Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.
Han är ju typ galen vetenskapsman så frisyren är självklart ingen prioritering.
Steve (Wildman Steve) är en alkoholiserad uteliggare som det har gått så snett för att han t o m får stryk av sina gatukollegor. Detta är precis en sådan personlighet ett par gangstrar letar efter när de söker en försökskanin till ett experiment deras korrupta läkarkumpan håller på med. Gangstrarna behöver nämligen ett mänskligt subjekt att förvandla till supermänniska och på så sätt genomföra en juvelkupp. Den enda haken är att hittills har alla djur superdrogen testats på dött efter en vecka...
Här kan vi däremot se att det lagts ned lite möda på hårstajlingen. Jimi Hendrix möter Liberace, typ.
Trots att vi precis tagit oss igenom en subpar-blaxploitation-rulle räds vi ej och tar oss an ytterligare en riktig lågbudgetrulle i genren. Vi kan direkt säga att till skillnad från The Black Godfather (1974) är denna så usel att den är lite rolig. Det här är nämligen så utomordentligt dåligt att vi snackar porrfilmsnivå. Så intelligent är dialogen och manus. Vissa av "skådespelarna" kan man t o m se läsa från cue cards utanför bild. Även musiken är rena rama porrvåffle-soundtracket. Nu har korkad populärkultur indoktrinerat er att tro att alla porrfilmer från 70-talet hade funkig "wacka-wacka"-musik men konnässörerna kan då upplysa er om att musiken var mer varierad än så och ofta hörde man ett evigt orgelgnölande** i bakgrunden vilket också är fallet här. Vi vill dessutom uppmärksamma ledmotivet som drar igång under eftertexterna. Hur jävla "bra" som helst!
Steve har det tufft på stritan in da hood.
Så tänk er en porrfilm utan sex (även om någon burrig afromuff skymtar till); en småväxt mengeledoktor med stökigt hår, rysk brytning och en överårig silikonbimbo som partner; frigolitkassaskåp som väger ett "ton" men inte tynger ner en bil; en störig huvudperson som har svårt att hålla käften trots att han aldrig är rolig och framför allt en klart stötande titel. Winning!
BETYG: 4/7 Svag fyra får vi väl säga men vi var hyfsat roade ändå.
Tur då för honom att Black Travolta dyker upp som en räddande ängel.
Det gamla ta tempenskämtet dammas av.
Steve förses med både fin lya och öhh...hembiträde.
Lite eggande CFNM-action blir det också.
Hur beskrivs den udda sexualitet där mannen vill släcka lyset?
Brutha is shaaaarp dressed! En slags fin accessoar har han också i byxlinningen.
Även hans välklädde kumpan har en sån accessoar i västfickan. Riktigt classy!
Den heta sköterskan låter sig charmas av Steves redogörelse för hans "Get high tree".
Ni ser. Det funkade ju bra det där.
Samtidigt har vår mengeleaktige vän frigjort lite avslappningstid med sin trofé-GILF.
De ägnar sig åt riktigt perversa lekar: Schack!
Steve smyger iväg med 1000kg-kassaskåpet.
Inget en stor amerikanare inte kan hantera i bakluckan.
We all wish!
Steve visar hur en slipsten ska dras.
Fint kollage.
Mer crap.
*Kanske inte om man frågar intellektuella svarta som insett att jargong har en tendens att skyla över problem.
Istället för dompa blir det budweiser hos ghetto godfather.
Maffiabossen Nate (Jimmy Witherspoon) ser något i den unge inte helt lyckade gangstern J.J. (Rod Perry) och tar honom under sina vingar. Inom kort har J.J. inte bara börjat dejta Nates dotter utan även börjat styra hans affärer med följden att de vita knarkbaronerna som styrt i de svartas kvarter utmanas. En våldsam konfrontation är att vänta.
J.J. har kommit upp sig. Se bara hans pråliga kontor.
På Udda Film är vi ju kända blaxploitation-älskare och även när dessa filmer har ganska liten budget kan de vara riktigt underhållande. Den här våfflan tillhör verkligen lågbudgetkategorin men är dessvärre inte jätteunderhållande.
