VIOLENCE IN A WOMAN'S PRISON (1982) Italien/Frankrike. 99 minuter. Regi: Bruno Mattei.

 

 

Sleaze in a woman's prison

För att fira Udda Films treårsdag plockar vi fram ett säkert kort från den dammiga hyllan. Bruno Mattei brukar sällan svika och denna film är det synd och skam att man inte har sett för länge sedan. Vi skålar i rosa champagne och önskar oss själva en trevlig födelsedag. Hipp hipp hurra!

Välkomstkommitén.

 

Emanuelle (Laura Gemser) nästlar sig på falska grunder in i ett fängelse för att rapportera om de misstänkt dåliga förhållanden som råder där. Hon får snabbt mer att dokumentera än hon kunnat drömma om i sina värsta mardrömmar och frågan är om hon någonsin kommer kunna ta sig ut levande för att avlägga sin rapport.

Kvinna utnyttjar maktposition för sex. Only in the movies, ROKS. Eller..?

 

Vad nu, samma film recenseras igen??? Nej då. Välkomna till den typiska massproduktionen av eurosleaze som pågick under 70- och 80-talen där man inte sällan utnyttjade inspelningsplatser och skådespelare till att göra två eller fler filmer samtidigt. Alltså passade man på att göra den här rullen samtidigt som man spelade in "Emanuelle in Prison" (http://uddafilm.blogspot.se/2012/10/emanuelle-in-prison-1983.html). För att öka förvirringen brukar alla dessa filmer ha flera olika namn beroende på utgåvor. Vi stiftar här alltså återigen bekantskap med Laura Gemser, Gabriele Tinti, Lorraine De Selle m fl. Tyvärr är inte Pierangelo Pozzato, som roade oss med sitt inspirerande överspel, med i denna rulle men många andra bifigurer dyker upp.

Vår favoritvakt gillar att titta på tjejsex och vem kan klandra henne?

 

Manuset skiljer sig inte nämnvärt från "E.I.P." men några skådisar är hedersknyfflar istället för sadister som t ex Gabriele Tinti i rollen som fångdoktorn Moran. Luigi Ceccarelli står även här för filmmusiken och den är bra om än inte lika bra som i "E.I.P." Den här våfflan känns snäppet sleazigare än den andra med mängder av påtvingad sex och skojigt våld. Några höjdpunkter -SPOILER ALERT- : Emanuelle beordras att tömma en hink med avföring men vägrar och slänger skiten i nyllet på en fångvakt varpå tumult bryter ut och de brottas i bajset. Eller varför inte höjdarscenen där en yppig blondin strippar i fönstret för de sexsvultna männen på fånggården varpå fängelsets fjollbög förtvivlat försöker avleda deras uppmärksamhet från det snuskiga skeendet bara för att själv bli måltavla för männens sexuella frustration. Classic! Emanuelle kastas även i isoleringscell för sitt tilltag med extrementerna och denna cell kan väl mest liknas vid en medeltida fängelsehåla där hon givetvis får göra sällskap med horder av rödögda råttor. På ett inte alltför trovärdigt vis blir hon attackerad av sina små cellkamrater.

BETYG: 5/7 Mattei kan det här med sleaze och inte heller denna gång lämnas man besviken. Sadism, lesbianism och tvång är bara några mysdetaljer som kryddar denna sköna film.

Faktum är att hon blir vansinnigt kåt.

Även andra fångar inspireras.

Kåtheten måste få utlopp och vad är då bättre än en våldsam misshandel?

Alla utom tyskar äcklas av Emanuelles tilltag.

En liten rödögd filur vill bli kompis.

Vad är det fängelseledningen tittar på så upphetsat och gillande?

Jaså? En kvinna som råkar illa ut?

"Look at me boys! Toodeloo-hoo-hoo..."

"Nej nej! Titta inte på denna snuskiga hora!!!"

"Varför kollar ni så girigt på mig för?"

Emanuelle råkar ut för en skön variant av beprövad chilensk tortyr.

Ingen WIP-film utan totalt lackande!

 

 Episk "tysk" fajt.

