CRYPT OF DARK SECRETS (1976) USA, 71 minuter. Regi: Jack Weis.

Den mörka hemligheten är att det inte finns nån krypta!

Damballa låtsas att hon eldar upp en gitarr på Monterey-festivalen.

Elitsoldaten Ted Watkins (Ronald Tanet) beslutar sig för att dra sig undan allmänheten efter sin tjänstgöring och flyttar till en avlägsen ö i Louisianas träsk. När lokala skummisar får nys om att han har en hel del pengar hemma beslutar de sig för att råna Ted. Vad de inte vet är att på ön finns den andliga väktaren Damballa (Maureen Ridley) som följer skeendet på nära håll och hon har en plan för alla inblandade.

Här leviterar hon över ett magiskt luffarschack.

Ytterligare en skum lågbudgetvåffla, den här gången från amerikanska södern, har grävts fram av era cineastiska tjänare på Udda Film. Här är det inte rå och grynig 16mm inte utan ett sprakande vackert färgspektakel. Det hindrar förstås inte våfflan från att vara idiotisk.

Damballa letar efter....Herr-Balla!

Vinkeln här är exotism med någon slags uppdiktad aztec-mytologi kryddad med lite voodoo. Damballa är en slags ledsagare mellan de levande och dödas riken men hennes främsta kännetecken är att hon gillar att dansa rituell nakendans. 🙂 Faktum är att när Weis märkte hur hämningslös Ridley var framför kameran  så skrev han snabbt till några extra nakenscener i manus. Så jobbar en bra regissör! 😃

Exotiskt så det förslår i New Orleans träskmarker (inspelat där).

Fast...bra regissör... Nåja. Han lyckas inte klämma ut speciellt bra prestationer ur de usla skådespelarna. Det är en hel del rigor mortis-skådespeleri i den här rullen. Men hur kan någon orka bry sig när det är ett sådant vrålkorkat manus? Halva teamet var nog bara med för att de ville ligga med fröken Ridley. Ja, enligt uppgift kåtade hon upp en och annan i sällskapet med sitt avslappnade förhållande till nakenhet.

Apropå exotisk så ser vår hjälte ut att dansa på exotiska klubbar för män.

Lyckligtvis är den här filmen ganska kort för den är verkligen urbota dum och trots längden är det en hel del utfyllnad med (icke-nakna) dansscener och slutet som är ett par klipp för långt. Man förväntar sig verkligen att eftertexterna ska dyka upp när kameran glider mot träskets trädtoppar men istället läggs ett par fullkomligt överflödiga klipp till. Ja en hel jävla minut till spacklas på. LOL.

BETYG: 3(-)/7 Skitdum film men väldigt fin miljö med det exotiska träsket presenterat i vacker färg och en del onödig nakenhet. 😊

Måste vara viktiga saker på skrivbordet vid väggen - eftersom fokus ligger där.

Skummisarna smider nöjt sina planer.

Tydligen kan Damballa väcka de döda till liv genom att gnida sin vagina mot deras bål.

Mycket voodoo-dans på Udda Film på sistone.

Mmm...din POV när du gränslar denna skönhet på morgonkvisten.

Blodspengar!!!

Voodoohäxa med självklar docka samt naturligt grått hår.

Nakendans på oförklarad sarkofag. Måste vara en av dessa hastigt inslängda nakenscener Weis så skickligt knåpade ihop. 😋

LOL! Vem är döingen och varför gnider Damballa sin vagina på hans sarkofag. Svaret är: Skitsamma! 😅

Hon ser ju helt livlös ut stackaren.

TV-spot.

Hela våfflan i klippt version.

AXE (1977) USA, 68 minuter. Regi: Frederick R. Friedel.

Heminvasionens baksidor

Schyst logga... 🙂

Tre gangsters flyr från rättvisan och i sin jakt på ett gömställe lämnar de ett spår av sadistisk förödelse efter sig. Ute på vischan hittar de vad som tycks vara det ideala gömstället. Ett stort hus endast bebott av en flicka (Leslie Lee) och hennes paralyserade farfar (Douglas Powers).

De väntar på en bög de ska lära en läxa. Lomax i bakgrunden försöker komma i rätt stämning.

Det verkar ha blivit något av en trend här på sistone på Udda Film med dessa billiga amerikanska filmer från 70-talet. Här har vi nämligen en riktig grindhouse-klassiker, även känd som "Lisa, Lisa" eller "California Axe Massacre". Vi var smått övertygade om att vi redan hade sett den men ack så vi bedrog oss.

Grov homofobi!

Som brukligt i dessa filmer är budgeten minimal och regissören, tillika mannen som spelade den känslige gangstern Billy, fick använda sig av oanvända rester från gamla filmrullar. M a o var det inte tal om några omtagningar, vilket gör sig påmint i vissa scener där man missat fokusen med kameran.

