What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

fredag 16 oktober 2026

SAMMY SLICK: VAMPIRE SLAYER (2023) USA, 71 minuter. Regi: Christopher Leto.



Sammy Slick: Dick

Proffsig CGI äter upp street-vampyren.

Sammy Slick (Klein Wong) hatar verkligen vampyrer. Ja, så mycket att han nu jobbar som privatdeckare med vampyrjakt som specialitet. En dag kommer en strippa (Arielle Fray) in på hans kontor då hon misstänker att strippklubbens nya ägarinna (Barbora Sulova) är en vampyr. Sammy skrider genast till verket och undersöker saken och får oväntat mycket hjälp av sin sekreterare Ashley (Ariella Aegen).

Aha! En karaktär som förtjänar en rejäl flashig namnskylt?

Med viss tvekan bestämmer vi oss för att dra igång den här våfflan i Udda Films dunkla biograf. Vi är nämligen ganska aviga till moderna vampyrfilmer, hur lågbudget de än må vara. Men men, Sushii Xhyvette Holders medverkan samt faktumet att det är en sunkig Gatorblade-produktion lockade.

Bara för att dö CGI-döden ett ögonblick senare...

Vi får avloppsvatten på vår kvarn inte ens två minuter in i filmen när första vampyren avlivas i ett CGI-inferno. Inte blod utan han CGI-löses upp på en nivå som kanske t o m James Nguyen skulle fnysa åt. Det märks att Leto vill vara lite stajlig och lättsam då vi får freeze frames med karaktärsnamn (vilka är totalt ur synk med karaktärens betydelse) och en låtsasanimerad titelsekvens ackompanjerad av någon läspande rappare. Vidare bryter Slick fjärde väggen för att ge oss tittare lite bakgrundsinformation.

Värsta high end-strippklubben i en av Hyresbostäders källarlokaler.

Den förväntade nakenheten dyker dock upp när Slick besöker "strippklubben". Ja, här snackar vi verkligen lågbudget då denna klubb ser ut som en av Hyresbostäders föreningslokaler där man slängt in lite färgat ljus. Stripporna har ingen scen så de dansar på golvet tätt omringade av dussintalet besökare som kastar sedlar på dem. Nåja, fröken Holder välkomnar i alla fall Slick helt näck så det är ju ett plus. Trots en del strippnäckande blir det en del irriterande teasing i filmen där scener totalbäddar för nakenhet och sex men blåser den flåsande regnrockstittaren. Ett exempel är när Ashely, hemma hos Slick, ska ta en dusch men så klipps det direkt till när hon efter duschen sminkar sig med en handduk på sig. Rackarns!

Som regissör borde Sean Donohue veta att det inte är önskvärt att statister drar uppmärksamhet till sig. Men men, när han själv är statist tar narcissismen över.

Våldet är ganska sparsamt. Eller i alla fall det blodiga våldet. Vi får se en del hiskeligt uselt koreograferade fajter som snabbt slutar med att vampyrer löses upp i CGI-moln. Det osmakligaste är väl -SPOILER ALERT- att en strippa mördas och placeras i Sammy Slicks säng. Denna säng sover senare Slick helt oberörd i - trots att han var så upprörd över dådet. 😄


Vackra Sushii lapdance:ar sig in i handlingen.

Det här är självfallet ingen bra film och Leto regisserar lite schizat med den lättsamma tonen där det dessutom pågår en flirt mellan Slick och Ashley, men där han även slänger in känslosamma scener som ställer höga krav på regi och skådespeleri, krav vilka självklart inte uppnås. 

BETYG: 3(-)/7 Trots gnället ovan rullar filmen på rätt hyfsat och sleaze och lite kalkonerier räddar tillställningen.

En väldigt gay vampyr knackar på.

Ha! Vi visste väl det. Här blir han påkommen när han vill krypa till sängs med Sammy Slick.

Här ser ni varför han ville det!

Absolut inte gumman! Det är ju trots allt en Gatorblade-film.

Men vad fan nu då ?!?