 

Någon har gjort en käck musikalisk resumé av filmen till tonerna av Metallica.

 

Ett musikspår av Luigi Ceccarelli från filmen.

Udda Film vill åldras med er kära läsare så vi hoppas att det riktiga livet inte kommer ivägen alldeles för mycket...

DARK MISSION (1988) Frankrike/Spanien, 87 minuter. Regi: Jesús Franco.

 

 

Yawn mission...

Chris Mitchum är alltid glad att få jobb.

 

Christopher Mitchum spelar CIA-agenten Derek Carpenter som skickas till ett latinamerikanskt land för att leta upp den gamle revolutionären Luis Morel Stuart (Christopher Lee) som numera är involverad i tung drogtrafik. Under uppdraget påbörjar han även en romans med Morel Stuarts dotter Linda (Cristina Higueras) vilket komplicerar saker en smula.

En tjej som kollar på lättklädda män. Hon måste vara bög!

 

En totalt anti-sleazig actionthriller är inte direkt vad man förväntar sig när en film är signerad av Jesús Franco men det är faktiskt exakt vad vi får. Inte en tutte så långt ögat når, inga over-the-top-karaktärer och ingen gore. "Vad blir då kvar?" frågar ni ängsligt. Ja inte mycket. En pisstråkig och ganska usel B-thriller är vad som är kvar trots en all star-rollbesättning som: nämnda B-films-Mitchum, Christopher Lee, Richard Harrison och sexiga gamla porraktrisen Brigitte Lahaie. De flesta skådisarna går på halvfart och det kan man förstå med det manuset. Action-scenerna är riktigt usla och ljudmixen är så kass att tillsammans med alla dåliga accenter är det svårt att höra vad som sägs. I en soft middagsscen sätter t o m en hund igång och skäller i bakgrunden. Behöver vi nämna att denna anonyma vovve inte existerar i manus? Nej, det här är inget en Franco-entusiast vill ödsla tid på. Tur då för er att vi på Udda Film stoiskt offrar vår dyrbara tid för er så kulturen kan dokumenteras.

BETYG: 2/7 Enda anledningen till att vi inte ger denna rulle en etta är att vi nyligen sett mycket sämre film samt att vi har en liten våt fläck i gosstrosan för Franco.

I den här filmen är det inte Richard Harrison som pratar i en knasig telefon.

Tyvärr porrkonnässörer, detta är allt i avklädningsväg ni får se av fröken Lahaie.

Nåja, ni får ju se henne med en gigantiskt kulspruta och cameltoe.

Spirande bromance mellan Harrison och Mitchum?

Gamle Dracula och det sedvanliga blodet.

 

Sorry folks, inga videoklipp den här gången.

I SPILL YOUR GUTS (2012) USA, 90 minuter. Regi: James Balsamo.

 

 

Bortom dåligt...

Lite sånt här.

 

Soldaten Dennis ("regissören" själv) tar en kula för sin kompis Joe (Billy Walsh) i Afghanistan när den senare försöker fly undan en talibanattack. På militärsjukhuset besöker Joe Dennis, som i det närmaste ligger på sin dödsbädd, och förklarar att eftersom han själv är den som kommer överleva så är det lika bra att han får äran och medaljen som delats ut. Detta svek ingjuter ny livsgnista i Dennis som med hatet som bränsle söker upp Joes närmaste i New York och slaktar dem en efter en som hämnd.

Skaplig Cialis-dos för att bära upp den tyngden.

 

Ja Jesus Kristus i Helvetet vilken satans dynga det här var! Vi kan inte komma på någon faktor i filmen som skulle kunna ses som förmildrande i utvärderingen av detta spektakel. Redan från inledningen irriteras man av den fasansfulla ljudmixen där "dialog" ligger en miljard decibel under det pissdåliga soundtrack som "regissören" uppenbarligen sammanställt av lokala kompisakter. Behöver vi tillägga att det är löjeväckande dödsmetall i mängder vi tvingas lyssna på? Alltså får man genom hela "filmen" sitta med ett finger på volymkontrollen för att manuellt justera ljudnivåerna. Detta är endast toppen av ett brunt isberg av frusen skit man kan säga om denna dynga som givetvis bjuder på asdålig: regi, skådespeleri, klippning, manus, ljudläggning, kameraarbete, gore etc, etc... Förutom kamera ur fokus samt mängder av prov på skakig DSLR-kamera får vi även höjdaren - skit på linsen!

