THE REVENGE OF FRANKENSTEIN (1958) Storbritannien, 90 minuter. Regi: Terence Fisher.

Hämnden är lam

Pete Hegseth väntar ivrigt på att TV-kamerorna ska rulla igång för den första amerikanska direktsända avrättningen.

Baron Frankenstein (Peter Cushing) lyckas undkomma giljotinen och flyr till Tyskland. Där öppnar han en praktik under den nya identiteten Dr Victor Stein. På dagarna vårdar han de fattiga men på kvällarna fortsätter han entusiastiskt sina experiment. Stadens läkarråd är dels avundsjuka på att han stjäl deras patienter men också misstänksamma då de anar att han i själva verket är den dömde baronen. En av medlemmarna, den unge Dr Kleve (Francis Matthews), är dock ivrig att få lära sig av Frankensteins briljanta hjärna så han söker upp honom och lyckas övertala honom om att få bli hans assistent. Han råkar dyka upp väldigt lägligt då Frankenstein är på väg att nå ett genombrott med sina experiment.

Det finns ingen större njutning för en ung kvinna än att ha en äldre herre vilande på sin barm.

Vi fortsätter med Hammer-myset och den briljante baronens medicinska äventyr. Här får vi en lite annan bild av den gode (numera) doktorn. Den härliga arrogansen är dessvärre nedtonad och man plockar fram en smått filantropisk sida hos honom också (även om den kanske bara är en täckmantel för hans fortsatta verksamhet 😉).

Är tomten ett köpcenterfyllo?

Om vi börjar med det goda så har vi ju den murriga Hammer-atmosfären med sin gotiska viktorianska charm och Cushing är förstås bra. Hans motspelare Matthews fungerar också bra i sin roll. Nästa positiva punkt har en air av ambivalens över sig då vi gillar att man varierar monstertemat och plockar fram en ny version av den plågade produkten. Här i form av Karl, spelad av Michael Gwynn. Nackdelen är förstås att man blir blåst på det grymtande monstret man förväntar sig ska vara resultatet av Frankensteins experiment.

♫"Every breath you take. And every move you make. Every bond you break. Every step you take. I'll be watching you."♬

Manuset är väl lite sisådär med en hel del luckor och knepiga genvägar samt karaktärsöden som inte tar vägen någonstans. Det här med titeln och "revenge" kan man ju skarpt ifrågasätta då det snarare bara handlar om "return". Även upplösningen känns väldigt odramatisk och "Jahopp...". -SPOILER ALERT- Det finns dessutom en väldigt ocharmig karaktär i form av städaren (Richard Wordsworth), en intrigerande jävel som ställer till med all möjlig jävelskap. Ni vet, den där äckliga typen som piskar upp en storm och sen kliver ett par steg tillbaka och fnittrar åt sitt dåd medan andra utför det. Det lönar sig tydligen i den här våfflan då han får komma undan sitt rättmätiga straff, vilket skulle ha varit en våldsam död - helst orsakad av monstret.

BETYG: 4(-)/7 Mindre arrogans och grymtande monster men fortfarande härlig Hammer-stämning.

En galen vetenskapsmans labb är sannerligen en syn för gudar!

"Jag är den obligatoriska fräschingen monstret ska ömma för."

Filmens praktarsle smider nya ränker.

Plågat "monster".

Han ser bekant ut...🤔

Ja med den blicken så.

Vet inte den köttätande schimpansen att "Meat is murder"?

Kanske inte direkt en "monster facial" han fått.

Så monstruöst! Han håller på att förvandlas till Ian McKellen!!!

Trailer som börjar som en resumé men slutar i klassisk 50-tals chock-o-rama!

Hela våfflan.