Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
MC-knutten Scorpio (Bruce Byron) gör sig redo för en afton med grabbarna. En afton med osedligt beteende i bästa rebellanda. Scorpio är fast besluten att piska upp en frenetisk stämning!
Macho-vila.
Kenneth Anger är tillbaka* på Udda Film och detta är en av hans största klassiker. Denna experimentella rulle kan te sig tam idag men var så kontroversiell när den kom att den togs till rätten för osedlighet. Ett mål som f ö Anger vann.
En gigantisk vägkon mellan herrens ben. Is that code?!
Vår resumé ovan är en smula vilseledande då den ger sken av en begriplig handling vilket den här våfflan inte bjuder på. Istället bjuder den på en kakafoni av kontroversiella bilder (för tidseran) och det är snarare det väl valda populärmusik-soundtracket som bär filmen. Anger påstod att han mer eller mindre filmade dokumentärt och att inget var arrangerat. Även om den sanningen skulle vara skarvad vittnar det om vad en filmares bearbetning av upptaget material kan skruva till innehållet. Även om filmen stinker** av homoerotik ska enligt uppgift de medverkande männen vara straighta motorcykelentusiaster. Under de knasiga partyscenerna ska deras flickvänner ha beordrats att hålla sig bakom kameran.
Under tidigt 60-tal hade de manligaste männen bilder på andra män på väggen och kissekatter i sängen.
Vi ska inte påstå att vi totalt hajar vad Anger ville säga med denna rulle men det sköna är att det finns utrymme för tolkning och betraktaren har ganska stor möjlighet att ladda innehållet med egna preferenser. Att filmen är supergay är ändå ett tveklöst Anger-motiv. Självklart inser han hur upprörande hans sexuella läggning är och trycker då gärna ner den i halsen på bigotterna. Vi läser även in ett mysigt tema om att blint följa en ledare, vilket oftast leder till fördärvet. Detta briljant illustrerat på soundtracket med Peggy Marschs "I Will Follow Him" samtidigt som en bekant österrikare med liten mustasch poppar upp i bildkollaget. 😁 Filmens titel skvallrar ju även om att vi faktiskt befinner oss i skorpionens tidsålder - en era av död och pina. Tvärtemot den annalkande vattumannens mysiga tidsålder som hippiesarna några år senare skulle påstå vara på ingång.
Manliga män har inte ciggen bakom örat.
Det finns mycket humor i Angers uttryck och hans kontrapunktiska sätt att använda musiken ger skön komisk effekt som t ex när stenhårda MC-män klär upp sig med denim, läder och nitar till tonerna av Bobby Vintons "Blue Velvet". En ung David Lynch måste ha gått i spinn över detta. 😉
BETYG: 3/7 Banbrytande och ironiskt kul men i ärlighetens namn ändå bara sådär***.
Äntligen! Storyn om det fantastiska bandet Dread Zeppelin som med sin unika mix av Led Zeppelin-covers i reggaetakt och med Elvis-sång erövrade underground-världen
Glansdagarna.
Som gamla fans av Dread Zeppelin skänker det oss stor glädje här på Udda Film att få ta del av en dokumentär om bandet. Trots vår stora beundran av orkestern visste vi förvånansvärt lite om den. Kanske ett sundhetstecken, för en gångs skull, att inte maniskt gräva ner sig i detaljer utan bara njuta av spektaklet.
Mjölkbudet (Ja, på riktigt!) Greg "Tortelvis" Tortell.
Dread Zeppelin (Hädanefter "DZ" i vår text) poppade upp på MTV i början av 90-talet och utgjorde en skön kontrast till alla band som tog sig själva på fullaste allvar. Hela deras koncept var en drift med rockbranschen och tidstypiskt passande i handsken då detta var den ironiska generationens gyllene era. Lyckligtvis, får man konstatera såhär i efterhand, fanns det trots allt en värme i deras humor som särskilde dem från den mera cyniska ironin som rådde.
Hjärnan och den drivande kraften bakom orkestern.
De nådde snabbt ganska stora framgångar och när buttra gamla Led Zeppelin-fans började ropa "Helgerån!" om vad DZ gjorde med deras hjältars musik klev självaste Led Zeppelin-sångaren Robert Plant fram i media och lovordade bandet. Den explosiva populariteten ledde bandet ut på en världsturné som bl a gjorde ett stopp i Stockholm på klubben Melody. Vår egen musikkorrespondent låter stolt meddela att han givetvis var där och stångades längst framme vid scenen. Trots att han har sett världsartister som Rolling Stones, Madonna, David Bowie, Black Sabbath etc är detta klubbgig bland det absolut bästa han bevittnat. Allsång hela aftonen lång och en smått imponerad Tortelvis på scen.