Ytterligare en teaser där vampyrdrottningen ska lebba till det men det slutar i svartruta. 😖

De har en flirt byggd på ironi. 😑

Den tittar på dig när du sover.

Kids älskar blodtyp AB negativ!

Lugn, det är bara en uselt koreograferad fajt.

Vampyrdrottningen ska ta ett bad, men det har ju redan etablerats att hon bara är en fnissmödis så det får ni inte se.

Ja, het jordgubbssylt på pattarna är fan inte skönt.

Trailer featuring läspig rap.



söndag 11 oktober 2026

LA NOCHE DEL KU KLUX KLAN (1980) Mexiko, 92 minuter. Regi: Rubén Galindo.



Tre amigos vs Ku Klux Klan

En hel armé väntar vid gränsen. Hade de varit skrivkunniga i ICE hade de antecknat för fullt.

Några unga män lyckas ta sig från Mexiko över gränsen till USA, trots att flera andra går under i en attack från Ku Klux Klan. De försöker sedan hanka sig fram som illegala arbetare men möter mycket agg från andra mexikaner som lyckats bli amerikanska medborgare. Klanen gör dock ingen skillnad på legala och illegala mexikaner utan attackerar hänsynslöst dem allihop.

Avkoppling efter jobbet. De verkar ta det här med klanen ganska lättsamt ändå.

En mexploitation-film med Ku Klux Klan lät ju som en smaskig anrättning för oss på Udda Film och dessutom dök ju även den infernaliska våldtäktsmannen* Noé Murayama upp i en biroll.

Ja, vad fan gör den infernaliske våldtäktsmannen här???

Det börjar ju bra när klanen dyker upp och agerar summarisk gränspolis i sina billiga lakan. Ja, detta är självklart en riktig lågbudgetvåffla så klanens dräkter är väl kanske inte helt autentiska, så istället för det klassiska rödvita emblemet på bröstet har denna Galne Gunnar-klan svarta plustecken på sina lakan. 😁

Ett högtidligt telefonsamtal till Fernández...

Det känns lite som att man drar i handbromsen efter klanens attack och filmen segar direkt ner sig när våra vänner försöker etablera sig på en plantage. Man slänger även in ett musikalnummer, för visst älskar mexikaner att plocka fram instrumenten efter en lång hård dag på bomullsplantagen och sjunga muntra visor om att Ku Klux Klan kommer? Till vår stora glädje - SPOILER ALERT - kommer faktiskt klanen och spränger hela jävla stugan, som mexikanerna bor i och framför allt musicerar i, i luften! 🤣

...övergår i entusiastiskt heilande (med vita handskar därtill!).

Vi börjar se ett mönster. Detta är en ganska tråkig film som endast skiner upp när klanen dyker upp. Tyvärr gör de ju det ganska långt ifrån tillräckligt. Istället blir det romanser med komplikationer, sura legala mexare och en knarkhärva i periferin. Detta kryddat med långa musiknummer. Ja alltså, inte rena rama musikalen som den ovan beskrivna utan istället handlar det om att man dröjer sig kvar vid mexiko-bandet som spelar på den lokala baren eller gospelkören som sjunger på en begravning. Kanske inte direkt vad man vill se och höra i en film om Ku Klux Klan. Innan ni knyter näven i fickan och funderar på hur ni kan cancel:a oss för vår "kärlek" till Ku Klux Klan kanske ni behöver stanna upp, ta ett andetag och ponera att vi möjligtvis kan se det komiska i dessa maskerade nidingar och i själva verket inte alls dela deras värderingar. Entiendes? Bueno!

Det gör du verkligen Juventino...

I denna märkliga mexikanska version av USA talar alla spanska, förutom klanen som har mystisk brytning och vräker ur sig skojiga fraser som "Take it easy, guy". 🙂 Ja som ni märker plockar de poäng efter poäng. Att de dessutom har vita handskar som Musse Pigg eller museiintendenter gör ju saken bara ännu bättre.

