What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 3 november 2024

SMOKING CAUSES COUGHING (2022) Frankrike/Monaco, 77 minuter. Regi: Quentin Dupieux.



Who you gonna call?

Med samlade krafter ger de monstret cancer.

Superhjältegruppen Tobacco Force, som håller alla kaijin-monster på jorden i schack med sina kombinerade krafter som ger monstren omedelbar cancer, börjar tappa fokus. Deras styrka ligger i att de jobbar enhetligt och när vissa av dem börjar tänka i alltför individuella banor blir de försvagade som grupp. Deras ledare Chef Didier (Alain Chabat) tar tag i problemet och skickar dem på en avkopplande retreat där de kan sitta runt lägerelden och dra läskiga historier och sammansvetsas som grupp.

Cancer är kladdigt.

Vi bänkar oss förväntansfullt framför denna våffla gjord av vår älskade Flat-Erics skapare, för det lär ju knappast bli en tråkig upplevelse efter vad vi erfarit tidigare.*

T o m åskådare på långt avstånd får sig en dusch.

Vi leds in i filmen med hjälp av en familj som är ute och åker bil och stannar för en kisspaus. Här får de syn på filmens verkliga huvudpersoner som håller på och slåss mot en monstersköldpadda (Nej, inte Gamera). Tobacco Force är inga vidriga Marvel-hjältar i vulgära muskelkostymer. Nej, de baseras istället på mysiga japanska hjältar som t ex Kamen Rider. Följaktligen slåss de mot samma typ av gummimonster som dessa. Den stafettliknande överlämningen av karaktärer att fokusera på fortsätter genom hela filmen även om Tobacco Force förblir huvudkaraktärer. T ex ger lägereldshistorierna upphov till små episoder i filmen.

Han har inga känslor.

Man blir genast glad när man får ta del av inledningsbataljen för det är ju oerhört älskvärt med gummimonster i japansk stil. Det blir även överdrivet gore:igt när det förvirrade monstret besegras. För att öka charmfaktorn ytterligare dyker teamets assistent upp, en robot på larvfötter som heter Norbert 500. Inte nog med det. De får ett videosamtal i sin minivan från sin ledare Chef Didier, som är en slemdreglande muppråtta! En värme fyller genast våra bröst på Udda Film-redaktionen och vi känner bara kärlek till de udda världar Dupieux skapar.

Deras sexige chef.

Filmen tappar vartefter en del av den där omedelbara wow-faktorn men fortsätter vara en mysig resa genom absurdism och lättsamt filosoferande. Det enda vi tycker är lite B är superskurken Lézardins (Benoît Poelvoorde) scener som ser ut att vara filmade i en billig blackbox. Lite mer krut kunde väl ha lagts på detta rymdtillhåll.

BETYG: 5/7 Dupieux är Kung Midas av mys då hans humor har en sådan värme.

För det är farligt att röka.

Deras lyxiga retreat har ett bemannat supermarket-kylskåp.

Hon har hittat tänkarhjälmen.

Den isolerar dig från omvärlden, stimulerar tankeverksamhet och renar sinnet!😁

LOL. Sanningar uppdagas.

Fri från sitt dum-skal. 🙂

Jodå, barracudan på grillen är inte sämre.

Arbetsplatsolycka.

Men han mår bra.

Såhär långt ser blackboxen hyfsad ut på ett charmigt lågbudgetvis.

Lågbudgetrobot.

B-blackbox.

Trailer

Lite FX-BTS.




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar