ACTION U.S.A. (1989) USA, 94 minuter. Regi: John Stewart.

Un-fake news

Rattfylla!

När Carmens (Barri Murphy) småbuse till pojkvän (Rod Shaft (Nej, det är inte ett porrfilmsnamn) mördas av gangsters är hon den enda levande personen som skulle kunna leda dem till en påse med diamanter pojkvännen gömt någonstans. FBI-agenterna Osborn (Gregory Scott Cummins) och Panama (William Hubbard Knight) plockar upp Carmen för att sätta henne i säkerhet men gangstrarna är hack i häl hela tiden, nästan som om de visste vart de ska på förhand...

Älskog.

Vi grävde fram denna action-doldis som sannerligen gör skäl för namnet. Det blir mycket bilar i den här rullen. för de som gillar det, så i inledningen flashar småbusen med sin Corvette innan paret beger sig hem för lite älskog. Denna avbryts dock barskt av ett par gangsters som tar med småbusen på vad man verkligen skulle kunna kalla en åktur.

Cockblockers!!!

Det är sedan en total stuntfest som sätter igång med folk som hänger från helikoptrar, ramlar från hus, åker på dyngstryk och är levande facklor. Inte en lealösing eller styving så långt ögat kan se. Explosionerna, som det inte snålas med, är fantastiskt överdrivna så det blir många glada skratt åt pyrotekniken.

Aj fan! Det där är ingen pimp hand.

FBI-agenterna är halvbleka "Dödligt Vapen"-kopior och det serveras inte alltför trovärdiga oneliners hela tiden. Det är självfallet ytligt och endimensionellt, vilket inte gör speciellt mycket i en film som denna. Ensemblen är kryddad med genreveteraner som Ross Hagen, stenhårde William Smith och Cameron Mitchell. Den sistnämnde gör som vanligt en liten roll som gangsterboss så han inte behöver göra så många knop där i jacuzzin han sitter i flankerad av ett par bimbos. 😄

BETYG: 4/7 Glad överraskning då titeln totalt håller vad den lovar och mer därtill.

Häng med!

Stunts som inte går av för hackor.

En biljakt blir roligare om en snubbe tittar ut genom solluckan och skjuter. 😊

Eller om man förflyttar jakten till en trottoar med många pedestrianer.

Undertiden bråkar en tyrolertysk och en gay proud boy med folk.

Porsche tar höjd.

Vad händer om man kör rakt igenom en husbil?

Den exploderar förstås.

🤣

Cameron Mitchells tuffa skådisliv.

Oj en bil flippar. Det kan väl bara betyda..?

Japp.

Men inte nog med det! (Notera även att den mänskliga facklan avfyrar sin revolver.) 😅

Bill Smith i ett mjukt ögonblick.

Farbrorsbusarna har en bromance.

Sponsored by Fender Guitars. Jodå, på riktigt.

Klart att agent Pananma får Eddie Murphy-behandlingen på en redneck-bar i Texas.

Se sådana märklighetsminer en svart mans närvaro föranleder.

Så rednecksen störs av svarta men inte gay cowboys? OK, de är bara rasister då. 😁

Apropå gay cowboys. Det ser ut som att tyrolertysken och gay proud boy hittat till detta hak de med.

Ouch! Så säger man inte till en vuxen svart man.

Japp. Det är ju en hillbilly-bar i Texas. Till på köpet påminner den här random snubben om John De Hart från Champagne and Bullets (1993).

Exploderar en bil om man kör in den i ett hus?

Nej den klarade sig visst.

Huset däremot... 😀

Den här civilisten är i alla fall förberedd med sin integralhjälm.

Fast skyddar den så bra om hela jävla bensinmacken flyger i luften? 😆

EJ en lealösing.

Inte heller denna varma farbror.

Hans symaskin tog visst eld. T o m hans klack började brinna.

Trailer med tuffa stunts och riff lånade från Whitesnakes "Fool for Your Loving".

BE MY CAT: A FILM FOR ANNE (2015) Rumänien, 87 minuter. Regi: Adrian Tofei.

Cool Cat?

Found footage-förutsättningarna klarlagda.

En ambitiös rumänsk regissör (Adrian Tofei) har en ohälsosam besatthet av Anne Hathaway och bestämmer sig för att göra en demofilm  där han ska övertyga henne om att komma till Rumänien och göra en film med honom.

Vår glade vän.

Udda Film ger sig in i found footage-träsket och kollar in denna rumänska kultrulle som vissa vill kategorisera som extremfilm. Vi går genast i polemik med denna tanke då det här verkligen inte är någon "The Green Elephant" eller "August Underground's Mordum". M a o är det enda extrema i denna rulle hur sjuk vår huvudkaraktär är.

Första aktrisen.

Jo, Tofei gör ett övertygande jobb som dåre och han är på sina ställen t o m lite goofigt rolig i sin tafatta galenskap. Detta blir en bra kontrast till de faktiskt sjuka dåd han gör mot de intet ont anande skådespelerskorna han anlitar. Det här är dock ingen torture porn så man får inte se något som helst våld i bild (förutom en blodlös strypning). Det antyds bara övertydligt när exempelvis en skådespelerska skriker för glatta livet och blod stänker på ett lakan som satts upp för att "Anne Hathaway inte ska chockeras av vad som pågår". Vi har inget problem med denna brist på gore. Vi saknar däremot någon slags intressant resa i huvudkaraktärens sinne. Han tycker själv att han förändras och "blir" karaktären han spelar (Ja, lite meta där) men han är ju bonkers från början och den enda tröskeln han egentligen kliver över är att han blir en mördare - vilket han ändå bestämt sig för innan.

Adrian är lite svår att jobba med.

Så istället för att bli "disturbed" av vår sjuka karaktärs beteende blir vi lite sömniga efterhand. Det hjälper inte att slutet är ett jahopp???-antiklimax heller.

BETYG: 3(-)/7 Bra spelat men tradigt i längden när ingen karaktärsresa görs.

"Lägg av! Jag ringer bylingen."

Vilket hon faktiskt gör och den välklädda rumänska Harry Haffa dyker upp.

Adrian visar glatt upp kloroformtrasan som snart ska användas.

Hon spelar en tjej dom blir överfallen och drogad men blir överfallen och drogad.

Exalterad förklarar han för Anne hur deras själar kommer att befrias under hans regi av henne.

Realism är ett måste.

Inga djur kom till skada under inspelningen.

En ny fräsch källar-location för nästa scen.

"Tihi fnitter. Inte så hårt."

Goofball-Adrian slår till.

Den gore som bjuds.

Uppläxning pågår.

Det blir plötsligt lättsamt.

Trailer

Hela rullen. Den här är dock fyra minuter längre än versionen vi just såg och vi orkar inte ta reda på vad dessa extraminuter bjuder på.