What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

torsdag 22 oktober 2026

FRANKENSTEIN CREATED WOMAN (1969) Storbritannien, 92 minuter. Regi: Terence Fisher.



Alltså är Frankenstein din daddy!

Madame Guillotine får jobba hårt i denna film.

Baron Frankenstein (Peter Cushing) har upptäckt att själen inte lämnar kroppen vid dödsögonblicket och därmed kan den bevaras och föras över till en annan kropp. Eftersom byns rättsväsende är ivrigt att döma folk till döden kan en giljotinering servera Frankenstein ett ypperligt tillfälle att testa sin nya teori.

Den iskalle baron Frankenstein.

Frankenstein-festivalen rullar vidare här på Udda Film med denna våffla där Fisher återigen tagit regitömmarna. Borgar detta för ett fall framåt eller ska manuset omöjliggöra en frisk återväxt i detta franchise?

Christina har av nån anledning komplex.

Vi kan väl direkt säga att det är det senare som gäller. Här känner vi till slut den stagnationen vi hela tiden väntat oss i filmserien då man försöker mjölka detta koncept till förbannelse. Återigen kan vi säga bye bye till ett grymtande monster. Ja, faktiskt till ett monster överhuvudtaget. Vi tycker verkligen själar är lite väl abstrakta för Frankenstein att jobba med och föredrar verkligen att han pusslar med likdelar istället. Vad värre är dock, att baronen är en smått perifer figur i sin egen film. Mycket fokus ligger på det unga kärleksparet, spelade av Robert Morris och Susan Denberg, samt de tre rikemansslynglarna, spelade av: Peter Blythe, Barry Warren och Derek Fowlds. Frankenstein blir mer ett verktyg för att de andras öden ska vävas ihop.

Arrogansen står i längre Frankenstein för.

Visst, den fina Hammer-stämningen finns fortfarande kvar och det är en sevärd film med övernaturliga element och hämnd bortom graven men vi vill verkligen ha spotlighten på baronen och hans återuppväckta lik.

BETYG: 3/7 För lite  av Frankenstein själv men ändå en mysig Hammer-rulle.

Rikemansslynglarna visar att de är ner värda än andra människor.

Ja, hans far var ju mördare så...case closed!

Giljotinen har skördat färsk frukt.

Ja även lam själaskörd kräver en galen vetenskapsmans labb.

Viktoriansk plastikkirurgi.

Quentin Tarantino funderar nog starkt på att göra en remake på denna film med sig själv i rollen som Frankenstein.

Ja, han gjorde dig till en arisk förebild.

Faster Pussycat!

En klart imponerade köttyxa! Förresten, har Fisher tittat på Bava-filmer nu igen?

Trailer



onsdag 21 oktober 2026

THE EVIL OF FRANKENSTEIN (1964) Storbritannien, 87 minuter. Regi: Freddie Francis.



"Evil"? Nä, missförstådd!

Arbetsglädjen när du är likplundrare.

Efter ett avbrutet experiment där baron Frankenstein (Peter Cushing) får hela byn mot sig tvingas han fly med sin assistent Hans (Sandor Elès). Utblottad bestämmer han sig för att återvända till sitt slott i Karlstaad, trots risken att bli igenkänd. Där ämnar han sälja av med diverse tillhörigheter för att finansiera nya experiment. Saker går dock inte så smidigt som tänkt.

Frankensteins senaste projekt är att framställa världens smaskigaste juice.

Vi går vidare i Hammers Frankenstein-serie och eftersom Universal Pictures nu är inblandade är plötsligt element från deras gamla copyright-skyddade skräckklassiker tillgängliga. Vi har m a o återigen ett riktigt monster (Kiwi Kingston) och det ser dessutom mer ut som den gamla Boris Karloff-varianten, om än lökigare.

Här experimenterar han med att hitta ett botemedel mot blue balls.

Ännu en gång är det en ganska schweizerosthålig historia vi serveras med många oförklarliga händelser och direkta fel. Vi gråter inte för det. Däremot finner vi det lite oroväckande att baronen blir mer och mer mänsklig. Visst är han fortfarande lite socialt kantig och kall men den där sköna arrogansen är ett minne blott.

I Karlstaad har man fortfarande inte fått ordning på tiggarproblemet.

Temat med missvisande titlar fortsätter här då det inte är så mycket Frankenstein som står för "evil" (om man bortser från hans lite oetiska experiment...). Nej, det är omgivningen som "alltid ska förgöra allt de inte förstår" om vi får parafrasera baronen. Men framför allt är det hypnotisören Zoltan (Peter Woodthorpe) som står för den riktiga ondskan här.

Är det en sån där "Death to America"-docka? Fast det är inte ett dugg likt Trump. Det måste förstås vara en Erdogan-docka!

Som vi nämnde ovan är ett klassiskt grymtande monster tillbaka och det vi då tappar är ett starkt porträtt av en plågad varelse. LOL. Tänk vad svårt det ska vara att kombinera dessa två egenskaper. Chricka Lee lyckades klart bäst i första filmen*. Även om monstret stundtals beter sig våldsamt är det sannerligen inga bestialiska dåd som utförs så monstrets "charm" består i den ostiga makeupen. Den ser verkligen superbillig ut och han ser ut att ha en bit av en mjölkkartong som panna. 😀

Självklart vill inte Frankenstein framställa ett monster. Nej, det är en mumie han vill väcka till liv - för mumier är ascoola!

