What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

onsdag 9 september 2015

TURBO KID (2015) Kanada/Nta Zeeland, 92 minuter. Regi: François Simard, Anouk Whissell & Yoann-Karl Whissell.



CGI-80-tal

Dä fjutschör.

En nukleär katastrof har ödelagt jorden och folk försöker överleva så gott det går i det förpestade landskapet. The Kid (Munro Chambers) är en tonåring som, när han inte jagar skrot för att byta mot livsviktigt rent vatten, drömmer sig bort i serietidningarnas värld och då i synnerhet de om superhjälten Turbo Rider. En dag möter han den spralliga tjejen Apple (Laurence Leboeuf) som han lite motvilligt blir vän med. Vänskapsbandet blir snabbt starkt och när hon kidnappas av den onde Zeus (Michael Ironside) hejdukar gör The Kid allt han kan för att rädda henne.

Så här kul är det att lyssna på en freestyle.

Vi hade väldigt höga förväntningar på den här hyllningen till 80-talet i allmänhet och postapokalyptiska action-rullar i synnerhet och inledningen med Le Matos superschysta soundtrack och genidraget att låta den inte alltför avlägsna framtiden vara 1997 lovade gott.

CGI...

Sedan började tyvärr besvikelsen smyga sig på. Vi antar att man försökte få skådespelarna agera på ett visst cheesigt sätt för emulera billigt skådespeleri från 80-talet (?) för vi tror inte skådisarna är så här kassa egentligen. Alltså faller ansvaret på trion av regissörer som tycker detta fungerar bra. Även den rutinerade B-stjärnan Michael Ironside gör en stel och själlös insats.

Vad nu, en "Last House on Dead End Street"-hyllning?

Vidare är det alldeles för mycket billig CGI för att det ska kännas 80-tal och många av splattereffekterna ser onödigt billiga ut. Även miljöerna och postproduktionen känns superlågbudget, fast i sammanhanget på ett dåligt sätt. Gråa grustag uppiffade med CGI känns inte alls så 80-tal som de flesta verkar tro. Folk med knappt någon budget alls kan åstadkomma en mer 80-talslik postproduktion än det här. Det har ju dykt upp en del 80-talshyllningar på senare år och vissa har haft mycket större budget och andra mindre, men exempel på bättre varianter är: Doomsday (2008), Nightsatan and the Loops of Doom (2013) och Hobo With a Shotgun (2011). Den sistnämnda är regisserad av Jason Eisener som även varit exekutiv producent till den här rullen och dyker upp i en liten biroll.

Nämen det är ju bara Michael Ironside.

Vi gillar ändå initiativet och det största problemet för oss är nog de höga förväntningar vi hade efter att ha sett föregångaren T is for Turbo (2011) och läst det ständiga tjatet på Eiseners twitter-flöde. Musiken är som sagt guld och de överdrivet våldsamma kampscenerna är roliga och för tankarna till "Bad Taste". Zeus högra hand Skeletron (Edwin Wright) är ascool med sin galet stirrande blick och Orphée Ladouceur-Nguyen som den vänstra (?) handen skänker en iskall kvinnlig grymhet till rullen. Kanske är en trio regissörer för många kockar till soppan? Bättre lycka nästa gång.

BETYG: 3/7 Vi får väl ändå säga att det är en stark trea med tanke på det roliga våldet och den fina DX7-musiken.

Vad är det för ljusgul stråle mitt i allt blod?

Folk reagerar olika på sånt här.

Är det inte Geoff Peterson som sitter där bakom ratten?

Starring: Geoff Peterson as Turbo Rider!

Skön karaktär. En slags tvättstuge-Guran.

Var det nån som nämnde "Bad Taste"?

Stirrig.

Ja det är vad ni tror.

Vämjelsen vet inga gränser när han traskar i fismolnet.

Eye of the tigress.

Superstirrig!

CGI så det heter duga.

