SAVAGE! (1973) USA/Filippinerna, 81 minuter. Regi: Cirio H. Santiago.

Funk in da Philippines

Vad som händer här är att Savage råkar ut för en klassisk cockblock.

Savage (James Iglehart) är en militär expert inhyrd av en sydostasiatisk diktatur. När han överlämnar rebelledaren Moncada och en kvinnlig rebell till militären mördas de utan pardon vilket får Savage att gå i taket och byta sida.

Men inget kan stoppa Savage. Först en slurk filmvirre...

Det här är någon slags blandning mellan en blaxploitation-film och en filippinodjungelrulle. Vi kan direkt säga att det inte är någon värst lyckad kombination. Det funkigaste blaxploitation-elementet är Don Julians soundtrack med svängiga tvärflöjtar och ett medryckande beat. Synd då bara att denna musik känns helt malplacé i sammanhanget. Iglehart är en stel och färglös hjälte som saknar all sleaze-charm en blaxploitation-stjärna bör utstråla. Carol Speed får agera den obligatoriska "sassy sistah" men är bara irriterande.

...och sen lite skinny white ass.

Resten av innehållet i filmen är typisk filippinodjungel-action som det går en halv miljard på dussinet av. Folk springer omkring och skjuter på varandra, dåliga explosioner och absolut inget att engagera sig i eller skratta åt. De enda små ljusglimtarna står den evigt sleazige Vic Diaz för som spelar den onde diktatorn.

Savage lackar ur totalt på våldtäktsman. Savage till Bråvalla nästa år?

Det finns även någon slags naiv politisk tanke i manuset som faller ganska platt när man har en amerikansk hjälte som mumlar "power to the people" och predikar det eviga "freedom" när i själva verket det är just hans land som installerar sådana korrupta diktaturer han nu ska bekämpa. Grattis.

BETYG: 2/7 Boooring. Synd att kasta bort ett så funkigt soundtrack på en dussindjungelfilm.

En riktig buskis-POV.

Abby...förlåt, Carol Speed, med motsatsen till skinny white ass.

Savage bejakar sin metrosexualitet. Kanske lite manscaping härnäst?

Allas eder favoritfilippino: Vic Diaz!

Ser ut som Abby...förlåt, Carol råkat ut för en "kvinnlig olycka". Skön design på cirkusdräkten.

Lada Edmund Jr. verkar tveksam till det här med S/M.

Från S/M till vattenlekar.

"Nära blöter ingen hare" som Gunde skulle ha sagt.

En scen som förde handlingen framåt.

Oj, hur kunde soldaten missa?

Jo, så detta skulle kunna ske.

Oh yeah, Vic Diaz: Ladies' man.

Vic grabbar tag i en klassisk kobra medan någon annan hanterar hans "kobra".

Vi avslutar med en bildkavalkad på Vics O-face. Trots att klimax är ljudlöst matchar han ändå intensiteten av prästen i "Fäbodjäntan". Enjoy!

---

---

---

---

Mmmmhhh....

Don Juliens soundtrack. Lite väl urbant (och bra) för djungeln.

Mer tvärflöjt åt folket!

Och så en trailer också.

NEIGHBORS (1952) Kanada, 8 minuter. Regi: Norman McLaren.

Den grannsämjan

Allt är frid och fröjd.

En surrealistisk illustration över vad som kan hända när grannar inte kommer överens.

Plötsligt dyker en mystisk blomma upp.

Denna oscarsvinnande kortfilm visar att det en gång i tiden fanns ett värde i utmärkelsen. Med tanke på den tidiga årgången är detta en ovanligt nyskapande film. En skön kompott av stop motion, humor och brutalitet får berätta denna saga om två herrar som hamnar i konflikt med varandra över en ganska charmig och flippad blomma. Självklart har vi den ocensurerade versionen där brutaliteten inte sparar någon (hö hö).

"Hey! Sniff me and enjoy my hallucinogenic powers."

