What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Visar inlägg med etikett Komedi. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett Komedi. Visa alla inlägg

söndag 27 september 2026

NORMAL (2025) USA/Kanada, 92 minuter. Regi: Ben Wheatley.



It's All Good Man!

Ett enkelt förlåt kostar så lite.

Ulysses (Bob Odenkirk) är en lagens man som förlorat sig själv och därmed sitt trygga gifta liv. Han får ett tillfälligt jobb som sheriff i den lilla hålan Normal i ett vintrigt Minnesota. Tanken är att han ska ersätta den hastigt avlidne sheriffen i åtta veckor tills en ny har valts. Detta passar Ulysses bra då den sömniga lilla staden knappast lär bjuda på några större utmaningar. Eller..?

Eeeeyyy, it's da Fonz!

En film med Bob Odenkirk kommer alltid med stora förväntningar för oss på Udda Film då hans rolltolkningar alltid är så förbaskat sympatiska. Så vad hade denna rulle att bjuda på? Förmodligen en del svart humor men antagligen inte lika mycket ultravåld som "Nobody"-filmerna* resonerade vi.

Inget fejk-Minnesota** utan en älg.

Den drar igång ganska stillsamt och har en air av Coen-brödernas "Fargo". Naturligtvis p g a skådeplatsen men även med den charmiga tonen. Detta gör det hela en smula förutsägbart också då man förstår att bakom den klämtjäcka fasaden lär det finnas en hel del jävelstyg. Detta är dock inget som stör oss då vi redan fallit pladask för Odenkirks och filmens charm.

Fejk-Minnesota ser mycket kallare och gråare ut än när Udda Films utrikeskorre besökte äkta Minnesota sommaren 2001.

Vad som förvånar oss en smula är att det faktiskt blir ganska så ultravåldigt ändå. Inte på "Nobody"-nivå kanske men visst, dråpligt, orealistiskt och välkoreograferat ultravåld trots allt. Det blir en hel del gapflabbande i den dipmixbestänkta Udda Film-soffan.

Liten håla har packat bankvalv!

Där "Nobody 2" var en smärre besvikelse är denna en skön bekräftelse på att Odenkirk täljer filmcharmsguld. Vi förstod att denna våffla skulle vara bra men den överraskade ändå positivt då den är bättre än nämnda uppföljare. Odenkirks karaktär är inte samma badass men av nödvändighet kan han ändå agera cartoon-adekvat. PK-brigaden får även sitt då en karaktär utmanar könsnormen. MEN - detta görs exemplariskt och man gör ingen grej av det. Precis som det borde vara, för vem bryr sig? Apropå "Fargo" så gjorde man samma sak där, fast då snackar vi TV-serien. Man hade en stark kvinnlig karaktär som råkade vara hur badass som helst och det var inget mer med det. Samtidigt rullade "True Detective" där man vände ut och in på sig själva för att lyfta starka minoritetskvinnor på ett fruktansvärt PK-skitnödigtvis. Cringe! Nej, det är skönt när man vill lyfta fram människor och inte vandrande banderoller.

BETYG: 5(+)/7 Charmigt, kul och underhållande som satan. Visst fanns klyschorna där, men de var i alla fall väldigt välkoreograferade! 🙂

Snygg touch med grepen! 😀

'splosions!

Sheriffen har lite eldkraft i alla fall.

♫"Janie's got a gun"♬

Yakuzan har sett för många John Woo-filmer.

Idioterna på Magnolia Pictures saftar verkligen på ordentligt med de äckliga Trailer-pukorna här.

**Filmen ska vara inspelad i Edmonton, Kanada. Ahh...Edmonton! Udda Films utrikeskorre har kära minnen från staden där han hittade en liten butik där han kunde hamstra sköna Godzilla-DVD:er. 💗



fredag 18 september 2026

SLAVE GIRLS ON AUCTION BLOCK 1313 (2001) USA, 69 minuter. Regi: Bob Gonzo.



Some W.A.V.E. utan charm

The camera gaze

Strippan Bambi (Veronika Blu) försvinner plötsligt från sitt jobb och utom sig av oro anlitar hennes kusin Waneata (Charlene Wolfe) New Jerseys bästa privatdeckare Rod Danger (Bob Gonzo) för att hitta henne.

= Bobs blick.