Trailer

Le Matos som ligger bakom soundtracket.



måndag 7 september 2015

KIDNAP SYNDICATE (1975) Italien, 95 minuter, Regi: Fernando Di Leo.



Alla är lika värda, eller?

I Italien är kaffet till för alla åldrar.

Två pojkar kidnappas, den ene är från en rik familj och den andre är son till den fattige mekanikern Colella (Luc Merenda). Den arme mekanikern kan bara hjälplöst vänta medan den rike fadern (James Mason) kohandlar med kidnapparna. Samtidigt är polisen inte mycket till hjälp.

Luc Merenda pratar italienska.

Dags att dra upp mysstämningen på Udda Film och vad är då bättre än att dra igång en italiensk kriminalrulle från 70-talet? Det blir ju sällan fel och så icke denna gång heller.

Det är däremot inget mot Vittorio Capriolis passionerade kroppssvada. Se och njut!

Även om den här filmen inte är speciellt hårdkokt eller slänger upp en massa tuttar i nyllet på oss är det en angenäm historia med den klassiska italienska stämningen. När filmen nått sin point of no return får vi även typiska galna bil-/MC-jaktscener i störtskön miljö och självklart smygs det in ett groovigt soundtrack av Luis Bacalov.

---
Det är kanske inte de mest gripande skådespelarinsatser vi sett och det känns märkligt att inte höra James Masons sega stämma utan en italiensk överdubbning istället men däremot bjuds det på mycket härligt italienskt kroppsspråk och då särskilt från Vittorio Caprioli som spelar kommissarie Magrini. Helt okej rulle detta.

BETYG: 4/7 Skönt italienskt 70-tal trots avsaknad av den råaste brutaliteten.

---

---

---

---

Och så en sista.

"Kolla en sån supercool telefon jag har."

"Hallå?"

Nej inte dockan! NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ!!!

MC-vansinne i pittoreska kvarter.

Finns fan inte en dålig backdrop i hela Italien!

Klart avslappnad knalle som knappt höjer ögonbrynen när en MC-dåre brakar genom hans knallebod.

Rafflande scener med Bacalovs coola soundtrack.

För mycket information för kommissarien.

Märklig argentinsk trailer med porrig 80-talsmusik pålagd.

Hela filmen.



lördag 5 september 2015

THE AMAZONS (1974) Italien/Frankrike/Spanien, 103 minuter. Regi: Terence Young.



Babe power

Kvinnoolympiad hålls för att kröna ny drottning av de stolta amazonerna.

Amazonernas årliga tävling går av stapeln för att få fram en ny drottning till stammen. Den
skickliga Antiope (Alena JOhnston) slår i finalen ut sin ärkerival Oreitheia (Sabine Sun)
och kröns som drottning. Nya tider stundar då Antiope vill återföra stammen till fornstora
dagars ära men först måste den årliga parningsdagen avklaras då usla män bjuds in för att
befrukta amazonerna. Komplikationer uppstår när Antiope motvilligt fattar tycke för den
grekiske kungen Theseus (Angelo Infanti) som går inkognito som en enkel armékapten.
Samtidigt smider Oreitheia ränker i kulisserna.

Självklart finns tid att hata män.

Den äventyrliga stämningen fortsätter här på Udda Film när vi kastar oss huvudstupa in i
Sword & Sandal-genren, här dock kryddad rejält med T&A. En alldeles utmärkt kombination i
våra ögon. Det råkar slumpa sig så att de flesta amazonerna är unga vackra kvinnor och det
är först en bra bit in i filen som det visar sig finnas unga flickor och några medelålders
damer. Råkar tjejerna föda några pojkar kastas dessa genast åt skogen då endast kvinnor har
plats i stammen. Just det! Rena rama ROKS-porren det här.

Man har snott konceptet från "Mästarnas Mästare". Eller är det tvärtom?

