Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Med en bög regissör och tillika gay skådis kunde man ha trott att nån av dom skulle ha tillräcklig estetisk känsla för att lägga in veto mot denna fula peruk.
När Rileys vän brutalt mördas känner han sig tvingad att åka hem till staden han växte upp i. Något han undvikit genom åren efter att hans far dog i en bilolycka som han känner skuld över. Familj och gamla vänner återförenas men det visar sig vara exakt vad mördaren hade planerat och denne kan nu skrida till verket på allvar.
Är det månne ett gammalt gloryhole som är så snyggt igenspacklat och omålat? 🙂
Vår självpåtvingade mission här på Udda Film att se alla Jessa Flux filmer medför en hel del bortkastad tid samt adderad vånda då hon i ärlighetens namn inte har med de mest talangfulla filmmakarna att göra. Denna våffla är dessvärre ett praktexempel på detta.
I en sån här gay rulle är det ju självklart att mördaren kommer ut ur garderoben!!! 🤣
Redan inledningen med en snubbe i ful långhårig peruk och en uselt presenterad mördare skriker skitfilm. Trots att man också genast märker att tonen ska försöka vara allvarlig blir det inte roligt hur uselt det än är. Det är bara dåligt och tråkigt. "Bögdrama" skrev vi i ingressen och det är vad detta känns som. Ena regissören - Hayden Newman - breder ut sig i huvudrollen eftersom han självklart även bidragit till manuset, så mycket fokus på honom och hans hissy fits.
Tyvärr alla salamigossar, det sträcker sig inte längre än till denna upskirt...öhh...up-badrock..?
Och vi beklagar alla korvjägare, trots att detta är en slasher blir det inga dinglande paket i duschen el dyl. En karaktär ligger i badet och en "ska duscha" men ingen nakenhet för det. Till vår stora sorg behåller även Jessa paltorna på den här gången. Hon spelar väl inte en ultrabimbo denna gång men hålls i typecast-grannskapet i form av en bitchig sexradiopratare.
Regissören tillika huvudrollsinnehavaren Hayden Newman tittar t o m bögigt.
Det är väldigt pratigt, vilket blir astrist då varken manus eller regi håller för sådant och när det väl mördas är det oerhört odramatiskt och uselt uppbyggt. Det blir en del kniv-gore som väl är okej för nivån men ibland väljs den lätta utvägen med bara ett hugg i kropp - punkt.
Cathy Podewell, med "Dallas" och "Night of the Demons" på meritlistan, är befriande o-opererad i nyllet. You go girl!
Det märks att regissörerna är slasher-fanbois och vi gissar då att Newman främst gillar 90-talsvarianterna (vilka är skit!) och Hodge då kanske har lite bättre smak och föredrar äldre. Detta dåligt underbyggda antagande gör vi på att Hodge även gjort musiken till titelsekvensen som då är en total ripoff på John Carpenters "Halloween"-tema.
BETYG: 1/7 Booooring! En slasher full av prat och ingen nakenhet samt en patetisk mördare blir ingen höjdarunderhållning.
Ja, Jessa insinuerar precis vad ni tror.
Låt oss ta ett ögonblick och låta Johnna Hodge visa hur jävla gott det är med öl.
"Mmmmm..."
"Uhh-aaaahhhhhhhh..."
Aj!
Het bögkyss!
Men ångern verkar krypa på Bear-killen (Kharn Alexander) när han inser att killen han just kysst ser ut som en gammal tant.
Ha! Gammal tant-looken kan landa vilken böghingst som helst!!!
Han behöver verkligen klättra i valvet på detta vis.
Ninjamästaren John (Alexander Rei Lo) jobbar som snut men är en smula obekväm för ledningen och när någon planterar knark i hans lägenhet tvekar inte hans chef att arrestera honom och utsätta honom för lite gammal hederlig polisbrutalitet. Det är dock ett ondskefullt ninjasyndikat som ligger bakom hans olyckliga situation. John är nämligen tillsammans med Nancy (Mei Lo) vars far är en framstående forskare som just tagit fram ett åtråvärt serum som ninjasyndikatet vill lägga rabarber på.