Tony Burton visar glatt upp senaste boxningsmodet.
Manuset är löjligt och det lama skådespeleriet är superstelt. Det känns helt enkelt som om ingen inblandad i produktionen har något på fötterna.T o m den obligatoriska funkiga musiken känns B och det blir heller aldrig så dåligt att det blir kul. Rod Perry som någon slags "gudfader" är föga övertygande och det hjälper inte heller att hans karaktärs auktoritet hela tiden utmanas av den black panther-aktiga Diablo (Damu King). Så efter en trevande handling som inte övertygar en själ får vi till slut ett helt fantasilöst slut där man efter (usel) förmåga bara knyter ihop säcken.
BETYG: 2/7 Inte så kass att vi blir förbannade men ganska så intetsägande.
Jodå, Huey P. Newton ska förstås blandas in i filmen.
Dags för kalas!
Unleash da bitch!
"Take this ya honky bitch!"
Den vita gangsterbossen får återigen stryk av sin flickvän i schack varpå han storsint proklamerar: "How can a dummy like you beat me every time?" Lol. Frågan blir typ svaret.
Kyle Reese (Jai Courtney) sänds tillbaka från den apokalyptiska framtiden av rebelledaren John Connor (Jason Clarke) till 1984 för att skydda dennes mor Sarah Connor mot Skynets mördarrobotar men Skynet har lärt sig av tidigare misstag och anpassat sin strategi vilket totalt ändrar spelreglerna för Kyle och Sarah.
Han är artificiell, i dubbel bemärkelse.
Eftersom vi mer och mer lever i en nostalgisk bubbla på Udda Film missar vi oftast när det kommer ut uppföljare till gamla klassiker. Det krävdes att en av redaktionsmedlemmarna skulle råka se att denna film rullade på en monitor på ett tåg på väg till Barcelona för att vi skulle bli varse om dess existens. Då får man väl kolla på spektaklet resonerade vi. Sagt och gjort.
Unga glada killar som gillar punkrock.
Vi blir föga överraskade av kvalitén på filmen som givetvis är låg. Det är ju trots allt den gamla vanliga hollywoodextravaganzan med fullt ös och lite innehåll. Värst är nog manus och dialog som stundtals är riktigt pinsamma. Det ska ju förstås också vara lite äcklig glimten i ögat för att ytterligare dra ner kvalitén och för att roa de korkade tonårshjärnor denna film är riktad till. Det gamla uttjatade receptet med setup och sedan längre fram i filmen återkoppling till "rolig" one liner. Den misslyckade guvernören Arnold är förstås tillbaka och då återigen som "älskvärd" gullerobot.
Eftersom det här är det närmsta Arnold kommit oral självstimulans är han mer än nöjd.
På den positiva sidan kan man nämna att Sarah Connor har blivit oändligt mycket vackrare i den lilla skönheten Emilia Clarkes gestalt. Nu gör hon förstås inte lika bra ifrån sig skådespelarmässigt som Linda Hamilton men hur ska vi kunna se det när vi suckar ljudligt över hennes utseendemässiga perfektion? Eftersom detta med all säkerhet är en PG-13-rulle blir det inga "Game of Thrones"-orgier i nakenhet och nakenscenen hon gör tillsammans med Jai Courtney levereras på ett "sunt" amerikanskt TV-vis. En annan positiv aspekt är naturligtvis att få höra Arnold säga "Sarah Connor" igen. Vi önskar bara att gubbfan hållit käften efter det. Redan när det begav sig ville vi kräkas på det jävla "I'll be back"-tjatet.
Burning Man - anno framtiden.
CGI:n är väl hyfsad i alla dessa vansinniga actionscener men tramsandet med tidsresaraspekten och alla alternativa scenarier denna medför blir bara seg, särskilt när Arnold ska försöka redogöra för tittaren hur det ligger till. Nej, denna serie dog som alla vet efter T2 och alla hollywooddollar i världen kan inte ändra på det faktumet.
BETYG: 2/7 Det väntade hollywoodtramset som går att konsumera som en billig fylla. Det ger lika mycket.
