Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Ja, lite såhär känns det att gå till sitt statliga jobb.
Mitt ute i ingenstans utanför Bogota har det amerikanska statliga företaget Belko sitt colombianska högkvarter. Förutom lokalbor är 80 anställda utlänningar, d v s mestadels amerikaner. En dag när de anställda kommer till jobbet är det plötsligt nya säkerhetsvakter som tar emot dem och alla lokalbor nekas inträde. Innan de anställda vet ordet av är de inlåsta i byggnaden och vad som först verkar vara ett dåligt skämt visar sig bli blodigt allvar.
Ånej! En ny säsong av "Big Brother"?! 😣
Här på Udda Film har vi en morbid fascination över sociala experiment av det grövre slaget typ The Stanford Prison Experiment (2015) och Die Welle (2008). Även om dessa filmer kanske inte var några superhöjdare finns ändå fascinationen där och den här våfflan är betydligt grövre. Tänk "Battle Royale" möter "The Office" eller vad den överhajpade clown-spelade "Squid Game" borde ha varit.
Han stirrar.
Visst, det är totalt förutsägbart rent karaktärsmässigt och ja, John C. McGinley spelar som vanligt ett asshole. 🙂 Men detta är en kul och blodig resa i mänsklig beteende, serverat med en skvätt svart humor. Nej nej, ni vet hur humorallergiska vi är på Udda Film så ni behöver inte oroa er att detta ska vara någon plågsam glimten-i-ögat-skit eller någon outhärdlig oneliner-orgie.
Och inte undra på.
Egentligen skulle man kunna kritisera en hel del i filmen och vår huvudkaraktär Mike Milch (John Gallagher Jr.) saknar väl i ärlighetens namn den komplexitet som skulle göra honom riktigt intressant. Tur då att han flankeras av den lagom tuffa Leandra Florez spelad av den undersköna Adria Arjona som dykt upp i schysta produktioner som "Hit Man" och "Narcos" (TV-serien).
BETYG: 6(-)/7 Trots diverse tillkortakommanden och en smula brist på originalitet är detta ändå en höjdare utan en tråkig minut.
Responsen. 😅
Är detta rösten John Farnham sjöng om en gång i tiden?
Borde inte vara nåt problem för seriemördaren Henry och en talkshow-värd som sålt sin själ till Satan.
Mysbyggnaden bommas igen.
Klart de gör...man.
Ser ni inte att han har fikapaus? Inte ens Harmageddon kan få en statsanställd att bryta sin fikapaus.
"Stop! Or your heads will turn into a blåbärsbakelse."
Kanske inte så representativ för SS Übermensch-ideal?
Den franska landsbygden är farlig och där ute härjar en deformerad man (Pascal Simon) med en outsinlig blodtörst. Ett ungt par får problem med bilen och stannar till vid ett slott för att övernatta. Bara deras vägar inte korsas av den deformerade mannen...
Här har han i alla fall utdelat en dödlig snyting med sin fina heavy metal-handske.
Vår resumé är hyfsat logisk, vilket är missvisande för filmen är det inte. Det här är nämligen en rörig soppa utan varken rim eller reson. Glöm tanken om någon vettig historia. Det är amatörmässigt samtidigt som den glänsande nya kopian från Vinegar Syndrome är riktigt snygg med fina färger och bra ljussättning.
Farbror är föredömligt fördomsfri som söker hjälp av ett morrande deformo i SS-jacka.
Man tror detta ska bli någon ultralågbudget och lökig slasher när Deformot (som vi nu kommer kalla honom) i inledningen har ihjäl ett par random campare. Av okänd anledning slänger han ner dem i en brunn, vilket direkt får oss att sjunga gamla Borat-hits* inne i våra huvuden. Våra udda associationer har trots allt en märklig logik då Deformot av okänd anledning har en SS-jacka på sig. Offrens identitet och nationalitet förblir dock en gåta.
Så går det när man vill vara inkluderande.
Efter att Deformot dödat ytterligare random folk börjar filmens totala urspårning då vi introduceras för det unga paret. Meda snubben håller på och fixar med bilen (en punka?) vandrar kvinnan ut i vildmarken där en svart katt håller på och jamar som en besatt. Besatt ja, är katten rent av en demon? 😮 Kvinnan blir till slut attackerad av katten och får ett smärre psykbryt. Paret checkar sedan in på ovan nämnda slott där ägarparet berättar om hur för generationer sedan ett engelskt fartyg med en egyptisk skatt förliste vid kusten. Detta p g a fem bröder som vilseledde det med signaleldar. Deformot och hans mor ska vara rakt nedstigande ättlingar till dessa bröder. Detta förklarar i sig inte ett skit!
Katten har nåt att säga.
