COUNT DRACULA (1970) Spanien/Italien/Västtyskland/Lichtenstein, 97 minuter. Regi: Jesús Franco.

Chricka gör sin favoritdracula

Darkman gör en cameo och bjuder på en sup.

Den unge advokaten Jonathan (Fred Williams) åker till Transylvanien för att informera den gamle greve Dracula (Christopher Lee) om hans nyinköpta hus i London. Vistelsen hos greven blir traumatisk och Jonathan vaknar upp som ur en mardröm hemma i London igen, på professorn Van Helsings (Herbert Lom) klinik. En klinik som råkar ligga bredvid huset som den mystiske greven just köpt...

Vilda "vargar".

Vi nämnde denna mer konventionella dracularullen när vi recenserade Dracula Prisoner of Frankenstein (1972) så det kunde väl vara lägligt att ta en titt på denna gamla hyllvärmare som samlat mer damm i Udda Films videohylla än Draculas slott samlat spindelväv.*

Knackelibank på Draculas dammiga port.

Det var sannerligen ingen överdrift att kalla filmen konventionell då detta är en klassiskt linjär vampyrberättelse, i stark kontrast till Francos vanliga surrealistiska och sleaziga utsvävningar. Era underläppar börjar darra i besvikelse? Torka tårarna. Detta är faktiskt en riktigt bra film med en mysigt gotisk stämning. Vi som inte orkat läsa Bram Stokers bok får helt enkelt lita på regissören när han påstår att denna adaption är den som ligger närmast boken (Även om Jack Taylor som också medverkar i filmen inte håller med). Han avfärdar samtidigt Coppolas hävdande om att dennes version skulle vara närmast Stokers original. Franco menar att Dracula helt enkelt inte kan hålla på och tramsa med att kära ner sig i offren han ska tömma på blod och drar därmed undan mattan på hela den romantiska vampyrtraditionen. Take that alla fjollvampyrentusiaster! Regissören menar också att det var viktigt att lyfta fram hur Dracula växer sig yngre och starkare ju mer blod han får i sig. Tydligen ska Chrisopher Lee ha varit mycket entusiastisk till projektet och nöjd därefter just p g a denna sanna (?) tolkning. Detta till skillnad från alla Hammer-rullar där han gestaltat greven slentrianmässigt (även om vi på Udda Film uppskattar dessa).

Är det Dracula eller Hulk Hogans farfar? Mycket spindelväv på den staken...

Det är en riktig allstar-rollbesättning och roligast är förstås att se Klaus Kinski i en vadderad cell (!) Francos förtrollande vackra stjärnskott Soledad Miranda dyker också upp och denna gång utan att vädra sin burriga muff. Japp, det är så konventionellt att det inte ens bjuds på några frikostiga urringningar à la Hammer i denna våffla. En typisk francogrej blir det i alla fall där han spontant slänger in en skojig scen med uppstoppade djur. Hilarious!

BETYG: 5/7 Ja en knapp femma men okej då. Kul att se en "normal" film av sleazemeistern.

Riktigt ostädat på slottet.

Ser verkligen ut som greven behöver lite hemhjälp.

Här blir han lite uppspelt när han talar om det stolta ungerska arvet. Just det kids, Viktor Orbán är inte den förste onde ungraren.

Jaså där har vi den skyldige till allt stök i höger bildkant.

Hm, en till gynnare. Ja det är klart med den mängden väv så.

Yes! En pajig fladdermus.

Tryggt att vakna med en Paul Muller sittande vid sängkanten.

Vad är det egentligen Klaus smetar på den madrasserade väggen?

Näe va..?

Paul Muller tittar intresserat på.

Vad ska du göra med flugorna Klaus?

Nämen! (Enligt Franco åt Kinski flugorna på riktigt.)

Franco välkomnar personligen Soledad Miranda in i filmen.

Christopher Lee var i ett anfall av etnocentrisk rasism bestört över att spela mot vackra Soledad som är halvromska.

Franco övertalade honom om hennes förträfflighet och han insåg sin dumhet. Duh...

Kinski tolkar den framtida filmen "Birdy".

Det är ett medicinskt faktum att man blir fullkomligt lealös när man kastar sig mot sin död.

Just det lilla flicka, gå nu snällt till tanten med det bleka ansiktet.

Klaus har nu spårat till den grad att han behöver hakstöd.

En uppstoppad räv går till attack!