Tänk vad många garagefilmare som gömmer sig i New Jersey. Bob Gonzo hade visst fått ett hum om Gary Whitsons "talang" att mångla ut hemkokta fetischaktiga Z-filmer med sitt härliga W.A.V.E. Productions och tänkte förmodligen "Det där kan väl jag också göra!". Tänk så fel han hade. Udda Film reder ut begreppen åt dig.

Lugn, de åker fram.

Herr Gonzo begår dödssynden att tro att han har humor. Således bestämde han sig här för att göra en "komedi". Så trots att han t o m lånar ett par WAVE*-bekantingar i form av Tina Krause och Barbara Joyce och slänger in ytterligare ett gäng bimbos som får semi-näcka faller allt som ett korthus p g a allt "skoj" som bjuds.

Självklart beställer han den "shaken not stirred".

Så allt det roliga med WAVE:s uselhet finns med här men kvittas bort av amatörhumorn. Inte underligt att den här sopan inte regisserade fler filmer.

BETYG: 1(+)/7 Hemkokt och supersleazigt (därav pluset) men amatörhumorn ruinerar precis allt.

Vi gissar att det är filmens "producenter" som sitter och glor.

Proffsigt som tusan! Rena rama Vegas-showen.

Barbara Joyce smickrande ljussatt.

Tina Krause bryter fjärde väggen. Är det ett rop på hjälp?

Strategisk kniv.

Perfekt vitbalans och fokus på filmens niding.

Vem visste att spinkiga bimbos duschar med högklackat på?

Bob älskar att regissera. Ingen älskar dock det han har regisserat.

I vänta på att bli bortauktionerade för miljontals dollar sitter de i Bobs förråd.

Den solkiga frottéhandduken avslöjar direkt att detta är en arab! (Den fejkindiska accenten hjälper till.)

Jaså, den enda bimbo som inte har en röv är den som bär genomskinlig klänning? Okej.

Gulliga svarta tjejer är suckers för Hulk-slipsar.

Ni trodde vi skämtade?

Grattis Paul! Trots billig trummaskin lyckades ditt kalkon-soundtrack ändå vara otajt

Man måste gå till "blå" sajter för att hitta klipp från filmen. HÄR har ni ett med Tina Krause.

*Vi orkar inte skriva punkterna längre...



måndag 10 augusti 2026

SHIVER ME TIMBERS (2025) Storbritannien, 74 minuter. Regi: Paul Stephen Mann.



I yam what I yam = shit

Han börjar bli lite sliten.

Ett gäng ungdomar åker iväg för att campa och för att skåda de spektakulära stjärnfallen när Haleys komet passerar jorden. Gamla skrönor gör dock gällande att kometerna bringar ondska. Men sådant nys kan man ju inte tro på....eller?

Syns ju direkt att det är 1986 med dessa baggy muskel-pants, knallrött hår och emo...🙄

Udda Film kastar sig återigen in i det copyright-fria träsket då vi har fiskat fram ännu en Karl-Alfred-rulle och varför inte då sparka igång en festival med crappiga Twisted Childhood:aktiga-rullar? Ja, de kanske inte nödvändigtvis tillhör det universumet men ja ni fattar. Först ut då alltså denna Popeye-våffla. Vi trodde först det var en uppföljare till Popeye's Revenge (2025) eftersom den här också är brittisk men icke sa Nikolaj. Detta är bara ett tecken på att det finns fler "driftiga" britter som är villiga att slakta folkkära gamla karaktärer.

En trovärdig förvarning om vad som komma skall.

Notera att vi sa "driftiga" och inte duktiga eller kompetenta britter. Här har man valt att plocka fram den vedervärdiga gamla glimten i ögat och "toka" till det ordentligt. Så vi har "humor", dåligt skådespeleri och bedrövlig CGI. Jajemen! En cocktail från Helvetet. Just det sistnämnda är exceptionellt uselt och i visa klipp är Popeye helt animerad. Det känns som att titta på någon kass dataspelsanimation från 90-talet. I filmens upplösning vill man verkligen vara "The Evil Dead" eller "Braindead" men lyckas istället övertrumfa mängden CGI-blod med mängden cringe.

Brass, syra och androgyn HBTQ-person*. Vad skulle kunna vara mer 1986 än det?

Vi har förstås det obligatoriska kåtparet i gänget men förvänta er ingen nakenhet bara för att dessa kopulerar. Näpp, det blir inget. Endast tyskar kan bli upphetsade av denna våffla då men klämmer in ett särdeles ologiskt bajsskämt i ett av morden.

BETYG: 2(-)/7 Det kanske skrek etta om recensionen ovan men då slog det oss hur oändligt mycket sämre rullar vi har presenterat här.

Den gamle och havet.

Trippig drogsekvens. Så jävla 1986!

Nej det är inte en Borat-orgasm. Ser ni inte på de animerade potatischipsen att det är en våldsam skallfraktur???

Nä, det är inte en CGI-spliff utan en CGI-benknota som ska ersätta den klassiska majspipan (för det behövs ju?)

Exakt.

Nån slags spitroast på G.

Är det Donald Trump?

När en Tarman-wannabe stöter på dig.

Ett fasansfullt obehagligt mord!!!

"Braindead"-fanboi:eri.

Är det en screencap från "Resident Evil" första versionen?

Kanske snarare "cringy"?

En trailer som får VM-guld i lögner när den påstår att filmen har sex, drugs and rock'n'roll.

Till er stora glädje är detta en uppföljare på gång och denna teaser har svart bälte 24 dan i lögner!

*Hm, Boy George kanske?



söndag 21 juni 2026

DENNIS & HENRY'S POST-DIVORCE CHECKLIST (2022) USA, 127 minuter. Regi: Raymond Kester & Bryan Wilson.



Komedi 😱

Humorfejsen är påklistrade. Let's go!

Dennis (Raymond Kester) och Henry (Bryan Wilson) är två kompisar som båda just avslutat långa och miserabla relationer. Helt vilsna i den nya singelvärlden söker de efter råd från en gammal kompis (Rupert Boneham) som alltid levde det coolaste singellivet. Han är inte sen att hjälpa till och snickrar ihop en checklista som ska föra de två nyblivna singlarna till framgång.

Nej, det är inte "Bum Fights" senaste stjärna utan kompisen som alltid fick alla brudar.

Ja jävlar i havet vad vi inte gör här på Udda Film för att ta del av våra favoritaktrisers filmframträdanden. Vi har just plöjt en drygt två timmar lång komedi bara för att Alyss Winkler råkar förgylla rollistan. Det var minsann inga snabba två timmar heller...

Ja, det blir en del sånt här.

Ni förstår säkert att detta inte var någon rolig film, hur meta eller slapstick man än försökte vara. Meta för att filmen är uppbyggd som en dokumentär i filmen där de två huvudpersonernas öde följs. De bryter dessutom diegesen genom att samtala med narratorerna på ett "tokroligt" icke möjligt vis. Mest slapstick blir det i sexscenerna när våra "hjältar" bjuckar på många helt "crazy" miner. Som vanligt när det är komedi blir det väldigt mycket acting. Ja man skådespelar verkligen så man slår knut på sig själv och fallerar därmed miserabelt med att vara rolig. Det här är just en av konventionerna som gör att vi hatar genren.

Mimare vs. clowner, för det är kul?

Vi börjar nästan misströsta en dryg timme in i filmen när äntligen fröken Winkler dyker upp i sin minimala roll - som hora. 😃 Kompisparet besöker nämligen en bordell där de är intima med en handfull skökor. Dessa blir sedan partners med huvudpersonerna för mer knasiga upptåg men till vår stora irritation är inte Winkler med i alla dessa utan bara de tre andra prostituerade. Verkar som om budgeten inte räckte till att ha med henne i alla scener, eller kan det ha varit bokningskrockar för man hade ju ändå 50K $ att jobba med vilket är en förmögenhet i den amerikanska indie-världen. Winkler har inte mycket utrymme att agera utan är mest ögongodis - men hon fyller sannerligen våra ögon med socker!

BETYG: 2(-)/7 Trots allt inte värsta skiten vi sett och plus förstås för Alyss Winkler och ett par väldigt smala gitarrskämt.

Alla amerikanska indie-filmares favoritinteriör: En loppis!

Alyss, för att: Production value!

Haley Madison känner vi igen från sådana rullar som: Slaughterhouse Slumber Party (2019) och Babysitter Massacre (2013).

Sex inbjuder till många "roliga" miner.

Men vänta, vad gör de i Tom Bukovacs musikrum?*

Russ Meyer-blinkning blir det.

Alla horor samlade. Men var är Alyss horkaraktär??? 😥

Gitarr-geek:eri! (Vacker Gretsch där f ö)

Mer musikerskämt (på rena rama göteborgsnivån!).

Trailer som illustrerar exakt hur rolig den här filmen är.

*Här har ni Nashville-räven Tom Bukovac i sitt lilla vindsrum tillsammans med basistesset Tal Wilkenfeld.