DEEP RED MURDERS (2022) USA, 50 minuter. Regi: Dustin Ferguson.

Dust(b)in slaktar ännu en genre

Bylingen på besök i det orangea rummet. Det kan vi se på cowboyhatten och chaufförmössan.

Julia (Jennii Caroline) plågas av mardrömmar där en mördare med svarta handskar avlivar män på de mest bestialiska vis. Samtidigt härjar en seriemördare och det visar sig att morden sker exakt som i Julias drömmar.

Det enda som är riktigt "giallo" är färgen i toaletten.

Det var inte superlänge sedan vi såg ett Ferguson-verk här på Udda Film (Beyond the Gates of Hell (2022)) och dumma som vi är kastar vi oss glatt över ännu ett pekoral, mest för att vi var nyfikna på hur han skulle ta sig an giallo-genren. Formkurvan visar sig gå från dålig till usel. Det kanske var därför filmen låg på hyllan i åtta år? (Nej, inte vår hylla!) Man kan nämligen i eftertexterna se att den är gjord 2014 och då hette "Gloved Murderess".

Den gudomliga gloryhole-extasen.

Som ni kan se loggar filmen in på bussiga 50 minuter men när man väl sätter sig och kollar på spektaklet inser man att de minuterna inte alls är så bussiga då vi har någon dryg halvtimme av INGENTING. Julia: promenerar, målar en tavla, röker en cigg på en tom lekplats, shoppar i en esoterisk butik etc etc. "Men det är stämningsbyggande" hävdar ni. Jovisst, om stämningen avser vara pisstråkig och ska ge upphov till planerande av kommande vecka istället för fokus på det som sker i rutan.

Byggare Bob leker med tegel.

Det är som vanligt en total brist på kompetens i filmskapandet, så allt från manus till ljud är en katastrof. Ibland låter ljudet fruktansvärt lågupplöst som om man var inne på en burkig toa med rinnande vatten. Musiken är helt malplacé och fejdas ut och in utan någon som helst fingertoppskänsla. Vid ett tillfälle undrade vi vad det var för jävla maskin som bullrade när Julia satt framför datorn. Det visade sig vara soundtracket... Ferguson försöker naturligtvis få till det klassiska färgade giallo-ljuset och som ni förstår blev det magplask även där.

När du byxrunkar kanske det känns lättare om du har en Buttericks-mask på dig samt ett snöre runt halsen om skammen skulle bli för stor.

Nåja, sex och våld då, som är så viktiga ingredienser i genren? Här finner vi det enda positiva vi kan komma på med den här skräphögen. -SPOILER ALERT- Våldet är främst riktat mot män och då gärna mot deras genitalier. Så i titelsekvensen ser vi hur en avhuggen penis faller till marken men det riktigt skojiga är när en man nyttjar ett gloryhole och mördaren mosar ballen mellan två tegelstenar! 😆 Ferguson borde ha fyllt filmen med sådant istället så hade den kanske varit lite mer uthärdlig. Så mycket mer sex är det inte. Vi ser en flashback där Julias morsa blir våldtagen och mördad och där presenteras vi med den enda lilla tuttscenen.

BETYG: 1(+)/7 Tristess i svarta handskar. Plus för ett "gloriöst" mord. 😏

Håriga handflator är det minsta du behöver bekymra dig om när du byxrunkar.

Ferguson castade bara tjejer med...

...fult rakade ögonbryn.

Inte en loppis kanske men väl en lång scen när allt ska undersökas i denna woo woo-butik. "Hm, rökelse. Vad spännande."

Nåja, biträdet var sött i alla fall.

Självklart fattar inte Ferguson att man måste ha giallo-blask i en giallo.

När du inte har råd att gå till doktorn för att fixa dina hemorrojder.

Den enda scenen som snuddar lite vid giallo-genren.

LOL! Argento är måttligt imponerad av denna hyllning.

Vad skulle Hitler ha svarat om ni frågat efter ett videoklipp? "NEIN, NEIN, NEIN!"