I denna alternativa dåtid är Sieeeraaahhh Caan-uowaah plötsligt skitsnygg.
Tyvärr blir det inte roligare än så här. Gå tillbaka till era gamla "Game of Thrones"-avsnitt istället.
Arnold smyger på med den nya dödsmaskinen: T-Teddy-FuckYaUp 1000.
Flamman gör en cameo.
Arnold är så där rolig som bara en gammal republikan kan vara.
Hollywood...
Emilia i ett ögonblick av postcoital avslappning.
Alla terminators har en ACAB-sensor.
Definitionen av "liten men naggande god".
Definitionen av "intelligent" hollywoodhumor.
Trailer
Se Emilia träna inför rollen med bonusen att få höra Arnold tala.
Rocktrummisen Roberto (Michael Brandon) förföljs av en mystisk stalker och luras in i en situation där han oavsiktligt dödar denne. En annan mystisk maskerad figur fotograferar händelsen och börjar kontakta Roberto likt en utpressare men verkar fokusera mer på att hota och trakassera än att avkräva honom pengar.
Perfekt whitey fro i bakgrunden.
Tillbaka till Turin och Dario Argento igen. Så kan det gå när Udda Film inte planerar en egentlig festival. Vi fastnade dock i denna argentozon så vi beslöt oss för att sluka även denna rulle.
Fler roliga vinklar.
Vi blir riktigt positivt överraskade över den höga kvalitén på filmen och då menar vi själva berättelsen och bildspråket. Det är en väldigt snygg film i fina miljöer och redan här börjar sköna argentofigurer som den maskerade stalkern dyka upp. Bildvinklar och färger är rena rama poesin och även om våldet är måttligt byggs en skön stämning upp som på ett bra sätt skildrar terrorn vår hjälte utsätts för. Obegripligt att vi inte kollat in den här tidigare, men så kan det vara när man bor i ett berg av filmer man försöker ta sig igenom.
BETYG: 5/7 Inte en spektakulär film men den andas kvalité.
Ni trodde videon till "Out in the Fields" med Gary Moore och Phil Lynnot var nyskapande?
Myggjävel som snart hamnar på LP:n.
Skojig figur.
Lite shariarättvisa skipas.
God och Jerkoff. Ni får gissa vem som är vem.
Tyvärr lite comic relief i form av denne smått skelögde brevbärare.
EKORRE!!!
Trångt är inte alltid skönt.
En katt som uppträder fientligt. What else is new?
Klubbnings-cam.
Den homosexuelle detektiven är naturligtvis fjollig. För det är ju ALLA bögar...*
Hur står det till kisse?
Är detta vad Walter White många år senare förädlade till fast form?
Det verkar klicka mellan bögarna.
Designkistor är viktiga för döda människor.
Knivperspektiv.
Invasion från Mars.
Även en rocktrummis kan ibland inse det estetiska värdet av en fin elgitarr. En rickenbacker gör sig fin bredvid state of the art-stereon.
Riktigt stajlig trailer.
Den superfräna inledningen.
*Förutom den stereotypen får ändå denne homosexuelle karaktär ett lovvärt icke-dömande utrymme i filmen.
I och med att vi tycks ha gått in i en ny moralskitnödig tidsålder tvår vi härmed våra händer gällande ansvar för innehållet i denna lysande kulturblogg. Vi kan helt enkelt inte ansvara för de missförstånd som kan tänkas uppstå när man inte förstår sarkasmer eller den humorform där man säger motsatsen till vad som är sant för komisk effekt. Allt är inte blodigt allvar, kära dumskallar.
#JeSuisMrCool #RIPSiewertÖholm
BEST OF UDDA FILM
Mot all förmodan ger vi en del filmer riktigt högt betyg. Här hittar du alla de pärlorna. Klicka på bilden för att komma till filmhimmelen!
OBS! Om din sökning aldrig ger ett skit kan felet vara att du inte söker från förstasidan. Ja, sökmotorn är i paritet med vissa filmer här... Klicka bara på Udda Film-loggan högst upp så kommer du till förstasidan. Gör sedan ett nytt sökningsförsök!
Inlägg
.png)
