Udda film

fredag 15 maj 2026

CRIMINALLY INSANE (1975) USA, 62 minuter. Regi: Nick Millard.

Ethel är hangry!

Är det Meatloaf som hamnat på hispan?

Efter intensiv elchockterapi släpps Ethel (Priscilla Alden) ut från mentalsjukhuset, även om hennes läkare (Cliff McDonald) är högst tveksam till en så tidig frigång. Ethel anförtros i mormoderns (Jane Lambert) vård men den arma tanten anar inte konsekvenserna av att komma emellan Ethel och ett ordentligt mål mat...

Mmmm...bacon! Hon kanske inte är så tokig ändå?

Mer sunkig americana här på Udda Film och även denna rulle fiskas upp från det djupaste av djup i vår filmbrunn. Den här lågbudgetklassikern förtjänade kanske emellertid att ligga där och jäsa i decennier...

Hm, undra om Anton LaVey bor i närheten?

Vi har ju avhandlat ett par Millard-våfflor* här på Udda Film och de har ändå haft en sunkig charm så hur skulle då det tidigare och mer kända spektaklet hålla? Nja sisådär. Det händer inte speciellt mycket under denna dryga timme förutom att Ethel dödar allt som kommer i hennes väg och då självklart på ett otroligt billigt och lökigt vis med tonvis av skrikrött (i fel nyans) blod. Ja, "gore"-effekterna är härligt usla och själv morden är skrattretande då alla hugg och slag utdelas med stor tillförsikt. "Förmultnande" lik illustreras med att lite gröna geggslamsor klistrats fast på strategiska ställen. 🙂

Ethels horsyrra är inte överdrivet bekymrad.

Men annars finns det inte så mycket att garva åt. Det är bara stendumt alltihop. Men -SPOILER ALERT- slutscenen lockade i alla fall till garv i Udda Film-soffan då Ethel, efter att under hela filmen haft fasliga problem med att bli av med alla lik, till slut hittas av polisen i sitt hus där hon sitter och gnager på döingarna. LOL.

BETYG: 2(+)/7 Lite småkul här och där men på det stora hela ganska så "Jaha?"-igt.

Istället släpar hon hem USA:s alkoholiserade svar på Jarl Borssén.

Fimpgrogg eller fimpbärs...

...vi har alla varit där.

Horsyrrans pimp-pojkvän försöker charma till det.

Lyckas hans gulliga pillow talk?

Självklart! 😄

Han är...blodig.

Horsyrran får sig en rejäl hurril i fejk-slowmotion som faktiskt rivaliserar Jesús Francos mästerliga dito.

Vad är det för vitt pulver???

Aha, OK.

Han blöder...ymnigt.

Världens slöaste köttyxa slår till igen!

Alla "bra" filmer från San Fransisco har Palace of Fine Arts Theatre med som backdrop.**

Trailer

Hela våfflan.

*Satan's Black Wedding (1976) och Gunblast (1986)

**Några exempel: Replica (2005) och The Room (2003) (Ja ja, ni ser det inte recensionsbilderna men tro oss, landmärket är med!)

söndag 10 maj 2026

YOG: MONSTER FROM SPACE (1970) Japan, 84 minuter. Regi: Ishirô Honda.

The O.G. Squid Game!

Rymdglittret tar över farkosten.

En obemannad rymdfarkost skjuts upp för att utforska Jupiter men denna tas över av en utomjordisk livsform och kraschar i Stilla Havet. Alldeles i närheten finns ön Selgio som är redo att exploateras. Öborna vittnar om monster som härjar där men det hindrar inte en japansk expedition att åka dit. Alla expeditionsmedlemmar har sina individuella agendor men de förenas snart i kampen för överlevnad när monstren löper amok.

RFSL godkänner bordningen av farkosten.

Udda Film hyser ju en vurm för japanska gummimonster så här grävde vi fram en gammal "Den ska vi se senare"-våffla som vi suttit på i decennier utan att kolla in. Honda var ju kaiju-filmens kung och han gjorde inte bara Godzilla-rullar utan även sådana här avstickare.

Gezoras offer ser lite stel ut.

Den här filmen har inget nytt att komma med (förutom monstren). Samma slags ointressanta kliché-karaktärer som i alla sådana här rullar samt exotism med öborna, en skummis med oärliga intentioner och en hjälplös brud. Det livas genast upp när första monstret Gezora dyker upp, en gigantisk bläckfisk som inte drar sig för att lämna det böljande havet och ta en tentakelpromenad på ön för att trasha några byhyddor. Lökigt och härligt! De andra monstren Ganime och Kameba är som lama versioner av Godzilla-bekantingarna Ebirah och Anguirus och de lyckas inte med alltför mycket.

EJ monster.

-SPOILER ALERT- De sistnämnda monstren bjuder i alla fall på en "episk" fajt då de bokstavligen blivit bat shit crazy! Ja, det visar sig att fladdermöss är botemedlet för utomjordiskt skapade jättemonster då ultraljudet läderlapparna skapar har en ytterst negativ effekt på allt utomjordiskt. Av en händelse råkar även en vulkan få utbrott så monstren har något att avliva sig själva i. 😁

Gezora låtsas att han är en landkrabba.

PS. Namnet Yog nämns aldrig i filmen... Filmens alternativa titel är "Space Amoeba" men inte heller något som ens påminner om en amöba dyker upp. Rymdmonstret är istället ett moln av Tingeling-glitter. DS.

BETYG: 3(+)/7 Standard-kaiju-klichéfest med skön exotisk miljö och ett skönt octomonster.

Det förekommer flukt.

Gezora i mäktigt hitlerperspektiv.

Tentakeln ser så levande ut.

All hail the mighty Gezora!

HAIL!

Ånej! Gezora har fått syfilis...

Apropå landkrabba...Ebirah..?

Rymdglittret har förvandlat honom till Japans Liberace.

Kan Dracula och hans vänner rädda dagen?

"Huh?!"

Bat shit crazy!

Kameba blir lite rapey-rapey.

I denna amerikanska trailer har tydligen den utomjordiska livsformen fått en röst...

fredag 8 maj 2026

ONIRICA (2019) Italien, 95 minuter. Regi: Luca Canale Brucculeri.

Fan-boi:eri räcker ej

Bekant figur.

En seriemördare härjar i Turin och verkar vara uppenbart inspirerad av morden i Dario Argentos filmer så utredaren Gianna Nicolodi (Camilla Nigro) kallar in författaren Michael Tobias (Fabio Rossini) som råkar vara expert på skräckmästarens filmer. Tillsammans försöker de hitta mördaren samtidigt som den senare verkar vilja sätta dit Michael för morden.

Bara polisfotografen som inte vill kontaminera brottsplatsen tydligen.

Vi hoppar ner från vår piedestal här på Udda Film och erkänner att vi inte är ofelbara. Vi hade nämligen alltför höga förhoppningar på denna film. Främst beroende på att vår utrikeskorrespondent var så exalterad över att filmen skulle röra sig på gamla Argento-inspelningsplatser. Platser han själv besökt och rapporterat om i en annan blogg.*

Piazza CLN.

Filmen öppnar lovande med fina kvällsvyer över Piazza CLN som vi så väl känner igen från Argentos "Deep Red". Det bjuckas även på en rätt snygg kameraåkning när vi glider till den första mordplatsen. Sedan börjar förhoppningarna så sakteliga krackelera. Skådespeleriet och manus lämnar nämligen mer att önska. Särskilt Nigros agerande är undermåligt.

Mardrömmar med giallo-ljus.

Det slängs in en del lökiga drömscener och då i synnerhet den när Michael är hypnotiserad och dansar omkring med lätt corpsepaint i en 90-gradersvinklad sekvens i svartvitt på Turins gator. 😐 För att vara en Argento-hyllning är morden riktigt lama. De känns faktiskt lite ofullständiga i sammanhanget. En del brutala idéer men inte väl genomförda. Ska man leka Argento ska man vältra sig i och dröja sig kvar i våldet! Dessvärre är också avsaknaden av nakenhet total (sånär som på lite mogen mansröv). Det räcker inte med att hinta om sex och visa påklätt duschande.

Wikipedia är polisens bästa vän.

Även om referenserna duggade tätt till mästarens filmer var vi ganska besvikna på de få inspelningsplatser som faktiskt dök upp. Som sagt, vår korre har ju själv varit på plats i Turin och sniffat reda på de mest obskyra platserna. Några klassiska locations dök i varje fall upp.

BETYG: 3(-)/7 Man bör vara Argento-fan för att få något ut av denna rulle för den är inte jättebra på egna ben.