Det är alltid superviktigt att ta ut riktningen när man springer som ninja.
Det känns som om vi behöver ett säkert kort här på Udda Film för att belöna oss själva för all dynga vi plöjt igenom. En klassisk ninjafilm borde göra susen. Och susen den gör! 😊
Fantastiskt klipp där han med ena foten snabbt hasar sig upp för taket.🥇
Vi slängs direkt in i störtskön ninja-action som verkar vara Johns slutprov hos sin läromästare innan han kan axla rollen som fullvärdig ninja. Förutom att det är total ninjafrenesi är det ju skoj att en massa anonyma ninjor får sätta livet till bara för att John ska få göra sitt prov. 😆 Vi känner att ninjaextasen är fullkomlig i ett klipp där John i sin vita ninjaskrud hoppar upp på ett tak och fortfarande sittande trippar sig upp till taknocken med ena foten. 😂
De är snutar men har en vrålrasistisk boss.
Direkt från denna blixtrande inledning släpps vi ner i nutid mitt i ett pågående överfall där några nidingar försöker våldta en kvinna och John och hans partner Spencer (Eugene Thomas) dyker upp och räddar situationen. De blir dock utskällda av sin rasistiske chef då en av uslingarna är son till en senator. 😀 I och med att dialogen här börjar komma igång kan vi checka boxen på rolig dubbning också. Ja, den vite chefen och Spencer som är svart är förstås också roligt dubbade. Den senare har fått en fantastisk jive-röst. Det är nonstop med härliga element i denna rulle och på tal om det introduceras även nu ninjasyndikatet vars främsta muskelkraft är ett gäng ninjor som representerar de olika elementen. Alla med sin egen sköna specialitet och ninjadräkt. 🙂
Han verkar fylld av hat.
Det är inte många lugna stunder i denna våffla så någon tredjedel in i filmen avtar extasen en smula då man börjar vänja sig vid den obarmhärtiga action-nivån. Det är en salig blandning av ninjakonster och vanlig kung fu. -SMÄRRE SPOILER- Slutstriden är dock lite av en besvikelse då det är alldeles för lite ninjaknaserier i den trots att det är två superninjor som gör upp.
BETYG: 6(-)/7 Fantastisk ninja-action som är som ett skenande tåg från början till slut
Fabulous ninjor.
En extremt maskulin gangster.
Ninja-John får smaka på kollegornas förstklassiga polisbrutalitet.
Kapten de Sade gillar vad han ser.
Nähe? Han vill inte snacka? Då får det bli lite ACAB-behandling på smalbenen också.
Klassisk polisiär förhörsmetod: Strypning med kedjor!😅
Officer ACAB gillar sitt jobb.
Kapten Torquemada #metoo:ar Johns flickvän.
Hon blir ledsen.
Han tar ut riktningen!➡
Självklart gör även fabulous ninjor det.
"Ditåt ska jag!"
LOL! Sneaky ninja.
Nej, det är ingen trailer men en snabb titt på fabulous ninjor och extremt maskulin gangster.
En uppvisning av härlig dubbning, rasism och stoism!
En Navy SEAL-pluton skickas ut på ett spaningsuppdrag i Ramadi, Irak men ett litet misstag förvandlar rutinuppdraget till ett helvete.
Hijinks på patrullen.
Man kanske skulle kunna tro att vi ruttnar på krig med all skit som pågår ute i världen men Udda Film vill då istället hamra hem poängen att krig är något som hör hemma på film och inte ute i verkligheten. Kanske lite ironiskt då att just den här krigsfilmen baseras på en faktisk Navy SEAL-plutons minnesanteckningar från ovan nämnda uppdrag. Dessutom var flertalet av dem involverade i själva filminspelningen.
Högst oprofessionellt men kul.