En vägg av Marshall-stackar? Njae, en sån backline är för rock'n'roll.
I den här dokumentären får vi lära oss om den mörka baksidan där sångaren Tortelvis faller offer för sin egen karaktär. Vi får se upp-som-en-sol-ner-som-en-pannkaka-syndromet när skämtet blev gammalt och även ta del av hur de sunkade ner sig med framträdande i en Corey Feldman-rulle.
Robert Plant: Stor Dread Zeppelin-fan.
Den här våfflan känns lite billig i sitt utseende då den är en sammanställning av mängder av gammalt arkivmaterial och då snackar vi om ofta crappiga VHS-upptagningar o dyl. De nytagna intervjuklippen ser givetvis långt mycket bättre ut men de ruffiga gamla klippen adderar bara till den sköna underground-känslan som DZ härstammar från. Det är sannerligen ett kärt återseende och vi är glada att vi var med när det begav sig!
BETYG: 6/7 Som vanligt är det inte den filmiska kvalitén som ger det höga betyget utan ämnet.
Klubben för ömsesidig beundran.
Debutmästerverket!
James Hetfield har alltid gillat att lyfta fram lovande nya akter. Det ska man fan ge honom!
Charlie Haj: Flitig herrbetjänt.
Dödssynderna haglar!
Tortelvis ger publiken vad de vill ha.
The claw!
Undra om de lyssnade på Jonas "Parta Lite Granna"* här?
Nähe ni! Vi känner nog allt igen Rodan när vi ser honom! 💗
Ett inte alltför klyftigt affärsbeslut var att boka bandet på en reggae-festival...
Är det alvedon?
Ännu ett mästardrag - att låta dem medverka i ett Corey Feldman-pekoral som förmodligen är så uselt att inte ens vi på Udda Film törs se den (...ELLER?!)
En osannolik kärlekshistoria tar fart.😍
Heck yeah!
Pastor Tortelvis med licens att viga.
Trailer
Hela våfflan!
*Här har ni den! Glöm orten när ni här har en riktig och ÄKTA hiphop-legend. 🥳😁🤙
Craig (Hunter Redfern) är ett ytligt svin som just dumpat sin flickvän Amanda (Jessa Flux) för att han behöver förnyelse. På ett party slår han vad med sina kompisar om att kunna lägra en mystisk blondin (Mia Katz) som dykt upp. Detta dessutom framför ögonen på sin numera f d flickvän. Föga anar han vad som väntar.
Cupidity glider in och ur diegesen.
Synd för Craig, för vi som tittar på den här förutsägbara kortfilmen vet exakt vad som väntar. Japp, Udda Film fortsätter nära besattheten rörande Jessa Flux och har därmed snubblat över denna försumbara våffla. Eftersom vi inte hade någon förhandsinformation om denna rulle har vi gissat oss fram till att det är en episod i någon slags antologi som då heter "Splintered Love Anthology" och som har en ciceron i form av Cupidity (Beth Metcalf) som leder oss genom handlingen på ett slags "Twilight Zone"-vis.
Craigs fräscha polare.
Det här är dessvärre ingen sleaze-fest och Jessa Flux får för en gångs skull lägga bimbokaraktärerna på hyllan och visa att hon faktiskt kan skådespela, för det gör hon bra med det mediokra manus hon har att utgå från. Allt är förutsägbart och efter den "stora" twisten är det rena rama skolfilmsnivån på hur karaktärerna agerar och då framför allt Craig. Cupidity tillför mest bara cringe med sina putslustiga kommentarer. Det hade varit roligare om Craig fått ett grövre straff än att bli -SPOILER ALERT- fejkgammal. Förmodligen funkar detta bättre i novellen denna film ska vara en adaption på men här blir det bara superlökigt.
BETYG: 2(-)/7 Som vanligt är det bara Flux som gör det värt att titta på skräpet.
Nej, detta generösa dekolletage duger inte för Craig.
Jess...förlåt, Amanda gör entré.
Som de flesta människor i dagens samhälle gillar inte Craig att exet står och gråter och därmed FÖRSTÖR STÄMNINGEN.
Han vill alltså dumpa henne för detta?
Eller..!?
Vem fan är det här!?!? Vem i helvete det än är så är han helt oigenkännbar!!!😵
Äh! Urininvånarna har käkat spindlar sedan urminnes tider.
