X312 (1971) Västtyskland/Spanien, 81 minuter. Regi: Jesús Franco.

 

 

Vem i hela världen kan man lita på?

What!? Nån slags bondage-Drutten på planet?

 

Franco-festivalen fortsätter med rafflande djungel-action!

 Reportern Tom Nilson (Thomas Hunter) har varit med om ett exeptionellt äventyr i den brasilianska djungeln och nu fruktar han för sitt liv då han sitter på ett mycket begärligt gods. Han spelar in ett band där han berättar sin historia. Berättelsen tar oss med på ett flygplan som kraschar i djungeln och av en händelse råkar en korrupt bankir finnas bland passagerarna och denne har juveler värda miljoner på sig. Juvelerna gör att man inte bara behöver kämpa mot naturen för sin överlevnad utan även mot girigheten.

Franco gör en cameo.

 

Francofestivalen fortsätter med ett skönt äventyr i de sydamerikanska djunglerna. Denna rulle är en ganska konventionell actionthriller utan överdrivet våld och gore utan bara traditionellt pang-pang. Lyckligtvis slängs lite skön nakenhet in och då tänker vi främst på Esperanza Roys otroligt välsvarvade kurvor. Filmen flyter på rätt bra utan en massa märkligheter. Det man kanske skulle kunna invända mot är banditerna, ledda av den sydamerikanifierade francobekantingen Howard Vernon som brutal ledare, och deras tafatta agerande. Även slutet känns lite sömnigt, som om man inte orkat skruva till det, men det gör inte så mycket då det är en rätt underhållande resa vi bjuds på.

BETYG: 4/7 Behagligt action-äventyr som kryddas av fröken Roys underbara figur.

Bekantingen Paul Müller i fin skjorta.

Ja Pedro (a.k.a. Howard Vernon), what is up när du ligger där med nakna Beni Cardoso som tyckte om att lufta kussimurran i Franco-rökaren "Barbed Wire Dolls".

"Ge hit flaska, kärring!"

Fjollig man med fjollig hund och skön frilla.

Bondage-Drutten tar en svängom.

Esperanza Roy svalkar sin heta kropp.

Damn straight we have!

Francos svenska följeslagerska Ewa Strömberg tänder på svettiga gamla män med läppvårtor.

Lyckliga Beni får en svängom i sänghalmen med Esperanza.

Även Howard Vernon har en särdeles trevlig dag på jobbet.

Exploision 1: Guran står pall.

Explosion 2: Guran rör sig inte en millimeter. Bra skit!

Esperanza ledigt klädd i sin pianospelarstass.

Paul Müller faller vördnadsfullt på knä inför hennes ypperliga klädsmak.

 

Se Esperanza Roy strutta runt iklädd endast sin yppighet i denna trailer som YouTube glömde! Hmm, det verkar som om mongona på YouTube numera kör åldersgräns istället för att plocka bort nakenklipp. Har de verkligen växt upp???

99 WOMEN (1969) Lichtenstein/Spanien/Italien/Västtyskland/Storbritannien, 90 minuter. Regi: Jesús Franco.

 

 

...and all are a problem.

På väg till kabaré?

 

Det är verkligen hög tid för en Jesús Franco-festival här på Udda Film då denne regissör är en riktig sköning som blandar högt och lågt. So here goes!

Marie (Maria Rohm) anländer till en ö och fängelset med öknamnet "Dödens Slott" där hon snabbt får veta sin plats av den sadistiska fängelsedirektören Diaz (Mercedes McCambridge). Fångarna får sina namn ersatta med nummer, #99 i Maries fall, och straffas hårt för minsta påstådda förseelse. Därtill väljs en och annan fånge ut för "kärlekstjänstgöring" hos öns guvernör (Herbert Lom). Då myndigheterna misstänker att allt inte står rätt till i fängelset skickas en inspektör (Maria schell) för att undersöka situationen. Hennes mer humana inställning väcker hopp hos fångarna men när direktören och guvernören kör över henne försöker Marie och några medfångar istället fly.

Nej då. Kvinnofängelse där superheta Rosalba Neri välkomnar med sköna kläder.