Gay-offrets partner blir också fobisk.

Det är ändå en hyfsat cool rulle och trots att det är minimalt med gore och ingen nakenhet alls lyckas man ändå illustrera brutalitet och samvetslöshet på ett bra sätt. Med dagens mått mätt är det en ganska långsam film men på sina ställen hjälper det med att bygga upp mystiken kring Lisa (som flickan i huset heter). -SPOILER ALERT- Det kanske kan upplevas frustrerande att man aldrig får någon förklaring till Lisas och farfaderns bakgrund. Någonting fruktansvärt har uppenbarligen hänt. Kanske har Lisa massakrerat hela familjen förutom farfar? Men eftersom den senare är paralyserad och stum kan han varken säga eller göra något. Den starkaste känsloyttringen Lisa bjuder på är när hon är nära att ta sitt liv inne i badrummet. Hon blir dock avbruten av en ovetande Billy. Hon verkar dock föga främmande för att använda grovt våld och tycks inte känna något alls efter dåden.

BETYG: 3/7 Oväntat schyst för att vara en långsam gammal lågbudgetvåffla.

Ånej! Högg de huvudet av honom?!?

Ett stackars kassbiträde blir föremål för Steeles sadism.

En klassiker.

Men flickan ruinerar Steeles Wilhelm Tell-lek.

En placerad produkt får betala priset - i ofokus därtill!

Coola uslingar (med mer produktplacering).

Vadå "olycksbådande" med en blodig yxa i förgrunden???

Farfars krigsveteranstatus är obestridbar med den tusenmilablicken.

När man sett filmen undrar man vem fan det här var.

Nä, det är ingen giallo.

Lomax har en tendens att göra en fjollig fingerpullrörelse med sin hand när han blir sexuellt upphetsad.

Snabbaste sättet att avliva någon? Rakblad mot nacke!

"You're tearing me apart Lisa!"

LOL! Allt som är kvar.

Korkade busar att stanna till här. Det kan ju vem som helst se att detta hus är olycksbådande.

Trailer med överdramatisk voiceover. Featuring: Övergrepp, bögstryk och tusenmilablick!!!

Hela våfflan och nej, den är inte 80 minuter lång. Filmen börjar om igen efter eftertexterna.

ONE FOR THE ROAD (2020) USA, 21 minuter. Regi: Kyle Moody.

One for the bin

Är ofokuset en illustration över berusningsnivån?

Det är en ovanligt stormig kväll och en främling (Kyle Moody) stapplar in på en bar. Han vill ha hjälp eftersom hans fru och barn är fast ute i stormen. Problemet är bara att de sitter och väntar i bilen utanför spökstaden Salem's Lot och när lokalborna får veta det börjar de bete sig märkligt. Motvilligt bestämmer de sig för att hjälpa främlingen men faran som finns där ute är värre än spöken...

Vi byter väl vinkel då. Nähe, inget fokus där heller.

Då har ytterligare ett hemsnickrat filmprojekt landat i Udda Films knä och den här gången är det rednecks från Texas som fått för sig att de kan göra film. Kvalitén är uppenbar redan i förhandsklippen som så "professionellt" föregår filmen. Redan där skvallras det om brist på kompetens och humor. När sedan själva våfflan rullar igång är det sju resor värre. Ljudkvalitén tangerar James Nguyens* mästerverk med en blandning av pålagt ljud och direktinspelat dito. Vi har en voiceover som låter som den är inspelad i 37kbps. M a o knappt hörbar kvalité. Vidare tycker visst Moody att det är viktigare med många kameravinklar än att de är i fokus. Vi bjuckas på ett helt kollage med klipp som alla är helt i oskärpa under barscenen.

Kolla! Regissören är avsvimmad. Kan det förklara alla fel i filmen?

För att ha något att locka med blir det lite gore och tuttar men det är försvinnande lite av den varan. Ni kan säkert föreställa er kvalitén på tarmarna som dras ur "magen" på en korpulent redneck. Så tyvärr är det dialog som dominerar denna rulle vilket är högst olyckligt då nämnda ljudkvalité och redneck-dialekten gör att man uppfattar ca en tredjedel av den. Stephen King är säkert mäkta stolt över denna tolkning av han verk. Kanske skulle han vara lite vänligare inställd till Stanley Kubrick om han nedlät sig att titta på denna stinkare? 🙂

BETYG: 1/7 En film så dålig att man i eftertexterna uppmanar till att se om den och leta efter referenser eller spela drinklekar...

Pokerkväll hos rednecksen. En anonym snubbe i bakgrunden ville visst inte vara med.