Det här är väl i ärlighetens namn ingen kanonfilm men vi myser verkligen till med gamla Hammer-våfflor. Vi hade faktiskt förväntat oss ett rejält dipp i och med att detta nu är tredje delen, men vi kan inte säga att vi är besvikna med de förväntningarna.

BETYG: 4(-)/7 Vi kan tydligen inte få nog av Peter Cushing och Hammers sköna Frankenstein-historier, trots de rätt mediokra historierna.

Typisk sexistisk kameraman som ska zooma in på mumiens paket.

Som ni kan se har monstret inte bara en mänsklig hjärna i huvudet utan en hel jävla NAS-enhet!

Samtidigt på Söderköpings medeltidsvecka tjänar denna kvinna motvilligt sitt uppehälle.

Plötsligt dyker Batman och Robin upp!

Vad har han nu fått span på?

Jaha, sin...öhh...ring.

The geezer gaze - fast det är ju hans egen lilla unga fru så då får man väl glo...ELLER?!

Monstret infrusen i ett block av omslagsplast.

Frankensteins något falliska slott.

Monstret har i alla fall bra arbetsdojor med stålhätta.

Lika tveksam som monstrets makeup är Zoltans moral.

Nu har visst Zoltan kollat på Silent Night Deadly Night (1984) igen.

Se djupt in i dessa ögon.

Zoltan visar på alla möjliga slags tvivelaktiga beteenden.

Peter Cushing med lite Breen-screen.

Monstret mår skitdåligt så den dövstumma flickan bjuckar på en sup.

Så nu är det stackars monstret gravt alkoholiserat också. 🙁

Trailer

Hela rullen.




tisdag 20 oktober 2026

THE REVENGE OF FRANKENSTEIN (1958) Storbritannien, 90 minuter. Regi: Terence Fisher.



Hämnden är lam

Pete Hegseth väntar ivrigt på att TV-kamerorna ska rulla igång för den första amerikanska direktsända avrättningen.

Baron Frankenstein (Peter Cushing) lyckas undkomma giljotinen och flyr till Tyskland. Där öppnar han en praktik under den nya identiteten Dr Victor Stein. På dagarna vårdar han de fattiga men på kvällarna fortsätter han entusiastiskt sina experiment. Stadens läkarråd är dels avundsjuka på att han stjäl deras patienter men också misstänksamma då de anar att han i själva verket är den dömde baronen. En av medlemmarna, den unge Dr Kleve (Francis Matthews), är dock ivrig att få lära sig av Frankensteins briljanta hjärna så han söker upp honom och lyckas övertala honom om att få bli hans assistent. Han råkar dyka upp väldigt lägligt då Frankenstein är på väg att nå ett genombrott med sina experiment.

Det finns ingen större njutning för en ung kvinna än att ha en äldre herre vilande på sin barm.

Vi fortsätter med Hammer-myset och den briljante baronens medicinska äventyr. Här får vi en lite annan bild av den gode (numera) doktorn. Den härliga arrogansen är dessvärre nedtonad och man plockar fram en smått filantropisk sida hos honom också (även om den kanske bara är en täckmantel för hans fortsatta verksamhet 😉).

Är tomten ett köpcenterfyllo?

Om vi börjar med det goda så har vi ju den murriga Hammer-atmosfären med sin gotiska viktorianska charm och Cushing är förstås bra. Hans motspelare Matthews fungerar också bra i sin roll. Nästa positiva punkt har en air av ambivalens över sig då vi gillar att man varierar monstertemat och plockar fram en ny version av den plågade produkten. Här i form av Karl, spelad av Michael Gwynn. Nackdelen är förstås att man blir blåst på det grymtande monstret man förväntar sig ska vara resultatet av Frankensteins experiment.

♫"Every breath you take. And every move you make. Every bond you break. Every step you take. I'll be watching you."♬

Manuset är väl lite sisådär med en hel del luckor och knepiga genvägar samt karaktärsöden som inte tar vägen någonstans. Det här med titeln och "revenge" kan man ju skarpt ifrågasätta då det snarare bara handlar om "return". Även upplösningen känns väldigt odramatisk och "Jahopp...". -SPOILER ALERT- Det finns dessutom en väldigt ocharmig karaktär i form av städaren (Richard Wordsworth), en intrigerande jävel som ställer till med all möjlig jävelskap. Ni vet, den där äckliga typen som piskar upp en storm och sen kliver ett par steg tillbaka och fnittrar åt sitt dåd medan andra utför det. Det lönar sig tydligen i den här våfflan då han får komma undan sitt rättmätiga straff, vilket skulle ha varit en våldsam död - helst orsakad av monstret.

BETYG: 4(-)/7 Mindre arrogans och grymtande monster men fortfarande härlig Hammer-stämning.

En galen vetenskapsmans labb är sannerligen en syn för gudar!

"Jag är den obligatoriska fräschingen monstret ska ömma för."

Filmens praktarsle smider nya ränker.

Plågat "monster".

Han ser bekant ut...🤔

Ja med den blicken så.

Vet inte den köttätande schimpansen att "Meat is murder"?

Kanske inte direkt en "monster facial" han fått.

Så monstruöst! Han håller på att förvandlas till Ian McKellen!!!

Trailer som börjar som en resumé men slutar i klassisk 50-tals chock-o-rama!

Hela våfflan.