 

Nej kids, det är inte en Jay Z-musikvideo detta utan vår käre Jesús Francos första WIP-film. Man kan lugnt säga att det är en trevande början om man betänker faktumet att han sedemera blev genrens sleazigaste kung. Andra kanske inte vill se det på det sättet utan snarare att Franco ännu inte hade degenererat till den nivån han senare skulle husera på. Många klassiska element finns med såsom: minimala fångdräkter, sadistisk direktör, catfights, tortyr och lesbianism. Det är dock väldigt tama versioner av sagda element och det finns t o m ett seriöst försök till story. Vissa konstnärliga flashbacks är riktigt pajiga i trogen Franco-anda men de erotiska scenerna och de lesbiska yttringarna är i vissa fall riktigt finstämda kontra sleazigheten han senare skulle bjuda på. Ibland blir hans lek med fokusen dock ganska irriterande. Sedan kanske inte våldtäkterna är speciellt finstämda men de är långtifrån lika brutala som senare versioner. Man ska ha i åtanke att det faktiskt var 1969 filmen spelades in och censorerna i Spanien var verkligen på hugget under denna tid.

Rosalba Neri åmar sig - och det får hon göra.

 

Det blir dock lite segt när man kollar på en WIP-film som inte är supersleazig och när de dramatiska elementen inte lyckas täcka upp helt blir ju inte behållningen så jättestor. Intressant är det emellertid för oss francofiler att spana in regissörens första stapplande steg i denna mysgenre. Notera att det även finns en XXX-version som är ca åtta minuter längre men i denna är det bara en massa helt meningslösa sexscener inklippta som ser långt ut från att höra till filmen. Franco själv fnyser över denna version som han menar någon "nolla" har hottat upp. Man kan bara hålla med då man inte med bästa fantasi skulle kunna föreställa sig att det är filmens karaktärer som utför sexakterna.

BETYG: 3/7 Intressant historiskt dokument för francofiler men annars en rät seg historia med väldigt lite sleaze för att vara en WIP-film.

Avslappnad stämning i kurran.

Spänd stämning i kurran.

Filmens otäckaste scen där en stackars pytonorm misshandlas grovt.

 

Vilken spjuver han är Franco. Den svarthåriga bruttan har svarta underkläder...

...den blonda har vita...

...och följaktligen har den rödhåriga - ja just det!

En scen ur XXX-versionen. Vilka i helvete är dessa brudar i sina Z-filmsperuker???

Efter en skön natt i naturens sköte...

Brott och straff.

 

Trailer med snusk

 

Rosalba Neri är snygg... Tur att hyckleripolisen sov.

DESTINED TO BE INGESTED (2008) USA, 77 minuter. Regi: Sophian Khan.

 

 

Kannibalromans?

80-tal med "tidstypiskt" pannband.

 

Ett sällskap med nyrika klippare gör en seglats i Söderhavet på väg till något luxuöst hotell men p g a den inkompetente kaptenen på segelbåten hamnar de på en till synes obebodd ö istället. Sol, bad och kokainsnortande förbyts snart i en kamp för överlevnad då de inte är ensamma på ön.

Han söp tydligen bort färgen på pannbandet.

 

Det här är en ganska udda liten lågbudgetfilm som pendlar mellan högt och lågt - mest lågt. Den som väntar sig en kannibalrökare i gammal god italiensk klass kommer bli ordentligt besviken. Då är det bättre att bara ta den för vad den är - en trevande början på en filmkarriär? Faktum är att kannibalelementet är ganska litet och det finns fler kopplingar till Robinson Crusoe eller Romeo och Julia, om än i tafflig variant. Något som dock totalförvånar är twisten i slutet -SPOILER ALERT- där helt plötsligt zombier dyker upp! Slutet känns även ganska torftigt och hastigt då man på ett billigt sätt ska knyta ihop säcken.

Varför har de inte sex??? Men en sån läckerbit (till höger) kan väl ingen hålla sig?

 

Det skriker verkligen lågbudget om produktionen redan från början då dubbningen, eller snarare eftersynken, verkligen är påtaglig. Att dessutom ge sig på något så ambitiöst som en kannibalfilm med så få personer framför kameran är ju inte heller helt lyckat. Att filmen av någon anledning utspelas 1987 känns väl också litet krystat då rekvisitan inte är helt lyckad, men men det var ju de ekonomiska klipparnas tid så låt gå. Däremot så gör vissa av skådespelarna stundtals rätt så hyfsat ifrån sig och då tänker vi främst på Amanda Cole, som spelar huvudrollskaraktären Anna, och Noshir Dalal som gestaltar kannibalen Kohi. Vidare är den övergripande scenografin rätt schyst med otroligt vackra inspelningsplatser på Brittiska Jungfruöarna. Detta räcker dock inte så jättelångt rent filmmässigt.