Det finns drömprinsar även i Texas!

Vampyr!

Gore!

Ett ungt Marduk-fan (i låtsasregent).

Ungt Marduk-fan i oskärpa (bakom dataregenet).

Näherö! Det blir inget videoklipp denna gång.

*Ja ni vet, skaparen av Birdemic: Shock and Terror (2010) -franchiset och andra sköna rullar.

 

SATAN WAR (1979) USA, 64 minuter. Regi: Bart La Rue.

Home is where the Hell is

Det första som händer i det nya huset. Men det finns väl ingen anledning till oro?

Louise (Sally Schermerhorn) och Bill (Jimmy Drankovitch) är överlyckliga över att ha hittat ett eget hus och till ett sådant vrakpris dessutom. Men redan under själva inflyttningen börjar märkliga saker hända. En ondska störs av de nyinflyttade.

Satans bajskaffe!

Vi har grävt fram ännu en obskyr lågbudgetvåffla här på Udda Film och här tar det hus i helvete...eller kanske Helvete i hus?

Det luktar verkligen illa. 😃

Den här rullen kom samma år som "The Amityville Horror" eller "Huset som Gud Glömde" som den heter på svenska men vi vet inte vilken som kom först. Det är lite samma tema fast med en budgetskillnad på en förmögenhet. Den här våfflan är skjuten på grynig 16mm-film utan ljud så all dialog är pålagd i efterhand. Det är inte jättemycket av den varan ändå. Filmen domineras istället av William Euckers kusliga synth-soundtrack som faktiskt är riktigt effektfullt om än lite repetitivt. Poltergeist-effekterna är förstås billiga med krucifix som inverteras (gång på gång) och turkos gegga som rinner ut ur köksskåp och diskmaskin. Som en bonus kokar Satan (?) kaffe på bajs. Ni tror förstås vi skämtar men ur kaffekannan rinner en brun smet som tydligen luktar as. 🤣

LOL! Han har höga tankar om sin fru. Hon kanske är av tyskt ursprung? 😁

Det är en märklig rulle som mitt i all lökighet, lågbudget och idiotiskt resonerande av karaktärerna faktiskt har en smula kuslig atmosfär. Som sagt, soundtracket hjälper till men så är vi också suckers för övernaturliga krafter som vill folk illa. Intressant är att demonerna här antastar damen i huset precis som i den tre år senare mer kända "The Entity" där en demon våldför sig på Barbara Hershey. La Rue kanske inspirerades av samma bok om den påstått verkliga händelsen när en kvinna terroriserades av något ont väsen?

Eller inte.

Som ni märker såg vi den korta versionen utan de tillagda helt irrelevanta klippen som skulle dryga ut filmen till fullängd. Vi lär väl fiska fram den versionen också och kanske flika in en kommentar om den.

BETYG: 3(-)/7 Den har ändå något i sin lågbudgettafflighet. Den är korkad, lite segdragen, mörk (bokstavligt!) och billig men är ibland kul och ibland stämningsfull.

Blixtar som varar i flera sekunder är ett tecken på fanstyg.

Plötsligt börjar grön satansdeg välla fram överallt!!!

Ja, den luktar också as.

Vad gör man då? Jo självklart geggar man med den med bara händerna.

Om oförklarlig stinkande grön satansgeggamoja plötsligt rinner överallt i köket är väl lösningen att sätta sig på kökstrappan och ta en tagg?

Lite övernaturlig smet är väl inget farligt att ta i?

Snillen spekulerar.

Hur vågar du börja mansrationalisera kvinna?!

Men det kan inte ha varit ett spöke för de tror du ju inte på.

Men det verkar ju som om du gillar det gumman.

Fast kanske ändå inte...

Undertiden läser maken en tidning med självbelysning.

Hon förnimmer.

Han tror han är Max von Sydow.

Men det hindrar inte den här satansmunken.

Trailer

Bill Euckers olycksbådande musik.

EDIT: Dansparty!

Eftersom vi eggade oss själva att söka upp den långa versionen också dröjde det inte länge innan vi sniffade fram även den versionen. Det var ju verkligen inte mycket att se. Efter att själva filmen tar slut kommer, istället för eftertexter, en kvarts lång utdragen voodoodansscen i bästa mondo-stil. Vi undrade just, när vi såg korta versionen, vad det var för dansgrupp som omnämndes i förtexterna men som aldrig dök upp. Här har vi dem alltså. Allt som händer under denna kvart är att vi ser ett gäng "voodooutövare" dansa i mörkret samtidigt som La Rue då och då mondo-kommenterar skeendet. M a o tillför det inte ett skit förutom en extrakvart på filmlängden...

En kvart av detta.