Vad som då är glädjande är att vi istället för något ryskt hjälte-bullshit med fräsiga slowmotion-sekvenser får en ganska naken skildring där man som tittare närmast känner sig inbäddad i plutonen. Skeendet utspelar sig dessutom nästan helt i realtid och den enda musik vi får höra är när grabbarna i inledningsscenen kollar på Eric Prydz "Call on me"-video och grabbpeppar inför uppdraget samt i eftertexterna när Lows "Dancing and Blood" spelas.
Det är lugnt. De vill bara ödelägga ert hem.
När uppdraget börjar gå åt skogen blir det väldigt intensivt och trots alla resurser dessa elitsoldater har blir de snabbt varse om hur sårbara de är. De är helt enkelt fångade i huset de ockuperat för uppdraget. En stackars irakisk familj får vackert sitta i ett rum och se sitt hem förvandlas till ett blodigt inferno.
Spaningsmys.
Det finns en del detaljer i filmen som känns lite anmärkningsvärda och som man undrar hur de kan ha passerat när det trots allt är den mest prestigefyllda elitstyrkan som porträtteras. Särskilt när ovan nämnda veteraner faktiskt funnits till hands som bollplank och rådgivare. Men vad vet vi? Kanske även en yngre Navy SEAL-pluton kan bete sig en smula gröngölingsaktigt ibland?
BETYG: 5/7 Rått och snudd på dokumentärt utan något hjältetrams.
Den pensionerade superspionen John Diman (Fabio Testi) kopplar av på ett lyxhotell på franska rivieran. När han ser en ung solande kvinnas diamant-piercing triggas minnen från hans spännande förflutna. Plötsligt verkar något skumt pågå i rummet bredvid hans. Är det ouppklarade affärer från hans forna karriär som gör sig påminda?
En giallo-uppercut resulterar i diamantspya.
Så var den då äntligen här, filmparet Cattet och Forzanis nya film och entusiasmens låga brann friskt här på Udda Film. Vad för märklig resa i postmodern kultfilm skulle de bjucka på den här gången?
Diamanter är en flickas bästa vän.
Som många av er (läs: den enda person som läser detta...) redan listat ut är det eurospy-genren man lagt mest fokus på här och mest påtaglig är väl hyllningen till fumetti-hjälten Diabolik. Influenserna är som vanligt många men Mario Bava verkar hela tiden dominera. Förutom Diabolik finns som vanligt även passningar till mördaren i Blood and Black Lace (1964) och det är även våldsammare än en klassisk eurospy-våffla.
Det allseende ögat.
Vi får som vanligt cineastporr med fantastiska bilder och den sköna ljuddesignen där knarrandet av läder nästan går till överdrift. Återigen finns ett smakfullt urval av musik från sköna gamla euro-våfflor med bl a Bruno Nicolai och Ennio Morricone bakom dirigentpinnen. Helt enkelt smaskens! Vad vi inte får är ett linjärt och lättföljt skeende. Men vem hade förväntat sig det? Vi kastas fram och tillbaka mellan flashbacks och nutid, men det är bara början. Snart inser vi att vi är fångade i en fantasivärld inuti Dimans huvud och gränserna mellan fantasi, verklighet och minnen är fullkomligt tillintetgjord. Det här är både coolt och frustrerande då man gärna vill känna sig i kontroll över skeendet men vi finner oss mest i en position där vi njuter av den cineastiska poesin och får en och annan Aha!-glimt av avslöjande händelser. Det känns som om det finns en meta-nivå här där det inte ens handlar om Diman utan om att förlora sig i filmens magiska värld.
BETYG: 4/7 Väldigt stiligt och stajligt som vanligt men det är tufft att försöka hänga med.
Trasiga kontaktlinser skaver som satan!
Är det dessa Stockholm Filmfestival refererade till som "ninjor"? Pfft! Vilka amatörer.
Gulp! Badass brud gör entré. Det kan komma att göra ont detta...
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
.png)
Inlägg