Även om det kanske till en början vattnas i munnen på alla misandristiska ROKS-medlemmar
visar det sig naturligtvis att denna film är en fluktfest för den manliga blicken. Inte oss
emot som råkar bära omkring på penisar och testiklar. Under inledningens tävling genomförs en av filmhistoriens hetaste brottningsmatcher då huvudantagonisterna inoljade och topless
(förstås) kämpar om drottningtiteln. Åtminstone trodde vi att så var fallet tills det bjuds
på ytterligare en fajt i slutet av filmen som är ännu stekhetare. Lysande sleaze-
filmskapande! Mellan alla lättklädda scener och klassiska bataljer lyckas man peta in några
subtila gayskämt.

BETYG: 5/7 Fin vintage-sleaze här med mycket hud i en skön antik miljö.

Filmhistoriens hetaste brottningsmatch?

Redan under antiken höll ROKS glödande möten.

Vad har de där amazonerna för ideologi egentligen?

Ha! Män kan också klara sig utan det motsatta könet.

Och så hajlar vi lite till.

Män utan hår duger ingenting till. Ouch!

Tung indoktrinering pågår. Tar ni notis ROKS?

"Bläää för alla män."

Hoppsan! En ÄNNU hetare brottningsmatch!?!

Män är totalt överflödiga - och vi älskar det!

TV-spot

Filmen sammanfattad på under två minuter.

Hela filmen!



tisdag 1 september 2015

THE MIGHTY GORGA (1969) USA, 84 minuter. Regi: David L. Hewitt.



Mäktiga monster minsann

Superkuslig inledning.

Marks (Anthony Eisley) cirkus håller på att kursa och det enda som kan rädda den är en ny succéartad attraktion. Av en händelse har det dykt upp rykten om en särdeles storväxt gorilla i Afrika och Mark satsar allt på ett kort och åker dit. Väl i djupaste Kongo slår han följe med April (Megan Timothy) som vill hitta sin försvunne far som också var på jakt efter gorillan och en skatt.

I Afrika finns det bara indiska elefanter.

Mer äventyrsfilm här på Udda Film och denna gång är det en riktig ultrakalkon. Vi snackar stendumt manus, förverkligat med mängder av arkivbilder, leksakseffekter och dåligt skjutna scener. Självklart ser vi mickar titta fram i bild. Vi hör även ljud av trafik i bakgrunden när vi befinner oss mitt i djupaste djungeln. Apropå djungeln, i denna AFRIKANSKA regnskog dyker det helt plötsligt upp en stam indianer. Dessa är självklart spelade av vita personer med leksaksperuker från Buttericks. Man kunde helt enkelt inte ha brytt sig mindre än så här vid skapandet av en film.

Men de har breakdancande gorillor!

Tyvärr kompenserar man inte med sex och blod då dessa förlåtande element helt lyser med sin frånvaro. Däremot älskar vi monstren i filmen. En skitdålig King Kong-kopia med taskig frisyr, en otroligt älskvärd leksakstyrannosaurus samt en arkivödla i en vulkangrotta. Gränslöst dåligt men lite roligt ändå.

BETYG: 3/7 Hur dåligt som helst. Sköna monster kompenserar för bristen på sex och våld.

En brud med ridbyxor och någon slags sexleksak? Don't go there girlfriend.

Se där ja! Vem är det som får bära the white man's burden?

Ånej! Inte huvudjägare igen. Inte lika blekta skallar som i Massacre in Dinosaur Valley (1985) dock (inte lika mänskliga heller...)

Är det rasistiskt att påpeka att denne inföding verkar ha fel ras?

Vad kan ha skrämt denne AFRIKANSKA indian med buttericksperuk så?

Aha! Gorga dyker upp med sin vindögda livlösa blick.

Det skrämmer även den AFRIKANSKE Thore Skogman-indianen.

Ascool skräcködla.

Gorga har en bad hair day.

Tydligen har de upptäckt något som är viktigare att hålla ögonen på än monstret i förgrunden.

Våra vänner funderar på sitt nästa drag, övervakade av den smygande djungelmicken.

Trailer

Den mest bedårande monsterfajt vi sett på länge. Notera även att Gorha låter lite som Toxic Avenger.