LOS VIOLADORES DEL AMANECER (1978) Spanien, 92 minuter. Regi: Ignacio F. Iquino.

Samhällskritisk vrål-exploitation!

Det var oerhört viktigt för storyn att vi fick se unga Linda Lay klä på sig.

Ett gäng ungdomar utnyttjar sin status som minderåriga för att begå de mest brutala dåd mot sina medmänniskor. Gänget riktar nämligen främst in sig på kidnappning med våldtäkter som följd. Offren får inte mycket hjälp efteråt heller när samhället sviker dem. Ett av offren, Dana (Mireia Ros) blir dessutom gravid och hennes troende mor vill inte att hon ska göra en abort.

Rape-radarn har plockat upp nåt.

Ja, man skulle kunna tänka sig att den här filmen skulle slå ett slag för de utsatta kvinnornas rättigheter men det blir mest en orgie i utdragna våldtäktsscener som är rena rama mysporren för våldtäktsentusiaster. Även om det inte är riktig porr vältrar man sig ändå i sadismen och brutaliteten. Ett av offren dör t o m under våldtäkten, vilket inte hindrar en av gängmedlemmarna att fortsätta våldföra sig på den livlösa kroppen. De unga männen och deras kvinnliga följeslagare är som vilda djur helt utan empati och de slåss även inbördes på ett hierarkiskt (och utvecklingsstört) vis.

"Rackare" är ett adekvat ordval. 😀

Det blir förstås mycket naket i filmen och de unga tjejerna är genomgående attraktiva, vilket höjer den sleazigt porriga stämningen. Det är dock lite småkul hur neandertaldumma gänget är och hur nattsvart allt är i filmen. Det utvecklar sig verkligen inte till någon solskenshistoria och vinkeln där man tar upp den katolska kyrkans skitnödiga hyckleri slutar totalt nattsvart. Så filmen har ju en poäng trots allt men det är ytterst sleazigt att man vältrar sig så i flåsillustrationerna av våldtäkterna. Vi sätter faktiskt vårt sedvanliga sleaze-garv lite i halsen då brutaliteten känns lite för nära verkligheten. Vi menar då känslan av brutaliteten och inte hur de faktiskt framställs här i filmen.

BETYG: 4/7 Vi är lite kluvna då vi alltid brukar premiera sleaze och här flödar den verkligen, samtidigt som man ger stat och kyrka fingret. Det är ju bra men det är lite väl mycket frossande i våldtäktssadism.

Icke-empatin har fått ett ansikte.

Våld mot offer.

Våld och hån mot varandra

Våld för våldets skull.

Skadeglädje.

Pojkmys i mancave:en.

Ibland kan dock skönhetens gräns mellan skägg och tuttar vara hårfin.

Verkar inte som Jesus kan hjälpa henne här.

En fluktare med väldigt personlig stil.

Det är inte bara unga män som vill ge sig på damerna.

Som sagt, det är inte bara unga MÄN som vill ge sig på damerna.

En logisk retorik som säkert övertygar offret.

Alla tillfällen tas i akt att håna och hata. Lymlar!!!

Rape-gäng med sin egen cheerleader.

Hela spektrat av rape faces.

Under tiden ägnar sig syskonen åt lite skön syskonsalt.

Ett politiskt brandtal slängs in för att legitimera våldtäktsorgierna.

Ja, det är lite frustrerande.

CSI Barcelona har lite naivistisk stil.

Huga! Gör bot och bättring era gudlösa svin.

Nä du Dana, ge fan i Guds lilla våldtäktsavkomma!

Hatet mot gärningsmännen.

Ett kniv-glimm som brädar de flesta vi sett i giallo-filmerna.

För...varför inte?

När den manliga blicken behöver extrahjälp.

Det spanska blodet är lite färggrannare än här i norr.

Bestört prälle.

Det intensiva hatet mot katolska kyrkan. Sug på den du, Varg Vikernes!

Rackarna fiskar offer.

Hela våfflan, otextad.