"Vääääs!"

"Hu, det är fasansfullt!"

En uppstoppad rovfågel ur fokus. Hur gastkramande kan det bli!?!?

Ånej! En uppstoppad kråka med torkat vitt klet i nyllet!!!

Förstenad av skräck.

En...ja fan vet.

"Dö, DÖ!!! Uppstoppade döda djur!"

Klaus kan ju bli katatonisk för mindre.

Herregud, inte en uppstoppad struts också!?!?

"Hjälp mig Herre Jesus Kristus. HJÄLP MIG!!!"

De stirrar döden i det uppstoppade glasögat.

Det blev för mycket för Klaus.

Gör nåt då doktorn! GÖR NÅT FÖR HELVETE!

Aha! Därför är romerna så hatade. De släpar med sig en massa vampyrer. Men det är ju bara film era puckon.

Jack Taylor får en facial.

Chricka som en distingerad Dracula.

Dracula möter sin nemesis Van Helsing i Herbert Loms gestalt.

"Er ist der König der Vampieren!" En spritzig tysk trailer. Se bl a Kinski sitta på dass och sms:a! Det enda dåliga är den tysk som dubbar Chricka Lee och man därmed missar Chrickas fina djupa röst.

Och så hela filmen.

*Ni blir varse vad vi menar när ni ser filmen.

NON HO SONNO (2001) Italien, 112 minuter. Regi: Dario Argento.

Sova den eviga sömnen

Känslan när man hittar det här hos någon man just sålt sin kropp till.

För 17 år sedan härjade en seriemördare känd som "Dvärgen" i Turin. Morden upphörde när denne dog men nu har återigen en serie mord av samma karaktär skett. Giacomo (Stefano Dionisi), vars mor mördades under första vågen återvänder till Turin och tillsammans med den pensionerade poliskommissarien Moretti (Max von Sydow) börjar de nysta i fallet som polisen inte tycks kunna lösa själva.

Heeeere's hooker!

Filmens titel ("Sleepless" på engelska) skulle kunna vara den på en dokumentär om Udda Film-redaktionens sömnproblem men så är icke fallet. Den här recensionen antyder dessutom att en smygfestival dragit igång här med antingen temat Turin eller Argento eftersom detta är gemensamma faktorer för denna och förra recensionen Giallo (2009). Nu var det inte tänkt så men whatevs yo...

Ah! Denna ljuva ikoniska giallobild.

Till skillnad från ovan nämnda våffla är det här en bra argentofilm. Den är inte lika pajig och är mycket mer en giallo än den som heter så. Det betyder att vi alltså har den klassiska anonyme mördaren med svarta handskar. Yay! Även argentokollaboratörerna Goblin är tillbaka och gör soundtrack här. 2000-talets Goblin är dock inte mycket att hurra för och känns mer som cheesig power metal än 70-talets progressiva variant. Just ledmotivet i filmen bär dessa tråkiga drag. Resten av soundtracket funkar väl bättre.

När tåget passerar.

Det är trevligt att se Max von Sydow sprida en trygg skådisfilt över skeendet och dessutom en påminnelse om hur duktig farbrorn är när han inte ger sig in i löjliga roller som parodin på ugglan Helge (Bert-Åke Varg) i "Game of Thrones" (Se bild längst ner för bevis).

Max med sin kompis Marcello.

Självklart blir det typiskt våld à la Argento och makeup-kompisen Sergio Stivaletti får ligga i och göra lökiga gummihuvuden som ska misshandlas. Bara för att vara tydliga: Vi tar dessa inte helt trovärdiga gummisubstitut alla dagar i veckan framför tråkig CGI.

BETYG: 4/7 Whöt? Hur kan vi ge samma betyg som till förra rullen som vi kallade "dålig"? Så fungerar det här på Udda Film. Vi uppskattar både och. Vi kan väl kalla denna för en stark fyra.

Mördarmanikyr.

Kanske inte helt PK att spela lustigt soundtrack till denna scen.

Play that funky music white gal...

Max försöker förklara för Marcello.

Klassisk argentoanimation.

Vad är det för vitt klet i hennes mun?

Chiara Caselli parafraserar The Black Crowes omslag till "Amorica".

Hur Argento vill visa en telefonsvarare*.

Vi tycker att Roberto Zibetti är väldigt lik Aldo Valletti i "Salo" här. Yngre och mindre vindögd.

Scenen med skökans sista stund.

Italiensk trailer.

Lite Goblin-soundtrack med stillbilder på bl a Max & Marcello.

Till vänster en mörk bild på Max från "Game of Thrones" och till höger en på Bert-Åke Varg i "Från A till Ö".

*Ja kids, en gång för länge sedan var en telefonsvarare en mekanisk apparat.

GIALLO (2009) USA/Storbritannien/Spanien/Italien, 88 minuter. Regi: Dario Argento.

Gult är inte fult

Teatro Regios interiör ser ut att vara hämtad direkt ur en kubrickfilm.

Linda (Emmanuelle Seigner) har åkt till Turin för att träffa sin lillasyster som är modell. När Linda väntar hemma hos systern ringer denna från en taxi på väg hem. Det är något som inte stämmer och samtalet bryts. Linda hör inte av sin syster mer och oron blir inte mindre när hon kommer i kontakt med kommissarie Avolfi (Adrien Brody) och får veta att en seriemördare härjar i staden.

Filmens första offer blir först attackerad av ett gäng glada transor.

Låtom oss häda... Vi uppskattar Dario Argento här på Udda Film och är fascinerade av hans filmkatalog men vi är inga fanatiker. Vi har snarare ett ganska ambivalent förhållande til hans filmer då vi förstås uppskattar våldspoesin och det ibland abstrakta berättandet. Samtidigt kan vi ibland tycka att stämningssökandet kan bli lite långtråkigt. Hans mer konventionella filmer är ibland ganska dåliga även om vi kan gilla en del av dem ändå. Den här rullen tillhör just den kategorin.

Trots chocken kan hon inte annat än stanna upp och beundra exteriörens ljussättning.

Ett ord vi hela tiden återkom till i den flottiga Udda Film-soffan var "banal". Detta ord sammanfattar filmen riktigt bra. Ett fånigt manus som en till synes trött Argento regisserade på halvfart med taskigt skådespeleri som resultat. Man tror inte på något som Seigner säger eller gör. Brody har fortfarande sin utstrålning men blir ofta pajig i sitt dystra rosslande. -SPOILER ALERT- Det blir dessutom märkligt när man i filmens inledning ser den smått deformerade mördarens ögon i en backspegel och direkt känner igen dessa som Brodys. Är han en snåljåp den gode Adrien? Han var nämligen medproducent till filmen och spelar två roller. Hm...

Har man pundat länge kan det vara svårt att hitta ställen att injicera.

Trots ovan anmärkningar upplevde vi filmen som underhållande med fint foto av Frederic Fasano som gjorde rullen till rena rama reklamfilmen för Turin. Inte helt omöjligt att detta var medvetet då staden förmodligen skjutit till en bra slant. Våldet är väl inte fullt så minnesvärt som man kan förvänta sig av våldsvirtousen Argento men visst blir det en del mysiga närbilder och en särdeles lökig pervoscen.

BETYG: 4/7 Nej, det här är ingen bra film men vi gillar den ändå.

Som vilket pojkrum som helst.

Dags för er analblekning fröken.

Mördaren har tydligen tröttnat på duckface-trenden.

ACAB? Nähe då. En snut som klappar en random doggie kan ju inte vara ett svin.

Dags för aftonens självmassage. Mangaporr? Check. Bild på mordoffer? Check. Napp? Check!

Nej nej Mördar'n. Man kan faktiskt förstora bilder på datorn.

Trots att Emmanuelle Seigner ekiperats av Versace m fl lyckas hon ändå se ut som en luffare.

Shoutout till filmvärldens sötaste lesbian.

Hon är så tjockskallig att hammaren inte pallar.

Straffet blir att en ful docka slås sönder.

Muggen är...gul.

Kommissarien hade vad man skulle kunna kalla en hot mommy när han var barn.

Mommy.

Torture porn in progress. Jo en del kan inte tänka sig nåt värre än att bli fotograferade.

Varför barnvagn när en hederlig ICA-kasse gör jobbet lika bra?

"Satans gulunge! Låta dig bli mobbad av de andra barnen så där."

Italienska obduktionssalar har klass!

Nästa argentonärbild kanske blir genom ett mikroskåp?

Interiören på sjukhuset är...gul.

Kids. Se till att inte mörda folk för då kan ni råka ut för en snut som tittar förebrående på er.

Trailer med toalettljud.