BETYG: 2(+)/7 Tyvärr en besvikelse (igen) då klanen inte har den centrala roll filmtiteln antyder utan istället är våldsamma knasbollar som dyker upp någon gång ibland.

...i din fantastiska The Who-tisha från USA-turnén 1976!

¡Escuchar! Den här orkestern behövde tydligen en hel del speltid i filmen.

Casanova här behöver ingen jävla lägereld för att sjunga sina smäktande gitarrvisor.

Plötsligt är de i en dansk nöjespark!

Där har de gokart med en liten blå dimma på banan.

OK, "guy"... 😁

Klanen går apskit och trashar bilen som...

...Juvenito och hans flickvän befinner sig i. Fast man kan ju fråga sig om Juvenito inte bara lejt dem för att få flickvännen i denna önskvärda position. 😏

Hm, kanske är de inte Ku Klux Klan utan i själva verket Teutoniska riddare?

Men vilket pervo! Leka "hitta femöringen" på en kamrat som precis blivit skjuten. Hur lågt kan man sjunka?

Stackars tjej. Dumpad och lämnad i en liten blå dimma.

Visst fan, de är ju rårasiter ja!

Tyvärr inget videoklipp denna gång.

*Vi syftar givetvis på Murayamas karaktär i El Violador Infernal (1988) och inget annat. Oss veterligen har skådespelaren inte våldtagit någon. 😇



fredag 9 oktober 2026

THE LEGEND OF CRICK FOOT (2024) USA, 72 minuter. Regi: Bone Jawnson.



Crapumentary

Mel Heflin ser drömsk ut när hon gör ekivoka charader.

Det ryktas att en kryptid som älskar hotdogs har synts till i lilla Hatfield, Pennsylvania. Filmaren Bone Jawnson, som växte upp i området, bestämmer sig för att ta reda på mer i denna dokumentär.

Det är inte sällan det dyker upp nån nörd med videosamling i 0-budgetfilmer.

Tänk vilka latrintunnlar vi måste kräla genom här på Udda Film för att tillgodose våra fixa idéer. Vår oheliga mission att plöja igenom alla Jessa Flux filmer leder oss alltsom oftast ner i ett svavelosande träsk. Precis som den har gjort i detta fall då vi tvingat oss igenom en "komisk" mockumentär.

Barn med cool tröja!

Så i Jawnsons huvud är detta en genial idé. Han kan komma undan med värsta crap-hemvideoklippen då detta ska föreställa en dokumentär och allt han behöver göra är att koka ihop en ramhistoria, filma sig själv talande till kameran, kanske filma några stycken familjemedlemmar och polare samt slutligen kontakta några underground-aktriser som får filma sig själva och förmodligen improvisera ihop ett kort klipp. Just det. M a o innebär detta att Jessa Flux medverkan är ett sådant kort klipp där hon låtsas vara någon slags Crick Foot-fetischist.

Hm, är Godzilla ett smygtema i filmen?

Där här blir naturligtvis lika pisstråkigt som man kan tro. Vi har sett en version som är 72 minuter lång med tydligen ska det finnas en som är 83 minuter. Trots att vi slapp dessa elva extra minuter kändes dyngan evigt lång. Det hjälper inte att "humorn" är relativt nedtonad den bidrar ändå till att göra upplevelsen ännu sämre. Löjligast är väl Dr. Jord Dehoff (Jason Alan Cook) som av okänd anledning låter ganska snarlik Apu från The Simpsons.

BETYG: 1/7 0-budget-mockumentär är ungefär lika spännande som en YouTube-video om tillverkning av tegelstenar.

Jessa Flux har gått ner oroväckande mycket sen den här rullen och detta kan vara en profetisk illustration av hur mycket brösten försvinner vid för mycket bantande.

Misstänksam tvättbjörn.

Barn med cool tisha i det vilda.

Trailer som inte ens utnyttjar det största affischnamnet... 🥴

Hela dyngan.



söndag 4 oktober 2026

CRIES OF ECSTASY, BLOWS OF DEATH (1973) USA, 50 minuter. Regi: Antony Weber.

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.