What is this shit?

Mitt foto
Här presenteras och recenseras skön kultur i form av filmer som oftast ligger utanför den pisstråkiga mainstreamen. Betygen beror helt och hållet på författarens humör för tillfället och god smak har sällan företräde. Ett kulturarv som hamnat i garderobens innersta skamvrå ska lyftas fram och främjas! Samtidigt kan den stora massans film ibland få sig ett värdigt omdöme. Det är fritt fram att lufta allehanda åsikter här.

söndag 8 maj 2016

EDGAR WALLACE: THE HAND OF POWER (1968) Västtyskland, 85 minuter. Regi: Alfred Vohrer.



"Mystiken tätnar"

Cool inledningsgrafik.

När Sir Oliver begravs hörs plötsligt ett kusligt skratt från kistan. Strax efter begravningen börjar Sir Olivers bror Cecil (Wolfgang Kieling) frukta för sitt liv då den ena efter den andre i hans närhet faller offer för en levande död skelettfigur. Kommissarie Higgins (Joachim Fuchsberger) är skeptisk till zombieryktena men med hjälp av den envisa reportern Peggy (Siw Mattson) kommer han allt närmare sanningen.

Ser ut som ett lik men skrattar inte. Hmm...

Det var dags för lite tysk matiné på Udda Film och vi förväntade oss en rätt pajig historia men förhoppningsvis med en rolig mördare. Även om "Det Skrattande Liket" (DSL hädanefter) såg ut som en potentiell vinnare blev vi ändå rätt besvikna. Vi blev nog förförda av hans likhet med The Crimson Ghost som är en hysterisk och asrolig figur. Det var väl rätt gulligt att DSL:s käke rörde på sig och att han hade en giftig skorpionring vars svans sa "boing" när den fälldes upp men som mördare var han riktigt lam.

Kanske har han bara fått lite för mycket att dricka?

Detta kändes tyvärr som ett riktigt tonårsmysterium och hade dessutom en ohälsosam dos av comic relief vilket vi aldrig uppskattar. Ni förstår nivån när karaktärerna faktiskt säger "Mystiken tätnar!". Våldet är förstås obefintligt och sexet begränsas till oblyga mansblickar på klädda kvinnor. Detta trots nämnda Siw Mattsons medverkan. Hon har ju varit med i en del svenska sexklassiker som exempelvis "Ur Kärlekens Språk". Även den oblyga Ewa Strömberg dyker upp i en liten roll. Hennes höjdpunkter i karriären är medverkan i ett par av Jesús Francos klassiker. Kanske då passande att hon här spelar en klassisk naughty librarian. Den i särklass kändaste svenskan som dyker upp i den här våfflan är förstås Lill Lindfors som självklart sjunger och sedan sminkar av sig i sällskap av några krympta huvuden (!)

Se där! En av stenmänniskorna från gamla Blixt Gordon-serien har fått ett nytt gig som lykthållare.

Det är förstås kul att se dessa damer i den här pajiga våfflan men det filmen vinner mest på är den murriga atmosfären. Vackra varma slutet-av-60-talet-färger och lite söt är ju ändå DSL.

BETYG: 3/7 Lite för matinéfånig men ändå lite småmysig.

Mystisk skuggunderhållning på tysk klubb. Med betoning på tysk.

Lill Lindfors sjunger dramatiskt.

Sedan kopplar hon av med sina förkrympta huvuden.

Plötsligt dyker Det Skrattande Liket upp (med sin väsbynacke)!

Ewa Strömberg behåller paltorna på men utstrålar ändå adekvat stygg bibliotekarie.

Den manliga flukten slår ogenerat till.

"Tihi. Fnitter"

Papa Emeritus IV skall ta ton.

Siwan är uppenbarligen inget Ghost-fan.

"Boing".

Smakfullt skrivbord den dominanta MILF:en har. (Blåsfisken är också en skön detalj.)

Är Lill det skrattande liket?

Sött.

Sötare.

Humor på tyska. Hilarious...

"Allahu Akbar!"

Lemmys okända syrra...och så en sjuksyster också. BAM!

Trailer

Och igen, fast på tyska. För att ni föredrar det.



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar