THE STRANGERS: CHAPTER 3 (2026) USA/Spanien, 91 minuter. Regi: Renny Harlin.

Sista kapitlet!

Är det en ung Julia Roberts som vill checka in på motellet?

Mayas (Madelaine Petsch) mardröm är långt ifrån över. De maskerade mördarna vägrar att släppa taget om henne och hon inser att kommer behöva spela deras spel för att försöka få ett avslut.

Här! Ta på dig glasögonen så ser du filmen bättre.

Då var det äntligen dags att få ett avslut på denna följetong och vårt tvångsmässiga beteende här på Udda Film tvingar oss naturligtvis att "plikttroget" fullfölja vårt "löfte" till absolut ingen och spana in denna våffla.

Ånej! Har mördarna dödat Jesus också?

Det serveras ytterligare en medioker del som trots allt är ett snäpp bättre än förra delen och här har man friserat bort alla idiotiska plötsliga uppdykande mördarna gjorde i tidigare delar. Backstoryn kompletteras och det mesta är väldigt förutsägbart ända in i slutscenen. Det bjuds m a o på en hyfsat orkestrerad upplösning. Vi blev dock lite nervösa i inledningen när vi direkt irriterades av soundtracket där nån brud med den numera så populära halvviskande bebisläspningen sjunger en cover på den annars så sköna "Sounds of Silence". Ni vet, hiten som Simon & Garfunkel inte halvviskande bebisläspade sig igenom.

Sheriffen beter sig creepigt.

Vi vet ju alla att vi inte sett det sista av detta franchise trots att det här nu skall vara sista delen. Trots det ljumna mottagandet av publiken kommer man garanterat sparka liv i det igen och dumskallar som vi kommer tvångstitta på skiten. -SPOILER ALERT- Det ambivalenta slutet med Maya släpande på Scarecrows mask är ju en perfekt nyckel för att låsa upp en fortsättning då det finns jättemånga vägar att ta. Å andra sidan kan man ju bara totalt skita i allt som hänt och bara starta på ny kula. Det "funkade" ju för "Halloween"-franchiset. 🙂

BETYG: 3(-)/7 En liten uppsteppning från förra delen men ändå ganska meh.

Kids do the darndest things!

Bara vanligt polisarbete. Finns inget att se här!

Vilda hotellnätter.

LOL.

Kolla! Scarecrow har hittat en ny kramiz.

Trailer

En "begravningsscen" i en rustik gammal lada i skogen...

ATTACK OF THE BEAST CREATURES (1985) USA, 80 minuter. Regi: Michael Stanley.

Dockdöden!

Det förlista sällskapets positivitetsfascist tar till orda.

En atlantångare går till botten en grupp överlevare flyter omkring på havet i en livbåt tills de till slut sköljs iland på en okänd ö. Vad som till en början verkar vara ett fall framåt förvandlas snabbt till en mardröm då ön döljer allt från ogästvänlig natur till någonting som vill överlevarna illa. Dödligt illa!

Kom igen då...tänk positivt för helvete!

Idag står återigen lågbudget-crap på Udda Films meny och det här är någonting halvobskyrt från 80-talets första hälft (inspelad då). Det är en hyfsat ambitiös rulle ändå som krävde en hel del kreativa lösningar och här skiner väl budgeten igenom ganska rejält, men vi kommer till det.

Skelett!!!

Av någon anledning är historien förlagd på 20-talet, vilket är helt onödigt och en bön om extra besvär. Men kanske hade Stanley & co. råkat få tillgång till lite gamla kostymer de ville få användning för? Fan vet. Ovan nämnda förlisning löste man på ett bra sätt med en matte-målning bakom en förgrund på överlevarna i livbåten. Det dunkla nattljuset hjälper också till att dölja att det är en målning. Sedan blir det dessvärre (läs: Dessbättre!) lökigare. Det dyker upp en del skelett på ön och dessa gestaltas av ett typiskt skinande vitt medicinalskelett som får äran att spela fler roller. 🙂 Men ostigast är naturligtvis "odjurskreaturen". Dessa föga skräckinjagande figurer är små plastdockor som tycks vara inspirerade av dockan i "Trilogy of Terror". När de attackerar överlevarna är de oftast fastsatta på kläderna skådisarna bär och dessa gör sitt bästa för att skrika och vrida sig i dödsångest. Man kan t o m i vissa scener se pinnarna dockorna är fastsatta på när de ska manövreras av folk utanför bild. Vissa klipp har man dock lyckats riktigt bra med som när dockorna springer omkring i vegetationen. Ljudet man lagt på av snabbt tassande fötter är faktiskt lysande.