Filmen föddes ur regissörens traumatiska förflutna där han som filmare i spanska inbördeskriget bevittnade hemskheter som fick honom att emigrera från fosterlandet när det började dra ihop sig till världskrig. Han tillbringade sedan tid i Kina precis när Mao tog över och när det drog ihop sig till koreakrig kände han sig vilsen då han emotionellt hade en fot på varje sida. Med denna bakgrund är det inte svårt att förstå hans vilja att berätta denna historia. -RANT ALERT-* Samtliga medlemmar av Udda Film-redaktionen har dock alltid haft fullkomligt utvecklingsstörda grannar så cyniskt nog kan vi aldrig se en lösning då människor alltid kommer förbli idioter som inte kan respektera gränser. Sådana människor har svårt att förstå annat språk än motorsåg och slaktmask.

BETYG: 4/7 Skojig vädjan om att försöka komma överens innan saker går överstyr.

Funky!

Worm love.

Ape shit!

Ajdå...

La la la la la fight fight fight!

Hat på tribal nivå. Kanske dags att kalla in Aschberg och hans metrosexuelle kompis?

Oj. Förmodligen försent.

En vädjan på olika språk. Tyvärr för döva öron då grannar är satta på jorden för att göra ditt liv till ett helvete.

Hela filmen.

*Pionjärer och innovatörer som vi är här på Udda Film introducerar vi en ny varning där man får se upp för redaktionens gnäll.

CATERPILLAR (2012) USA, 15 minuter. Regi: David Field.

Ligga i puppa

Ungdomen tynar bort.

En äldre kvinna (Leslie Bornstein) tynar bort i ett gammalt hus. Hennes designer-drömmar begravs bokstavligen av en mystisk invasion av larver som spinner puppor över alla hennes gamla redskap.

Drömmar om skitfula klänningar som aldrig blir verklighet.

Den här kortfilmen känns halvt förutsägbar då man redan från början väntar på det oundvikliga. Det kommer dock en liten twist som räddar upp det hela en smula. Det här är ändå inte någon värst engagerande film, trots att vissa skröpliga redaktionsmedlemmar på Udda Film borde kunna identifiera sig med förgängligheten som illustreras.

State of the art.

Rent tekniskt är den välgjord med alla larver och -SPOILER ALERT- mänskligt skinnömsande. Filmen känns dock ointressant och soundtracket med den följsamma klassiska gitarren stör vi oss på. Keith Gehle heter den skyldige och hans sätt att musikaliskt illustrera skeendet känns riktigt infantilt. Gitarrspelande är på inget vis dåligt utfört det är bara så "på näsan" som de säger på andra sidan Atlanten. Ungefär som i en barnfilm, så att kidsen ska förstå att nu händer det minsann något dåligt.

BETYG: 2/7 Orättvist? Ja kanske, men har vi väl retat oss på något så blir vi också infantila...

Vad är det för äckligt kryp?

Kanske dags att stiga upp?

Städa skulle ju inte skada.

Livlig tandkräm.

Hon saknade tiden då hans säd var mer åt vätskehållet.

You're welcome, alla gerontofiler.

Som sagt, lite städning skulle inte skada.

Nämen! Är det inte den där skitfula klänningen?

Här har ni hela våfflan.

L.A. STREETFIGHTERS (1985) Sydkorea/USA, 82 minuter. Regi: Woo-sang Park.

En missad pärla!

"Tonåringen" Young sitter och sover i skolan.

Tony (Phillip Rhee) är ny i plugget och blir genast trackad av skolans tuffa gäng. Lyckligtvis dyker Young (Jun Chong) och hans schysta gäng upp och tar Tony i försvar. En vänskap är född! Tony går med i Youngs gäng och tillsammans har de inga större problem med stadens olika streetfighter-gäng. Saker blir dock värre när de stöter på den organiserade brottsligheten.

Tuffa gänget vill pressa Tony på fem dollar...