En helknasig fest!

 

Det är förbluffande när man ser att rullen faktiskt hade en budget på 60.000$. Gick dessa pengar till
"kändisarna" som medverkade? Vi har några "stjärnor" från det notoriskt usla filmbolaget Troma som gör cameos samt även C-filmsess som Tim Ritter och Debbie Rochon. Ja så måste det vara, för en av Udda Films redaktionsmedlemmar gjorde en bättre film för 0kr när han experimenterade med mediet under sin universitetstid. Så sammanfattningsvis kan man väl säga att vi på Udda Film återigen har bevisat vilka tvångsneurotiker vi är som inte hade vett nog att stänga av denna uppkastning till film redan efter tre minuter.

BETYG: 0/7 Grattis säger vi till James Balsamo som lyckats pressa fram detta högst ovanliga betyg ur Udda Film-redaktionen!

Ni som gillar Troma tycker den här fan är rolig.

Att ha med sina musikerpolare i filmen är en bra idé...ELLER!?

Snyggt och metasnyggt. Notera först hur proffsigt nyhetsprogrammet ser ut. Notera sedan hur snyggt det är placerat i TV-burken...

Gore i toppklass!

Regissören själv laddar för en rejäl snorlobba som han borde spotta ut i motvind.

 

Vi nöjer oss med den här teasern. Redan här kan man höra prov på ljudnivåerna.

STREET LAW (1974) Italien, 104 minuter. Regi: Enzo G. Castellari.

 

 

Själv är bäste dräng!

Gasen i botten från början.

 

Ingenjören Carlo Antonelli (Franco Nero) hamnar mitt i ett bankrån där han blir misshandlad och bortförd som tillfällig gisslan. Traumatiserad går han till polisen för att få hjälp men deras inkompetens driver honom att söka rättvisan på egen hand.

En japansk blodfontän i axeln. Det måste göra ont.

 

För ett litet tag sedan kollade vi in den brutala turkiska rullen "Intikam" (http://uddafilm.blogspot.se/2012/11/intikam-1976-turkiet-48-minuter-regi.html) vars manus påstods vara delvis stulet från denna film. Naturligtvis väcktes Udda Films nyfikenhet och denna DVD plockades ner från hyllan, befriades från åratal av damm och slängdes in i spelaren. Det är ju för jävligt att man ska behöva sysselsätta sig med annat när sådana här filmer får ligga och skrota så länge, för detta var en riktig höjdare. Vi förstår inte riktigt påståendet att "Intikam" var en ripoff på denna då det i princip endast var vendettatemat som var likt, men tack vare detta felaktiga påstående fick vi glädjen att kasta oss över en mysig poliziotteschi.

Rånarna lackar på Neros karaktär.

 

Redan från första filmrutan sätts tonen där vi exponeras för en serie råa brott ackompanjerade av bröderna De Angelis fantastiska soundtrack. Detta var tydligen ett kollage Castellari hade satt ihop baserat på aktuella nyhetsartiklar. Kollaget glider in i själva bankrånet där vi presenteras för huvudkaraktären som spelas ypperligt av Franco Nero. Det är befriande att slippa se Nero som en endimensionell stenhård hämnare utan mer som en tafflig och frustrerad sådan. Efter bankrånet kastas vi in i en fantastisk biljakt som är något av ett signum för ascoola italienska brottsfilmer. Efter denna inledande total-action är man helt såld och redo att lära känna karaktärsgalleriet och då bl a Giancarlo Pretes sympatiske rånarkaraktär Tommy som motvilligt blir Antonellis medhjälpare.

Frustrerad medborgare och inkompetent snut. Polisväsendet i Italien på 70-talet skiljer sig föga från samtidens här i Sverige.