Det blir bara mer och mer bonkers med en svart häst som dyker upp utanför slottet och för ett satans liv med sitt jävla gnäggande. Satans ja, är hästjäveln titelns djävul? Fan vet! Vi bara önskar att någon snabbt gjorde hamburgerkött av den så man fick tyst på det fasansfulla gnäggandet som högprioriteras på ljudspåret. Slottets gubbe gör sitt bästa och försöker skjuta aset i ungefär halva filmen men trots att hästkräket bara springer runt honom kan han inte träffa det med sin hagelbössa som tydligen hämtar ammunition från ett ymnighetshorn... Det engelska fartyget rammar plötsligt berget och en mumie dyker upp. Den manar i sin tur fram en död brud från kyrkogården. Är det Deformots döda syrra? Det vore enda förklaringen men varför???
Fullkomligt sönderklöst!
Det är kul med den lökiga gore:n och mumien. Filmen är dessutom förvånansvärt snygg för att vara så amatörmässig men gå för helskotta inte på hajpen om "nazisploitation" och andra lögner hämtade ur tunn luft.
BETYG: 2/7 Några kul detaljer men mestadels en förvirrande smet.
"Det är lugnt gumman. Dina händer har redan läkt."
Deformot och hans morsa har tydligen Black Philip som inneboende. Ja där! Bakom likkistan.
Det blir mycket STIM-pengar till Bach i den här rullen. Nä visst nä...🤔
Håll för fan käften!
Mumie!!!
Mumien heilar för den döda flickan med den fula peruken. Är det därför filmen falskflaggas som nazisploitation? 🙂
När man förätit sig på blå fisk-godis.
😆
Skulle du med göra om du blivit sparkad i huvudet av en frenetiskt gnäggande häst. Huvudvärken kommer från gnäggandet, inte sparken.
Bråka aldrig med en mumie.
Kolla! Deformots morsa har även hon heavy metal-accessoarer på sig.
Trailer med mer morrande än på en Death Metal-skiva.
Hela filmen på originalspråket. Inte för att det gör svinstor skillnad.
Superhjältegruppen Tobacco Force, som håller alla kaijin-monster på jorden i schack med sina kombinerade krafter som ger monstren omedelbar cancer, börjar tappa fokus. Deras styrka ligger i att de jobbar enhetligt och när vissa av dem börjar tänka i alltför individuella banor blir de försvagade som grupp. Deras ledare Chef Didier (Alain Chabat) tar tag i problemet och skickar dem på en avkopplande retreat där de kan sitta runt lägerelden och dra läskiga historier och sammansvetsas som grupp.
Cancer är kladdigt.
Vi bänkar oss förväntansfullt framför denna våffla gjord av vår älskade Flat-Erics skapare, för det lär ju knappast bli en tråkig upplevelse efter vad vi erfarit tidigare.*
T o m åskådare på långt avstånd får sig en dusch.
Vi leds in i filmen med hjälp av en familj som är ute och åker bil och stannar för en kisspaus. Här får de syn på filmens verkliga huvudpersoner som håller på och slåss mot en monstersköldpadda (Nej, inte Gamera). Tobacco Force är inga vidriga Marvel-hjältar i vulgära muskelkostymer. Nej, de baseras istället på mysiga japanska hjältar som t ex Kamen Rider. Följaktligen slåss de mot samma typ av gummimonster som dessa. Den stafettliknande överlämningen av karaktärer att fokusera på fortsätter genom hela filmen även om Tobacco Force förblir huvudkaraktärer. T ex ger lägereldshistorierna upphov till små episoder i filmen.
Han har inga känslor.
Man blir genast glad när man får ta del av inledningsbataljen för det är ju oerhört älskvärt med gummimonster i japansk stil. Det blir även överdrivet gore:igt när det förvirrade monstret besegras. För att öka charmfaktorn ytterligare dyker teamets assistent upp, en robot på larvfötter som heter Norbert 500. Inte nog med det. De får ett videosamtal i sin minivan från sin ledare Chef Didier, som är en slemdreglande muppråtta! En värme fyller genast våra bröst på Udda Film-redaktionen och vi känner bara kärlek till de udda världar Dupieux skapar.
Deras sexige chef.
Filmen tappar vartefter en del av den där omedelbara wow-faktorn men fortsätter vara en mysig resa genom absurdism och lättsamt filosoferande. Det enda vi tycker är lite B är superskurken Lézardins (Benoît Poelvoorde) scener som ser ut att vara filmade i en billig blackbox. Lite mer krut kunde väl ha lagts på detta rymdtillhåll.
BETYG: 5/7 Dupieux är Kung Midas av mys då hans humor har en sådan värme.
För det är farligt att röka.
Deras lyxiga retreat har ett bemannat supermarket-kylskåp.
Hon har hittat tänkarhjälmen.
Den isolerar dig från omvärlden, stimulerar tankeverksamhet och renar sinnet!😁
LOL. Sanningar uppdagas.
Fri från sitt dum-skal. 🙂
Jodå, barracudan på grillen är inte sämre.
Arbetsplatsolycka.
Men han mår bra.
Såhär långt ser blackboxen hyfsad ut på ett charmigt lågbudgetvis.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!