DOUBLE EXPOSURE (1982) USA, 94 minuter. Regi: William Byron Hillman.

Galen i fotografi

Skönt ordval ändå av kollegan när undercover-snuten hittas mördad i drag.

Fotografen Adrian (Michael Callan) plågas av hemska mardrömmar där han mördar modellerna han jobbar med. Saker blir knappast bättre när en seriemördare faktiskt avlivar modeller han jobbat med. Håller han helt på att förlora förståndet? Adrian kan inte längre skilja på vad som är verklighet och mardröm och söker desperat hjälp för att få svar på frågan om det faktiskt är han själv som begår dessa mord.

Ah! En Nikon-kille.

En amerikansk thriller med ett stänk av giallo verkade ju vara adekvat underhållning denna afton så Udda Film poppade in denna rulle med lite reserverad nyfikenhet.

Bara två bröder som umgås med spånken, brass och kramizar.

Bra anslag med en snut i drag som blir brutalt mördad av en handskbeklädd mördare, bara ett kvarter från sin backup. 🙂 Sedan följer en titelsekvens som vi antar ska ge emfas åt filmtiteln där man lagt på en irriterande släpeffekt (för att det ska se dubbelexponerat ut) som ligger på alldeles för länge. Vi introduceras sedan för alla karaktärer och får ta del av några mord. Adrian blir bara mer och mer cray cray och det börjar bli lite rörigt med drömmarna, de faktiska morden och Adrians relationer. Förmodligen var det väl avsikten från Hillmans sida för att illustrera kaoset i huvudkaraktärens verklighet men det blir en smula stökigt för tittaren. Trots detta är stämningen rätt schyst och skådespeleriet ganska bra, förutom när Adrian går loco. Lite kass regi där.

Sen kallar han sin homosexuelle assistent för detta! 😱

-SPOILER ALERT- Det som rör till det ännu mer är den bristande logiken då mördaren saknar både en arm och ett ben men vi vid ett mord ser honom ta ett stryptag med båda händer och vid ett annat ser två ben som förföljer ett kommande offer. Efter det senare mordet finns åtminstone en förklaring då vi i efterhand kan se en protes liggande i bakgrunden med en adekvat converse-doja på. Synd, för vid det första snutmordet fungerade ju allt då vi bara såg en arm hugga snuten (dessutom rätt arm!). Strypscenen är dessutom ingen drömscen.

BETYG: 3/7 Trots lite rörighet är det ändå en schyst thriller med god atmosfär.

Snygg comeback. Touché! 😂

Cleavon Little i rollen som den obligatoriske irriterade polischefen.

Loco.

Hororna i Hollywood annonserar varorna aggressivt.

Jamen det låter ju som himmelriket.

Hon verkar verkligen ha huvudet på skaft (no pun intended).

Ja förmodligen va?

LOL.

Robert Tessier har ett fejs man sällan glömmer. Ni kanske minns honom som grön gubbe i Starcrash (1978)?

Men LOL, vad är det för bekant pretty face i bakgrunden? 😃

Självklart heter hon det.

Vadå? Har inte alla fotografer en attachéväska med en skallerorm i???

Det gäller att vara kreativ som fotograf.

Snuff-fotografi säljer väl bra?

Inte det? Du behöver inte bli så skogstokig för det...

Skön tavla psykiatrikern har på sitt kontor.

"Oh jeez"? Är de i North Dakota eller? 😆

Nja, det krävs nog minst tre pers för att få till den berömda Scorpions-pyramiden*. Kanske kan pretty boy i bakgrunden hoppa i? 🙂

Jomen visst är det er favorit-Delta Force-hjälte Brett Baxter Clark som är Chippendale-statisten!

Trailer

Hela våfflan.

*Här har ni den klassiska Scorpions-pyramiden!😁