Låter sammanfattningen ovan intelligent? Du som svarat "ja" kan omedelbart gå till städskåpet, öppna en flaska WC-Duck och svälja innehållet. Det här är nämligen den dummaste jävla film vi sett på länge och ni (du) trogna läsare vet att vi sett en del förståndshandikappat genom åren.

Young bryter ut i ett klassiskt omotiverat asiatiskt skratt där man kastar huvudet bakåt och skrattar teatraliskt.

På något sätt har den här fantastiska rullen smugit under vår radar så gissa om det var en glad överraskning att drabbas av detta pekoral. Tonen sätts genast när vi slängs in på rockstjärnegymnasiet Fairfax High School, som är det enda av Los Angeles vi känner igen i den här filmen, och introduceras för Young - som spelas av allt annat än en 18-åring. Lägg på 20 år till så är man nog närmare sanningen. När sedan karaktärerna börjar tala och man märker att de är dubbade av några muppar som sitter och läser innantill så börjar champagnekorkarna flyga här på Udda Film-redaktionen. Vi undrar om det kan vara Chong som dubbat sig själv då engelskan är fantastiskt usel.

Ögongodis blir det. Kolla bara hur impad killen till höger blir.

Vi utsätts snabbt för en rad omotiverade gängslagsmål som bara vrålar stel koreografi. Särskilt en scen i slutet är snudd på en konst-performance då man verkar ha ämnat speeda upp bilderna i efterhand och därför agerat i slowmotion i realtid - bara för att i redigeringen glömma bort att öka hastigheten. Inte nog med det. För att känslomässigt engagera tittaren har man lagt in en handfull "känsliga" scener där folk gråter över födelsedagstårtor eller plågas av att vara skilsmässobarn.

Ett känsligt ögonblick när Young avslöjar att han är skilsmässobarn.

Soundtracket är pinsamt 80-tal-cheesigt och det bjuds på en del oavsiktlig homoerotik. Vi lockades t o m till ett hjärtligt gapflabb (ovanligt för denna cyniska blaséredaktion) över det patos som visades i slutfajten. Ja, den här vill ni verkligen inte vara utan.

BETYG: 6/7 Tänk er ett massnazimöte i Nürnberg...men byt ut nassarna mot kalkoner så har ni nivån på detta mästerverk.

Sen kommer fyllmorsan hem med en främmande karl.

Schysta gänget har en avslappnad förhållning till gemensam nakenhet.

"Här, ta en banan kompis."

Mmm, en naken kille äter banan.

Ett tufft gäng i maskulina kläder dyker upp.

Mopserier.

Och sen lite hederlig grab-ass.

Nu jävlar!

Våra hjältar är beredda i sina Michael Jackson-jackor och smakfullt uppdragna brallor.

Vapen finns i bakluckan som måste öppnas med karatespark.

Smack! Rakt på den nakna lilla maggen*.

"Gråt inte när vi nyss sjungit 'Happy burssday" för dig."

"Såja..."

Huliganismen vet inga gränser när busar spelar på naturfolksflöjtar.

Det bästa man kan göra i en sån situation är att flexa sin feta sedelbunt.

Ytterligare ett ömt ögonblick.

Sen kommer Young hem till Mama Lush som svimmat på soffan.

Ese-polarna hejar på när El Gordo ska visa något han har i byxan, vilket är självklart. Det finns inget män älskar som att se andra mäns kukar.

Brinke Stevens blir alldeles våt av att se sin syndikatboss göra affärer.

Ja, nu är hon våt.

En diskret torped från Japan kallas in.

"Med den där näven har han dödat två pers. Han är Japans bäste hitman!"

Tony gullegullar med en tjej...

"Va fan!? Bros before hoes för-i-helvete..."

Samurajtorpeden dyrkar konst.

Så jävla highbrow att slåss i ett konstgalleri!

Teaser

Inledningen med de övermogna eleverna på Fairfax High.

Hela filmen!

Eller en komprimerad version om ni så vill, komplett med ett och annat "USSS!", "TSCH!" och "HUUUAAH!"

*Ja, vi menar med två G...