 

Det här är en underbar actionfilm och Castellari har ett otroligt bra filmiskt öga. Detta märks i vackra
slowmotion-sekvenser och val av inspelningsplatser som är nära Kubrick-klass. Han bjuder även på sköna detaljer som t ex under den våldsamma biljakten i inledningen där en motorcyklist råkar illa ut och flyger in i ett grönsaksstånd varpå en av rånarna i bilen, mitt i den adrenalinsprutande spänningen, faktiskt tar in ögonblicket och småskrattar lite. Detta skulle kunna ha blivit hur fel som helst men sitter som en smäck! Yep, denna våffla rekommenderas varmt och man kan nästan säga att poliziotteschi-filmer är ett lika säkert kort som ninjafilmer. :-)

BETYG: 5/7 Klassisk poliziotteschi med Castellaris kompetenta hantverk och Neros lysande skådespel gör ingen besviken.

Barbara Bach som naughty librarian...eller?

Äsch, nu har huvudpersonen trampat i klaveret igen.

Castellaris favorit-shot: En springande Nero.

Eller kan det vara så att han tyckte det var roligt att det såg ut som om Nero hade kissat på sig på höger sida när han trots allt har vänsterpung?

Filmporr!

 

Trailer och yes, nakenpolisen på FulTube har återigen somnat.

 

Ascoolt soundtrack signerat bröderna De Angelis.

 

Instrumental version.

 

Mer av det sköna soundtracket.

 

Inledningen.

 

Hela jävla filmen!!!

JUNGLE WARRIORS (1984) Mexiko/Västtyskland, 95 minuter. Regi: Ernst R. von Theumer & Billy Fine.

 

 

Bimbos vs. knarkbaroner

Santiago vill ha svar.

 

Ett gäng fotomodeller flygs in i de sydamerikanska djunglerna för fotografering men skjuts ner när de kommer alltför nära knarkbaronen Cesar Santiagos (Paul L. Smith) tillhåll tillika kokainfabrik. Samtidigt är även maffian på väg dit för ett möte, men polisen är dessa kokainhandlare på spåren och har planterat en agent bland modellerna, något som Santiago fått nys om och därför tillfångatar modellerna. Han lämnar över förhörsansvaret till sin sadistiska syster Angel (Sybil Danning) som går igång på gruppvåldtäkter på försvarslösa offer.

Howard Vernon till vänster garanterar dåligt skådespeleri i filmen. Alex Cord garanterar snygg mustasch i densamma.

 

På Udda Film hade vi vissa förhoppningar om en ultrasleazig trash-soppa när vi slängde på denna film och visst fanns det sleaziga element som t ex ovan nämnda gruppvåldtäkt men annars var detta som vilken dussin-action som helst från 80-talet. D v s ingen höjdare men ändå skön korkad underhållning under drygt en och en halv timme. Vi bör dock ge ytterligare ett plus till -SPOILER ALERT- den incestuösa relationen mellan Santiago och Angel.

Canon, yes we can!

 

Ett stort minus däremot går till Marina Arcangeli som sjunger ledmotivet (inkompetent kompositör förblir okänd). Detta måste vara den mest fruktansvärda titelsången i mannaminne. Allt från Arcangelis horribla sång till själva låtens uppbyggnad. Brrr... Vi får givetvis "njuta" av den även i slutet.

BETYG: 3/7 80-talspangpang i djungeln som är rätt intetsägande förutom vissa sleaziga kryddor samt ett par goreiga ögonblick.

Det kan vara lite farligt att slagga i djungeln ibland.

Jesus Christ pose, eller?

Varför lackar mannen så oerhört på denna docka?

Sybil Danning i RFSL:s senaste kampanj...

...innan hon lämnar över modellerna till ett gäng hungriga grabbar.

Kan inte Jesus göra något???

Skönt att se lite syskonkärlek. Det är så ont om den varan.

 

Trailer där surfittorna på YouTube missat ett och annat ass shot.

 

Här är hela jäkla filmen! Men det är väl okej för copyright-försvararna på DumTube. Notera att denna version är 12 minuter kortare.