Udda film

onsdag 22 augusti 2018

IRONMASTER (1983) Italien/Frankrike, 99 minuter. Regi: Umberto Lenzi.

Stenåldershitler

Så gammal gubbe...han måste vara från...stenåldern.😐

När det är dags att välja en ny ledare för stammen träder Vood (George Eastman) villigt fram som kandidat. Han exponeras dock av sin rival Ela (Sam Pesco) som mördaren av den ursprunglige ledaren. Han förvisas från stammen men upptäcker i samband med ett vulkanutbrott ett nytt mäktigt vapen med vilket han återvänder och tar kontroll över stammen. Ela tvingas efter en konfrontation fly varpå Voods terrorvälde kan börja.

Sam Pesco: Som om Jean-Claude van Damme och John Sykes skulle haft ett kärleksbarn.

Vi har alltid undrat vad det var för gammal barbarvåffla vi såg som kids där någon gråhårig gubbe fick skallen kluven av något primitivt barbarvapen. Nu så här 903 år senare har vi då äntligen fått svaret. Lyckligtvis (?) mindes vi inte något annat från denna film så upplevelsen av denna tittning var intakt. Elaka tungor skulle nu säga att det fanns starka anledningar att inte minnas ett skit av denna film men då kan man väl inte ha mycket hjärta för italiensk genrefilm?

"Hm, en vulkan som spyr ut lava. Vad ska jag göra?"

Det här är verkligen ingen av Lenzis höjdarrullar och egentligen händer det inte så mycket i denna banala historia. Vi dröjer oss kvar en smula i detta gnäll och påpekar att vi förbluffas smått över bristen på nakenhet hos de hårdsminkade stenåldersmodellerna. Det enda som bjuds är en liten nip-slip när Pamela Prati, som spelar den ränksmidande Lith, rusar ut ur en hydda. Legionen av manusförfattare har även petat in sköna moralkakor i manuset, men här kan man vända på resonemanget och konstatera att det bara adderar till en positiv lökighet.

"Jag springer mot den!"

Charmerande faktorer finns det ju en del i den här filmen. Barbarfilm är ju lite som en våt Manowar-dröm och här har vi verkligen en höjdarhjälte i Pescos skepnad. Han är en inoljad muskelhunk i höftskynke och en förebild för senare sexpackshysteri samt även pudelrockare. Att alla muskelmän kutar omkring i fluffiga pälssandaler är ju inte heller dumt. Apropå kuta så är Pescos trippande och tassande en fröjd att se. Föredömligt av honom att spränga reglerna för maskulinitet så! 😀 Vi älskar även att Vood och hans män inte kan yttra en mening utan att skrika på ett proklamerande sätt. Gulligt är även "Planet of the Apes"-typerna som dyker upp med sina små snoppar och bråkar hela tiden. Håll även utkik efter ett gäng leprazombier!

BETYG: 3/7 Korkad homoerotisk barbarhistoria med många charmiga element.

Hulk?

"Neeej! Jättedildon vi tillber rasar!"

George Eastman kliver exalterat in i järnåldern.

Vood trodde den fräsiga lejonmössan skulle impa på brudarna.

Stackars Ela är så medtagen att permanenten försvunnit ur håret.😩

Elas väntan på BDSM-korset är äntligen över. Hans nya håriga dom har anlänt.

♫"Dr. Zaius, Dr. Zaius..."♬

Megalomani!

Elvire Audray är djupt imponerad av Sams sexpack.

Det gör inget att han springer fjolligt.

Rationaliseringen har gått i rasande takt. På något sätt har man framställt järntänger så man kan smida sina järnsvärd.

♫"Oooohhh - Dr. Zaius!"♬

Plötsligt är detta en porrblogg för zoofilister.

You're welcome, alla med semi-zoofilitendenser.

William Berger i klädsam peruk.

Bländad av sitt eget storhetsvansinne.

Hisnande landskap! Studio 3?

Lejon med tydligt elvisläppsyndrom.

Ska oljehunken upptäcka leprazombien i tid?

Jaha George, vilken är din favoritplatta med The Rods?

Okej vi hajar.*

Vi lämnar er med denna vy som inte lämnar en gosstrosa i hela West Hollywood torr.

Trailer med text för våra finska vänner.

*Fundera över den referensen alla ni som låtsas läsa denna blogg.

söndag 19 augusti 2018

Q: THE WINGED SERPENT (1982) USA, 93 minuter. Regi: Larry Cohen.

There's a Q-iller on the loose...

Fasa!

En serie mystiska dödsfall med försvinnande solbadare och fönsterputsare skakar New York. Samtidigt tycks någon galning utföra ritualmord där offren flås levande. Kriminalarna Shepard (David Carradine) och Powell (Richard Roundtree) sätts på fallet. Under tiden försöker småbusen Quinn (Michael Moriarty) tjäna en hacka på att vara chaufför i ett rån men han blir tvingad att vara huvudman och allt går åt pipan så han tvingas på flykten. Han tar sin tillflykt till toppen av Chrysler Building där han gör en makaber upptäckt som är nyckeln till dödsvågen i staden.

Skräck!!!

Den här filmen är ytterligare en sådan där gammal våffla som råkat hamna underst i Udda Film-högen och därmed aldrig beskådats. Just en sådan här film tycker man att man borde ha sett för 103 år sedan. Vi var väl dessutom lite nervösa att den skulle vara alltför mainstream-flörtig i all sin lökighet så den blev helt enkelt liggande på botten av filmberget vi så ofta bestiger.

Varför? Jo när det uppdagas att man är rostad under huden.

Anslaget är dock lysande med ett par lökiga dödsfall, lite halvdan dialog och ett par små tuttar - beskådade av en fluktare med antikt teleskop! Sedan följer en fantastisk scen där statister gör ett bedrövligt jobb med att övertyga oss om att det regnar kusligt blod från skyn. Nåja, vi får väl tagga ner lite med att lägga ansvaret på dessa stackare då Larry Cohen är den som har ansvaret här och han gör verkligen ett uselt jobb som regissör. Visst, det är väl ingen som tar filmen på allvar, allra minst Cohen själv, men vissa skådespelarinsatser är så bedrövliga att man inte bara kan lasta dem för insatsen. Dialogen är ju trots allt skriven och regisserad av Cohen.

Just det, under huden.

Ovanstående gör oss inget alls, tvärtom adderar det till filmens charm även om det på sina ställen är snubblande nära att man kliver över gränsen för vad som är acceptabelt glimten-i-ögat-beteende. Det inte alltför vackra monstret är underbart ostigt och animeras med klassisk hackig stop motion. Vi älskar det!

BETYG: 5/7 Filmen är långt ifrån bra - men kul.