Fyra dansöser kidnappas av busar som ämnar sälja dem som sexslavar till en japansk gangster. De behöver därmed transporteras med flyg till sin destination och skurkarna lejer två privatflygare för jobbet. Trots hot om grava konsekvenser vid misslyckat uppdrag fattar de tycke för tjejerna och bestämmer sig för att hjälpa dem. Ett fatalt misstag?
Ankeborgs-skuggan.
Efter flera decennier sedan vi såg sleaze-festen "Amazon Jail" bänkade vi oss slutligen för att se uppföljaren. Skulle man kunna toppa nivån av fullkomligt onödig nakenhet i denna uppföljare? Låt oss erkänna att det fanns vissa förhoppningar om det på Udda Film-redaktionen.
Assistent/askkopp.
Det inleds lökigt (som sig bör) med exotisk dans på stranden. Nej, inte sådan exotisk dans som ni dreglar efter! Folk dansar fejk-ekstatiskt till ljudet av illa pålagda djungeltrummor. Hur illa pålagda? Jo när vi ser två snubbar hamra på congas och bongotrummor hör man t ex tidvis bara en koklocka på ljudspåret. 😄 Lökfaktorn ökar en smula när kidnapparnas boss (som självklart har en dvärgassistent!) hamrar hem sina hotelser med att börja tugga på en tarantella som nyss kröp upp i hans skrev.
The male Ankeborgs-skäggväxt gaze.
Trots ovan nämnda knasigheter blir vi fullkomligt tagna på sängen när vi inser att detta faktiskt inte alls är någon WIP-film utan en jävla komedi! Fängelset titeln lovar lyser med sin frånvaro. Tjejerna är bara inlåsta i en stuga en kort stund innan den långa flykten i djungeln påbörjas. När skurkarna som jagar våra "vänner" leds av en snubbe som har Ankeborg-skäggväxt förstår vi att det kommer bli en del plågsam comic relief men det spårar totalt och vi får toppklassig humor som exempelvis: att folk blir kolsvarta i ansiktet när de sprängs med dynamit, att en skurk blir nertrampad av en flock strutsar (i djungeln!) ackompanjerat av utryckningsfordonsljud samt att den obligatoriska tjockisen (för det är skitkul med korpulenta människor som är fumliga...) kan kväva en exploderande dynamitgubbe genom att sätta sig på den.
Nej, faktiskt inte blackface. Bara det "humoristiska" resultatet av en sprängning.💣
Sleazet då? Ja det där med att toppa nivån i första delen kunde man glömma direkt. Ja det dröjer 19 minuter innan den söta Vanessa Alves "tvingas" dansa för Ankeborg-skäggväxten och då även lätta på paltorna - med ett leende... Sedan dröjer det tills halvvägs in i filmen innan sällskapet stannar vid en flod för att ta det obligatoriskt fnittriga badet - med kläderna på! 😠 Okej, de fjantar omkring i typ fem minuter med kläderna på innan dessa till slut avlägsnas. Det är allt! Nakenbadandet klipps dessutom sönder av inklipp med tjockishumor och meningslösa djurbilder.
Det gullas med smålejon.
Jodå. Det är rena rama David Attenborough-naturrullen detta med allt från spindlar till leoparder som får TONVIS med utrymme utan att tillföra ett satans smack till handlingen. Visst, det är gulligt med pumor, smågrisar och papegojor men i detta sammanhang hade vi föredragit lesbianer och creepiga fängelseläkare istället.
Och med ormar.
Vi nämnde klippningen här ovan och den är faktiskt anmärkningsvärt usel. Vi två tillfällen i inledningen ser vi hur våra "hjältar" övermannar skurkarna bara för att i nästa klipp vara i skurkarnas våld igen. Det är många småklipp man i efterhand dechiffrerar att "Okeeej, det var förmodligen sååå regissören tänkte".
En livsfarlig jaguar.
Nej, det här var en riktig anussoppa till film och för en gångs skull felade Udda Films sjätte sinne. Vi blev helt enkelt totalblåsta. Missförstå oss rätt. Vi förväntade oss en skitrulle, men en sleazig sådan och inte en jävla buskis!
BETYG: 2/7 Generöst betyg ändå för en usel komedi. Alves dans och mysig djungelstämning plockar några plus i alla fall.
LOL. Fejset säger allt!
Jodå, det är en rik fauna.
LL Cool Tjockis*.
Här är Vinegar Syndromes trailer för både ettan och tvåan med klipp från de båda filmerna korsklippta. Alla bra klipp är från ettan och således de dåliga från tvåan.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!