BETYG: 2/7 Vi får väl betäckna det som en stark tvåa då ovanligheten i filmen ändå var rätt intressant men annars är detta ingen höjdare.

80-tal och kola.

Huga, vilken inföding!

Guldklocka för trogen tjänst.

Cool location.

Söderhavets Spider-Man stöter på vår hjältinna.

Kambodja?

Byns shaman vägrar att visa sig utan sitt Black Metal-smink.

Kamoflerad bimbo?

 

Trailer

 

Hela filmen!

ESCAPE (2008) Tyskland, 21 minuter. Regi: Julia Zimanofsky.

 

 

Fångad. Men i vad?

Mysigt rum.

 

En ung kvinna (Theresa Scholze) vaknar upp efter en uppenbart våldsam kidnappning och märker att hon är inlåst i ett nedgånget rum. Genast försöker hon finna en väg ut men avbryts av kidnapparen (Alexander Gamnitzer) och gömmer sig under golvet. Finns det en utväg från detta gömställe eller kommer hon vara fast och tvingas bevittna kidnapparens vidriga dåd mot hennes medfångar?

Tittut!

 

Detta är en tekniskt välgjord kortfilm med snyggt foto och schyst klippning men den lyckas aldrig fånga oss ordentligt. T o m den luriga twisten i slutet känns som en axelryckning även om den på papperet skulle kunna vara intressant. Den förklarar i viss mån hur -SPOILER ALERT- den skadade och väna kvinnan kunde slå ned den muskulöse kidnapparen som var beväpnad med en påk. Just den scenen kändes otroligt lam och verklighetsfrämmande annars. Även om den känns mer logisk efter att man sett slutscenen är den ändå ett irritationsmoment som drar ned känslan i filmen. Det är ganska svårt att bygga upp filmen på ett trovärdigt sätt för att nå fram till den rätt så coola twisten och det är just här det brister lite och filmen tappar därför en del.

BETYG: 3/7 Välgjord med skön twist i slutet. Upptakten dock krystad manusmässigt.

Tafsare!

Death match!

 

http://vimeo.com/20493685

Inledning och eftertexter.

 

http://alexander-gamnitzer.de/2009/05/29/83/

Här på Gamnitzers sajt finns en trailer och några scener.

DEUS IRAE (2010) Argentina, 14 minuter. Regi: Pedro Cristiani.

 

 

Herrens lacka tjänare

Mamma lär sin flicka om bondagens njutningar.

 

En flicka (Ana Pauls) vårdas ömt av sin mor (Bernarda pagés), fastbunden i sängen. Hon lider nämligen av demonbesättning. Strax knackar det dock på dörren och tre märkliga präster kliver in...

Badass-präster undersöker demonklo.

 

Denna mycket välgjorda kortfilm är egentligen en teaser till en långfilm filmskaparna förmodligen fortfarande jobbar med. De tre badass-prästerna tycks inte vara huvudpersonerna i den långfilmen utan mer bifigurer som hanterar ondskan på sitt eget kompromisslösa sätt. Just denna "badassighet" är en balansgång mellan uttjatad pajighet och rolig spinn på prästerskapet. Vi skruvade lite oroligt på oss här på Udda Film när de tre dök upp i läderstasser och en av dem hade biker-brillor. Stenhårda superhjältepräster känns väl lite sisådär i våra ögon. I denna kortfilmsform fungerade det ändå rätt bra och deras våldsamhet var ganska klädsam.

Prästerna lägger ut världens största lina på golvet! Är det fest eller?

 

Man lyckas på dessa knappa 14 minuter bygga upp en rätt skön stämning av förväntan med den ödesmättade inledningen, den supervåldsamma drabbningen och det öppna slutet. Vilka är dessa aggressiva Guds tjänare? Vad är det för demonfylld värld de verkar i? Det finns en bok med samma namn som handlar om olika religiösa fraktioner i en postapokalyptisk värld men den verkar mer vara inspiration till den kommande långfilmen än en faktisk grundplåt. Denna kortfilm utför sitt syfte väl. Man blir intresserad av vad den kommande långfilmen har att bjuda på samtidigt som man bjuds på en tekniskt mycket välgjord liten åktur.

BETYG: 4/7 Egentligen en välgjord teaser för en kommande långfilm men en skön åktur i sig.

Dämån med dålig hy.

Say it loud - I'm black and I'm proud?

 

En teaser

 

Hela filmen