What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 24 januari 2018

PLANET OF THE VAMPIRES (1965) Italien/Spanien, 88 minuter. Regi: Mario Bava.



I rymden kan ingen höra dig tänka

Det ser inte alls ut som en miniatyrmodell.

Ett par rymdskepp tvingas ner på en främmande planet och en mystisk kraft får besättningarna att börja slåss inbördes. När ordningen återställts på ena skeppet beger de sig ut för att leta reda på det andra skeppet och dess besättning. Till deras fasa är alla på andra skeppet döda. Eller är de det?

She is a space cadet for ze SS. Vi visste väl att nassarna skulle lyckas med sin tokiga vetenskap!

Nu är det dags att packa ihop Bava-festivalen på Udda Film eftersom den här rullen sög musten ur oss och det har inget att göra med påstådda vampyrer i filmen. Vi är inga superfans av science fiction-filmer men vi hade ändå rätt stora förhoppningar på att Bava skulle bjuda oss på en lökig rymdfest. Lökigt blev det förvisso med den låga budget filmen formligen skriker av men dessvärre också riktigt astråkigt.

Kaptenen till höger är så jävla über-nasse att han fått ett extra S i sitt SS-märke.

Det är väldigt mycket snack och folk springer omkring på tråkiga rymd-sets i sina modifierade MC-ställ. Vi orkar inte bry oss ett skit om en enda karaktär och vi kan knappt le när Kaptenen (Barry Sullivan) tar det ena korkade beslutet efter det andra. Den astråkiga space-interiören är tydligen ingen bra målarduk för Bavas filmpensel. Desto bättre blir det då under exteriörscenerna som trots sin asbillighet* åtminstone får bada i Bavas färgade lampor och några kubikmeter kolsyreis. Det dyker upp lite skojiga fossiler och....that's about it.

Planeten Bava. En värld där det färgade ljuset härskar.

Trots sin B-sunkighet har den här filmen uppenbarligen influerat en mängd senare rymdproduktioner. De vi spontant kommer på är "Alien" och "Lifeforce" och på så vis kan man ändå se det som ett gott dagsverke av Bava. Ivan Rassimov dyker även upp i en liten roll men tyvärr såg man inte mycket av honom. Nåja, han hade ju bara börjat sin fina karriär pojkslyngeln.

BETYG: 2/7 Ja tyvärr slutar Bava-festivalen i moll då detta är ett typiskt Sch fi-sömnpiller.

Ånej! Homofoberna hade rätt. Man får värsta utslagen av att böga.

Så svårt misshandlad apparat att den börjat blöda.

Rise...rise...RISE!

Rise - from the byggplast!

Hur vampyrer ser ut under en LSD-tripp.

Ze vimin of ze späjs-SS.

Efter att ha suttit på de gigantiska skeletten i några decennier sålde Bava dem till clickbait-sajter som annonserar i bloatware-program.

Att döma av de massiva spindelnäten måste det finnas gigantiska spindlar på den mystiska planeten.

På 60-talet såg smartklockorna ut som farfars gamla fickur.

Gore! Alternativt har snubben tappat sin lasagne på bröstet.

Trailer

Hela våfflan.

*På tiden med ett nytt ord från våra glödande tangentbord!



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar