knackiga skoltyska att just den tyska dialogen inte alls stämde överens med det vi läste i texten. Det blev m a o oerhört ansträngande att försöka lista ut vad som sades och dechiffrera den crappiga texten. Man blir efter ett tag rätt trött i huvudet av att försöka tolka samtidigt som man försöker ta in vad som händer så vi var lite slaka mot filmens slut. Synd.

BETYG: 4/7 Trots att upplevelsen drogs ner ordentligt av horribel textning tyckte vi ändå att kan vara en potentiell höjdare.

Inget inlindande snack här inte.

Ja, en gas räcker i gaskammaren...💨😖

Genom Sauls perspektiv får vi en glimt av likbål som genomfördes...

...och smygfotograferingen av dessa vars resultat överlevde kriget.*

Nåja...

Nazistisk arrogans och överlägsenhet.

Nazistiskt hån och spex.

Ännu en glödhet dag i krematoriet.

Kaos och likbål by night.

Den uttryckslöse har hittat hem.**

Trailer

Saul försöker rädda pojkens kropp.

Öppningsscenen.

*Det är alltså ingen rekonstruktion av fotograferingstillfället utan bara en referens till att det faktiskt skett.
**Nä, ni tror väl ändå inte att vi menar själva Auschwitz?

UPDATE: Typiskt... Vi såg nu att den här våfflan har dykt upp på SVT Play och där lär man få en mycket bättre undertextningsupplevelse så vi rekommenderar att ni passar på och får en bättre version än vad vi hade. KOLLA HÄR