Verkligen.

Som ni förstår är manuset riktigt korkat och skådespelarna är inte alltför duktiga. De prioriteringar karaktärerna gör när de hamnar på ön är minst sagt intellektuellt nedsatta. Tur att de är så tåliga att de kan utföra mängder med rejält fysiskt ansträngande aktiviteter innan de ens kommer på tanken att t ex leta efter vatten!

♫"Oooooh, we're (beast) creatures of the niiiight"♬

Stämningen i filmen är inte direkt exotisk då "ön" har nordamerikansk lövskogsvegetation. Det kanske var anledningen till att båten fick sjunka i Nordatlanten? Trots detta är alltså den mystiska ön fylld med små monster som ska föra tankarna till tropiska kannibaler. 😃

BETYG: 3(-)/7 Taffligt och billigt men filmen har trots allt lite charm.

De är lite stela.

Totalt kaos! 😄

Det ÄR verkligen alla som skriker.

🙂

🙂

😆

🙂

Ja, även Case! 🙂

Tänk att han lyckades hitta ett bukkake-party på ön.

Stela odjursfigurer = stel gud.

*Ljudet av raskt tassande fötter* 😃

Nej, knappast en äkta trailer och nej - filmen spelas inte upp i stroboskopliknande shutter speed. Skrikandet är dock autentiskt. 🙂

Denna teaser ser mer äkta ut. Den muntra musiken kommer dock från ett annat universum än filmens...😏

Presenterad i Skrik-o-rama! Häng kvar till slutet för ljudet av tassande fötter. 😊

Hela våfflan.

WAR MACHINE (2026) Storbritannien/Australien/Nya Zeeland/USA, 109 minuter. Regi: Patrick Hughes.

Gene Simmons funderar över copyright...

"Är ni redo att dö i Iran motherfuckers? För FRIHETEN!!!"

En soldat (Alan Ritchson) uppfyller löftet till sin stupade bror att ansöka till den amerikanska elitstyrkan Army Rangers. Under den brutala kursen ingår en realistisk övning där en pluton landsätts i vildmarken för att klara av ett uppdrag. Saker går dock inte som planerat då något från en annan värld lägger sig i övningen...

Var det inte det John Holmes sa till Ginger Lynn? 🤔 Nej just det! "All the way DOWN" var det ja.

Dags att dra på sig dumstruten igen för en skvätt korkad action. Vi serveras här en slags modern variant på "Predator" möter "Transformers" kryddad med massor av amerikansk hjälte-bullshit och militärpropaganda. Det här är verkligen en rulle man ska köra på alla monitorer på rekryteringsställen världen över (Jo, man körde korkade amerikanska krigsfilmer på monitorer i väntrummen när somliga av Udda Films redaktionsmedlemmar mönstrade).

Här lär sig blivande Rangers att krig är en del av den politiska sandlådan.

Med det sagt, och om man pallar med cringe:ig macho-militarism, är detta en ganska underhållande action-resa. Den utomjordiska mördarroboten är lyckligtvis ingen fjantig humorist som CGI-robotarna i "Transformers" utan fokuserar endast på att jaga Rangers-rekryterna och ha ihjäl dem. Vår hjälte, som bara benämns som "81" (hans rekrytnummer under uttagningen) är en vandrande klyscha med sitt tysta surmulna humör och svällande muskler och hans karaktärsresa är av det naivaste slaget.

Rangers: Frisk luft och bländande vyer.

Det tippar dock över i filmens klimax (bokstavligt...) och här blir det riktigt pinsamt. Särskilt efter slutbataljen när -SPOILER ALERT- 81 berättar hur man betvingar de utomjordiska robotarna (Ja, en hel armada invaderar jorden på bästa "Independence Day"-manér) och sedan får dra några motiverande ord för Rangers-styrkan som ska ut i aktion, följt av hur de i slowmoiton äntrar helikoptrarna. Skämsrysningar på den! Man kan riktigt höra Homer Simpsons klassiska "U-S-A! U-S-A!". 😄

BETYG: 4(-)/7 Pinsamt militärrunk men ändå rätt rafflande action i gammal musklig 80-talstradition.

Som sagt, strålande naturupplevelser!

Ehhh...ja det händer också...ibland.

Det här kommer nog gå bra.

När korpralen ertappar dig mitt i fältrunket.

Tror Kent sjöng någonting om detta...

'splosions!

"Murica! Murica! Murica!"

Vi avslutar med en väldigt maskulin omfamning.

Trailer som är originell.....
.....navars arsle! Vi bara skojade.

MELANIA (2026) USA, 104 minuter. Regi: Brett Ratner.

En studie i ytlighet

Här skulle en iransk långdistansrobot göra sig bra.

Denna så kallade dokumentär bjuder på en välregisserad "vardag" för det numera über-korrupta Förenta Staternas blivande första dam.

Nej, det är inte vi som lagt till synnerligen passande undertext till denna dashboard-Donnie som är i cockpiten på privatflyget. 🙂

Lika säkert som skatter och döden var det att vi på Udda Film skulle ge oss på den här utskällda propagandarullen. Förväntningarna var dock ganska låga då vi varken trodde att det skulle vara rage bait eller vrålkalkon. Vi hade som oftast rätt då det här bara är utdraget skräp.

En garanti för ett sanningsenligt och granskande porträtt!

Vi skruvade oss rejält obekvämt i vår fläckiga soffa i inledningen när det bjöds på högklassig musik i form av Rolling Stones fantastiska "Gimme Shelter". Hur vågar de befläcka denna klassiker?! Det skulle visa sig att filmen är fylld av riktigt bra låtar med allt från Village Peoples "YMCA" till Ravels "Bolero". Vad synd! 🙂 Mest passande kanske var den gamle pedofilen Michael Jacksons ypperliga "Billie Jean". Ja fru Trump hävdade att gamle Pedo Pan är hennes favoritartist - ungefär med samma trovärdighet som när Fredrik Reinfeldt hävdade att Da Buzz var hans favoriter. 😃

Hemma i den mysigt ombonade lyan...

Men vad händer då i denna våffla? Ja inte är det mycket. Det är nästan - nej EXAKT - som en sådan där usel hollywoodfilm där en rik person/kunglighet omsvärmas av små fjollor som i realtid gör ändringar på höghetens kläder. Japp, välrenommerade designers kryper för Melania som i en voiceover inte är sen att poängtera att det är hon som har sista ordet och därmed kan ta åt sig äran för experternas jobb. Det genomsyrar allt. Hon överser nämligen planering av presidentbaler och allt möjligt rikemans-crap. Det hela är en vulgär uppvisning i nouveau riche-ytlighet.

Hervé Pierre får VM-guld i djupt bugande. Det finns säker nån guldmedalj någonstans i den ultravulgära guldlyan.

Självklart dyker även hennes make Antikrist upp och som väntat är det en total frånvaro av värme dem emellan. Roligast är när Donnie ringer upp kärringen och är exalterad över hur valet går och får helt ointresserade och ytliga svar av sin kära fru. 🤣 Som tur är behöver de inte tillbringa så mycket tid tillsammans. Eftersom de ofta är separerade p g a "plikten" ger det Melania möjlighet att visa upp hur hon flyger lyxflyg fram och tillbaka mellan New York, Washington och Mar-a-Lago. Självklart med tillhörande bilkortege med blåljus till flygplatserna.

BETYG: 1/7 Nej, Amazon fick inte mycket för sina 40 000 000$ i mutpengar av producenten Melania utan bara det förväntade genomsliskiga vanity-projektet alla förstod detta skulle bli.

Melania ser belåtet sitt namn överst i den arbetsförmedlingsliknande powerpoint-hierarkin.

Vad sägs om en jumbojet (utan passagerare!) in i denna skrapa istället? Guldskimret kommer leda självmordspiloten till rätt våning också.

Melanias sekreterare (fast de självklart har "manager" och annat skit påhängt på yrkestitlarna) har kanske inte den mest ergonomiska arbetsplatsen men våga för fan inte gnälla när ni sitter vid ett marmorbord omgivna av tacky gulddekor!!!

Donald den Trumpne och hans lille personliga JD Hess i bakgrunden låtsas bry sig om stupade amerikanska soldater.

Tänk så glada miner det var mellan President Orange och Elon Musk-ot-Nöt en gång i tiden.

Joe Rogen frotterar sig med kärleksfulla humanister.

Det var viktigt att visa hur Joe Bidens bohag åker ut ur Vita Huset.

Presidentparet fyrar av sina varmaste från hjärtat-leenden tillsammans med hotellboskapen.

Apropå från hjärtat, Joe Biden får en oscar för sitt lämna-Vita Huset-med-en-klackspark-leende.

Här svärs fanskapet in. Nyckelordet i eden är "execute" som i execute hela jävla konstitutionen.

Expresidenterna skiter fullkomligt i att världen är på väg att vändas uppochner.

Barron, som inte säger ett ord i filmen, är en högst knepig ung man.

Presidentparet öppnar aftonens dans. Men inte kind mot kind, för de vill ju inte att sminket ska ruineras - på Donald.

Trailer